Ifrågasätt allt!

(Detta inlägg är skrivet i ett moln av frustration. Caveat lector.)

Jag är trött på att försvara min livsstil för monomänniskor. Jag är trött på att behöva förklara att mitt val av livsstil är resultatet av en intensiv tankeprocess och en komplex resa genom mitt inre. Jag är trött på att behöva försvara en livsstil där jag tar ansvar för mina känslor, ansvar för mina partners och ansvar för mina relationer.

Nu säger jag inte att alla monomänniskor är respektlösa idioter, men det finns gott om dumskallar i den monogama världen. Människor som direkt rusar ut för att försvara en norm som de aldrig själva ifrågasatt. En norm som de själva anser är ”rätt” och ”normal” medan jag är konstig. Helt utan att ens tänka på att min livsstil försöker utesluta osäkerhet, lögner, otrohet och skadligt beteende medan mononormen ofta uppmuntrar detta.

Jag är trött på det! Fler människor behöver ifrågasätta saker runt om dem. Ifrågasätt normerna! Fundera över varför du gör som du gör. Ifrågasätt dig själv! Varför gör du som du gör, är det för att du verkligen vill det eller för att du tror att ”reglerna” kräver det? Vem är du egentligen? Innerst inne?

Jag har ingenting emot om det visar sig att du faktiskt är monogam – så länge du har kommit fram till det genom en aktiv tankeprocess och inte bara genom att acceptera en norm som samhället lastar dig med.

Konsten att få till ett inlägg?

Regelbundna inlägg lyser med sin frånvaro. Jag har svårt att få kreativt vatten på min skrivkvarn. Kämpar med ett knepigt inlägg och hur jag än gör vill inte orden bli riktigt som mitt huvud känner.

För mycket vardag, för lite tid till att tänka. Samt ett tangentbord som inte riktigt vill skriva bokstaven ”ä” varje gång.

Håll till godo med en sexig bild. Naket är alltid bra. Sexigt är alltid bra.

tumblr_nmnuy1AXmf1s6pefio1_1280
(Källa: ”Odalisque au bras levé”)

Recension: Drop of Sweden H20 Vibe

Gillar du att onanera med duschmunstycket medan du badar? Det här kan vara leksaken för dig. Drop of Sweden är som namnet antyder en svensk tillverkare av sexleksaker. De är ganska nya på marknaden men tog kontakt med oss och frågade om vi var intresserade av att recensera deras produkt H20 Vibe. Självklart, svarade vi, och nu har vi gett den en genomgång.

H20 Vibe är en intressant idé. Det är en leksak som nyttjar den gamla idén om att onanera med duschen, men gör nånting nytt med den. Det är en leksak som använder duschstrålen som klitorisvibrator, men tillför en traditionell stav för g-punktsstimulans.

DSC_4235

Ja, ni förstår kanske från bilden. Man skruvar fast duschslangen istället för duschmunstycke och sen, nirvana.

Leksaken levereras i en ganska trist förpackning. Förpackningen visar visserligen effektivt upp leksaken, men förpackningen i sig känns rätt snål. Tunn kartong, leksaken ligger inuti en sladdrig plastram. Inte ett jättepositivt första intryck. Positivt är dock att Drop of Sweden har undvikit att smycka förpackningen med de annars obligatoriska nakna porrbrudarna. Istället pryds den med stiliserade vattendroppar.

Väl ute ur förpackningen blir intrycket bättre. Leksaken känns lyxigare än förpackningen antyder. Rejält mycket bättre. Bitvis är den lite plastig men den känns gediget byggd och silikonet som täcker kanske 70% av leksaken känns lent och pålitligt. Inte riktigt LELO men med beröm godkänt.

Leksaken har två knoppar. Den ena är leksakens paradnummer och syns i bilden ovan. Den möjliggör att man skruvar fast duschslangen och har roligt. Den andra knoppen förvandlar leksaken till en helt normal g-punktsstav. Inga konstigheter där. Man byter batterier genom att vrida loss knoppen. Staven tar helt vanliga AAA-batterier. Inte heller det minsta konstigt.

