Kategoriarkiv: Sex

Tömma över henne

Min sexdrift har växt de senaste veckorna, men jag frustreras över att jag dels inte har nån att släppa ut det med, dels upplever att jag själv är ett hinder för att släppa ut det.

Jag ser på bilden nedan och fylls av en enorm längtan att munknulla Blanka. Djupt, underbart, sexigt, porrigt. Stå i duschen tillsammans med henne på knä nedanför mig. Hennes underbara mun runt min kuk, smeka hennes huvud medan hon tar emot kuken. Varmt vatten som sköljer över oss och vi båda försvinner in i lust och njutning. Min sperma som sprutar ut, varm och klibbig över hennes ansikte och i hennes mun. Hennes breda, satstäckta leende som tittar upp på mig efteråt medan jag kippar efter andan och försöker att hindra mina darrande ben från att göra så jag halkar på det blöta kakelgolvet. Hennes glada skratt och smekningar när jag landar från en dånande orgasm.

tumblr_nok2h8pJdu1sfkfqio1_1280
(Källa: Okänd)

Romanser på jobbet

Kontorsromanser är ju lite av en sliten klyscha men händer de verkligen på riktigt? Hur många har en relation med en kollega?

I mitt vanliga jobb händer det att jag gör besök hos kunder. I veckan var jag på ett sånt besök och satt i ett trist och stereotypt konferensrum och drömde mig tillbaka till min egen förlossning när jag hörde röster från ett kontor tvärs över hallen. En mansröst och en kvinnoröst. Jag vet inte om jag bara var oerhört uttråkad och läste in lite för mycket i deras tonfall eller om det verkligen var så, men jag fick känslan att de två var lite mer än bara kollegor. Ämnet var oerhört tråkigt, men tonfallen var (enligt mig) lite för intima.

En något mer sansad del av mig påpekade att även om det var så att de hade nåt slags relation så var det ju inte omöjligt att de (duh!) faktiskt hade en relation, utan att det var nåt slags under-bordet-grej som de roade sig med på arbetstid. Det går ju faktiskt att ha en relation och jobba ihop, det är ju trots allt inte femtiotalet vi lever i och en del par träffas ju så.

Men ändå. Jag kunde inte riktigt släppa tanken och känslan av att det fanns nånting mer i dessa två människors samtal.

För verkligen, hur utbrett är det att man har en ”affär” med en kollega? Att man är otrogen eller gör nåt med en kollega bara för att det är roligt och ett sätt att få sig lite sex på arbetstid? Hur utbrett är det att chefer nyttjar sin position på ett oetiskt sätt för att få sex? Jag har inga som helst problem med att man har en relation med en kollega för att det är roligt, men jag blir lite fundersam över hur ofta maktpositioner missbrukas så att man kan styra in den sexiga sekreteraren i en position då hen inte har nåt val.

Jag har själv aldrig flörtat med en kollega, än mindre inlett en sexuell relation med en kollega. Delvis har detta berott på att alla mina arbetsplatser varit väldigt mansdominerade och jag är oerhört ointresserad av att ha relationer med män, men även om det funnits kvinnor och även om jag ibland lekt med dagdrömmen har verkligheten av att ha en relation med en kollega känts ganska knepig.

Har du haft en sexuell relation med en arbetskamrat? Jag skulle verkligen uppskatta att få höra dina erfarenheter om det!

Ut och knulla med dig!

Lite då och då stöter jag på olika människor som skriver i forum på nätet och har ångest över att de är nån godtycklig ålder som anses ”gammal” och att de fortfarande inte har gjort sexdebut. Vanligtvis är dessa människor 28-29 och har ångest över att de inte ska bli av med oskulden innan de fyller 30.

”Många tjejer i min ålder har både sambo och börjar skaffa barn, så jag känner mig väldigt utanför som både är oskuld och aldrig haft nån kille. Jag vill absolut inte ha sex bara för sakens skull heller.”

