Kategoriarkiv: Sexualpolitik

Monogami är bra för dramatiken!

Igår såg jag och Blanka en mysig film. Som de flesta romantiska komedraman använder den monogamins regelverk för att skapa intrig och dramatik. Vi satt lite då och då under filmens gång och ropade ”POOOOLY!” åt det vi såg, men på det stora hela var filmen ändå hyfsat okej. Den var söt, den var charmig och den hade bitvis underhållande dialog samt en biroll (huvudpersonens bästa vän) som vi skrattade mycket åt.

Jag blir emellanåt trött på hur filmer inte bara befäster normerna utan även ofta förespråkar dem. En del filmer är mer tydliga med det och är väldigt mycket peka-med-hela-handen. Den filmen vi såg gjorde inte det, men å andra sidan utmanade den inte monogaminormen ens ett litet smack.

Monogami är en jätteviktig komponent om man vill skapa relationsdramatik i filmer. Det är så lätt att använda de ofta absurda reglerna som monogamin förespråkar för att både skapa lyteskomik och relationsdrama. För mig och Blanka som lever utanför normerna är det irriterande att om och om igen se filmskapare använda detta på ett slapphänt och rutinmässigt vis. Det är enkelt att skapa intrig med monogami eftersom hela den normen är utvecklad för att skapa osäkerhet och svartsjuka. Det är en färdig verktygslåda som man kan plocka ur, och fördelen med det är att publiken är helt införstådd i systemet och därför även har känslomässig relation till hur det funkar. Det är en dubbel fördel för filmskaparen att inte behöva förklara nåt.

Att ge sig ut på okänt vatten och försöka skapa något nytt är därför dubbelt svårt. Dels för att du som filmskapare ska skapa dramatik på ett annat sätt, men även för att det blir svårare att få publiken att knyta an till det. Tyvärr väljer många filmskapare att porträttera ”alternativa” relationer i ett skrämmande och läskigt ljus, typiskt sånt där ”se på de där konstiga människorna, vilken tur att vi har en trygg monogami som skyddar oss” som man ser i många filmer. Det är lite ironiskt att två av de bästa mainstream-filmerna som porträtterar flersamma relationer på ett ganska pragmatiskt sätt båda är regisserade av Woody Allen, en filmskapare som jag normalt har oerhört svårt för. Icke desto mindre blev jag glad att se dem och brukar rekommendera dem till människor som är nyfikna på annorlunda tänkande i relationsvärlden.

Den flersamma världen är inte utopisk värld befriad från relationsdrama. Det är en ofta förekommande fördom hos människor i normen att det är just så; att vi flersamma människor är befriade från svartsjuka och att vi alla lever i nåt slags konstant kärleksrus. Det är inte sant. Det finns gott om relationsdrama i den flersamma världen, men hur det fungerar är baserat på andra problem än den monogama och bearbetas, syns och åtgärdas på ett annorlunda och mer komplicerat (men paradoxalt även enklare) sätt än hur man gör det i den monogama världen.

Det frustrerar både mig och Blanka över hur filmer ofta förhärligar, sprider och förstärker saker som vi vet är myter. Exempelvis den att fittor blir slappa av för många stora kukar. De flesta vettiga människor vet (eller kan åtminstone ana) att det är myter, men ändå möts man av dem konstant i filmens värld. Myter och normer förstärks och förhärligas, i bästa fall behandlas de som en naturlag, i värsta fall sprider filmen dem aktivt. Varför gör man så? Det förstärker bara massor med dumheter och skapar ytterligare osäkerhet hos människor.

Nu ska jag sluta gorma om det här. Om någon undrar vilka de två filmerna är som jag gillar så är det ”Vicky Christina Barcelona” och ”Whatever Works” som båda är regisserade av Woody Allen men som tack och lov inte innehåller honom som skådis.

Sluta försvara kärnfamiljen!