Vi upptäckte att åtminstone vårt ex var lite kinkigt med hur man vred åt knoppen. Om man inte var helt rätt så fungerade inte on/off-knappen alls. Vi blev också frustrerade över att det är dåliga instruktioner för hur batterierna ska sättas i, samt att manualen är milt sagt kort – den är bara en liten broschyr på flera olika språk som väldigt lakoniskt instruerar hur man byter batterier och vilka vibrationsmönster som finns. Varken mer eller mindre. Å andra sidan är leksaken som sådan inte svår att använda, men som sagt, åtminstone vårt ex var lite kinkigt med hur man vrider åt knoppen.

Vi har testat den här leksaken i duschar. Varken jag eller Blanka har tillgång till ett badkar och tyvärr har det gjort det svårt för oss att recensera den här leksaken på det sätt som vi tror den är tänkt att användas – i ett badkar. Leksaken är vattentät och vattentätningen verkar helt okej. Jag var lite skeptisk i början till att man vrider lös hela knoppen för att byta batterier, men efter att ha plaskat runt i duschen med leksaken har den inte gett oss några som helst problem vad gäller detta. Att dränka den i ett badkar verkar inte vara något som helst problem, alltså.

Men, att använda den i en dusch är inte roligt. Att försöka stå eller sitta i en dusch och använda den är krångligt. Ett annat problem är att eftersom du ansluter duschslangen till leksaken försvinner din huvudsakliga värmekälla. Alltså står du i en blöt dusch och försöker onanera medan du sakta blir kallare och kallare. I ett badkar är det här inte ett problem eftersom du är nedsänkt i varmvatten men i en dusch är det inte lika roligt. Åtminstone en dusch som bara har en vattenkälla – det kan hända att om man har en lite lyxigare dusch med flera munstycken att det är roligare.

Ett annat problem är att när man använder leksaken med sprutmunstycket blir det ganska mycket skruvande att hålla koll på. Man ska ställa in vattentemperaturen och vattentrycket samt hitta ett vibrationsmönster man gillar. I ett bad är det här lättare för man behöver inte tänka på att trilla omkull eller hålla balansen.

Det är knepigt med såna här leksaker. Både jag och Blanka tycker mycket om kreativa idéer, men det är lätt att när man gör en såpass nischad produkt att den blir lite succé eller flopp. Den här är väl nånstans mitt emellan – om man inte hade kunnat byta knopp och förvandla den till en ”normal” g-punktsstav hade den känts mindre berömvärd.

Betyget blir därefter. En bra produkt med en väldigt specifik nisch. Om du älskar att onanera i badet, köp den. Vill du ha en bra, vattentät g-punktsstav som även har ett litet partytrick för badkaret, köp den. Om du inte faller i endera av dessa kategorier är det desto svårare att motivera ett köp.

Plus:

+ Vattentät
+ Originellt koncept
+ Bra byggkvalité
+ Lättkontrollerad
+ Två lägen: vattenspruta eller vanlig g-punktsstav
+ Vanliga AAA-batterier

Minus:

– Väldigt nischad!
– Obekväm att använda i dusch
– Trist intetsägande förpackning
– Olyxig förpackning, inga tillbehör
– Det kan vara ojämn byggkvalité
– Relativt dyr i förhållande till vad man får

FärgkukFärgkuksvartvitkuksvartvitkuksvartvitkuk

Vill du ha din egen H2O Vibe att leka med i badkaret? Köp den hos Joyland för 599 kronor. Stort tack till Drop of Sweden som sponsrade denna recension!

Fängelse för twerking?

Att vårt stora grannland i öster, Ryssland, håller på att rusa käpprätt åt helvete är ingen nyhet för de flesta människor som på ett eller annat sätt inte är ”normala”. Är du homosexuell, bisexuell, ickemonogam eller på annat sätt avviker från ”traditionerna” är du tyvärr inte välkommen i Ryssland.

Att bestämma över människor är nåt som diktaturer gillar. Sex används ofta som en käpp för att kontrollera människor, diktaturen definierar vad som är moraliskt riktigt och sedan straffar man alla som avviker från den definitionen. Ryssland har flertalet vansinniga lagar på området och trampar i rask takt mot en diktatur som mest troligt kommer att påminna om tsar-väldet som fanns innan revolutionen 1917.