Det där är ett exakt citat från ett foruminlägg från en 29-årig tjej som verkar ha lite lagom panik över det faktum att hon inte haft en kuk i sin fitta trots att hon nu raskt närmar sig den där godtyckliga skiljelinjen vad gäller ålder.

Jag gillar sex. Jag gillar att knulla. Jag och Blanka är båda lite brydda över att sex blir väldigt snävt definierat till kuk-i-fitta-penetration och att man hittar på andra ord (”petting” exempelvis) eller bara säger ”näää, det där var inte sex” om saker som inte innehåller kuk i fittan. Dels är det uteslutande eftersom t.ex. bögar och flator är rätt ointresserade av just kuk-i-fittan-sex men också för att även helt genomsnittliga människor tillåter sig att börja noja om sitt sexliv och huruvida de har tillräckliga mängder med ”äkta” sex.

Det här var mer vanligt förr och blir mer och mer sällsynt nuförtiden, men det fanns en tid då jag fick kontakt med läsare som trodde att jag dagligen stack min kuk i en våt fitta. Det gör jag inte. Inte ens när jag är med Blanka eller Kajsa sticker jag min kuk i respektive fittor flera gånger om dagen. Faktum är att jag tror att kanske en fjärdedel av det som jag kallar sex involverar penetration från mig in i någon annan – om ens så mycket!

Jag tror att om människor slutade skapa en massa halvmagiska myter om sex och sätta det på en piedestal, om vi slutade rita snäva cirklar kring VAD som är sex, om vi slutade skapa myter om sexdebuten och om vi slutade lägga en jävla massa press på oss själva kring sex så skulle 29-åriga oskulder kanske sluta noja sig om sitt sexliv, dels kanske skulle fenomenet med 29-åriga oskulder försvinna. Kanske skulle människor då vara lite mer avslappnade med sitt sexliv och börja ha sex istället för att skapa vild prestationsångest inuti sig själva om sex.

Jag är helt och hållet för att avskaffa myter kring sex. Speciellt myterna som de som inte har sex lär varandra och sig själva. Sex är skitroligt men det är inte mer eller mindre magiskt än nåt annat som människor gör tillsammans som man tycker är roligt, oavsett om det är att spela basket, gå på bio eller ha gruppsex.

En sak ska jag också erkänna, jag är själv en hejare på att gå i lås för att jag skapar prestationsångest hos mig själv. Sex är ett sånt ämne. Det händer att jag inte riktigt kan hålla mina neuroser bakom lås och bom vilket i sin tur leder till att jag får prestationsångest och blir skotträdd. Det finns andra områden där det händer också men för den här bloggen är sex det område som är relevant.

Kanske är det vad den där hypotetiska oskulden gör? Hen skapar så mycket prestationsångest att hen till sist inte vågar ha sex eftersom förväntningarna på konceptet blir så groteskt överdrivna. Det ska inte bara knullas utan det ska skjutas fyrverkerier och hästar ska springa i galopp genom vardagsrummet och allt vad dumheter man kan inbilla sig.

Sex är jävligt roligt men ibland är det bara… sex. Varken mer eller mindre.

Vi behöver också komma ihåg att det är okej att inte ha någon sexdrift heller. Jag undrar hur många av dessa ”övervintrade oskulder” som egentligen är asexuella men som aldrig tillåtits (av sig själv eller omgivningen) att acceptera att de inte har någon mätbar sexdrift? Nåt att tänka på, om inte annat.

Min märkliga prestationsångest

Emellanåt drabbas jag av nåt slags prestationsångest. Sexuell sådan. Den är väldigt speciell och även om jag tror allas prestationsångest kommer i olika skepnad upplever jag att min är ganska unik. Den är ungefär som att balansera på ett rakblad; gränsen är jättetunn och direkt jag är över toleransen låser jag mig fullständigt.

