Archive for the ‘Kroppen’ Category

Page 0 of 18

Det här med större-bättrekukar…

Skrivet av Klumpesnusk den 2013/05/03 @ 19:13 inom Kroppen, Manligt and Tankar. 14 Comments

Häromdagen hade jag en intressant tanke som dök in i huvudet när jag låg och nästan höll på att somna. Det rörde den fixeringen vid stora kukar som finns i vårt samhälle, eller egentligen inte själva myten att större-bättre utan hur den sprids och av vem.

Det är ju ingen överraskning att samhället propagerar större-bättre känslan, och att det är nåt som sprids både av arga unga feminister (som tycker det är okej att objektifiera män eftersom män -enligt dem- har objektifierat kvinnor i tusentals år och nu är det deras tur att göra samma fel åt andra hållet) såväl som osäkra unga män utan något mer att tillföra sin partner, samhället eller sig själva förutom att de hade den tveksamma turen att vinna det genetiska lotteriet och blev född med en stor kuk.

(Oj, vilken lång mening. Sorry!)

Nej, ingen nyhet där. Större-bättre är en stor och dominerande marknadskraft rörande mäns könsorgan och det stöts och blöts (no pun intended) rätt rejält i diskussionerna kring densamma.

Det som jag finner intressant är hur villigt den här myten sprids även direkt eller indirekt av människor som uttalat föraktar och förkastar den! Det tycker jag är oerhört intressant. Jag har träffat människor (både män, kvinnor och mittemellan) som alla tydligt tar avstånd från den, som tar till starka ord för att tala om hur förkastfull denna myt är, hur den reducerar män och kvinnor till nånting billigt och köttsligt, att män (och deras kukar) handlar om mer än vad måttstocken visar – som sedan vänder sig om och utan att riktigt vara medveten om det sprider denna myt vidare på ett väldigt subtilt plan!

Motvilligt erkänner jag att jag gjort det själv. I stunder av osäkerhet kring min kropp och min kuk har jag gjort liknande saker. Killar gör det ofta. När man ska fota kuken inför publicering nånstans försöker man ofta hitta en vinkel som får den att se större ut, eller på andra sätt överdriva storleken antingen med rakt ut fusk i Photoshop, eller mer subtila manipulationer med perspektiv och liknande. På sätt och vis är det ju samma falska marknadsföring som en del killar anser push-up-BH att vara. Det är som menyerna på hamburgerhaken. Burgaren SER jättestor och saftig ut på menybilden, men när du håller den i handen visar det sig vara samma sorgsna, platta bit kött som alltid och ser mer ut att vara nåt som körts lite för mycket i torktumlaren. Min egen kuk är högst genomsnittlig i storlek, ca 15 cm när styv och betydligt mindre när den är slak. Förut hade jag ångest kring detta iom att jag precis som alla andra killar tutats i att Riktiga Män(TM) har Stora Pålar(TM) att sticka i sina fruntimmer. Numera tar jag det med betydligt större ro och jag kan även njuta av den när den är liten och slak. Jag vet att jag har en trivsam kuk, och storlek på den gör den väldigt lämpad för ytterst trevligt analsex också.

Men dessa människor som å ena sidan förkastar störrebättre-idealet men sen medvetet eller omedvetet lyder samma märkliga ideal och försöker leva upp till det, de fascinerar mig!

Naken i sitt eget hem?

Skrivet av Klumpesnusk den 2013/04/24 @ 19:13 inom Kroppen and Tankar. 6 Comments

Det här med kroppar och nakenhet upprör. Jag förundras ofta över hur upprörande människor finner sina egna kroppar samt hur mycket hyckleri som pågår bland åsikterna kring män och kvinnors kroppar. Att visa barbröstade män är helt okej men en kvinna som helt öppet ammar sitt barn råkar ut för aggression och mordhot. Helknäppt!

Vi sexualiserar våra kroppar såpass intensivt att vi inte ens kan se dem själva. Vi kombinerar detta med ett fullständigt groteskt skönhetsideal som tvingar modell-agenturer att ragga färskt kött utanför anorexi-kliniker. Vi skapar sån ångest kring kropparna och kring våran sexualitet att vi paradoxalt både längtar och skäms för att ha en helt vanlig kropp och en helt vanlig sexdrift.

