Kategoriarkiv: Sexualpolitik

DN och porren

Jag har varit relativt ointresserad av DNs ganska snäva vinkling av porrmissbruk och porrimpotens de senaste dagarna. Mycket av det för att jag precis kom ut ur en helg fylld med sex men också för att jag helt enkelt varit upptagen med att ha ett helt vanligt liv. Ni vet, jobb och allt sånt.

Det är såklart ingen förvåning att DN så tungt lägger sig på den moraliserande tyngdpunkten med sina artiklar. Det står dem tyvärr helt fritt att göra, även om det är tråkigt att se en seriös tidning hänfalla åt såpass oseriös journalistik. Men visst, det är tidens tecken och även tidningarna måste försöka få in folkmassorna så att tryckpressarna kan hållas rullande. Journalistisk etik och objektivitet får helt klart stryka på foten till förmån för upprördhet och handviftande.

För egen del känner jag att det som stör mig med det hela är inte så mycket att man moraliserar utan hur man gör det. Det görs på ett väldigt enkelt och svartvitt sätt. En artikelserie som annars hade kunnat bli intressant om man verkligen lagt ner tid på den blir istället en tråkig moralkaka från människor som är rädda för sexualitet. Istället för att undersöka, utbilda läsaren och presentera mångfalden blir det bara ett stelbent konstaterande att porr är skadligt. Den där gamla moralpaniken som vi sett om och om igen där man drar alla sorters porr över en kam och sedan generaliserar grovt.

Det är DET som stör mig. Den där valhänta hanteringen av ett annars intressant ämne där man på förhand utgått från vad resultatet ska visa. Där ändamålet helgar medlen och där slutresultatet bara blir nånting trött och unket.

Porr kommer i många olika former. Jag och Blanka producerar lite naket själva även om ingen av oss är renodlade exhibitionister. Vi står för det vi gör och kan garantera att de bilder som vi skapat och publicerat här är 100% fria från förtryck, förakt eller annat otrevligt. Vi räknar med att amatörbilderna som skickas in också är lika frivilliga och uppmuntrade, men vi kan inte garantera det. Bilderna vi hittar, där försöker vi hitta källor men givetvis kan vi inte garantera det.

Vi vill att världen ska njuta av sex. Vi njuter av sex, med varandra och med andra. Beroende på var den moraliska kompassen pekar så kan man såklart säga att vi skapar porr. Vi föredrar att se det som erotik. Erotik att njuta av. Erotik att skapa glädje med. Vi försöker på intet vis skygga från att sex och allt som hör därtill är ett lika fascinerande som komplicerat ämne utan vi utforskar det i samma takt som vi lever och skriver den här bloggen.

DN försöker klämma ihop ett intressant ämne i lite lagom stora smakbitar. Portionsbaserad journalistik där man på förhand bestämt att det ska peka i den ”sunda” moralens riktning. Det är tråkigt att DN väljer att moralisera och det är tråkigt att man inte kan utforska ett samtids-ämne på ett sakligt och undersökande vis.

Det ogranskade livet

De som följer mig på Twitter har märkt lite då och då att även jag blev irriterad på Isabella Löwengrip (aka Blondinbella) och hennes inskränkta uttalande om att det nu finns ett tredje omklädningsrum för trans/intersex-människor på Södra Latin. Jag brukar generellt undvika att skriva sociopolitiska inlägg, men den här gången klarar jag inte av att låta bli eftersom det verkar vara det enda sättet att få ut frustrationen över denna småsinta människa ur mitt huvud.

Innan jag börjar sågningen ska jag säga att det finns en – och bara en – egenskap med henne som jag faktiskt önskar jag hade lite mer av själv. Hon är hejdlöst duktig på att prata om sig själv och saknar totalt alla former av skrupler när det kommer till att marknadsföra sig själv. Ofta önskar jag att jag var bättre på det, att kunna marknadsföra mig själv och mina många talanger lite bättre. Inte så till den totala grad av mediehoreri som Löwengrip ägnar sig åt, men kanske vara lite bättre på det.

Förutom det finns det dock nästan ingenting jag respekterar henne för. Hon verkar vara en väldigt falsk och småsint människa som inte förstår hur bra hon har det. Från första början har det varit vad som irriterat mig mest med henne – hon har attityden av att hon skapat hela sitt lilla imperium från ingenting, men det är givetvis en total fabrikation då hon redan sen födseln haft en silversked djupt instoppad i munnen och aldrig behövt sakna resurser från sina ekonomiskt framgångsrika föräldrar. Redan innan hon knattrade ut sitt första ord på nätet hade hon massor med resurser tillgängliga för att bli framgångsrik, men antingen förstår hon inte detta själv eller så lever hon i nåt slags förnekelse över hur bra och lätt hon har det.

