Kategoriarkiv: Kroppen

Kläder, kläder, kläder!

Jag är så less på kläder! Det börjar bli höst vilket innebär svalare temperaturer ute. Shorts-säsongen verkar officiellt avslutad och jag har börjat gå i långbyxor igen. Det innebär ”normala” skor och sockar också.

Varje dag kommer jag hem och kastar av mig kläderna, helt superfrustrerad och less på att vara instängd i en massa tyg. Som jag nämnt förut är jag enormt fascinerad över att det finns en stor majoritet av människor som frivilligt klär på sig även när de bara ska gå runt hemma och inte ens träffa någon – för mig känns det så gott som helt främmande.

Jag trivs verkligen inte i kläder. Kläder är ett nödvändigt ont när jag ska vistas ute i ”civilisationen” eller när jag fryser – inget mer! Jag vill helst inte ha kläder på mig nånsin. Jag spenderar säkert omkring 80% av min tid naken och jag vill spendera mer tid naken. Kläder får mig att bli väldigt självmedveten och jag spänner kroppen mycket mer – det är inte ovanligt att jag har oerhört ont i ryggen efter en arbetsdag då jag hela dagen gått runt och helt omedvetet försökt krumbukta min kropp in i ställningar som ser bättre ut för att jag blir så otroligt mycket mer självmedveten.

När jag är naken glömmer jag bort min kropp. Jag slutar bry mig. Jag älskar friheten och jag älskar känslan av att vara naken. Ibland gör det mig kåt men generellt är min nakenhet ett tillstånd av enorm avslappning.

Jag rekommenderar som vanligt starkt alla människor att tillbringa mer tid naken. Var naken med dig själv, var naken med andra. Det är bra för din trygghet, din avslappning och för att man ska slappna av och förstå att alla ser olika ut.

Till alla runkgubbar på nakenbaden

Till alla gubbar som vill runka på nakenbadet: Det är ni som är orsaken till att nakenbaden så sakteliga håller på att försvinna och jag ogillar er starkt.

Varför ogillar jag er när jag ändå vidhåller positionen av att vara sexpositiv? För att ni gör det helt fel. Jag har ingenting emot att ni runkar men ni behöver fanimig lära er när ni ska göra det och hur ni ska göra det.

Först och främst behöver ni lära er skillnaden mellan sexuell och ickesexuell nakenhet. Att sitta på ett helt vanligt nakenbad och smygrunka i tron att ingen ser er är bara patetiskt. Alla ser att ni sitter och rycker i kuken. Det spelar ingen roll om ni gör det halvöppet eller döljer det under handduken – alla ser ändå att ni gör det. Det är lika löjligt som när man i tonåren trodde att läraren inte kunde se vad man smusslade mellan sig bara för att man satt längst bak i klassrummet; tro mig, läraren såg precis vad ni gjorde men orkade inte bry sig om det.

Raskt vidare till nästa punkt: Bara för att andra människor är nakna betyder inte att vi är okej med att du runkar medan du glor på oss. Det är ovälkommen sexualisering och är faktiskt inte coolt. Faktum är att det kan leda till en polisanmälan, speciellt om du inte slutar även efter att vi sagt åt dig.

Men, den tredje och sista punkten är den överlägset viktigaste och är samma som jag inledde med: Det är ni som gör att seriösa, trygga och avslappnade nakenbad håller på att försvinna. Det är ni som gör att barnfamiljer oroar sig för snuskgubbar och att tjejer inte vågar gå till nakenbad själva (eller t.o.m. i sällskap!) pga risken att nån runkgubbe inte kan hålla kuken i styr. Det är ni som gör att allt arbete som vi seriösa nudister och naturister utför och kämpar för försvinner i en idiotisk debatt där nymoralister skriker sig hesa över omoraliskt beteende och ”tänk på baaaaarnen”-mentalitet.

Det är erat jävla runkande på nakenbaden som gör att de kommer att stängas ner, ett efter ett, tills det ironiskt nog inte finns något nakenbad kvar för er att sitta och runka på.

Det började med fötterna

Det kan hända att det här inlägget inte är speciellt genomtänkt, jag har precis ätit riktig mat för första gången på några dagar och är därför proppmätt. Kombinera detta med värmen och min tankeverksamhet är kanske inte på topp.