Jag uppmuntrar ofta mina läsare att vara nakna. Många människor associerar nakenhet alldeles för mycket med enbart sex och jag tycker det är bra om man lär sig att trivas naken även under icke-sexuella omständigheter. En av inspirationskällorna till detta var när jag för rätt många år sen läste om en kvinna som inte klarade av att amma sitt spädbarn eftersom hon enbart såg sina bröst som sexuella ting och äcklades av att barnet sög på dem. Jag tror människan trivs bäst naken när man slipper skämmas för sin kropp, oavsett om man som jag är en lång och tjock man eller om man som Blanka är en kort och mullig kvinna. Jag tillhör definitivt inte den skaran naturister som enbart förespråkar icke-sexuell nakenhet, utan tycker att man kan kombinera detta helt efter eget sinne då sex inte behöver vara avgränsat från “normalt” mänskligt beteende.

Generellt försöker jag göra mitt hem till en klädes-frivillig zon. Jag har ingenting emot om människor är för osäkra för att släppa sina kläder och på andra sidan av spektrumet har jag ingenting emot om människor föredrar att vara nakna. När jag spenderar tid med Blanka är vi sällan påklädda och vi har ofta sex när vi känner för det. Vi gör även små sexuella äventyr mitt i vardagen, en sak som jag tycker är roligt och som jag tror fler människor skulle trivas med om man lyckades släppa ångesten kring sin sexualitet.

Jag är ingen jurist, advokat eller juridisk expert men jag fascineras av kvinnan som filmade en naken man i hans eget hem. Jag fascineras för att hon såvitt jag förstår bröt mot en hel del integritet, men också för att hon blev upprörd av att han inte gjorde nånting förutom spenderade tid naken i sitt hem. DN skriver lite om det, SVD gör det också. Även Aftonbladet, men jag tänker inte länka till deras artikel då jag anser Aftonbladet en fundamentalt opålitlig källa till fakta och nyheter. Om någon vet mer om detta, kommentera gärna och berätta mer. Nej, Flashback är inte heller en pålitlig källa.

Är det hemskt att vara naken i sitt hem? Absolut inte. Om du har kläder på dig nu, varför har du det? Finns det en bra, vettig och rimlig orsak att ha kläder på dig förutom att man “ska” göra det? Jag skriver detta naken och ser ingen vits att klä på mig då jag har en behaglig temperatur i min lägenhet, inte väntar något speciellt konservativt besök och dessutom bara skulle bli mindre bekväm med kläder på.

Nakenhet är inte automatiskt obscent. Att gå runt naken i sitt eget hem är inte automatiskt obscent. Tvärtom tror jag det är sunt, skönt och skapar en avslappnad inställning till sin egen och andras kroppar om man börjar med att vara naken i hemmet.

De omanligt långa naglarna

Skrivet av Klumpesnusk den 2013/02/26 @ 09:49 inom Kroppen and Tankar. 5 Comments

Jag minns en av de första gångerna jag fick höra hur jag borde identifiera mig som man. Det var den första gången jag kan minnas som jag fick höra från en annan människa hur jag borde leva mitt liv enligt dennes åsikter, mallar och regler. Det var en av de första gångerna (som jag minns) som jag fick känslan att jag inte dög om jag inte följde reglerna rörande mitt kön.

Det var i gymnasiet. Jag minns inte när i gymnasiet alls, bara att det var i gymnasiet. Om jag anstränger mig pekar en del saker på att det var under första året, men mitt minne är inte pålitligt rörande när det hände. Däremot minns jag tydligt varför. Jag hade helt enkelt för långa naglar. Under perioder kan jag nämligen finna ett märkligt och stillsamt nöje i att låta mina naglar bli långa. Det här går tillbaka till sent mellanstadie ungefär. Det händer ibland även som vuxen även om det är väldigt sällan numera, plus att mina naglar är bräckligare och går sönder lättare vilket gör att de inte hinner bli så långa.

I sig är det inte så komplicerat. Jag är ointresserad av att skaffa det som kan anses vara “feminina” naglar, utan det har mer att göra med att öva sitt tålamod samt se kroppen producera nåt. Jag målar inte naglarna, inte för att jag har nåt emot det utan mest för att jag upplever det som ett hyfsat onödigt bök för egen del. Inte heller dömer jag om andra män/kvinnor vill måla sina naglar.