För några dagar sen läste jag ett debattinlägg om inseminering för ensamstående kvinnor. Inlägget var typiskt reaktionärt. Det var ännu en ”borgerlig opinionsbildare” som vred sina händer över alla icke-traditionella familjeformer och sedan tog på sig en vit rustning och drog ut i strid för att försvara diverse ogrundat nonsens.

Jag blir trött på alla konservativa människor som är livrädda för allt som inte är kärnfamiljen. Mycket av det som hävdas är i bästa fall struntprat och i värsta fall rent påhitt. Frk Teodorescu pratar en hel del strunt i sin artikel och ger väldigt lite (läs: inga) fakta som styrker hennes åsikter. Jag själv tycker att man ska följa en empirisk metod och observera innan man öppnar munnen och pratar dumheter men hey, fakta kan ju lite sådär obekvämt komma i vägen när man ska försöka skapa en opinion.

Det finns så gott som ingenting som stöder det här med att barn behöver båda föräldrarna och andra liknande värderingar från 50-talet. Det som barn behöver är tre saker: Kärlek, mat i magen och tak över huvudet. Barn kan få kärlek från en förälder, två föräldrar, tre föräldrar, två föräldrar av samma kön, två eller fler föräldrar av olika kön, en förälder som bytt kön. Osv osv. Kärlek och omtanke är inte en sak som kommer enbart från den magiska uppsättningen mamma-pappa-barn. Mat i magen och tak över huvudet brukar komma relativt automatiskt så länge det finns minst en förälder som vill ta hand om sitt barn.

Ett av de största problemen jag har med människor som skriker sig hesa om hur fantastisk kärnfamiljen är, det är att outtalat så säger de att alla andra familjeformer är skit på en eller annan skala. En del säger det rakt ut, en del verkar inte förstå att de säger det. Det är helt enkelt inte sant. Tittar man på hur många människor som växer upp i olika (enligt normens definition) trasiga familjer och som ändå blir helt vettiga, trevliga människor som både betalar skatt och källsorterar så försvinner argumentet för kärnfamiljens biologiska magi med en gång. Återigen det där med att barn behöver kärlek och omtanke.

Jag skulle tro att det finns gott om människor som har vuxit upp i en till synes kärnfamilj men som är väldigt trasiga inuti och inte mår bra. Kärnfamiljen som utåt sett har verkat normal men som har bestått av föräldrar som slutade älska varandra ungefär samtidigt som graviditets-testet visade blått och sedan har hållit ihop ”för barnens skull” varpå de ägnat 20 år av detta barns liv till att passiv-aggressivt ta ut olika frustrationer på varandra och på barnet som de kanske upplever var orsaken till att kärleken dog.

KÄRNFAMILJEN. ÄR. INTE. MAGISK.

Jag själv växte upp i en kärnfamilj. En bra sådan, dessutom. Med gott om kärlek och föräldrar som alltid lyckades uppmuntra mig och min bror i våra olika förehavanden. Som än idag är ett jättestort stöd och som alltid är redo att lyssna om det behövs. Ändå har jag problem med självförtroende, känslor av ensamhet och olika andra problem som jag brottas med. Kärnfamiljens påstådda magi löste inte dessa problem.

Det är intressant hur många konservativa människor gärna pratar om individens frihet. Dock verkar detta enbart gälla om individen väljer att leva enligt den norm som olika konservativa debattörer försvarar. Så fort man lever ett liv som inte domineras av normerna viftas man undan som flummigt vänsterpack. Det är märkligt.

”I tider när vi kastar bort trasiga relationer i stället för att laga det som gått sönder växer många barn upp med bara en förälder, inte sällan med just mamman. Många av dessa barn lider som barn, många av dem lider som vuxna. Ingen kan ersätta närvaron av en frånvarande förälder, för den som blir till via insemination är en premiss för existensen att pappa är en saknad. Så mycket för barnets bästa!”