För det är precis vad hon har. Hon har det oerhört lätt. Allting har automatiskt löst sig i hennes lilla barbie-värld. Hon har använt sin förmåga att skina strålkastaren på sig själv kombinerat med den där stora och välsmakande silverskeden till att bygga sig ett litet barbie-imperium. Jag har oerhört svårt att tänka mig att hon nånsin behövt granska sitt liv, nånsin behövt fundera över vem hon verkligen är och vad hon vill göra. Hon har aldrig behövt oroa sig över nånting mer dramatiskt än att kanske gå upp i vikt en smula eller vilken typ av smink som ska matcha hennes smycken. Hon har aldrig behövt grubbla över sitt liv, över vem hon är eller vad hon ska göra åt tomheten i sin själ, förvirringen i sitt huvud och bruset från omvärlden. Hon har aldrig behövt känna sig instängd i en norm utan har istället glatt tagit den och lindat den runt sig och sedan med ett glittrande barbie-fnitter, trygg i känslan att hon är perfekt eftersom hon representerar normen. Hon har aldrig behövt känna empati för någonting förutom sig själv och sina egna prioriteringar.

Hade det inte varit för hennes otroligt klumpiga, själviska och fördomsfulla uttalanden som hoppar ut ur barbie-munnen hade jag faktiskt tyckt synd om henne. Hon har aldrig behövt utveckla en personlighet och istället räckte det med att hon fyllde huvudet med nåt slags substitut-personlighet. Alla hennes vänner är lika normala och framgångsrika som henne, gissar jag, och när man har en sån homogen bekantskapskrets behöver man inte umgås med andra än lika vackra, perfekta kvinno-entreprenörer som sig själv. Därmed behöver man aldrig fundera, aldrig ifrågasätta, aldrig lära sig nånting.

Så ja, egentligen är det synd om henne. Om det inte varit för hennes föraktfulla uttalanden. Jag blir frustrerad varje gång jag ser dessa dumma, fördomsfulla och fobiska människor som får ta så mycket plats i media och som så okritiskt får uttala sig om saker som de inte har den blekaste aning om. Det gör mig ledsen och arg att de människor som syns mest, som får kallas ”förebilder” (antingen av andra eller oftare i form av en själv-applicerad etikett) tillåts vara just de som har mest fördomar, minst hjärnor och minst kunskap om det de uttalar sig om. Jag finner det patetiskt att Löwengrip nu vrider sina händer över ”näthatet” mot henne när det faktiskt var hon som började sprida hatet. Det som vi mer kunniga, upplysta och toleranta ger till svar är bara ett utlopp för vår frustration över denna kvinna som vältrar sig i sin egen inskränkthet och dumhet. Vi reagerar mot hennes trångsynhet, hennes oförståelse och totala brist på insikt och empati.

Jag skulle inte vilja leva Isabella Löwengrips liv. Det är ett ogranskat liv och därmed ett bortslösat liv. Det är ett liv fyllt med självrättfärdigande, egoism och intolerans. Det är ett liv fyllt med åsikter som gör världen till ett sämre ställe att leva. Ett liv som fortsätter sprida fördomar och gör livet svårt för människor som inte vill eller kan passa in i den vanliga könsnormen.

Islands porrförslag osar ruttet

Blanka tweetade en sak som gjorde mig uppmärksam på omvärlden.

islandtweet

Jag blev tvungen att fråga henne vad det handlade om, jag hade totalt missat nyheterna. Tydligen debatterar Island ett förbud av nätporr. Låt oss till att börja med kalla det för vad det är: censur. Jag är generellt skeptisk till användandet av ordet censur då jag anser att det missbrukas alldeles för mycket i vårt samhälle – men här går det inte att komma undan att det är censur. En liten klick av människor vill förbjuda andra att ta del av nånting. Klassisk censur.

– För närvarande tittar vi på de bästa tekniska lösningarna för att kunna åstadkomma detta. Men om vi kan skicka en man till månen, borde vi kunna tackla porr på internet också, säger Halla Gunnarsdottir, en politisk rådgivare till Jonasson.

En politisk rådgivare hävdar att det tydligen finns en stark enighet att porr är skadligt. Dessutom tydligen för ”kvinnor och barn”. Tar inte män skada av porr? Nej just ja, vi män älskar ju att våldta och förstöra. Hur som helst. Jag säger att detta är totalt skitsnack. Porr är porr. Sen huruvida det är skadligt eller ej beror dels på vilken porr man pratar om samt porren ställd i förhållande till åskådarens prydhetsfaktor samt dennes uppfattning av moraliska frågor.