Det är oerhört frustrerande. Jag gillar inte att få prestationsångest men det händer. Det händer alla människor och alla har vi olika knep för att komma över eller runt den. Det finns fortfarande ett stort stigma associerat med sexuell låsning kring prestationer; det spelar ingen roll om du har kuk eller fitta, alla utsätts vi för väldigt mycket idealiserat trams kring hur vi förväntas prestera sexuellt. Som kille möts jag av alltför mycket sån skit både i könsrollen som kille (man ska alltid vara redo för sex, osv) men även i porren finns den. Killar som knullar i timmar och alltid är hårda. Sånt skapar en enorm prestationsångest hos många killar, trots att verkligheten ju är radikalt annorlunda och vi alla vet det innerst inne.

När jag drabbas låser jag mig helt och hållet. Det kommer plötsligt och oväntat, det är inte ett dugg trevligt och det skapar en stark känsla av att inte duga. Som sagt, allas upplevelser är lite olika men det här är min egen känsla. Det känns väldigt mycket som om en muskel knyter sig, som att man får kramp fast i huvudet. Den kan sitta i väldigt länge men jag är glad att Blanka och Kajsa båda känner igen den och har lärt sig hantera den. Jag är extra glad att jag själv lärt mig att släppa den, att acceptera känslan och påminna mig om att det inte gör mig till en sämre kille eller sämre partner.

Men med det sagt är det samtidigt inte så lätt att släppa den. Jag tror de flesta män matas tidigt med hur man som kille ska prestera och att man är omanlig om man inte gör det. Det är som jag tjatat om förut, hela den där killar-ska-få-stånd-direkt-och-alltid-vara-stenhårda-myten.

Numera är min låsning oftast mer mental än fysisk. Visserligen leder den mentala låsningen till att kroppen helt slutar fungera sexuellt, men det är huvudet som är mitt största problem. Det är extra frustrerande när jag är jättekåt och är precis på gränsen och sen BAM; nån liten nervbana rycker i nödbromsen och hela kåt-tåget bromsar skrikande till ett totalt stopp. Det gör nästan fysiskt ont när det händer.

I helgen har jag onanerat ovanligt mycket. Mitt sug för onani har minskat en hel del men det kommer i vågor (no pun intended) och helgen var definitivt en mer kåt sådan. Jag tror mycket har varit pga att jag har varit helt själv i helgen. Jag har inte haft ensamtid men alla mina vänner har varit frånvarande och jag har inte spenderat midsommaren med Blanka. Det har gett mig en stor avslappning, att bara spendera tid med mig själv. Det har lättat mycket av den vardagliga prestationsångest som jag känner emellanåt; det i sin tur har gjort mig både mer kåt och mer uttråkad. I det här fallet har det varit en bra och skön kombination. Uttråkad på ett bra vis, om ni nu kan tro det. Det har varit skönt att rasta reptilhjärnan också. Att ligga naken i soffan och slötitta på en film och efter den filmen är klar greppa kuken och runka ut ett sprut. Inget krav, inget krångel, inget pyssel. Inte för att jag har krångligt och kravfyllt sex; det har jag inte. Däremot är det skönt att ta kontroll över sina neuroser.

Sånt får mig att slappna av. Sånt får min prestationsångest att minska. Sånt ökar på mitt självförtroende.

Vilt sex?

Apropå gårdagens inlägg om bilande och knullande, vad är egentligen vilt sex? För tio år sen hade jag en ytterst suddig uppfattning om vad man kunde kalla för ”vilt sex” och det närmaste jag kom en faktisk definition var ungefär att det var nåt som andra hade men inte jag.

Sedan dess har jag vidgat min sexuella horisont på sätt som skulle låta som ren fantasi om jag berättade det för någon av mina ”normala” vänner. Jag hade säkerligen lika gärna kunnat påstå att jag blivit bortrövad av ett UFO för allt vad de skulle tro på mig.