Det ovan är saxat från Alice Teodorescus debattartikel. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det. När jag läser det låter det som samma smörja Marcus Birro brukar pressa ur sig. Alltid detta prat om att vi alla ska sträva efter livslånga relationer. Fakta: livslång kärlek är jättefint men den infinner sig inte alltid och när känslorna tagit slut går det inte alltid att blåsa liv i dem igen på artificiell väg. Fakta: barn har inte en magisk inbyggd apparat som skapar en instinktiv oro om det inte finns minst (och max) en fittbärande och en kukbärande förälder nära. Det är trist också när debattörer hela tiden ska försöka maskera sin egen inskränkta moralisering av andras liv genom att använda ”barnets bästa” som en sköld mot kritik. Det gör mig arg när ”barnets bästa” har som retoriskt grepp missbrukats så ofta att det blivit nåt slags osårbar metod för att framföra diverse goja!

Jag beklagar, Alice. Du vet inte vad du pratar om och ditt försvar av kärnfamiljen lyckas egentligen bara belysa din djupa rädsla för allt som inte är en normkramande mamma-pappa-barn-konstellation. Det kan inte vara lätt att vara så rädd som du är.

Sist men inte minst vill jag understryka att jag egentligen inte har nåt emot kärnfamiljen som koncept. Det som får igång min motor är att den hela tiden måste försvaras och att mindre kunniga människor tror att den är extra magisk och mer ”naturlig” och liknande. Det som stör mig med den är att den är en norm, att den försvaras på bekostnad av ”alternativa” familjekonstellationer – samt att jag tror många människor i princip känner sig tvingade in i en kärnfamilj trots att det kanske inte passar hur de vill leva innerst inne.

Vilken mångfald, Lindex?

Jag stötte på Lindex nya reklamkampanj under dagen. Konceptet är enkelt, de har internrekryterat bland sin personal och valt ut fem av sina egna anställda som ska få agera fotomodeller i deras nya kampanj. Egentligen inte så jättekonstigt.

Det som jag hakar upp mig på är att Lindex själva (representerade av Kaisa Lyckdal som är deras ”press relations manager”) säger att de valt ut modellerna för att fira mångfalden hos kvinnor. Lite ironiskt med tanke på att de fem kvinnorna är slanka, vita kvinnor. Inte direkt mycket mångfald där, tycker jag. Kaisa går lite kräftgång när detta påpekas och säger att man valt ut dem med deras ”personlighet” som första kriterium och försöker sedan skylla ifrån sig genom att säga att man varit begränsad till just de anställda som sökt till detta projekt.

Trist. Det finns ingen mångfald i fem vita, slanka kvinnor som alla ser ut att vara i ungefär samma storlek. Å andra sidan är min upplevelse av Lindex varandes ett rätt rejält hycklande företag som firar kvinnor och får dem att må bra – så länge de ingår i en snävt idealiserad skara vad gäller form och färg. Detta understryker bara min uppfattning att företag som riktar sig till kvinnor är mer intresserade av att behålla sina kunder i ett tillstånd av självförakt då det är lättare att tjäna pengar på osäkra människor.

Detta är vad Lindex anser är "mångfald".

Detta är vad Lindex anser är ”mångfald”.

Jag betackar mig för såna killar

William Hahne är politiker i SD och tydligen tillhör han den kategorin män som tror att de får bedöma kvinnor och tala om för dem hur de ska se ut. Jag har oerhört svårt för den kategorin män, den typen som tycker att deras egen uppfattning om kvinnlighet ska vara avgörande för hur kvinnor ser ut och uppför sig. Att man ens funderar i vad kvinnor ”får” och ”inte får” göra anser jag absurt, kvinnor får precis som män göra vadfandevill, speciellt med sin egen kropp. Jag uppmuntrar alla (oavsett män eller kvinnor) att bryta normer och ta kontroll över sitt eget utseende, sin egen kropp, sitt eget liv på sina egna villkor. Kvinnor får i alldeles för hög utsträckning höra vad de ska eller inte ska göra för att leva upp till en bisarr mall av kvinnlighet och detta måste sluta.