Tydligen har några tjejer fått fängelstraff för att de twerkade framför nån obskyr staty. Oacceptabelt tilltag enligt åklagaren. Föga förvånande skulle jag tro att åklagaren är en man, och som man måste han givetvis hindra uppstudsiga kvinnor från att ha roligt. Därmed används sex och självutnämnd moral som käppen att straffa dem med.

Sorglig utveckling.

(Jag tror det här är ett foto av en artikel i Metro, men jag kan inte hitta den på Metros hemsida och en googling gav inget resultat. Därför publicerar jag bilden.)

twerk

Jag vill leva i en självklar värld

Att leva utanför normerna är ibland en börda. Jag har valt den bördan och jag är nöjd med den, men jag frustreras över att om och om igen behöva förklara mig. Det stör mig också eftersom jag mer och mer ställer mig i försvarsställning kring hur jag väljer att leva mitt liv, även när jag inte behöver det. Även mot välmenande och nyfikna människor går jag i tidigt skede in i försvarsställningen och det tar en stund att släppa den.

(Relaterat: varför är människor så jäkla bra på att krångla till enkla saker? Varför skapar vi regler som alla förväntas följa, men där reglerna bara blir till förtryck och tvång?)

Jag hade min kära mamma på besök i helgen. Underbara, roliga och godhjärtade mamma. Kvinnan som inte blir upprörd över speciellt mycket utan är stillsamt accepterande oavsett. När jag pratar om Blanka och Kajsa har hon ingen kommentar förutom att hon tycker det är glädjande att jag har så mycket kärlek i mitt liv. Ingen kommentar om huruvida det är konstigt, inga dolda frågor, inga funderingar, ingen oro. Hon lyssnar på mina tankar, hon är nyfiken på framtiden men ingenstans finns en dömande tanke. Hon studerar bilderna på de två som hänger på min vägg och ler för sig själv.

Vi hade ett kort samtal om att leva utanför det som anses normalt och hur mycket styrka det krävs. Startpunkten till samtalet var en serie porträtt på transexuella kvinnor. Vi var båda fascinerade över hur ärliga, starka och personliga porträtten var. Vi blev båda berörda och samtalet handlade just om att vara ”onormal”. Det var ett bra samtal, kort men skönt. Jag gladdes åt att hon aldrig identifierade mig som konstig, eller min familj som konstig utan för henne var det en självklar sak.

Varje gång jag läser om människor som förföljs, som såras, som råkar illa ut pga olika anledningar – varje gång blir jag ledsen. Det spelar ingen roll om man attackeras för sin hudfärg, sin livsstil, sin sexuella läggning – det ska inte behövas! Jag blir ledsen för alla dessa saker som många människor hakar upp sig på är självklara och behöver inte ifrågasättas.

Jag vill leva i en självklar värld. En värld där såna här saker inte längre behöver stötas och blötas om och om igen utan där alla accepterar alla, oavsett vad. En värld där orden inte behöver såra och där valen inte behöver försvaras. En självklar värld där orden inte ens behöver sägas. En värld där vi kan vara oss själva och trivas tillsammans på den här lilla blå planeten som susar genom världsrymden.

Gå till nakenbadet istället!

Bodypalace är en mycket bra insats som jag följer med glädje. Just nu kör den bloggen en tävling om ”beachkroppar” där läsare skickar in bilder på sin kropp i badkläder. Jag har länge uppskattat alla försök till acceptans rörande sin egen och mångfalden av kroppar.

Jag vill ge ett till alternativ: Gå till nakenbadet istället för tygstranden.

Vi lever i ett oerhört sexualiserat samhälle och de flesta tygstränder (samt hela industrin som hör till badkläder) är ett tydligt exempel på hur sexualiserad badkroppen är. Den är också ett bra exempel på vilken dubbel standard som badkläderna etablerar kring kroppen, där du förväntas visa mycket men du får inte visa för mycket.

Sist men inte minst, som jag redan sagt flera gånger – vi är ju ändå vuxna och vet vad som finns under badkläderna.