Porr är porr. Det är bilder och filmer på människor som knullar. Om du har en moral som uppfattar detta som ett problem kommer du givetvis att anse att porr är skadligt. Om du däremot är utrustad med en någorlunda fungerande hjärna kommer du att förstå att det finns många typer av porr precis som det finns många typer av åsikter om porr – samt att gråskalan är enorm.

Även om man lyckas definiera vad som är porr så är det omöjligt att förbjuda det. Porr har existerat ända sen den första gången nån grottmänniska upptäckte att man kan ta en bit träkol ur eldstaden och rita ett par tuttar på grottväggen. Kan du definiera vad som är porr? Ja, du kan det utifrån din egen moraliska kompass. Jag tycker t.ex. inte att Anders Zorns tavlor med nakna kvinnor är porr – men någon med en mycket snävare och mer reaktionär åsikt om erotik och porr kan säkerligen tycka den är alldeles för ekivok.

Anders_Zorn-Wet bed-on-the-loft
(Är detta porr? Ja, är man tillräckligt konservativ kan man säkert tycka det.)

Porr är porr. Men det finns många olika sorters porr och att klumpa samman en hel genre och säga den är skadlig duger inte. Vi pratar exempelvis inte om ”film” som ett homogent media utan förstår att det är skillnad på blockbusters och snäv indiefilm. Vi pratar inte heller om ”musik” som en homogen uppsättning kreativa uttryck där vi förstår skillnaden mellan Mozart och Meshuggah. Porr blir alltid extremt generaliserat. Hur ska man dessutom göra skillnad på den porr som både jag och Blanka finner oerhört tråkig, den som jag kallar för McPorr där man massproducerar knullande silikontikar med snustorra fittor – jämfört med t.ex. de vackra, sensuella bilderna som jag och Blanka tar på oss själva, glada i vår sexualitet och publicerar här på vår egen blogg, under egen kontroll och utan att bli utnyttjade alls?

Vidare kommer man dessutom att överlåta på datorer att avgöra vad som är porr och inte porr. Låt mig tala om en illa dold hemlis för er: datorer är SKITKASSA på att avgöra subjektiva saker som exempelvis vad som är porr och vad som inte är det. Ändå ska vi låta reaktionära makthavare använda fundamentalt okunnig teknik för att censurera vårt nät?

Låt mig ge ett konkret exempel på hur datorer är skitdåliga på att avgöra vad som är porr. Jag använde Googles bildsök för att hitta en bild. Bilden är nedan:

tumblr_mewiqruEJp1rv0578o1_1280

Inte jättesubtilt, nej. Lite härlig, vanlig amatörporr där nån glad kvinna visar sitt vackra kön. Vilka liknande bilder föreslår Google? Föreslår den andra, saftiga porrbilder?

Nej, den föreslår det här:

exempel2

Ja, det var ju verkligen liknande bilder. Porriga och smaskiga. Det är dessutom inte vilken som helst uppsättning datorer som föreslår dessa bilder utan Googles egna maskiner. Google har enorma mängder med datorkraft och de mest förfinade och raffinerade algoritmerna som mänskligheten hittills skapat – och inte ens denna otroliga kraft kan se skillnaden mellan en blomma och en kuk. Politiker gillar att försöka framställa datorer som magiska lådor som kan lösa alla problem, men det kan de inte. Datorer är väldigt avancerade räknemaskiner men de har inte en kognitiv suck gentemot människans hjärna. De är inte magiska lådor som man sätter in önskat resultat i och sen kommer perfektion ut. Som ett av mina favoritcitat lyder: ”Ingenting har skapat så mycket kaos som datorer, undantaget möjligtvis kombinationen tequila och handeldvapen.”

Dessutom går det inte att förbjuda nåt sånt här idag. Internet och datorer är inte som det gamla telefonsystemet som var centralt kontrollerat. Internet är vilt, galet och även om politiker och makthavare gillar att försöka frammåla att de har total kontroll över det är detta en lögn. Vill människor hitta porr kommer man att hitta antingen ett juridiskt kryphål eller ett teknologiskt kryphål. Att försöka censurera porr är en lysande demonstration av slöseri med resurser i jakten på nånting meningslöst.

Så, låt oss sammanfatta. Vi har självutnämnda moralens väktare bland politiker, som tar en åsikt och sedan manipulerar den att följa deras egna agendor och motivationer. Dessa vill sedan förbjuda en åsikt och produkt som väldigt många människor nyttjar och uppskattar, samt sätta en snäv etikett på denna åsikt och produkt som inte motsvarar bredden samt använda en teknologi som är fundamentalt opålitlig att avgöra subjektiva åsikter till att efterleva denna censur.

