Nuvarande äktenskapslagen är en komplicerad lag. Den är lappverk av olika tiders moralsyn och det gör att den är gammalmodig och inte gjord för ett samhälle där människor kan skilja sig och där vårt samliv inte längre styrs av religion. Vi kan idag leva samman utan att vara gifta, vi kommer inte få sitta i skam på kyrkbänken och vi kan välja att leva öppet med flera partners än en utan bestraffning.

Att leva samman med flera partners vare sig dessa är kärleks- och/eller sexuella relationer är inte olagligt längre då flera av osedlighetslagarna tagits bort under senare halvan av 1900-talet. Sverige har därtill varit mer förtjust i att sjukdomsstämpla sexuella beteenden än lagstifta bort dem så det har varit vanligare att man spärrade in på mentalsjukhus för “tecken till nymfomani eftersom hon hade kärleksgriller och i hög grad talade om att olika fästmän skulle komma och hämta henne”. I det fallet var det inte den enda orsaken men visar på ett tankesätt man haft kring flera olika fästmän.

Äktenskapslagen reglerade från början hur egendom skulle förvaltas i väntan på att arvet skulle föras från en generation till en annan. Att leva i äktenskap mellan en man och en kvinna var länge grunden för vårt samhälle och det kommer länge framöver vara normen och förmodligen för alltid vara det vanligaste. Det gör att allt från rätten till pension, försäkringslagar, hyresavtal och arv finns kopplat till äktenskapslagen. Att något är komplicerat eller gäller en minoritet är för mig dock inte en ursäkt för att säga att “vi lämnar det odiskuterat och oreglerat”.

I dagarna har antalsneutral samlevnadslag, eller som många debattörer kallar det månggifte, diskuterats. Ordet månggifte har starka kopplingar till en fet shejk med många olyckliga fruar och ger väldigt få bilder av hur majoriteten som skulle använda sig av den typen av avtal i Sverige faktiskt lever.

Att något inte är olagligt längre gör det dock inte socialt accepterat och en del av forna tiders moralsyn finns kvar i lagböckerna, brottet bigami där man gifter sig med två personer eller hjälper någon att gifta sig med två personer är straffbart med fängelse upp till två år. När diskussionen om månggifte nu förs hörs tankar om att det ska inte tillåtas för att månggifte baseras på patriarkala strukturer som ofta tvingar in människor i en livssituation de inte vill leva i. Det sätter fingret på ett av de problem som skulle behöva diskuteras, äktenskapet mellan två har haft detta problem med sig och vi anser det i dag till största delen löst.

I dag sägs det (jag har bara lös hörsägen på det) att månggifte förekommer i konservativa religiösa samfund. I Uppdrag Granskning spelades några imamer in då de gav råd till kvinnor om hur de skulle förhålla sig till att deras make ville ingå äktenskap med flera fruar mot deras vilja. Det är inte olagligt ha flera fruar om man inte ber staten godkänna äktenskapet utan tycker att det räcker med religiös välsignelse. Dessa män är alltså inte gifta enligt svensk lag med flera kvinnor utan enligt muslimsk rätt. Det talas en hel del om att kvinnorna tvingas in i dessa äktenskap.

Jag anser det viktigt att vi skiljer diskussionen om antalsneutral samlevnadslag från diskussionen om tvångsäktenskap. Människor kan tvingas in i äktenskap med en person eller flera. Jag tänker inte ta den debatten här även om det väl inte är svårt gissa att jag som står för öppenhet och rätt till att välja ens egen väg inte är förtjust i religiösa giftermål som någon part inte vill delta i.

Jag tycker dock att det verkar som debattörerna glömmer att enligt muslimsk lag så är de gifta. Dessa fruar som inte är det enligt svensk lag saknar alla rättigheter som de får inom det svenska äktenskapet och de förlorar skyddet äktenskapslagstiftningen är tänkt att vara. Jag menar att svenska samhället genom denna lagstiftning lägger till en sten på bördan mer än “räddar”.

Vi kan lagstifta om att man inte får tvinga in någon i äktenskap. Det kan dock inte göras förrän det finns ett juridiskt månggifte att tvingas in i. Bristen på lagstiftning ger mannen rätten styra över kvinnorna men kräver ingen skyldighet av honom att behandla kvinnorna som sina fruar. (Även om jag personligen tror att tillhör man en sån konservativ gruppering så sköter de flesta sig för att man vill inte stöta sig med gruppen).