De flesta nakenbad är mycket, mycket trevligare. Om du har ångest kring din kropp så lovar jag att den kommer att vara mycket mindre intressant på ett nakenbad. Naturistkulturen är generellt mycket mer accepterande till kroppar oavsett form, färg och storlek. Nakenbaden är för det mesta också mycket mindre sexualiserade. Ja, det finns renodlade knullbad men går du till ett seriöst nakenbad kommer det inte att vara någon konstig stämning. De flesta som aldrig varit på ett nakenbad tror att det är en konstant orgie, men verkligheten är tvärtom – de flesta tygstränder är mycket mer sexualiserade än nakenbaden.

Mitt personliga favoritbad är Ågesta som ligger vid Farsta. Det är jättemysigt, familjevänligt och är en bra plats att spendera en varm sommardag på. Jag ser fram emot att ligga där i sommar med Blanka.

Dagens bild: Akrobatiskt sex (150401)

För sju år sen (SJU ÅR!) nämnde jag ett konstverk av Peter Fendi som ett av mina favoritverk inom erotisk konst från förr. Jag erkänner villigt att jag är ingen expert på sån här konst och tenderar att gilla de flesta alster jag hittar. Häromdagen hittade jag ett till Fendi-verk som jag bara älskade för det var så totalt galet.

Det här är bara en sån underbart bisarr målning. Det är för mig okänt vad verket heter –om det ens har ett namn– men enligt vad jag kan förstå är det målat innan eller omkring 1843. Där slutar min kunskap om det, men visst är det en makalöst tokig bit med erotisk konst?

peter_fendi_acrobatic_sex

Tankar kring kvalitén på erotik

Den här bloggen är inne på sitt nionde år av existens. Jag har publicerat massor med fin erotik här, både sånt jag hittat på nätet men även fina Blanka och Kajsa har synts här med sina sexiga och vackra kroppar. Under dessa år (och långt innan) har jag även varit en storkonsument av porr, naket, erotik och allt vad det kallas.

För några månader sen blev jag inbjuden i en hemlig grupp på Fejsboken av några vänner. En hemlig (dvs osynlig och sluten) grupp som delar erotiska bilder med varandra. Tanken var att bilderna skulle vara av den mer sensuella sorten, inte så mycket knullande utan mer antytt. Jag var med i den i kanske en dag eller två, sedan gick jag ur den. Varför? För att bilderna som människorna i gruppen la upp var dötråkiga. Det var vad jag brukar kalla ”typiskt bajsnödig svartvitt pretentiöst nonsens”. De flesta bilderna var som sagt mördande tråkiga och ostimulerande.

Jag blev i samma veva inbjuden till en ännu mer sluten och hemlig grupp där bilderna var mer åt det knullande hållet. Bilderna där är roligare men om det läggs upp 100 bilder om dagen tycker jag kanske i bästa fall att en bild i veckan är kittlande. Övriga bilder är i min smak också nånstans på skalan mellan en axelryckning och ett ”meh”. Den här gruppen är jag fortfarande med i, mest för att ibland kommer det en rolig bild samt att oddsen är större att nån av exhibitionisterna i gruppen lägger upp en rolig bild på sig själva. Men i övrigt, jag tittar till den en gång i veckan och i övrigt rycker jag på axlarna.

Frågan jag börjar fundera på, är det jag som har en väl utvecklad (eller snobbig, om man vill säga så) smak för erotik och tycker att det som publiceras helt enkelt inte håller kraven? Har jag fått bättre smak eller är det bara att andras smak är sämre? Eller, är jag helt ute och cyklar på min snobbiga, snorkiga cykel och missar helt det som gör erotiken bra?

Att jag är trött på den massproducerade porren som jag sedan många år kallar för McPorr är ingen hemlighet, men den är en annan typ av snusk än det snusk som publiceras i ovan nämnda grupp. Det som publiceras ovan är erotik, någon har åtminstone ansträngt sig i skapandet av den och inte bara gjort nåt hafsverk. Ändå är jag inte kittlad. Jag vill tro att 15+ år av att konsumera erotik och att förfina och raffinera sin egen smak har gjort nånting, och att 8+ år av att skriva lustblogg även det har bidragit till att polera både min kuk och min smak för erotik. Att jag även sedan några år fotograferar erotik vid varje tillfälle som ges har utan tvekan gjort sitt till för att utveckla och förfina vad jag kittlas av.