Jag är ledsen, kära Isländska censurvurmare – men det är många gånger lättare att skicka en människa till månen än det är att censurera porr.

”Förargelseväckande beteende”

Jag funderar på det här med nakenhet. Igen. Det är ju ett av mina favoritämnen och även något som jag själv praktiserar så ofta det går. Funderingarna idag går på det här med att vara naken på offentlig plats. I vårt avlånga (och för stunden väldigt köldslagna) land klassas offentlig nakenhet som förargelseväckande beteende. Även om vi saknar (mig veterligen) specifika lagar som säger att man inte får vara naken faller detta per automatik under nyss nämnda paragraf. Med andra ord, det finns ingen lag som säger att du inte får gå naken – men om du går naken på Coop och bara en enda människa finner detta otrevligt så har du brutit mot lagen.

Det är lite fult tycker jag. Under min research fick jag lära mig att nederländerna har en liknande lag. Där har man specifikt sagt att nakenhet är tillåtet antingen på av staten godkända platser eller andra lämpliga platser. Återigen en snygg juridisk formulering iom att så fort någon klagar på nakenhet upphör denna plats därför omedelbart att vara en lämplig plats för detsamma.

(En liten parentes men jag förundras ofta över de smått absurda saker och formuleringar som juridik kan orsaka. Som t.ex. att det är lagligt att sälja sex men förbjudet att köpa det. Litegrann som att försöka förhindra människor från att köra bil inte genom att förbjuda bilar men genom att förbjuda att man öppnar en bildörr. Man försöker liksom krypa baklänges in i mål.)

USA saknar som helhet lagar som säger nånting om offentlig nakenhet utan det har istället överlåtits på delstatsnivå och även på väldigt lokaliserad nivå. Exempelvis är det fullständigt lagligt i San Francisco att gå runt helt naken så länge det inte är på ett sexuellt utmanande eller oanständigt vis. Det har sina rötter i stadens liberala historia men även i att nakenhet ofta anses höra samman med åsikts- och yttrandefriheten. Denna princip har dock det senaste året attackerats hårt av många mer konservativa krafter som fått inflytande i stadens styre. Barcelona är också en stad som ser nakenhet som ett led i åsikts- och yttrandefriheten. Även där är det inte utan kontroverser då människor har blivit arresterade för sin nakenhet då andra har bedömt att de uppfört sig oanständigt.

nudity_SF

Det är lite problematiskt när man överlåter åt andra att bedöma huruvida någons beteende kan vara oanständigt eller ej. Jag är överhuvudtaget väldigt kritisk till att man i lagtexter tillåter subjektiva uppfattningar att råda – men det är ett problem i vårt samhälle överhuvudtaget och kan filosofiskt betraktas som ett problem med människor överhuvudtaget då vi alla är varelser med subjektiv syn på världen och subjektiva åsikter kring densamma. Jag kan se att mina åsikter i detta ämne även speglas i mina åsikter kring många av monogamins funktioner och regler – att man lämnar över den subjektiva kontrollen över sin egen sexualitet och kärlek till en partner.

Skulle jag vilja ha möjligheten att gå naken ute i den helt vanliga världen? Jag vet inte. Jag tror inte det faktiskt. Dels tror jag inte jag är redo för det men till större del tror jag inte heller att övriga människor är redo för det. Jag trivs bra naken med andra nakna människor, men då är man på en jämlik spelplan och det är människor som är införstådda med hur det fungerar. Det finns inga missförstånd och det finns ingen som tror att det är en gimmick eller ploj.

… men i mina drömmar längtar jag efter ett samhälle där man kan vara naken var man vill utan att det är förargelseväckande beteende.

(Brasklapp: Jag är inte en juridisk expert och definitivt inte en expert på lagarna om förargelseväckande beteende. Om det finns fel i min text är dessa helt och hållet beroende på min egen okunskap.)

”Man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker”

Eftersom vi lever i en värld där övertydlighet krävs; Jag tycker det är otroligt tragiskt att det finns en kvinna, ung sådan, som känner att hon tvingats till sex. Det här inlägget handlar om den som hade samlag med henne ska dömas för våldtäkt.

Mänskliga relationer är inte svarta eller vita. Det finns stor grund för missförstånd. Att någon känner sig våldtagen blir inte mindre sant bara för att domstolen inte kan döma till det. Känslan blir inte ens fel bara för att inget faktiskt övergrepp skett. En människa kan uppleva sig vara våldtagen utan att det går att döma för brottet och inte heller är det självklart att den andra är en förövare. Det är viktigt att vi ser det så att vi slutar förminska de som känner sig våldtagna.