Hur som helst. Under det här tillfället hade jag hyfsat långa naglar. Jag fann nåt slags stillsamt nöje i att rengöra och fila dem. Det var avkopplande och en stund att låta tankarna ströva fritt. Detta gjorde att jag generellt hade rena och polerade naglar, vilket tilldrog sig uppmärksamhet från min kusin. Hen uttalade sig skarpt om det hela, sa att jag borde göra nånting åt mina omanliga naglar. Jag minns inte de exakta ordalagen, men jag minns känslan av förvåning och mild förvirring. Jag tyckte inte mina naglar var omanliga, bara långa. Jag målade dem inte, jag formade dem inte, jag gjorde nästan ingenting med dem förutom sporadisk rengöring och filande för att få en jämn halvmåne – tills jag några dagar senare vanligtvis tröttnade på allt krångel och klippte dem kort samt njöt lite av den där spända känslan som uppstår i fingertopparna när man klipper naglar kort efter att ha haft dem långa.

Omanliga naglar. Plötsligt fanns det regler kring hur jag fick vara som man och kille. Att ha nåt annat än korta, trubbiga, helst avnötta naglar var tydligen emot dessa regler. Vilket var synd, jag gillade att ha lite naglar. Det är fortfarande nåt jag anser oerhört praktiskt. Man kan plocka upp småsaker med naglarna. Pilla loss gamla klistermärken. Klia sig själv eller någon annan sådär rafsande skönt så man blir lite rödfärgat av rivandet. Naglar är användbart.

Jag kände mig inte omanlig. Visserligen kände jag mig inte heller som nåt särskilt supermanligt föredöme heller, men jag kände mig som “mig” helt enkelt. Att jag lät naglarna växa gjorde mig inte mindre “mig” tyckte jag. Ändå tyckte tydligen andra att det var viktigt att jag skulle anpassa mig efter deras åsikter.

Det sa en del om attityderna i min gymnasieskola. Det säger en hel del om vårt samhälle i stort att man ska anpassa sig efter andras regler och åsikter snarare än att vara den man är.

“Förargelseväckande beteende”

Skrivet av Klumpesnusk den 2013/02/15 @ 15:00 inom Kroppen, Sexualpolitik and Tankar. 2 Comments

Jag funderar på det här med nakenhet. Igen. Det är ju ett av mina favoritämnen och även något som jag själv praktiserar så ofta det går. Funderingarna idag går på det här med att vara naken på offentlig plats. I vårt avlånga (och för stunden väldigt köldslagna) land klassas offentlig nakenhet som förargelseväckande beteende. Även om vi saknar (mig veterligen) specifika lagar som säger att man inte får vara naken faller detta per automatik under nyss nämnda paragraf. Med andra ord, det finns ingen lag som säger att du inte får gå naken – men om du går naken på Coop och bara en enda människa finner detta otrevligt så har du brutit mot lagen.

Det är lite fult tycker jag. Under min research fick jag lära mig att nederländerna har en liknande lag. Där har man specifikt sagt att nakenhet är tillåtet antingen på av staten godkända platser eller andra lämpliga platser. Återigen en snygg juridisk formulering iom att så fort någon klagar på nakenhet upphör denna plats därför omedelbart att vara en lämplig plats för detsamma.

(En liten parentes men jag förundras ofta över de smått absurda saker och formuleringar som juridik kan orsaka. Som t.ex. att det är lagligt att sälja sex men förbjudet att köpa det. Litegrann som att försöka förhindra människor från att köra bil inte genom att förbjuda bilar men genom att förbjuda att man öppnar en bildörr. Man försöker liksom krypa baklänges in i mål.)

USA saknar som helhet lagar som säger nånting om offentlig nakenhet utan det har istället överlåtits på delstatsnivå och även på väldigt lokaliserad nivå. Exempelvis är det fullständigt lagligt i San Francisco att gå runt helt naken så länge det inte är på ett sexuellt utmanande eller oanständigt vis. Det har sina rötter i stadens liberala historia men även i att nakenhet ofta anses höra samman med åsikts- och yttrandefriheten. Denna princip har dock det senaste året attackerats hårt av många mer konservativa krafter som fått inflytande i stadens styre. Barcelona är också en stad som ser nakenhet som ett led i åsikts- och yttrandefriheten. Även där är det inte utan kontroverser då människor har blivit arresterade för sin nakenhet då andra har bedömt att de uppfört sig oanständigt.

nudity_SF

Det är lite problematiskt när man överlåter åt andra att bedöma huruvida någons beteende kan vara oanständigt eller ej. Jag är överhuvudtaget väldigt kritisk till att man i lagtexter tillåter subjektiva uppfattningar att råda – men det är ett problem i vårt samhälle överhuvudtaget och kan filosofiskt betraktas som ett problem med människor överhuvudtaget då vi alla är varelser med subjektiv syn på världen och subjektiva åsikter kring densamma. Jag kan se att mina åsikter i detta ämne även speglas i mina åsikter kring många av monogamins funktioner och regler – att man lämnar över den subjektiva kontrollen över sin egen sexualitet och kärlek till en partner.