Ändå känner jag att trots alla dessa erfarenheter har jag aldrig haft vilt sex. Det är väldigt enkelt varför när jag tänker på det.

Jag är inte en vild person, helt enkelt.

Med det sagt är jag rätt säker på att vilket ögonblick som helst kommer Blanka att komma skuttande och skrattande påpeka att min egen självbild stämmer skitdåligt överens med hur jag faktiskt är, men jag upplever inte mig själv som en vild person. För mig är en vild person någon som gör saker på impuls, antingen instinktivt eller på annat sätt utan att resonera eller följa en process. Någon som kan släppa fram (eller helt enkelt är) en person som har få filter och få hämningar.

Jag ser inte mig själv som det. När jag tänker på mig själv är jag en visserligen orädd och nyfiken person, men inte en vild person. De sakerna jag gjort i sexvärlden (och vill göra) är nånstans på kinky-skalan om man jämför dem med den ”normala” mellanmjölks-sexualiteten men jag har aldrig gjort dem på ett vilt sätt. För det är egentligen hur man gör dem, inte vad man gör, som jag tycker avgör om man har vilt sex.

Men jag försöker. Jag försöker att ta bort många av de filter som jag upplever finns inuti mig. Inte alla, för jag vill inte bli helt frisläppt. Men jag vill lära mig att ta bort hämningarna när behovet finns. Mycket av mitt inre är ett mysterium även för mig och mycket av det känns som om det döljer sig bakom många lager av filter och förmaningar. Jag vill lära mig att låsa upp detta när jag vill, kunna vrida på kranen en smula.

Jag hoppas jag lyckas med det. Jag vill bli mer mig, vem jag än är. Kanske inte vildare, men mindre fundersam. Mindre grubblande.

Skäms vi över vår sexualitet?

Jag förundras ofta över hur vi fortfarander ser sexualitet och sexliv som nånting man ska dölja, nånting man gärna ska skämmas åtminstone litegrann över. Det är extra intressant hur djupt detta är rotat i vårt kollektiva medvetande, så till den grad att även självuttalat frisinnade människor ändå ibland själva uppför sig som om det är något hemligt, nånting dåligt.

Det är exempelvis ingen direkt hemlighet att jag ryser lite av obehag så fort jag ser referenser göras till sexualitet som ”syndig” eller ”förbjuden”. Ja, jag förstår självklart att sexualitet och allt som hör därtill gärna kittlas lite med detta, men jag tycker inte att sex är nånting syndigt eller förbjudet. Tvärtom. Jag upplever mer och mer att sex behöver behandlas som en fullständigt vanlig sak. Kollektivt behandlar västvärlden sex väldigt paradoxalt – vi både nedvärderar den och gör den ”syndig” och ”förbjuden” men ändå blir hysterin kring sexualitet mer och mer påtaglig. Varje dag spenderas massor med resurser för att använda sex så att det kan sälja olika saker, men samtidigt är en faktisk såväl som inbillad moralpolis ute och varnar människor för alla märkliga ting som kan ske med sexualitet.

Jag förundras också över hur vi oroar oss att sex ska ”förstöra” våra barn, som om sex var nåt slags ondskefullt energifält som fyller luften och som -om vi inte är försiktiga- kommer att korrumpera våra barn bara med sin blotta existens. Visst, jag är inte expert på hur barn ser på sex, men jag tror de flesta barn är ganska ointresserade och jag är av den bestämda åsikten att unga människor ska få information, kunskap och insikt om sin sexualitet innan de ger sig ut i världen för att prova på den. Vi utbildar bilförare innan vi släpper ut dem på vägarna, men väldigt lite utbildning ges åt unga människor som upptäcker sin gryende sexualitet. Detta tror jag beror på att vi fortfarande inte kommit bort från den gamla kristna synen att sex är en ”synd” utan på många vis håller vi fortfarande sexualiteten på armlängds avstånd.