Under dagen har flertal på olika social media rasat över riksmedias citat av en åklagare som uttryckt: ”- Hon har inte kunnat beskriva vare sig våld eller hot, då är det ingen våldtäkt enligt lagen. Vi har ett problem här, man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker, säger åklagare Barbro Brännlund till Nya Wermlands-Tidningen.” Flertalet som rasat verkar inte tagit reda på i vilken kontext hon uttalat sig, vilket är i detta enskilda rättsfall.

Ett nej ska vara ett nej. I det här fallet, efter att ha läst domen och inte bara de nedkokade notiserna i riksmedia (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen) som gjorts efter artikel i Nya Wermlands-Tidningen, vill jag påpeka att ett nej måste vara ett tydligt nej.

Vi måste alla träna på att säga nej så att det hörs och så att det når mottagaren. Vi kan inte begära att människor ska bli tankeläsare. Vi kan inte döma människor för att de har bristande förmåga som tankeläsare.

Kvinnan har enligt egen utsago sagt nej men det gjordes i en situation där den andra kunnat tolka det som sluta med handlingen du gör (oralsex) vilket mannen gjorde och hon har också på fråga hur det känns svarat ”skönt” under själva den sexuella handlingen. Hur ska motparten veta att det var helheten som sas nej till och inte bara det som gjordes i stunden när nejet sas när han började slicka henne? Inget i vare sig hennes eller hans berättelse tyder på att han inte skulle sluta ha sex om hon tydligt sagt nej istället för att ”stänga av”.

En del av varför mannen ”borde” förstått att personen var ovillig är att kvinnan hade pojkvän. Att ha partner är inte något som med automatik gör att man inte vill ha sex med någon. Inte ens att man lovat exklusivitet är ett sådant tecken, då det finns flertal människor som är otrogna mot sina partners.

Det tas i domen upp ett flertal saker i hennes berättelse, utöver att hon har en partner, som skulle visat på att hon inte ville, men som han kan ha missat för att de gjordes på ett vagt sätt. Ett tydligt ”nej jag vill inte” är tyvärr inte en av dem, vilket han säger att han skulle hörsammat.

Hon skylde brösten och sa: jag vill inte. – Tyvärr är många kvinnor osäkra på sin kropp och han uppfattar situationen som att hon skäms för sina bröst. Inte märkligt då hon har en historia av kroppsförakt bakom sig.

Hon spänner ihop benen som tecken på att hon inte vill – Den där blir jag kluven till, för ja, ett par hopknipna ben borde vara ett tecken på ovilja, samtidigt som jag exempelvis ibland håller ihop benen för att jag tycker om hur smekningen blir.

Hon grät, men vet inte om han märkte det – Jag känner flertal som gråter vid sex, det är inte konstigt då det är en stark känslomässig upplevelse. Man ska därför vid osäkerhet upprätta verbal kommunikation med sin sexpartner, vilket både kvinnan och mannen i det här fallet säger att han gjort och att han då fått svaret att ”det är skönt”. Hon säger sig ha sagt detta för att få sexet överstökat trots att det gjorde ont.

Hon har i efterföljande läkarundersökning haft sprickor som tyder på att hon haft sex utan att vara tillräckligt våt. Det är inte heller ett tecken på att det hon upplevt måste varit en våldtäkt, jag hade mycket sex som ung där jag inte var tillräckligt våt och ännu inte hade lärt mig säga ”stopp vänta, vi behöver få med oss min fitta före vi fortsätter”. Faktum är att det fortfarande inte alltid är så att jag kan avgöra om min fitta är med på noterna och jag därför får små svidande sprickor.

Jag vet inte hur det är för er andra men jag brukar oftast gå på kroppsspråk så jag tycker inte det är så märkligt att han gjorde detsamma. Jag önskar att han hade stannat upp och tydligt frågat om hon ville ha sex istället för att gå på vad han utifrån kroppsspråk antog var en ömsesidig vilja. Hans handling blir inte en våldtäkt för att han läste av henne fel då hon inte gjorde någon handling som korrigerade hans misstag. Jag beklagar även för hans skull för vi ska komma ihåg att han i mångas ögon alltid kommer vara ”våldtäktsman” trots friande dom och hans berättelse även i den kortfattade domen tyder på att han hade uppriktiga kärlekskänslor för henne.