Jag är en barfotamänniska. Det betyder att jag i möjligaste utsträckning gillar att vara barfota. I mitt hem går jag barfota så gott som alltid, med få undantag har jag på mig strumpor i onödan. Om vintrarna blir mina fötter kanske lite kalla ibland och då tar jag på mig strumpor, men annars aldrig. Ni som har läst bloggen ett tag är inte förvånade, jag har samma policy vad gäller kläder – jag är naken omkring 80-90% av min vakna tid och att vara barfota ingår där.

Om somrarna överger jag normala skor och går alltid barfota i sandaler. Detta inleds i början av Maj och tenderar att pågå till slutet av Augusti, början av September däromkring. Jag har aldrig strumpor på mig och faktiskt tycker jag att sandaler + sockar är bland det fulaste som man kan ha på sina fötter. En av få saker som jag tycker är fulare är foppatofflor och sockor. Att jag går barfota i sandaler hela sommaren har en nackdel och det är att mina fötter kräver massor mer underhåll än vanligt, men det är ett billigt pris att betala.

Mycket av min kroppstemperatur verkar regleras via fötterna. Jag blir lättare varm om jag har instängda fötter. Om vintrarna när jag jobbar kan jag plötsligt känna mig överhettad, då är det dags att ta av sig skorna en stund.

Människor klär av sig när det blir varmt, men jag har noterat att de flesta även i kortkorta shorts och ett pyttelitet linne ändå väljer att ha på sig strumpor och skor. För mig är det helt obegripligt. Jag vill att mina fötter ska få andas.

Den här sommaren har jag sett massor med reklam för olika butiker som säljer badkläder. Även detta är en för mig helt barock typ av klädsel. Jag kan inte för mitt liv begripa varför man vill åka och bada iförd nån slags badkläder. Jag finner det lite mörkt komiskt också att även om badkläder officiellt är till för att skyla din omoraliska kropp från andras blickar så finns det nästan inget klädesplagg som är designat för att visa så mycket som möjligt och sexualisera din kropp till max som just badkläder. Jättetajta badbrallor för killarna och pyttesmå bikinis för tjejerna.

Jag har frågat det här förut och jag är totalt förvirrad över det, men varför skäms vi så otroligt mycket för den nakna kroppen? Jag förstår att det var givande förut iom att ”moral” användes som en maktmetod för att kontrollera människor, men jag tycker att i ett samhälle som vi själva påstår är utvecklat och upplyst borde vi ha lämnat den här pryda nakenskräcken bakom oss. Vi vet att det finns människor som har bröst, kuk, fitta och lite olika blandningar och kroppen är inte hemsk, omoralisk eller ful. Jag skäms inte för min egen kropp, de problem jag har med den har sina rötter i mitt eget dåliga självförtroende och ingenting annat.

Men ja, stycket ovan är gammal skåpmat för vana läsare. Det började med fötterna och slutade med kroppen. Släpp ut dina fina fötter i sommar!

Två saker jag inte kan

Jag har en simultanförmåga som jag skulle säga är en bra bit över genomsnittet. Jag har inga större problem att jonglera flera saker i huvudet eller att faktiskt göra flera saker samtidigt. Lägg till detta att jag har en bra kroppslig koordinationsförmåga och kan samordna händer, mun och annat – något som mina sexpartners har fått dra nytta av.

Det är därför intressant vilka områden jag inte kan utföra samtidigt när det handlar om sex. Exempel, jag kan omöjligt göra något annat medan jag blir avsugen. Om någon har min kuk i munnen blir det aldrig lyckat om jag gör annat samtidigt, exempelvis fotar avsugningen i fråga eller svarar i telefon eller läser tidningen eller vad som helst faktiskt. Det går helt enkelt inte, no pun intended. All min uppmärksamhet försvinner in i kuken, så om jag då ska göra nåt annat samtidigt blir det antingen-eller och oftast blir det att min kropp liksom glömmer bort att någon ger kuken en massa skönt sugande. Jag och Blanka har ibland lekt med tanken att hon skulle sitta under mitt skrivbord och suga mig medan jag satt vid datorn och gjorde vad jag alltid gör, men jag vet att det inte skulle funka för det skulle ta kanske 10 sekunder och sen skulle jag behöva luta mig tillbaka och njuta av munnen på kuken.