Det här märker jag också i mig själv. Jag upplever att jag har många hämningar. Många låsningar. Även om jag lagt många av dem bakom mig känner jag att en hel del fortfarande finns kvar inuti mig. En svårare fråga är huruvida de verkligen är där eller om jag i min osäkerhet överdriver dem en smula. Det är svårt att säga, jag är komplex och även för mig själv är kartan över mitt inre fortfarande rikligt utrustad med vita fläckar. Men jag vill ändras, och jag har kommit enormt långt i min personliga utveckling de senaste åren – ett faktum som jag är nöjd och stolt över!

Sex är en fantastisk drift vi har. En verkligt underbar resurs, upplevelse och aktivitet. Sex kan skapa så mycket! Sex kan skapa vackra saker om vi väljer det. Sex kan givetvis skapa biologiska saker som barn, avkomma och arvtagare för framtiden. Jag ser inte fortplantningen som sexualitetens primära funktion, utan för mig är sex ett fantastiskt sätt för människor att komma närmare. Sex är oerhört kraftfullt och jag tycker det är underbart hur sex kan vara allt från en träningsomgång till ett sätt att komma närmare en eller flera andra människor.

Konceptet med ”knullkompis” är en sån fascinerande paradox som vi har uppfunnit. Jag förstår hur det funkar, men jag tror verkligen inte att människan egentligen är kapabel att BARA ha sex med en annan människa. Även om en relation kan börja som renodlat fysisk tror jag det är oundvikligt att närhet uppstår efter ett tag. Det behöver inte vara kärlek i den traditionella romantiska definitionen, men jag tror inte att människor kan ha bara sex. Förr eller senare uppstår alltid en gnista, nån länk. Det är då som det blir en knepig paradox, människor är komplexa väsen och att hålla regler enkla och tydliga blir svårt när den där intimiteten och närheten uppstår.

Men, det fascinerar mig hur man sätter sex i en annan låda än all mänsklig samvaro. Hur sex behandlas som en gammal upphittad handgranat från andra världskriget. Man lägger undan den, man vrider och vänder på den och hoppas att den inte exploderar i ansiktet. Varför behandlar man sex som nervöst sprängmedel? Det undrar jag verkligen. Ja, sex kan såra oerhört och sex kan missbrukas för att förvränga fina saker till dåliga. Det finns mörka sidor i sexet, men i sig är det inte sexualitetens fel utan att människor gör dåliga saker med det. När sex sker mellan samförstående, uppmärksamma människor är det så sanslöst vackert att jag blir lite tårögd när jag tänker på hur fint det kan vara.

Jag tycker det är fascinerande också hur sex sammankopplas med så många saker som inte är sex. Jag är givetvis helt naken när jag skriver detta. De flesta normala människor skulle uppleva min nakenhet som sexuell, trots att den är allt annat än sexuell. Jag är bara naken, jag är inte kåt, jag har inte stånd, jag försöker ingenting förutom att sitta här framför min dator och skriva den här texten. Jag är precis lika lite sexuell som om jag haft kläder på mig. Nakenheten har blivit oerhört sexualiserad. Kroppen har blivit ofantligt sexualiserad, även när den inte är i en sexuell situation. Jag minns inte var eller hur, men jag läste om en kvinna som inte ville amma sitt nyfödda barn eftersom hon ansåg att sina bröst enbart var sexuella föremål så till den grad att om hon lät sitt barn amma så upplevde hon det som en sexuell handling och detta i sin tur gjorde henne illa berörd. Så hon vägrade amma sitt barn och använde brösten enbart som sexuella föremål. Detta fann jag något störande, att man blivit så skadad av sexualiseringen av kroppen att man inte kan släppa det även när man inte gör sexuella saker.