Det som framgår i själva rättsfallet är att kvinnan upplevt sig våldtagen och att mannen inte insett att kvinnan upplevde detta. Mannen anses inte heller i sammanvägning av de två personernas beskrivning av händelseförloppet haft en chans att förstå att sexet är oönskat. Detta att inte få möjlighet att inse att han begick ett övergrepp är i svensk lag det som friar den åtalade.

Jag instämmer i att vi ska lära pojkar lyssna efter nej men vi ska också lära flickor säga nej med tydlig stämma.

Vilket lass med skitsnack!

Via Johanna Sjödin läser jag Alf B. Svenssons (ej att förväxla med f.d. partiledaren för KD) debattinlägg om hur han är livrädd för korruptionen av ungdomar. Jag försöker läsa hans ”artikel” men det dröjer inte länge innan mina ögon blir uttråkade. Herr Svensson tjatar om samma halmstrå-argument och krystade sanningar som många normvurmande människor i hans generation också gör: att sex blir ”bättre” om kärlek är inblandat, att tjejer aldrig kan njuta av gruppsex och än mindre väljer frivilligt att delta i det, osv osv. Samma gamla trötta handvridande och moraliserande som alltid.

Återigen blir jag trött på ordet ”moral”. Detta ord som används för att rättfärdiga allt från homofobi till att säga åt andra människor att de inte duger. Moral som används som ett redskap för homogenisering av människor och skuldbeläggning av allt som är ”onormalt”. Det gör mig oerhört trött, och Alf B. Svensson gör mig oerhört trött. Jag önskar att han kunde ha åtminstone tillräckligt med självinsikt för att inse att han är en förlegad dinosaurie och att han borde ha dött ut för länge sen, men jag vet att det är alldeles för stort önsketänkande.

Att människan dessutom är legitimerad psykolog och säkerligen låter sina fördomar och moraliserande pekpinnar skina igenom i sin yrkesutövning gör mig ännu tröttare. Det sista världen behöver är fler människor som hr Svensson, dessa stackars små moralister som är livrädda för att ge människor kontrollen över sina egna kroppar, livrädda för att acceptera det fullständiga, vackra, breda och oerhört spännande spektrumet som mänsklig sexualitet innebär. Nej, istället totar de ihop dessa debattartiklar och förfasas över förfallet i samhället.

Därför ber jag dig, Alf B. Svensson att gå och dra nåt gammalt över dig. Eller vänta, det har du ju redan gjort. Du har ju dragit 1800-talets sexualfientlighet över dig och inte nog med det – du bär skiten som om den vore en mantel.

Betala inte dyrt för bondfångeri

DN har en kort artikel där de horar för sin papperstidning/betalvägg med en artikel som lovar snask där DN Söndag har gått på nåt slags sexkurs. Givetvis skriver de ingenting om det i nätupplagan, utan som sagt horar de enbart för betalversionen. Därför kan jag inte veta riktigt vad som hände när DN skickade journalister på dildokonvent eller gruppsex i det fria eller vad sjutton det hela handlar om.

Det jag vet är att varje gång jag läser såna här artiklar eller läser annat om hur människor nu försöker få lite styrfart och nytändning i sina sexliv så blir jag splittrad.

Å ena sidan tycker jag alla sätt att få fart på sitt sexliv är bra, och att ändamålet borde helga medlet. Att svensson vågar ge sig ut ur stugorna och gå på tantrakurser och sexsibility och allt annat som erbjuds tycker jag är bra. Utbildning, kunskap och kanske får de nån fjutt i huvudet och börjar förstå att man ska leva livet på sina villkor, inte efter en norms villkor.

Men den andra sidan känner att det nog finns gott om cyniska bondfångare som startar såna här kurser och sen bara erbjuder en homogeniserad och pastöriserad version som ska vara tillräckligt nytänkande för att locka människor att betala 1500 kronor om dagen för kursen, men faktiskt inte vara så revolutionerande att den skrämmer bort människor med exempelvis kritik mot monogamin. Tillräckligt lockande för att passa inom normativa ramar, men inte så spännande att Fru Olsson med make väljer att stanna hemma och istället spendera pengarna på ännu en svettig finlandskryssning.

Jag har sett och fått reklam för en hel del av dessa kurser, och gemensamt för alla är att jag tycker de lovar väldigt mycket. Att gå på en tvådagarskurs kan ge dig en nytändning, men det är inte en magisk lösning som kommer att förändra ditt sexliv till det bättre. Förändringen måste i första hand komma inifrån, för att det ska fastna måste fröet sås inuti ditt eget huvud – inte komma utifrån av nån instruktör som uppför sig som om denne har hemliga mystiska lösningar från exotiska länder.