Sverigedemokrater står långt ner på min respektlista. Generellt tror jag att jag respekterar binnikemaskar mer än jag respekterar de flesta Sverigedemokrater pga deras reaktionära, rasistiska, homofoba, transfobiska, xenofobiska och grottmänniskeliknande åsikter. William Hahne har inte ändrat detta ett smack utan bara förstärkt det.

william_hahne_idiot

Debattera inte med idioter

(Caveat lector: Även detta inlägg är skrivet i någorlunda upprört tillstånd.)

Igår kväll hade SVT Debatt bland annat ämnet abort som tema. Från deras sida:

”På plats finns EU-parlamentarikern Cecilia Wikström och överläkare Lena Marions som värnar om den svenska lagstiftningen. De möter Ja till livet-ordföranden Gunilla Gomér och Julia Kronlid (SD) som debatterar för att vi ska sänka den fria abortgränsen i Sverige.”

Ursäkta min klatchiska men vad fan är det här för jävla dumheter? Varför debatterar man ens aborträtten? Nu har jag visserligen inte sett programmet men jag misstänker att det enda jag får ut av det är ilska över den dumhet som tillåts spridas över detta land.

Varför debatterar man sånt här med idioter? Det är en enkel princip: man debatterar inte med människor som representerar dumma åsikter eftersom man isf legitimerar deras åsikter och ger dem en plats i debatten. Det är därför som Richard Dawkins inte debatterar med kreationister och det är därför man inte ska debattera med abortmotståndare och kvinnofientliga krafter. Man ska inte ge dem (eller någon annan) intrycket att de representerar en legitim fråga på något vis.

Att ens debattera aborträtten är fullständigt absurt. Aborter är nåt som alla kvinnor har rätten att välja om behov och önskemål uppstår. Det är kvinnornas kroppar och det är deras val. Det är inte ett ämne som ska diskuteras eller dryftas. Man ska inte se länder som förbjuder aborter som nåt slags förebild och abortmotståndare är i praktiken kvinnofientliga och vill ta bort kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar och sina liv.

Vad kommer härnäst? Ska vi börja diskutera huruvida allmän rösträtt var en bra sak att införa? Eller rösträtt för kvinnor? Eller kanske återinföra homosexualitet som en mentalsjukdom? När vi ändå börjar glida bakåt i tiden kan vi ju lika gärna ta med all annan idioti också, eller hur?

Varför är det annorlunda online?

För ett tag sen raljerade jag lite på Twitter om det här med att HD sänkt skadeståndet till tjejen som fick en sexvideo utlagd på nätet utan sitt medgivande och sedan blev hånad för detta. Motiveringen från HD var nånting om att man idag är mer öppensinnad och bla bla bla.

Min raljering fokuserade kring att jag tycker det är märkligt att ÄN IDAG så behandlas internet som nåt slags annan värld där en annan uppsättning principer, regler och etik gäller för samma människor som existerar i den vanliga världen. Det är väldigt, väldigt märkligt varför saker som i normala omständigheter skulle anses vara kränkande och/eller vansinniga plötsligt blir okej bara för att det av nån magisk anledning utspelas på nätet.

(En serie jag läser sammanfattade det väldigt effektivt för ett tag sen)

Varför är det fortfarande så här? Jag begriper det verkligen inte. Det känns ibland som om jag käkar galenpiller eller nåt, är jag den enda som ser det så här?

Jag fick min första tillgång till internet i mitten av 90-talet, när de flesta fortfarande inte ens visste att det existerade. Det var mycket mindre på den tiden även om det var gigantiskt, men en ofta återkommande attityd på nätet då var att behandla andra som man själv ville bli behandlad – oavsett om det var online eller offline. Det är den klassiska netiketten och jag försöker följa det än idag. Jag gör ingen skillnad på människor online eller offline, jag försöker behandla alla med respekt och tålamod oavsett om det är genom en chatruta, telefonlur eller ansikte mot ansikte. Ändå känns det som om det här glömts bort och det känns verkligen i förlängningen som om man börjat med ett slags dubbel standard för online och offline.

Det som är okej online skulle givetvis aldrig vara okej i offline-världen, men ändå är det okej på nätet. Vansinnigt!