Kommer det att bli nån förändring i världen? Kommer det att komma en dag då sexualitet och allt som hör därtill inte ses som konstigt? En dag då vi kanske lyckas ha en balanserad och helt sund syn på vår egen och varandras sexualitet? Då vi inte fördömer det som vi anser är ”konstigt” utan istället firar att alla är olika och att alla får vara olika? En dag då sexualitet inte särbehandlas kontra alla andra mänskliga nycker och intressen?

Jag hoppas det.

Jag vill skriva mer om sex

Sex. Underbart, härligt, vått sex. Kukar i munnar. Fittor som savar. Sex. Analrosetter som mjukas upp och trängs in i. Sperma som sprutar.

Jag skriver mycket mindre om sex än vad jag brukade. Andra ämnen har fått prioritering och den här bloggen har breddat sin repertoar. Mer sexualpolitik, mer tankar, mer omvärld. Det är i sig inte dåligt, men jag saknar att skriva om sex. Jag har inte riktigt samma drivkraft för att skriva om sex numera och jag börjar undra om det beror på att jag gillar annat mer eller om jag börjat ägna mig åt nåt slags märklig självcensur.

Kanske är det den där gamla sexbloggsparadoxen som jag och Blanka emellanåt har nämnt: När vi har sex, då tenderar vi att skriva mindre om det. Det är åtminstone sant för mig. Ju mer jag har sex, desto mindre skriver jag om det.

När jag började den här bloggen hade jag –vad jag tyckte då var– ganska mycket sex. Jag var i ett normalt, monogamt förhållande och vi knullade hyfsat ofta. Den mängden sex jag hade då bleknar jämfört med den mängd sex jag har idag. I skrivande stund har jag två partners och jag har inte haft speciellt många glapp i mitt sexliv de senaste 2+ åren. Bara de senaste veckorna har det varit gott om sexuell aktivitet.

Sex är underbart. Jag älskar att ha sex. Sex skapar trygghet, värme och uppskattning. Samt många sköna orgasmer.

Blanka är på väg till mig. Ikväll kryper vi ihop tillsammans och mår bra. Sex kanske, beroende på trötthet och olika andra behov. Men imorgon kommer jag att klä av henne naken, smeka hennes underbara kropp, kyssa henne och innan dagen är över kommer hon att ha skakat minst en eller två gånger och min kuk kommer att vara nöjd och tömd. Hon och jag kommer att ligga flämtande och nöjda i min säng.

Ljuvligt!

Jag ska hitta tillbaka till att skriva om mitt sexliv. Mer sensuellt, mer vått, mer naket. Det kommer att bli bra, jag behöver påminna mig om att den här platsen är min och här gör jag vad jag vill. Här skriver jag vad jag vill.

Normativa och sexistiska ”rådgivare”

En ofta återkommande irritationsfaktor för mig som lever utanför normerna är att i princip alla rådgivare (och jag använder den termen väldigt löst) som man ser i media ger råd utifrån en extremt normativ, sexistisk och ofta reaktionär syn på relationer och sexualitet. Istället för att faktiskt försöka ge ett bra råd blir de flesta av dessa experters råd olika varianter på klipp-och-klistra-rådgivning. Nästan alltid är råden extremt generaliserande och på gränsen till meningslösa, och alltid är de dessutom som sagt väldigt normativa och skrämmande ofta väldigt sexistiska.

Den senaste i raden av människor som ger konstiga råd är följande sak som jag hittade på Twitter:

BNDMXFvCAAA1MYI.jpg-large

Rådgivaren som gav det här rådet är Eva Rusz, som enligt sin egen hemsida är en ”ledande expert i relationsfrågor sedan tio år tillbaka” men som jag själv kanske skulle beskriva som ännu en tråkig relationstant som inte kan ge råd bortom heteronormativ tvåsamhet. Vad värre är, hon sprider den idiotiska myten att män inte kan ansvara för sin sexualitet samt att kvinnor kan ”kidnappa” mannens sexualitet och utnyttja den efter egen vinning och eget sinne. Återigen målas män ut som korkade neanderthalare oförmögna att tänka med annat än kuken och kvinnor som listiga, opålitliga och manipulativa varelser.