För mig är det viktigt att se in i mig själv och fundera över mina drifter, min personlighet, mina tankar och min egen utveckling. Utan reflektion tror jag att min mentala utveckling stagnerar. Jag vet av erfarenhet också att utan reflektion blir jag uttråkad och frustrerad.

Det är så mycket lättare att hitta erotik idag. Nätet är fantastiskt. Jag älskar friheten som finns på nätet och som jag hoppas kommer att finnas i framtiden. Visst, nätet är ett trubbigt redskap på det sättet att det sprids oerhörda mängder med skräp också, men att ha tillgång till detta enorma bibliotek är en gåva. Jag är tillräckligt gammal för att minnas tiden utan nätet och om man bara ser till åtkomsten av snusk och erotik var den tiden inte rolig. Därför undrar jag om friheten och mångfalden gör att de som skapar och sprider erotik kanske inte anstränger sig lika mycket, för man försvinner ändå i bruset?

Jag vet inte vad som är värre egentligen, att vara en snobb som rynkar på näsan åt allt förutom det absolut bästa, eller att det kanske faktiskt är så att erotiken börjar också bli massproducerad, grotesk och smaklös smörja.

Dagens bild: Baklänges (150316)

Nej, jag är inte död eller har slutat skriva. Mitt liv och andra intressen tar prioritet över att skriva en blogg. Plus att jag har drabbats av nåt slags envis förkylning vilket också lägger sordin på inspirationen. Men förutom det, ja, den här bloggen finns kvar och när inspirationen, tiden och energin återvänder kommer den att fortsätta.

Tills dess får ni en bild jag gillade. Enjoy.

back_bend_by_illicitdreamer-d8ki4g5
(Källa: ”Back Bend”)

Den långsamma resan

Vi lever i en tidsålder då allting ska gå fort. Ögonblicklig tillfredsställelse, det är trumman som de flesta marscherar efter. Människan är en art som har bråttom. Nittonhundratalet födde massor med uppfinningar som gjorde saker snabbare, allt från tåg till bilar till rymdraketer och internet. Internet i sig har gjort allting så oerhört mycket snabbare.

Det här genomsyrar våran blotta existens och färgar det mesta vi gör. Eftersom allting går så himla fort numera måste man även försöka trycka in så mycket kvalité som möjligt i det. Sex är en sån sak, många människor har inte tid med flera timmar av sexuell aktivitet och därför prioriterar man annat och försöker trycka in (no pun intended) så mycket kvalité som möjligt när man knullar. För allting måste gå fort-fort-fort.

Jag tror dock starkt att de flesta människor skulle må oerhört mycket bättre om man klev av ekorrhjulet och saktade ner rejält mycket. Gav sig själv tid att inte göra nånting. Att sluta se sitt liv som en serie med hinder och händelser som man ska klara av. Att ligga en lat lördagsmorgon och läsa serietidningar. Att ha långsamt sex. Att skriva ett brev för hand, till en vän man inte hört av på länge. Tekniken är bra men människan behöver eftertanke.

En sak som måste få ta tid är stora livsförändringar.

Jag tror att många människor som t.ex. vill lämna den monogama normen har för bråttom. De vill att det omedelbart ska fungera. Det ska bara ta en månad eller två, sen ska det vara klart. Jag förstår helt att man blir entusiastisk och har bråttom att utforska detta nya, men jag tror att det är lätt att missa viktiga ögonblick eller att råka trampa andra på tårna när man rusar fram där i sin jakt på att bli färdig.

Min egen resa var långsam. Den ÄR långsam, för precis som alla stora resor som ändrar ens liv tenderar den att pågå väldigt länge. För mig har den väldigt få tydliga startskott och målgångar, utan jag tar det försiktigt och tar en dag i taget. Jag har gjort misstag, jag har utan att avse det sårat människor – och det kommer att hända igen. Men förändringen kommer inifrån och den ska vara långsam. När jag känner att jag börjar skynda är det dags att sakta ner och tänka efter.

Sakta ner i din inre värld. Låt beslut ta lite tid, alla beslut blir inte bra av att fattas snabbt. Stora beslut kräver mer tid och mer arbete.