Ponera att ett par har sex. Mitt under akten ramlar det in hundratals människor i rummet och börjar titta på. Tjejen börjar pipa i panik men killen säger att det är okej, han har bjudit in dem att se på sexet och hon får helt enkelt gilla läget. Givetvis är detta en absurd situation och om nåt sånt hänt i verkligheten skulle det betraktats som ett grovt övergrepp på kvinnans rättigheter. Killen hade betraktats som en skitstövel av högsta klass och skadestånden hade vem som helst bedömt som rimligt saftiga.

Men när samma händelse utspelar sig på nätet – men i en massivt större skala eftersom nätet är så mycket lättare att distribuera saker via – bedöms det som okej. Ungdomar idag är ju mer öppna med sin sexualitet etc etc.

Va?!?

Tredje könet och associerade dumheter

(Detta inlägg är delvis skrivet i affekt och är därför upprört. Caveat lector.)

Jag förundras om och om igen över alla dessa människor som verkar ha huvudet fyllt med dumheter. Tyskland har officiellt infört ett tredje juridiskt kön för de som varken identifierar sig som män eller kvinnor utan nånstans mittemellan. Detta är inte dumhet tycker jag, tvärtom anser jag att det är positivt att människor som inte identifierar sig eller trivs inuti cis-normen får identifiera sig som nånting annat även via officiella metoder.

Nej, dumheterna jag tänker på är dessa evinnerliga dumheter som hela tiden utspråkas. Motståndarna bakom tredje kön, ord som ”hen”, RFSU som utbildar i skolan och liknande idiotier. Jag förstår mig verkligen inte på dessa människor. Dessa rädda, småsinta, konservativa människorna. Hur orkar de leva sina liv när de bara ser hot utanför dörren? Människor som skriker i vild panik över diverse saker och hävdar en massa stendumt nonsens ala Annelie Enochsson men som benhårt vägrar att undersöka hur saker ligger till utan bara reflexmässigt viftar med armarna och skriker.

Som t.ex. hur en del idioter skriker över att Tyskland nu är på väg ner i avgrunden. Samma människor som skriker att bara för att vi börjat fundera på saker som genusmedvetande och ”hen” vill avskaffa koncept som män och kvinnor. Är ni helt från vettet? Okej, jag vet att ni aldrig skulle läsa den här bloggen, men alltså, vad är det för fel i era huvuden? De som inte identifierar sig som cis-kön säger ju själva att de är ointresserade av att ta bort andra rätten att identifiera sig som män eller kvinnor. Ändå piper dessa svagsinnade individer om hur faaaaarligt det är att tillåta sånt här. Vi har människor med bristande hjärnkapacitet som t.ex. frk Löwengrip som helt oförstående kring sin egen bristande mentala kapacitet klampar runt och raljerar sina dumheter till höger och vänster.

Det är väl kanske det som är sorgligast med dessa korkade människor. De förstår inte själv att de är korkade, dumma, fobiska och bakåtsträvande individer som håller hårt i ett samhälle som faktiskt förtrycker många människor. Tragiskt, verkligen.

Öppet brev till Annelie Enochsson

Hej Annelie!

Jag inleder inte mitt brev med ”kära” eftersom jag tycker du är ganska motbjudande i stort och eftersom jag isf skulle ljuga. Du själv har flera gånger sagt att man inte ska ljuga, men samtidigt har jag blivit uppfostrad med att vara trevlig och artig vilket är varför jag inte bara inleder med nåt mer bryskt. Hej, det får duga.

Via en annan blogg jag följer läste jag om hur du får panik över den ”homoagenda” som RFSU tydligen bedriver. Eftersom du har plockat bort inlägget från din egen blogg kanske du har glömt det och därför citerar jag dig nedan:

”Blir så trött över detta politiskt korrekta att det RFSU säger är det som gäller. Vadå neutral sexualundervisning – är RFSU den som sätter upp en standard på vad neutralitet är?? De som har en homoagenda och anser att hetro är förlegat och skall förlöjligas.”