Suck.

Slutklämmen stack lite extra mycket i mina ögon. ”Kärlek raseras inte av en enstaka otrohet!” är oerhört dumt sagt. Otrohet är aldrig bra, men jag anser att otrohet är ett tecken på att nåt kan vara fel. Att vifta bort det såpass snabbt rättfärdigar bara hela den där stereotypen med att män måste förlåtas sin oförmåga att kontrollera sin sexualitet. Klappa männen på huvudet, de kan inte rå föööör det! Dessutom, denna eviga monogami. Om killen i rådet hade ett förhållande med en kollega tycker jag ju det mest låter som att den killen kände sig fångad i monogamin? Kanske ville han också bryta sig ut ur normen? Istället kommer Eva Rusz dundrande och kallar det för otrohet och knuffar raskt in det hela i en prydlig liten låda.

Kärlek raseras inte så lätt, det stämmer. Ibland kan inte ens monogami rasera kärleken mellan människor. Men som så ofta är fallet med relationsrådgivare (speciellt den sorten som gillar att synas i media) är de ofta oförmögna att hjälpa människor bortom sin egen tvåsamt heterosexuella syn, och istället för att hjälpa dessa människor brännmärker de allt beteendet som de själva inte kan förstå.

Jag gillar att titta, inte att bli utesluten

Generellt brukar jag undvika att sätta etiketter på min sexualitet, men en etikett som jag inte har några direkta problem att själv-applicera är att jag är en voyeur. Jag älskar att flukta, titta, se på och observera. Det är en trivsam förtjusning som jag gärna utövar vid alla tillfällen. Jag gillar att se människor som njuter. Jag gillar att se på Blanka när hon suger Nivas kuk.

Det svåra för mig dock är när min voyeurism börjar skava med min rädsla och osäkerhet för att bli utesluten. Det är ingen rolig känsla och den har plågat mig svårt under våren. För mig är sex en stor bekräftelse i att jag är önskad och åtrådd och under våren har jag kämpat med en jobbig känsla att om människor jag älskar har sex med andra så vill de till sist inte ha sex med mig. En dum känsla, en känsla som jag vet inte är sann och som Blanka bekräftar om och om igen inte är sann men ändå en känsla som jag haft svårt att skaka bort ur mitt psyke.

Under våren har avgränsningen mellan att njuta av voyeurism och vara orolig att bli övergiven varit rakbladstunn. Jag har inte kunnat njuta ens av fantasier om att människorna jag älskar är med andra för det har omedelbart triggat en osäkerhet hos mig. Vintern och våren har jag krävt mycket bekräftelse och det i sig har varit jobbigt för jag vill inte behöva den mängden bekräftelse som jag ändå har behövt, jag vill kunna vara stark och trygg poly. Stark och trygg voyeur.

Häromdagen skrev Blanka ett bildinlägg med en naken man och beskrev hur hon i fantasin kunde se att ”jag går fram till mannen och börjar kyssa kuken” vilket först triggade den där jobbiga känslan hos mig. Jag blev arg på mig själv, inte ens i hennes FANTASI klarade jag av det. Jag kände mig så otroligt patetisk och ynklig som inte ens i hennes fantasi kan släppa den här osäkerheten.

Men sen tänkte jag inte på det en stund, och lite senare insåg jag att även om det triggade en liten osäkerhet så kände jag mig samtidigt upphetsad av tanken. Om ett sånt scenario utspelade sig, så länge jag visste att det var okej för mig att följa med henne och smeka henne så skulle jag faktiskt bli upphetsad av att se på när hon kysser hans kuk. När hon suger den. Hon är faktiskt oerhört sexig och vacker, jag älskar att se på henne och beundra hur hon rör sig.