Skulle jag vilja ha möjligheten att gå naken ute i den helt vanliga världen? Jag vet inte. Jag tror inte det faktiskt. Dels tror jag inte jag är redo för det men till större del tror jag inte heller att övriga människor är redo för det. Jag trivs bra naken med andra nakna människor, men då är man på en jämlik spelplan och det är människor som är införstådda med hur det fungerar. Det finns inga missförstånd och det finns ingen som tror att det är en gimmick eller ploj.

… men i mina drömmar längtar jag efter ett samhälle där man kan vara naken var man vill utan att det är förargelseväckande beteende.

(Brasklapp: Jag är inte en juridisk expert och definitivt inte en expert på lagarna om förargelseväckande beteende. Om det finns fel i min text är dessa helt och hållet beroende på min egen okunskap.)

Tro eller fakta?

Skrivet av Klumpesnusk den 2012/12/14 @ 17:38 inom Kroppen, Kvinnligt, Manligt and Tankar. 11 Comments

Nånstans för några dagar sen läste jag ett blogginlägg om att unga tjejer rakar fitta för att de tror att det är vad killar vill ha. Jag minns tyvärr inte var jag läste det, nånstans i den svenska blogosfären – men summan av kardemumman var att tjejer i så låga åldrar som 14 år slätrakar fittan för att de tror att annars kommer killar tycka de är äckliga. Kontentan av inlägget var att unga tjejer blir stadigt mer och mer osäkra på sin egen kropp, samt mer och mer osäkra på sig själva och i förlängningen blir självförtroendet lidande.

Min personliga åsikt är att jag gillar kvinnor och det viktigaste för mig är att tjejer ska välja själva vad de gör med sin kropp. Min fabless för orakade tjejer spelar ingen roll – om tjejer vill raka fittan står det dem fritt men som alltid anser jag att man idag ska tänka ett eller tre steg längre över VARFÖR man gör saker. Jag har tjatat om detta åtskilliga gånger tidigare, vill ni läsa mer om detta får ni plöja igenom arkivet.

En sak fastnade dock i mitt huvud och började mala.

Varför i hela hälsinglands namn lägger vi (och med vi menar jag såklart människor i stort) så jävla stor vikt vid vad vi TROR att det motsatta (eller medsamma) könet finner attraktivt idag? Det spelar ingen roll om det handlar om rakade fittor, rakade armhålor eller ansade ögonbryn eller plastikopererade blygdläppar eller vad annat vi gör med våra kroppar – varför TROR vi så mycket? Varför är det så få människor som är intresserade av fakta?

Och följdfråga, varför generaliseras det så sabla mycket när det kommer till vad man TROR är attraktivt? En del tjejer tror att “aaaalla” killar vill ha superskinny tjejer som ser ut att mest hänga från en klädgalge. FEL! Det finns minst lika många killar som finner mulliga tjejer attraktiva och sexiga. En del tjejer tror att bara för att de är tjocka måste de “acceptera” en tjock kille. FEL! Finns gott om skinny killar som gillar runda tjejer. Osv osv osv.

Vi tror så jäkla mycket. Varför tar vi inte reda på saker istället för att dansa runt och försöka vara tankeläsare? Varför generaliserar vi och skapar en extremt dålig motivation för oss själva? Varför lyssnar vi mer på hörsägen och rykten än på faktiska saker, och varför är vi ofta så snabba på att ifrågasätta fakta när det ges åt oss, i stil med “åh hen säger att hen gillar mulliga tjejer, det säger hen säkert bara för att vara snäll” och egentligen tycker hen tvärtom” och liknande babbel? Varför?