Så, gå gärna på kurser och prova nya saker. Kom bara ihåg att det inte finns nåt rätt eller fel sätt att utveckla sin sexualitet och hitta nya spänningar – det finns bara DITT sätt. Om nånting inte har den effekten som du trodde eller hoppades på, gå vidare och prova nåt annat utan att känna att du gjorde fel.

Var försiktig med reklam för kurser som lovar en total förändring och en omedelbar förbättring. Var skeptisk mot anordnare som tar väldigt mycket betalt, som använder väldigt blommigt språk. Odla en sund skepticism mot flummiga recept och ifrågasätt saker – om arrangören försöker undvika att ge konkreta svar på dina frågor är det mest troligt en oseriös arrangör.

Dumma högerhomofober!

Innan jag verkligen ger mig i kast med det här vill jag säga att det tar emot lite att ge mer uppmärksamhet till en så uppenbart förståndshandikappad och hatisk människa som det här inlägget har sitt ursprung i. Generellt är jag mer en ignorera-och-låt-det-självdö typ än den som föder flammorna, men emellanåt stöter man på ett så urbota hejdlöst stolpskott att det bara måste malas ner till grus.

Med detta sagt, låt oss nu inleda flamberingen.

Jag är polyamorös. Jag passar in i queer-kulturen rätt duktigt då jag är ickemonogam, och även om jag inte själv applicerar etiketten ”queer” så skulle reaktionära krafter definitivt tycka jag är väldigt konstig som inte lever enligt den ”naturliga” monogamin. Att jag dessutom inte har det minsta emot bögar, flator, transor eller dylikt samt dessutom har många vänner som uppfyller en eller flera av dessa kriterier skulle säkerligen ge mig en ordentlig dos med ”guilt by association” och jag skulle säkert få höra mycket om hur jag bidrar till dekadensen och moralens förfall i vårt samhälle. Vilket är helt okej för mig, för när en självutnämnd, vanligtvis vit och överklassad elit börjar vrida sina händer, gråta en skvätt samt med flackande blick gnälla om hur man måste försvara traditioner och värderingar, då får jag lust att blanda molotov-cocktails.

Inte heller är jag rasist. Tvärtom. Jag älskar allt som mångkulturen ger oss. Den ger oss spännande mat, spännande kläder, spännande dofter, spännande språk, nya utmaningar och tankar, nya värderingar, vackra kvinnor och män med hudfärger som går i massor av fantastiska nyanser. Jag önskar ofta att jag hade mer invandrare i mitt kvarter där jag bor, som jag kanske kunde lära känna och dela mat, åsikter och erfarenheter med.

Med dessa två saker i åtanke är jag alltså inte speciellt förtjust i en karl vid namn Willy Christiansson. Willy är ordförande i Sverigedemokraterna i Härryda, och han skrev ett (numera borttaget, verkar det som) inlägg där han klankade ner på homosexualitet och sa att det var onaturligt. Den mycket eminenta sajten Inte Rasist Men.. tog kontakt med Willy för att försöka klargöra vad sjutton han menade, och Willy levererade en lång, komplicerad och inte det minsta logisk eller ens speciellt lättföljd förklaring. Han godkände dessutom alla sina citat, så nu ligger de där de ligger.

Läs det där. Jag rekommenderar det starkt. Hans yrande är så vansinnigt att det både är underhållande och fantastiskt upprörande. Stackars lilla Willy som är fylld med hat och skräck för allt som inte är vit heterosexuell övre medelklass.

Jag saxar ett litet smakprov på vad Willy sa:

”Du kan ju tänka dig själv vem är det som lapar vatten i en kloak eller i ett latrinkärl?
Det finaste vi har är kärleken mellan två kön. Den absoluta klimaxen är när den kärleken sker i samförstånd och kanske då utmynnar i ett planerat havandeskap. Då skapas nya friska generationer, men du kan inte skapa det genom avloppssex.”

Min första spontana tanke när jag läste hans fabulerande var en fråga: Hur sjutton har karln ens tillräckligt med hjärnkapacitet för att driva grundläggande kroppsliga funktioner som andning och matsmältning? Nån som säger så urbota korkade och hatiska saker kan inte ha specellt mycket som fyller ut skallen.

Jag baxnar inför denna stolthet över att vara en dum, inskränkt och hatisk liten man i ett samhälle som håller på att lämna honom bakom sig. Han är en relik, en förlegad dinosaurie som förhoppningsvis snart bara kryper in i ett hål nånstans och självdör eftersom ingen vill riskera att sprida hans dumma gener vidare.