För saken är den att jag är oerhört trött på den här osäkerheten. Jag vill ha bort den. Jag vill kunna känna mig trygg i vetskapen att Blanka är min flickvän oavsett vad som händer och jag vill kunna slappna av och njuta av att se på och delta i hennes sexualitet även med andra. Jag vill vara en bra voyeur och njuta av att någon jag älskar njuter, såväl med mig som med andra. Jag vill aldrig oroa mig för att bli utesluten för jag vet att Blanka aldrig aktivt skulle utesluta mig. Jag vill smeka hennes kropp och huvud, njuta av att se henne kyssa kuken, slicka på den och sedan erbjuda henne min kuk också.

Den där resan…

För ett tag sen kom en kommentar där en läsare frågade om mina tankar kring bondage. Jag började fundera, skriva och sen blev det inte så mycket mer av det. Livet kom emellan. Livet som innebär att spendera tid med människor som är viktiga för mig. Livet som innebär att låtsas vara normal och gå till jobbet som alla andra. Det fanns helt enkelt ingen ro för skrivande under tiden som livet tog plats.

Nu är det väldigt varmt ute och även om jag är trött från en het och lång dag på mitt normala jobb sätter jag mig ner och försöker skriva lite tankar. Det var ju så att det där inlägget om lite tankar utvecklade sig till ett långt inlägg om den intressanta och något krokiga resa jag gjort genom mitt liv de senaste sex-sju åren. Mycket har hänt. Massor med vatten har runnit under broarna. Det är verkligen intressant det där, att se sig i backspegeln och jämföra hur mycket man utvecklats, hur många nya saker som kommit och gått. Hur mycket man har vuxit.

Nån gång i vintras frågade en kollega på jobbet när Blanka skulle flytta ihop med mig. Jag svarade att det berodde på hur mycket han ville veta om mitt privatliv, varpå han skrattade och sa att det inte var så viktigt. I likhet med Fantomen går jag ofta på gatorna och ser ut som en vanlig man men om man lär känna mig ser man att jag bryter mot väldigt mycket av det som anses ”normalt”.

Att utforska en del av de grepp och rörelser som människor klassar som BDSM är det senaste i min personliga utveckling. Ungefär nu skulle Blanka glatt pipit nånting om att jag ”aaaaaldrig skulle testa det” och sedan försökt kittla mig, men hon har rätt. Många saker som jag i det förflutna sagt inte varit nåt för mig har sakteliga visat sig vara nåt för mig. Jag har inte rusat in i nåt, men jag har provat mig fram och upptäckt att jag trivts med det. En del saker har jag lämnat bakom mig, en del har jag behållit.

Generellt är jag rätt ointresserad av att diskutera BDSM med andra ”utövare” eftersom jag är en sån gör-det-själv-person. Jag vill utforska det på mina premisser, inte få höra hur jag borde göra det här eller det där. Jag är ju som bekant ganska allergisk mot det här med regler och att göra på ”rätt sätt” utan jag vill lära mig på mitt eget sätt. Jag tar till mig tips som jag anser matnyttiga men jag undviker att följa nån uttalad eller outtalad regelbok. Det är svårare på mitt sätt, man måste vara mer lyhörd och ha mer tillit men samtidigt är det mer belönande för det är även en inre resa i mina egna drifter och tankar såväl som en sexuell resa. BDSM är för mig mest en verktygslåda. Jag plockar ur de saker jag njuter av och använder. Resten struntar jag i. Det är min filosofi sen länge och den passar bra även när jag utforskar det här.

Just ikväll sitter jag mest och myser medan den varma kvällssolen reflekteras in i mitt vardagsrum. Sitter bra här, varm och trygg med en längtan efter en vacker kvinna att binda, smeka och ta för mig av tills hon gnyr av lust och kontrollerad sexualitet.