Jag erkänner: jag är skitduktig på att tro en massa saker själv. Det beror på mitt fortfarande emellanåt svaga självförtroende likaväl som en osäkerhet över vem jag är. Jag försöker bli bättre, jag försöker att inte förutsätta en massa saker och istället lita på saker som jag VET. Saker som jag antingen tagit reda på eller upptäckt på egen hand.

Vad tycker du? Är jag helt ute och svamlar eller har min tirad ovan nåt slags poäng? Och vad “tror” du att du vet om attraktion, dig själv, din kropp, din/dina partners attraktioner?

Hudhunger

Skrivet av Blanka Blad den 2012/11/12 @ 19:55 inom Blanka Blad, Kroppen and Oss själva. 1 Comment

Denna anteckning skrevs när jag hade kommit hem från resan, strax före febern däckade mig i slutet av september och jag tyckte inte den var klar utan tänkte jag skulle utveckla mina tankar. Hosta hänger fortfarande 46 dagar senare sig kvar. Nu när jag läser den har jag inget mer vettigt att tillägga för nu har jag sovit nära både Jacob, Niva och Pasi, men den kändes ändå som en intressant iakttagelse:

Jag har flera vänner som kallar sig närhetsslampor och de brukar tala om hudhungern. Jag har alltid förstått vad de menar, men inte kunnat relatera till begreppet på något bra sätt.

Resa utan en enda natt av ligga nära någon annans hud och före det ensamma nätter pga skiftjobb har ordnat till att jag förstår in i kroppen vad de menar med hudhungern. Jag är så van vid att ha någon annans hud att jag sällan hinner utveckla någon hunger eller svält efter det.

Nu hade inte A sagt nej om jag hade velat krypa nära men jag tyckte det var intressant tillåta mig känna denna ovana känsla så jag valde bort alternativet att mätta det. Jag fann det spännande se hur den generella längtan ökade så att den nästan överskuggade längtan efter de enskilda personerna Jacob, Niva och Pasi.

DN har haft flertal intressanta artiklar om hudhunger från 2004 för den som vill fundera mer över det och enligt Aftonbladet kan man arbeta som proffsmysare.

När det kroppsliga tar död på det lustfyllda

Skrivet av Blanka Blad den 2012/11/10 @ 16:40 inom Blanka Blad, Kroppen and Tankar. 1 Comment

När jag kom hem efter resan blev det att lägga sig ned i sängen direkt och inte för att knulla skönt vilket jag hade längtat efter då jag led av grym hudhunger utan för att ta hand om en kraftig förkylning som rasade i kroppen.

Jag gjorde en ny erfarenhet denna gång, att behöva bära skydd för när jag hostade kom det några droppar kiss. Den har känts riktigt jobbig, osexigt, och jag har så fort hostan lugnats sig tagit ordentligt tag i Snippgympan. För er som har Twitter eller Facebook är det en utmärkt påminnelse några gånger per dag att vi ska knipa. Följ!

Det läggs upp mycket bra information på deras sida och illustrationen nedan av Maria C är utmärkt för att lära sig träna snippan. Bäst av allt är att många följare skriver om spontana orgasmer och kraftigare orgasmer och mer sexlust för som med alla muskler, de gillar jobba!

Så, kniiip snippan nu!

Att missförstå naturism

Skrivet av Klumpesnusk den 2012/10/10 @ 19:26 inom Kroppen and Tankar. 0 Comments

För ett bra tag sen läste jag en artikel skriven av nån journalist på nån amerikansk blaska nånstans. Jag antar att artikeln var menad att vara skriven med en milt syrlig och komisk ton, och temat för artikeln var att artikelförfattaren besöker en naturist-resort och provar på hur det är att vara där.

Behållningen jag fick av artikeln var dock att artikelförfattaren helt missförstått syftet med att vara naturist. Större delen av artikeln ägnades åt att missförstå ett koncept som många naturister pratar om, nämligen att “kroppen är ett tempel” och liknande åsikter. Det här är en gammal naturist-klyscha som jag själv inte håller med om men som kan spåra sina rötter tillbaka till bl.a. den tyska nudistkulturen på 20- och 30-talet. Där fanns (och finns än idag) en rörelse som hette FKK – Freikörperkultur. Ett av deras mål var en sund själ i en sund kropp, och man ansåg att nudism skapade sunda kroppar eftersom man då tog hand om den, samt en lite småflummig idé om att nakenhet förde en närmare till naturen och därmed närmare till nåt slags “naturlig” och hälsosam fysik.