En annan sak jag absolut inte kan är att ha stånd medan jag får anal stimulans. Jag tycker mycket om att få min anal stimulerad, speciellt av Blanka som alltid lyckas hitta precis rätt punkter. Jag älskar när hon smeker min rygg och sakta trycker in en riktigt stor plugg i min rumpa. Det är dock oerhört svårt för mig att vara hård samtidigt, det blir oftast en konflikt mellan musklerna som håller min kuk hård och musklerna som får analen att slappna av. Några få gånger har det gått men det har varit en mycket speciell sorts ansträngning för att få min kropp att göra som jag vill. Jag blir imponerad när jag ser filmer där killar får saker i rumpan men ändå är stenhårda. Lite avis också, jag vill kunna göra så men jag kan inte.

Normen uppmuntrar inte till valfrihet

Jag är en person som alltid försöker uppmuntra till en sunt kritisk inställning till normer. Normer finns runt om oss i massor av former och vi förväntas alla att anpassa oss efter dem. Jag själv anser att människor mår generellt bättre om man har en balanserad relation till normer, men normerna som existerar håller ju givetvis inte med mig.

Den överlägset vanligaste normen som detta samhälle följer är exempelvis den monogama normen. Vi fostras in i monogami från barnsben och det är väldigt svårt att våga kritisera eller avvika från den normen. Jag själv är alltid beredd på att ta kampen när det kommer fram att jag lever utanför normen. Det är lite jobbigt att alltid behöva gå i försvarsställning men så funkar normerna. Man ska inte ifrågasätta normer, bara göra som de säger. Väljer man att avvika riskerar man givetvis att bli dömd som en pariah av den kollektiva massan och sen är det upp till varje individ att avgöra om man orkar det.

En annan norm som ifrågasätts väldigt sällan är den att kvinnor ska raka sig under armarna. Närhelst en kvinna låter bli att göra det blir kritiken ofta rätt högljudd. Ett relativt färskt exempel är när en tjej i publiken på nåt evenemang visade sina orakade armhålor i ett blixtsnabbt klipp och plötsligt exploderade Twitter och sociala medier i olika former av kritik mot den kvinnans val. Motreaktionen kom såklart också och kvinnor visade sina orakade armhålor.

Min personliga åsikt är som sagt att man ska vara medveten om och ha en sunt kritisk inställning till normer. Om man ser till alla människor i samhället tror jag faktiskt att det är relativt få som är medvetna om hur insyltade de är i normerna, samt att de kanske med sina handlingar befäster normer och förtrycker andra människor pga detta.

Häromdagen funderade jag lite på Twitter om varför kvinnor väljer att raka sina armhålor. Jag fick två svar, det ena som sa nånting om att hon gör det för att dofta mindre svett. Den andra kom från någon som sa:

”För att människor är fria att göra som dom önskar?”

Tweeten verkar dock vara borttagen men jag har en kopia i min mail.

Hur som helst. Normen uppmuntrar inte till valfrihet. I de fall jag pratat med kvinnor som rakar sina armhålor får jag många olika svar. Allt från att det ”känns fräschare” till svar om doft eller olika andra svar. Ofta upplever jag att dessa svar är nånting som kvinnorna själva hittar på för att försvara normen. De få gånger jag har kunnat prata med dem och se om det finns nånting djupare brukar det ofta till sist leda till olika varianter på svaret ”jag orkar/vågar inte göra annat”.

Ni förstår, normer är generellt tvingande. Normen är osynlig. Normen ger dig ingen som helst valmöjlighet eftersom om du avviker från normen är risken stor att du betraktas som konstig. Monogaminormen är sådan. Den ifrågasätts väldigt sällan och generellt bara av människor som mig. Att kvinnor ska raka sig under armarna är en annan norm och den ifrågasätts också väldigt sällan. Jag tror faktiskt själv inte att det finns speciellt mycket valfrihet i en tvingande norm som monogami eller att kvinnor ska raka sig under armarna.