Framtidsförhoppningen jag har är minst rätten skapa egna äktenskapsliknande avtal. Det går inte i dag vare sig inom äktenskapslagstiftningen eller sambolagen utan dessa två lagar kan till och med stjälpa rätten till fritt skapade avtal. Två är i vår värld det magiska talet då det gäller hyresavtal, vårdnad och försäkringar. Verkligheten står sig slätt mot den byråkratiska indelningen i två. Jag säger inte att förändringarna som kommer behövas är enkla, vårdnad brukar vara den som jurister helst lyfter fram som problematiskt, men det finns andra länders lagstiftning ex. Australien att titta på då där finns rätten till fler vårdnadshavare. Jag bara menar att vi bör kunna diskutera frågan utan att falla vid startskottet.

Det främsta problemen jag ser att lösa juridiskt är hur långtgående ansvaret i samlevnad ska gå och hur godkännandet till att fler ansluter sig till samlevnaden ska gå till. Jag tror som sagt att äktenskapslagen är utdaterad och att det skulle krävas en översyn av större delen av de lagar som reglerar samlevnad. Ett stort projekt? Ja. Omöjligt? Absolut inte. Behövligt? Troligen.

Drömmen för mig är att vi ska ha en antalsneutral samlevnadslag frikopplad från sexliv och religion. Det skulle ge var och en möjlighet att få välsignelse från religiösa samfund om dessa vill ge det och ge de som delar ekonomisk vardag, oavsett om den bygger på romantiska-sexuella band, vänskap, syskon eller annan grund, plikterna (försörja varandra) och rättigheterna (ex ärva) och säkerheten i att man kan ta hjälp av samhället för att få bodelning och dylikt.

Det jag vill uppmuntra till är att vi lyfter diskussionen förbi den förtryckande mannen med sina många fruar och talar om vilka problem som människor möter och hur vi kan finna lösningar på dem.

Nuvarande äktenskapslagen är en komplicerad lag. Den är lappverk av olika tiders moralsyn och det gör att den är gammalmodig och inte gjord för ett samhälle där människor kan skilja...

Jag vill göra ett förtydligande till “Man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker” som handlade om att jag ansåg att mannen i det fallet inte borde fällas för våldtäkt.

I diskussionerna kring fallet drogs slutsatser som att “ett nej är inte ett nej” och “det är ingen poäng säga nej för det spelar ingen roll i rättssalen”. Jag menar på att rättsfallet inte alls visade på något sådant. Inlägget diskuterade endast om mannen i fallet borde dömas för våldtäkt på de uppgifter som getts.

Jag menar på att vi ska kunna behandla personer med den omtanke och medkänsla som någon som blivit utsatt för övergrepp behöver även om vi inte kan döma någon som förövare. På samma sätt som jag inte tycker att människor ska behöva vara offer för att bli tagen på allvar, övergrepp är inte samma sak som sex. Att ha givande sex tror jag för en del till och med är det som läker det psykiska såret efter ett övergrepp, men samhälleliga debatten kan ibland låta som att det innebär att personen inte blev tillräckligt skadad.

Jag irriterande mig på att det blev en svartvit debatt på grund av att så få valde läsa själva domen. Att tycka till på lite information är lätt, att tycka klokt med mycket information är svårt. Ju mer gråskala världen har desto svårare är det att peka finger. Både män och kvinnor begår övertramp sexuellt och det ska vi diskutera ofta och mycket så att det blir tydligt att gränserna hos människor varierar.

Per har kommenterat inlägget med följande “Jag håller annars med dig [Gloria] att ett nej är ett nej. Dock har kvinnor ett ansvar att se till att nejet går igenom pannbenet på den kåta mannen de följt med hem.”

Jag vill förtydliga: Jag står inte alls bakom att “kvinnor har ett ansvar att se till att nejet går igenom på den kåta mannen du följt med hem”. Absolut inte!

Män har en skyldighet att inte ha pannben överhuvudtaget! Att vara kåt är inte en ursäkt för att missa ett nej oavsett om detta ges verbalt eller kroppsligt. Om det kroppsliga är otydligt så skall du fråga verbalt och lyssna på svaret. Om man ändå är tveksam, avstå hellre sex före att du begår ett övergrepp.

Jag vill göra ett förtydligande till “Man tutar i unga kvinnor att ett nej räcker” som handlade om att jag ansåg att mannen i det fallet inte borde fällas för...