Jaja. Det finns många naturister som tycker om det här konceptet och som förespråkar det, och det är inget fel med det. Som sagt, jag själv är lite mer avvaktande neutral till det hela, men alla är vi olika.

Hur som helst. Artikelförfattaren missförstod detta och ägnade en stor del av artikeln åt att beklaga sig över hur många slappa magar och hängpattar som dinglade framför hens ansikte dagarna i ända. Det var gott om syrliga metaforer i stil med att om kroppen var ett tempel, så behövde de flesta naturister en rejäl renovering. Tydligen. Artikelförfattaren ansåg att om man var naturist så skulle man per definition ha en kropp som en atlet, eftersom man isf skulle vårda sin kropp. Osv. Etc.

Åtminstone för mig handlar inte naturism om detta. Tvärtom handlar naturism om mig att acceptera att alla är olika – inte att naturism är ännu en rörelse för att tvinga in människor i ännu en likformig och snäv kroppsbild. Naturism för mig är att acceptera människans fantastiska mångfald kring kroppen, inte att skapa en självutnämnd elit som är “vacker” och en underklass som ska sträva efter att se ut som denna elit. Naturism för mig handlar om att alla är olika, och det är okej. Oavsett om vi är gammal eller ung, hårig eller rakad, lång eller kort, tjock eller smal. Att acceptera och tolerera mångfald.

Jag har ofta fått höra om människor som vill besöka ett nakenbad eller liknande men är rädda för att inte duga med sin kropp. Jag finner detta lite bittert komiskt eftersom de flesta människor på ett nakenbad är allt annat än perfekta gudar och gudinnor. De flesta är precis som dig eller mig. Stora, små, tjocka, smala. Helt vanliga människor. Detta bör förstås och respekteras, anser jag. Inte kritiseras eller skämtas om bakom ryggen på sina medmänniskor.

Naturism är respekten och toleransen för att vi alla är olika. Vi ser olika ut, och oavsett hur vi ser ut finns det inget att skämmas för. Naturism handlar inte om att vara perfekt utan att vara perfekt för dig.

Kramkultur

Skrivet av Blanka Blad den 2012/09/20 @ 23:28 inom Blanka Blad, Kroppen, Samlevnad & Relationer and Tankar. 1 Comment

Jag är en kramig människa. Jag kramar personer jag möter, personer jag skiljs från och jag kan tänka mig en kramhög medan man umgås. Jag har haft tur för det är fler polymänniskor än jag som är kramig. Till den grad så det finns en kramkultur bland de jag umgås med.

Detta är så klart något som kan besvära den som inte alls är kramig eller bara vill vara kramig med valda personer. Jag har tagit intryck av samtal jag haft med de som ogillar fysisk närhet med okända. Under några år orkade jag inte ta den hänsynen som behövs ges ibland (mitt grundläge är egentligen att ett tydligt nej tack är bästa sättet om man vill undvika oönskade saker oavsett vad) och därefter har jag haft några år då jag avstått krama de vars inställning jag inte känner till, vilket varit det enklaste för mig. Det i sin tur leder så klart till att andra kramiga kan känna sig bortvalda. Senaste året har jag dock försökt ta tag i detta och numera om det är ett sällskap där jag kramar en del men inte andra ställer jag frågan, vill du ha en kram också?

I helgen var det en sån situation och även häromdagen erbjöd jag en kram på Twitter. Den i helgen väckte en intressant känsla av avvisning i mig på grund av sättet den besvarades på, en handviftning. Jag har inte hunnit analysera vad som händer i mig mer än att jag observerat att jag känner mig mer avvisad än jag gjort i de flesta sexuella situationer.

En sak jag själv kan ha svårt för är kramhögarna, som kort blir det lätt att jag hamnar i någon märklig snedställd position där jag mer känner mig nedtryckt än omkramad. Jag ogillar att jag inte kan bryta min del av kramen när det känns bra för mig och har också varit med om att oinbjudna kommit med i kramar vilket ibland känts jobbigt när det splittrat mitt fokus på den jag kramar om på ett oönskat sätt.

När jag twittrade om detta fick jag flera positiva reaktioner som känns som bekräftelse att jag är på väg mot ett bra sätt vara med mina medmänniskor och ett svar från Ling0n på frågan hur besvara en fråga som min som jag gillade. Närvaro i mötet med andra människor är det vi alla eftersträvar.