(Skärmdump)

Detta är alltså vad du skrev.

Att jag är rejält oförtjust i dig och dina åsikter generellt är ganska välkänt. Det här är inget undantag. Jag tycker du är ganska rejält dum i huvudet, och dessutom demonstrerar du tydligt en egenskap som är alldeles för vanlig och utbredd bland svenska politiker – ni uttalar er om saker ni inte kan ett enda jävla skit om. Jag känner själv till mina gränser, jag är exempelvis inte speciellt insatt i t.ex. hur man blir präst och därför undviker jag att vara såpass arrogant att jag börjar göra uttalanden om just det. Tyvärr verkar du helt sakna den egenskapen utan du uttalar dig glatt och definitivt om lite vad som helst som gör dig upprörd.

Jag minns exempelvis när du blev upprörd över Pride-paraden. Likt ett skräckslaget får bräkte du om hur farligt det var att det slängdes ”löspenisar” i alla riktningar. Jag minns det tydligt. Att det sen bara blir extra komiskt iom att jag är helt säker på att du ALDRIG någonsin ens varit i närheten av en Pride-parad känns bra som grädde på moset. Du kan absolut ingenting om det du uttalar dig om, men det hindrar dig aldrig från att arrogant, självsäkert och tveklöst uttala dig om det.

Likadant är det när du uttalar dig om RFSUs sexualundervisning i skolorna. Jag är helt säker på att du aldrig ens varit i närheten av en sådan, och jag är tveksam till att du överhuvudtaget varit på nån form av lektion rörande sexualkunskap. Jag misstänker att i likhet med de flesta semi-fundamentalistiskt kristna människorna har du indoktrinerats i sexualskräck från tidig ålder och eftersom kristendom inte uppmuntrar till kunskap (bara lydnad) så har du aldrig heller utforskat eller lärt dig om detta utan bara stuckit huvudet i sanden och fingrarna i öronen.

Du bör se över dina fakta. Ja, jag förstår att det här med fakta är en märklig och främmande sak för dig, nåt som gör dig nervös och påpekar att du har fel. Du verkar inte gilla att ha fel eftersom du inte tillåter kommentarer på din blogg, samt tenderar att radera saker som orsakar allt för mycket kontrovers och bringar in diskussion, som exempelvis ditt uttalande ovan nu gör och har gjort.

Jag önskar att du promenerade iväg till närmsta grundskola och faktiskt satt med på en lektion där RFSU informerar. RFSU är en bra organisation. De är kunniga, de är duktiga och varför lärarna glatt lämnar över till dem är för att de är mycket mer ajour med forskning och vad som pågår i tonåringars huvud. Lärarna har inte tid för det, de är redan överbelastade med trams som dina partikollegor och allianskollegor tvingar dem till, och i lärarutbildningen är sexualkunskapen helt frånvarande. Jag önskar själv att jag haft en informatör från RFSU som körde min sexualkunskap istället för den stammande, darriga skolsystern med svettig överläpp som bara behandlade sex som ett slags köttslig mekanik och som enbart pratade om sex som nånting som hände mellan drömprinsen och drömprinsessan efter att de gift sig i kyrkan och en råkade halka medan den andra böjde sig framåt för att plocka upp nåt. Sex är mer än att göra barn, så mycket, mycket mer men det fick inte jag lära mig i skolan. Vems fel är det? Jo, människor som dig. Det är ni som förhindrar sånt, det är ni som predikar avhållsamhet och annat nonsens, det är ni som tror att om man inte lär ungjävlarna nåt om sex så kommer de inte att knulla. Helt felaktigt, för tonåringar vill ha sex. De är kåta, de är nyfikna.

Vi lär människor att köra bil på ett sunt och säkert sätt. Med dig och dina gelikars logik ska vi förbjuda körskolor för att på nåt bakvänt vänster försöka hindra trafikolyckor.