Varför tror jag inte det? För att de kvinnor som väljer att raka sig under armarna har mest troligt gjort det hela sitt liv. Ända sedan tidigt i tonåren när puberteten kickade igång har de flesta kvinnor fått lära sig att raka bort håret från armhålorna. Det har aldrig funnits en valmöjlighet. Samhället uppmuntrar inte kvinnor att välja själva, normen uppmuntrar kvinnor att tro att de väljer att raka armhålorna men normen är också en ful och opålitlig lärare som inte vill att du ska vara trygg med vem du är.

Jag tror inte att man kan prata om fri vilja i sammanhang där en osynlig, kollektiv tvingande norm dikterar villkoren. Det blir överhuvudtaget svårt att ens lita på sina egna resonemang inom området eftersom vi alla färgas av normen. Även mina åsikter här är subjektiva, mina egna och färgas av mitt motstånd till normen.

Älskade detaljer

Det finns detaljer på både Blanka och Kajsa som jag aldrig tröttnar på att se och beundra.

Blanka har underbart vackra bristningar på sidan av bröstkorgen. Deras intrikata mönster är oerhört fascinerande och jag tycker om att se på dem. Ärrvävnaden är spännande att se och röra, den ändrar mönster när hon rör på sig och huden flyttar på sig. För mig är de en unik och vacker del av henne, en del som jag älskar att se på, röra vid, fotografera och beundra.

blanka

Kajsa har vitiligo. Det betyder att delar av hennes hud saknar pigment och är väldigt bleka. Det har den intressanta bieffekten att där hon har hår så saknar även håret pigment. På hennes venusberg finns en fläck av vitiligo och därför är hennes könshår en vit fläck bland hennes annars lite mörkare hår – förutsatt att hon är lite orakad, vilket inte är så jättevanligt. Även när hon är slätrakad så ser man en vit fläck precis vid toppen av hennes fitta. Det här är en favoritdetalj för mig på hennes kropp.

kajsa

Det här är bara två av detaljerna jag älskar med Blanka och Kajsas kroppar. Det finns fler, för delarna är en helhet och helheten blir många delar den också!

Fejkar vi könshår numera?

Jag hittade en bild på en tjej. På bilden är hon väldigt hårig mellan benen. Jag blir lite fundersam, tycker det är fint att se någon så orakad men det är nånting som inte stämmer med bilden. Bildens formspråk är glamour och även om Met-Art/Domai/etc har börjat ha en del modeller som är både orakade mellan benen och under armarna så är det fortfarande med en viss fetisch-inriktning och inte som nånting ”naturligt”. Det är nånting med bilden som inte stämmer.

En snabb googling bekräftar att den är fejk. Ganska skickligt fejkad, men icke desto mindre är bilden redigerad. På originalbilden är hon helt slätrakad. Den enda egentliga slutsatsen är att någon i efterhand har redigerat in busken på bilden. Man kan spekulera i varför, men jag undrar verkligen – har vi kommit till den punkten i samhället då könshår har blivit så exotiskt och sällsynt att vi måste photoshoppa in det i bilder?

Till vänster är den fejkade bilden. Till höger är originalbilden där fittan är slätrakad.

Myten om könshåret

Det finns gott om myter kring sex. Tack och lov börjar många av dessa förpassas in i lådan märkt ”dumheter” men det är lite underhållande (och skrämmande) att fundera på vad människor tror om kroppen, om sex eller det som hör därtill. Exempelvis finns det en myt som sprids bland många killar (och även en del tjejer, märkligt nog!) som gör gällande att kvinnor inte kan få orgasm.

En av mina favoritmyter är en gammal goding. Nämligen den som säger att man kan se om en blondin eller rödhårig tjej är ”äkta” genom att jämföra med håret på hennes fitta. Detta är såklart förutsatt att hon har hår och inte tillhör den utbredda skaran kvinnor som väljer att raka bort det. Det är hela den där myten om att kolla så mattan matchar gardinerna.

Upp tills att jag var omkring 18 trodde jag den var sann. Jag trodde att blondiner var lika blonda mellan benen och att rödhåriga tjejer hade motsvarande färg på sina buskar. Naivt, men jag vet att jag inte var/är ensam om det. Verkligheten är ju att könshår är flera nyanser mörkare än huvudhåret och även om blondiner kan ha ljusare könshår än brunetter så är det ändå inte samma färg som på huvudet. Detsamma gäller ju allt annat hår på kroppen, exempelvis under armarna också.

