Jag fascineras över osäkerheten som många människor upplever kring att deras partner onanerar. Emellanåt stöter jag på den, antingen på nätet eller i verkliga livet och det yttrar sig nästan alltid på ungefär samma sätt. Person A blir osäker och upplever att partners onanivanor innebär att Person A är mindre attraktiv, inte lika sexig samt att partnern eventuellt överväger att vara otrogen och/eller sluta ha sex med Person A överhuvudtaget.
Det här är en sån sak som jag trots alla mina svängningar fram och tillbaka i min egen sexualitet, trots min egen syn på relationer, trots mina egna funderingar kring människors sexliv aldrig har blivit klok på och aldrig själv upplevt. Ibland kan jag bli osäker på om jag kommer att bli lämnad för “någon bättre” (vad nu det betyder) när nån partner till mig har sex med andra – men jag har aldrig på något känslomässigt plan lyckats förstå varför man blir osäker på sin partners onanivanor eller att ens partner överhuvudtaget polerar raketen eller rullar snigeln.
Jag har en viss känsla att jag skrivit om detta förut men om någon kan ge mig lite insikt skulle jag uppskatta det. Speciellt om kvinnor som blir osäkra på sig själva när partnern onanerar för att de har mens och/eller inte är på humör för sex ändå kan förklara lite. Varför ska en partner avstå att onanera när Person A ändå inte är på humör för sex?
Ja, det är ett krångligt ämne med många infallsvinklar och säkerligen många tankar – men jag undrar verkligen!
Seså, kommentarsfältet är där nere. Ös på!