Det som jag verkligen förundras över är hur öppet han går ut och säger att han förespråkar lobotomering av homosexuella, att han tycker att man ska liksom skära ut bögeriet (för han talar såklart i första hand om manlig homosexualitet) ur huvudet på dem, men att det är beklagligt att man inte gör så längre pga brist på resurser. Gissningsvis är han dessutom bitter över detta eftersom det i hans lilla hatiska drömvärld spenderas resurser på invandrare som kommer och knycker våra kvinnor och arbeten? Jag tolkar det iaf så, att Willy är dubbelt bitter. Inte nog med att bögarna tillåts vandra runt helt olobotomerade, resurser som hade kunnat gå till att kapa av skadliga bitar i deras huvud spenderas på invandrare.

Ja, jisses. Stackars lilla Willy med sin xenofobi och sin homofobi. Stackars lilla Willy som blir tvungen att skrikandes och sprattlandes släpas in i ett samhälle där vi inte jagar, straffar, hatar, lemlästar eller dödar de som inte ingår i ett snävt litet perspektiv. Ett samhälle där vi går framåt och uppskattar kärlek i alla dess former, ett samhälle där vi inte håller fast vid medeltida nonsens. Ett samhälle där man inte delar in människor i Godkänt och Icke Godkänt.

Det är ett samhälle jag trivs bra i. Det samhället hjälper jag gladeligen att bygga.

Uppdatering (lite senare): Oj, jag missade totalt att Willy nu har ljugit om det han sagt till Svenska Dagblaskan. Det här är rätt så standard för dessa människor. Han försöker bortförklara det med att han sa saker i stridens hetta, men Inte Rasist Men bekräftar att han tog god tid på sig att godkänna sina citat. Sånt gör man inte i upprördhetens stund.

Prides allvar i den färgglada paraden

Jag kommer stå på Stockholms gator med tårarna rinnande nedför kinderna imorgon.

Det är dags för Stockholm Prideparad. Den går från Humlegården bort till Tantolunden via Skeppsbron och Hornsgatan med start klockan 13.

Hbtq-människor kommer dra genom stan med musik och några nakna tuttar och läderkläder. Viktigast är att det kommer vara en mängd människor som har det gemensamt att i nästan varje annat sammanhang är de de udda och oftast osynliga. Vi kommer genom organisationer som fackförbund, partier och olika yrken visa att vi finns i varje del av samhället och vi väntar inte på tolerans eller acceptans.

Vi är! Gilla det eller inte, egentligen bryr vi oss inte om det inte vore för att det många tar för självklart, som ex. tala om sin partner öppet på sin arbetsplats, för oss är avslöjanden, tystnad, halvlögner och för några rena lögner. Vi vill leva våra liv och känna kärlek utan fördömande och risk för våld. Vi vill inte bli diskriminerade!

Du som ställer dig för att se på paraden kommer gilla karnevalsyran.

Jag som i år kommer gå med tåget (äntligen igen!) kommer skratta, men först efter att ha gråtit till ”Marching for those who can’t”. Leva som homosexuell, bisexuell, transperson och queer, leva som den ständigt udda, är tidvis jobbigt, utsatt och med en känsla av utanförskap till och med i den bästa av alla världar. Snälla, skänk det en tanke medan du deltar i glädjen att vi stolta går på stans gator imorgon.

Del av Vecka6.

Kärlek! Gemenskap! Öppenhet! Acceptans!

Åh ledsen för att jag inte lagt ut några tips om Stockholm Pride som förra året.

Min redan bristande ork drabbades förra veckan av sjukdom som utlösts av stress och har behövt medicineras. Det har inte gjort mig mindre stressad och lägg sen till det att Klumpe och jag haft saker i vår relation som strulat (löst för nu, vi får se om någon av oss skriver om det) så kanske det är uppenbart varför min entusiasm över Pride i år varit i botten.

TILLS IDAG! Tills vi kom till T-Zinkensdamm och såg Pridefolket. Redan där stötte vi på en av mina vänner som för dagen hade anlagt ett vackert skägg på sina kvinnliga kinder. Strax efter mötte vi en person jag oftast bara möter under Pride och glädjeskutten hoppade i kroppen. Att sen kramas med älsklingar på picnic med underbara människor varav flertalet är poly var underbart!

Pride för mig är glädje! Att möta vänner i en öppen miljö! Jag älskar Pride för gemenskapen.

Min Pride kommer innehålla följande som jag hoppas flera av er läsare kommer till:
Föreläsningar om poly och bdsm – ta inspiration av Darksides förslag, det har jag.
Polymingel – torsdag från kl 18 på O’Learys i Gamla stan
Paraden

Kärlek! Glädje! Gemenskap! Öppenhet! Acceptans! Delaktighet!
Det är Pride för mig. Kom var med du också.