Du tjatar väldigt mycket om olika homoagendor också. Som om det var nåt slags konspiration där bl.a. Jonas Gardell, RFSU och Pride-rörelsen likt nåt slags bögigt illuminati försöker rekrytera människor in i homorörelsen. Lägesrapport: Det finns inget sånt. En del människor växer upp och inser att de gillar det egna könet bättre. Det är inget fel med det och det är inget som behöver bekämpas eller begränsas. Ej heller är det nån konspiration där man försöker indoktrinera in den här homoagendan i våra ungdomar.

Nej, den enda här som har en homoagenda är du. Du kan ju inte sluta pipa om det, resten av världen har gått vidare från 40-talets vansinnigheter men du håller desperat fast i dem som om det var nåt slags beskyddande sköld. Du viftar med din homoagenda och skriker om den, men de enda som lyssnar är Tuve Skånberg och alla andra gamla fnösken.

Därför tänker jag be dig att antingen hålla käften eller kanske prova att gå på nån lektion. Sex är trevligt, bra och så länge det görs på rätt sätt blir alla glada. Det är inte omoraliskt och behöver inte bekämpas eller snärjas in – ej heller finns det nån konspiration som försöker korrumpera våra unga grabbar och tjejer. Definitivt önskar jag att du slutar vara såpass arrogant och tvärsäker att du uttalar dig om saker du verkligen inte kan ett skit om.

Tack för ordet!

Läs även här där RFSU själva ger svar på tal. Enochsson och hennes gelikar måste sluta ljuga om sexualkunskapen och sluta vara såna stopp mot bra, sund och hälsosam sexualkunskap för ungdomar.

Mer lögner om att poly är ”otrohet”

Jag läser Lukas Berggrens ganska andefattiga ledarartikel om polyamori och relationsanarki i den ”allkristna” tidningen Världen Idag och suckar lite över hur han totalt missar poängen.

Det finns en metod inom debattsamhället som kallas för ”Straw-man argument”. Det går i korthet ut på att den som står för en åsikt konstruerar en motståndare som är lätt att slå ner. Man gör detta genom att gärna undvika saker som stärker argumentet för motståndarsidan så att man får en snygg och prydlig halmgubbe som inte gör minsta motstånd när man utan speciellt stor ansträngning knackar ner densamme.

En annan debattmetod som brukas av människor utan bra argument är det som jag brukar kalla för handviftande. Det kommer sig av att man försöker med högljudda tillrop och massor av flaxande armar försöker avleda uppmärksamheten från motståndaren eller åhörarna så att de enbart fokuserar på en sak istället för att se hela frågan.

I sin ledare ägnar sig hr Berggren ganska friskt åt båda dessa metoder.

Först bygger han upp en halmgubbe där han pratar om otrohet. Jag vet inte om han bara är för dum för att förstå eller (mer troligt) ignorerar att flersamhet inte är detsamma som otrohet, men det är tydligt att hela hans argument bygger på att allting som inte är traditionell tvåsamhet måste stämplas som otrohet. Sedan använder han väldigt mycket handviftande och pekande för att man ska fokusera på denna ”otrohet” istället för att diskutera relationer, samt kör hårt på guilt-by-association med just otroheter och flersamt leverne.

Jag finner detta ganska irriterande. Flersamma relationer är inte otrogna. Otrohet är en lögn, det är när man sviker sin partner, när man sviker sina partners. Den flersamhet som jag själv, Blanka och många andra förespråkar är en öppen, ärlig och ansvarsfull flersamhet. Vi ljuger inte för vår partner, vi för inte andra människor bakom ljuset på något vis – något som är desto mer vanligt i den tvåsamma världen. Det finns ingen Victoria Milan-sidan för flersamma, exempelvis och jag vet att alla de flersamma jag känner finner konceptet med en otrohets-sajt både avsmakligt och komiskt. I en flersam värld är en otrohets-sajt där man kan ragga ”affärer” lika relevant som ett par sandaler är för en guldfisk.