Till dags dato har jag bara sett två exempel på kvinnor som har icke-mörkt hår på sina fittor. Ingen av dem har jag träffat i verkligheten utan är bilder jag hittat på nätet. Den ena föreställer Anulka Dziubinska som var en Playboy-tjej år 1973. Bilden på henne kan synas nedan. Jag är rätt säker på att hennes fitthår är fejkat på något vis, antingen genom retuschering eller genom blekning, men har inte lyckats bekräfta detta.

7305_anulka_dziubinska

Den andra bilden har jag ingen aning vem den föreställer. Jag råkade snubbla över den för första gången för nån vecka sen och trots ihärdigt googlande har jag inte blivit klokare. Om någon läsare har mer information om bilden tar jag glatt emot den! Dock gissar jag att den också är fejkad på ett eller annat vis, hennes könshår ser lite kemiskt blekt ut när jag studerar bilden.

tumblr_mw4w16m0MC1rqml3qo1_1280

Sexiga och sensuella händer

Häromhelgen när jag var hos Blanka fick jag en möjlighet att ha några timmars dejt med Kajsa. Vi satt mysigt till, tätt ihopkrupna på en tom uteservering där regnet öste ner. Tack vare ett generöst parasoll var vi skyddade från vädret men tack vare vädret var vi också skyddade från folk. Alla sprang direkt in i fiket och vi fick sitta därute i det sista sommarregnet och njuta av varandras närhet. Vi satt där, höll händer, småhånglade och mådde gott.

Kajsa anmärkte att hon älskar mina händer, att de är vackra. Mina händer är en av de kroppsdelar jag är absolut mest nöjd med och är även en av de kroppsdelar jag under hela mitt liv fått mest beröm för. Även om fingrarna börjar bli ganska krokiga försöker jag ta hand om dem. Kajsa är inte den enda som älskar mina händer, även Blanka har flera gånger sagt hur mycket hon uppskattar, älskar och tycker om mina händer.

Själv är jag väldigt förtjust i båda mina partners händer. Eftersom både Blanka och Kajsa är rätt små och nätta har de även små och nätta händer. En av mina favoritsaker med Blankas händer är att om hon knyter sin näve kan jag omsluta den med min hand. Hennes knytnäve försvinner in i min, skyddas av min, omsluts och kramas av min hand. Kajsa har längre fingrar vilket gör att hennes hand inte riktigt försvinner in i mina på samma sätt, men det minskar inte att jag tycker om hennes händer.

Händer är kanske en av de mest sensuella kroppsdelarna. Könsorganen är (föga förvånande) väldigt sexuella och sexiga kroppsdelar. Händerna står för det sensuella i min värld. Det är beröring, smekning. Händer kan också vara oerhört sexuella – fingrar inuti en fitta, handen som kramar en svullen kuk – men händer kan vara sensuella på ett sätt som ingen annan kroppsdel kan komma nära. Händer kan skapa lätt beröring, en mild smekning på kinden. Händer kan smiska en skinka, kan smeka en nacke. Möjligheterna är oändliga.

Jag tycker om händer med karaktär. Blankas händer skulle jag kunna känna igen i ett urval av tusental. Jag känner igen varenda liten por på hennes händer, formen på hennes naglar och linjerna i handflatan. Kajsas händer är också lätta att känna igen; mest för att de är märkta av hennes vitiligo och har ett virvlande mönster av blek hud som står i kontrast mot huden som har kvar pigmenteringen.

Mina egna händer är märkta med ärr. Det är ärr som uppstått under livet. Skärsår från vassa kanter. Ett av mina ärr kommer från en tidigare flickvän som av en olyckshändelse rispade mig med nageln när jag sträckte mig efter nånting. Det gjorde inte så ont, hon skämtade om att såret skulle vara borta på två veckor. Nu snart sex år senare är ärret fortfarande kvar och kommer mest troligt att vara kvar resten av livet. Mina händer har omkring 16 olika ärr av olika storlekar och tydlighet. De flesta är pyttesmå och syns knappt men bidrar till händernas karaktär.