Givetvis missar hr Berggren detta. Han vrider sina händer och oroar sig för att vi nu ska ”institutionalisera otrohet” och liknande nonsens. Han bygger sina små halmgubbar baserade på sina egna lögner om otrohet, sedan slår han ner dem väldigt lätt såklart, och till sist gratulerar han sig själv för att han är så duktig.

Men som sagt, det är en lögn. Ironiskt nog är det hr Berggren som ljuger för sina läsare när han utelämnar att flersamma relationer är ärliga. Vi smyger inte med våra relationer. Jag är ärlig med att jag för närvarande är kär i två kvinnor samtidigt och har förhållanden med båda – samt att båda känner till varandra, har träffats och verkar trivas i varandras sällskap.

Jag kan iofs inte förvänta mig så mycket mer än lögner och osanning från en kristen tidning. Det viktiga är inte att hjälpa människor, det är att fortsätta indoktrinera dem i en osäker, otrygg och fobisk miljö.Det är detta som hr Berggren får betalt för att göra, även om han tror att han gör det för att tjäna en icke-existerande gud som förespråkar en förlegad norm.

Blogspot: oroar du dig för din blogg?

En del bloggar som ligger på gratisplatsen Blogspot (också känd som Blogger) som ägs och drivs av Google har fått följande kryptiska mail skickat till sig:

Viktig uppdatering om policyn för barnförbjudet innehåll på Blogger.

Du får det här meddelandet eftersom du är administratör för en blogg på Blogger som har konstaterats ha barnförbjudet innehåll. Söndagen den 30 juni 2013 kommer vi att uppdatera vår innehållspolicy så att det blir uttryckligen förbjudet att tjäna pengar på barnförbjudet innehåll på Blogger. Efter den 30 juni 2013 kommer vi att tillämpa denna policy och ta bort bloggar med barnförbjudet innehåll och bloggar där annonser för barnförbjudna webbplatser visas.

Om annonser med barnförbjudet innehåll visas på din blogg med barnförbjudet innehåll ska du ta bort dem så snart som möjligt för att undvika brott mot användarvillkoren och/eller att innehåll tas bort.

Med vänliga hälsningar,

teamet bakom Blogger

Vad detta innebär är ganska kryptiskt. Det kan vara dålig översättning eller så är det här början till slutet för bloggar med naket på Blogspot. Vi vet inte. Det verkar som mailet i första hand refererar till bloggar som har reklam på sig, men jag misstänker att om man läser mellan raderna så kommer Google inom en inte alltför avlägsen framtid att börja använda sånt här språk för att rättfärdiga att de sparkar ut bloggar med naket. Det är såpass snurrigt och generellt formulerat att det i princip kan gälla vad som helst, och som har demonstrerats tidigare har Google/Blogspot väldigt lite samvete vad gäller att sparka ut nakenbloggar utan någon egentligen rimlig motivation. Allra minst innebär det att de kommer att ta bort bloggar som har en banner för t.ex. en sexbutik oavsett om man tjänar pengar på det eller ej. I värsta fall kan de ta bort bloggar utan förvarning och motivation.

Det är nämligen den tråkiga baksidan med att använda sig av en gratistjänst – du har ingen egentlig kontroll över det du skapar och det du skapar sker på nåder av den som tillhandahåller platsen. Den som tillhandahåller platsen kan sedan hur godtyckligt som helst ändra sig och över en natt döda din skapelse och allt som finns där. Tyvärr.

Om du är en blogspot-bloggare som har en nakenblogg, någon som vill starta en nakenblogg på en trygg plats eller som vill ha kontroll över din plats på nätet – kontakta oss. Vi har kontakt med en seriös plats som inte har några nymoralistiska tendenser. Det är samma plats som hostar den här bloggen. Priset är inte gratis men vi har fått en försäkran om att det sker till självkostnadspris i absolut möjligaste mån och därmed som ett försök till att trygga yttrandefriheten på nätet.

(Ett gratis-alternativ är att flytta din blogg till WordPress.com som också tillåter nakenbloggar, men med liknande restriktioner för reklam samt återigen att du har ingen garanti att WordPress.com inte ändrar sin policy när som helst.)