Händer är för mig litegrann som resten av kvinnokroppen och idealiseringen kring densamma – om det är för perfekt upplever jag det som tråkigt. Om händerna är för fina, för perfekta, då försvinner karaktären och personligheten. Då försvinner realismen, då försvinner kontrasterna. Precis som jag inte roas av supersminkade kvinnor i tidningar roas jag inte av händer som är för fina. Om det finns någon kroppsdel som ska göra saker är det händerna och när man gör saker får man skador. Skadorna är ingenting negativt, det skapar liv och erfarenhet. Perfekta händer är dockhänder och jag gillar kvinnor, inte dockor.

För att avsluta på ett lite mer lättsamt vis, en av mina favoritkomiker sa en gång att man måste vara försiktig med vem man vinkar åt. Risken finns ju att man vinkar åt nån som kanske inte har händer och då kan det ju hända att hen tycker man är arrogant. Som att man försöker skryta.

”Kolla vad jag har! De här är användbara! Jag tror jag ska gå och plocka upp nånting!”

Det här med större-bättrekukar…

Häromdagen hade jag en intressant tanke som dök in i huvudet när jag låg och nästan höll på att somna. Det rörde den fixeringen vid stora kukar som finns i vårt samhälle, eller egentligen inte själva myten att större-bättre utan hur den sprids och av vem.

Det är ju ingen överraskning att samhället propagerar större-bättre känslan, och att det är nåt som sprids både av arga unga feminister (som tycker det är okej att objektifiera män eftersom män -enligt dem- har objektifierat kvinnor i tusentals år och nu är det deras tur att göra samma fel åt andra hållet) såväl som osäkra unga män utan något mer att tillföra sin partner, samhället eller sig själva förutom att de hade den tveksamma turen att vinna det genetiska lotteriet och blev född med en stor kuk.

(Oj, vilken lång mening. Sorry!)

Nej, ingen nyhet där. Större-bättre är en stor och dominerande marknadskraft rörande mäns könsorgan och det stöts och blöts (no pun intended) rätt rejält i diskussionerna kring densamma.

Det som jag finner intressant är hur villigt den här myten sprids även direkt eller indirekt av människor som uttalat föraktar och förkastar den! Det tycker jag är oerhört intressant. Jag har träffat människor (både män, kvinnor och mittemellan) som alla tydligt tar avstånd från den, som tar till starka ord för att tala om hur förkastfull denna myt är, hur den reducerar män och kvinnor till nånting billigt och köttsligt, att män (och deras kukar) handlar om mer än vad måttstocken visar – som sedan vänder sig om och utan att riktigt vara medveten om det sprider denna myt vidare på ett väldigt subtilt plan!

Motvilligt erkänner jag att jag gjort det själv. I stunder av osäkerhet kring min kropp och min kuk har jag gjort liknande saker. Killar gör det ofta. När man ska fota kuken inför publicering nånstans försöker man ofta hitta en vinkel som får den att se större ut, eller på andra sätt överdriva storleken antingen med rakt ut fusk i Photoshop, eller mer subtila manipulationer med perspektiv och liknande. På sätt och vis är det ju samma falska marknadsföring som en del killar anser push-up-BH att vara. Det är som menyerna på hamburgerhaken. Burgaren SER jättestor och saftig ut på menybilden, men när du håller den i handen visar det sig vara samma sorgsna, platta bit kött som alltid och ser mer ut att vara nåt som körts lite för mycket i torktumlaren. Min egen kuk är högst genomsnittlig i storlek, ca 15 cm när styv och betydligt mindre när den är slak. Förut hade jag ångest kring detta iom att jag precis som alla andra killar tutats i att Riktiga Män(TM) har Stora Pålar(TM) att sticka i sina fruntimmer. Numera tar jag det med betydligt större ro och jag kan även njuta av den när den är liten och slak. Jag vet att jag har en trivsam kuk, och storlek på den gör den väldigt lämpad för ytterst trevligt analsex också.

Men dessa människor som å ena sidan förkastar störrebättre-idealet men sen medvetet eller omedvetet lyder samma märkliga ideal och försöker leva upp till det, de fascinerar mig!