Kategoriarkiv: Fotografering

Varför idealiserar vi även tjockisar?

Nedanstående bilder är ur en kommande fotobok som enligt fotografen själv firar alla kroppsformer. Jag tycker bilderna och kvinnorna är väldigt fina, men samtidigt oroar jag mig att de skapar en dålig bild. Det finns gott om olika projekt som självapplicerat påstår sig fira mångfalden av kroppar men som tyvärr i själva verket bara bidrar till en idealisering av även icke-slanka kroppar.

Jag upplever att de här bilderna ingår i den kategorin. Som sagt, jag tycker det är jättefina bilder och sexiga kvinnor men jag är tveksam till att det här skapar nåt slags positiv kroppsimage. Tvärtom upplever jag att man bara idealiserar även tjockisar.

Varför säger jag så?

För att det här är perfekt mulliga kvinnor. De är mulliga på precis det sätt som idealet föreskriver. De har stora rumpor, breda höfter och stora bröst. Precis som idealet av en mullig kvinna ska vara. Dessutom är dessa två kvinnor professionella modeller, de är inte ”vanliga” kvinnor. De har sina kroppsveck på rätt ställe, de har inga gäddhäng eller bilringar förutom just de kurvor som är smickrande. De är idealiserade och fotona porträtterar dem på ett idealiserat sätt, även som ”mulliga” kvinnor.

Att skapa en bok med bara två modeller som representerar mångfalden hos kvinnokroppar tycker jag är på tok för snävt, speciellt när de två modellerna som sagt uppfyller idealet av ”mulliga” kvinnor. Det finns ingenting verkligt med de här två kvinnorna och att dessutom fotografera dem på det sätt som gjorts förstärker bara overkliga ideal. Om man ska göra en bok om mångfalden hos kvinnliga kroppar, om ”äkta” kvinnliga kroppar – var är då mångfalden och var är de äkta kvinnorna? De som har gäddhäng, små rumpor och stora bilringar? De syns såklart inte i en sån här bok eftersom de inte uppfyller idealet.

Nej, dessa bilder känns som en björntjänst för mångfalden hos kvinnor. Jag rekommenderar fortfarande Adipositivity om man vill se mångfald hos riktiga människor som inte är idealiserat smala.

gallery_nrm_1418665267-denise_and_marina-1

gallery_nrm_1418665752-densie_and_marina_2

gallery_nrm_1418672558-denise_side

Tankar om Spencer Tunick

Spencer Tunick är en amerikansk fotograf som huvudsakligen är känd för sina storskaliga nakenfoton med hundratals eller t.o.m. tusentals människor. Personligen är jag lite blandad till det han producerar, ibland tycker jag hans foton är intressanta men lika ofta händer det att jag lämnas helt oberörd av bilderna.

Här är några foton han tagit som jag gillar:

TOPSHOTS-MEXICO-US-SPENCER TUNICK-NUDE  AES008

BRITAIN-ART-TUNICK

spencer_tunick_maui_10_2009

20091106185512-spencer-tunick

Tunick själv säger att han upplever att nakna människor i flock bildar sitt eget landskap. Jag kan helt och hållet förstå det, men det som jag gillar med en del av hans bilder är svårare att sätta fingret på. Mycket beror det på att jag uppskattar hur olika kropparna i bilderna är, det finns inga idealiserade människor. Alla är helt vanliga människor. Tjocka, smala, långa, korta, unga eller gamla. Det finns en stor mångfald av kroppar i hans foton och det tycker jag är bra och positivt.

Förutom det är det nånting med grupper av nakna människor som jag tycker är fint. Att vara naken socialt är nånting jag själv uppskattar att vara, något som jag tycker är positivt och som jag upplever skapar trygghet och trivsel hos människor. Den nakna kroppen är oftast fri från sociala markörer, inga kläder som kan signalera status eller tillhörighet utan det som finns är sånt som kan sättas på kroppen – smycken, tatueringar eller liknande. Social nakenhet tycker jag är vacker och sensuell. Jag skulle själv vilja arrangera en stor fest eller picknick utomhus och bjuda in så många människor som möjligt att delta nakna. Att trivas nakna tillsammans. Jag tror det är den känslan jag upplever i en del av Tunicks bilder, den där sociala nakenheten.

Ge mig en exhibitionist!

Jag har turen att ha flertalet vackra kvinnor i mitt liv. Inte minst min älskade Blanka, som fyller mig med kärlek, njutning, lust och åtrå. Blanka som jag älskar att se naken, älskar att smeka, älskar att beundra. Sen fina Mim, fina Eia och nu senast fina Tess som jag börjat komma närmare på ett bra sätt. De flesta av dessa kvinnor har i nån mån blivit utsatta för mitt djupa fotointresse, och Eia har vissa exhibitionist-drag samt har kunnat beskådas tidigare i denna blogg. Jag klagar verkligen inte på att få njuta av alla dessa underbara människor, inte alls! Jag är glad och tacksam för slumpen som fört mig samman med dem.

Fast jag har en liten önskan inför min födelsedag i Januari. Om jag får önska mig nåt, så önskar jag mig en riktigt hämningslös exhibitionist. Eia och Mim bor lite för långt bort. Blanka och Tess är inte blyga framför kameran, och Blanka har ju också visat upp sig rätt mycket här på bloggen.

Jag har en stor hunger för att fota nakna kvinnor, en hunger som inte kan mättas av den mängd jag har tillgång till Blanka, Eia och Tess. Inte för att jag inte får fota dem, men pga geografi, logistik, livspussel och även humör kan det bli glapp mellan gångerna. Glapp som är för långa för min voyerism och mitt fotointresse.

Därför önskar jag mig denna ohämmade exhibitionist. Nån som bor nära, och som slänger av sig kläderna och visar upp sig så fort jag tar fram kameran eller hostar försynt. Nån som älskar att visa upp sig, som matchar min voyeuristiska ådra med sin egen exhibitionistiska. Det behöver inte vara nån med perfekt kropp, men det ska helst vara en kvinna som helt saknar alla former av blyghet eller diskretion. En kvinna som trivs som bäst framför kameran eller när någon ser på henne. En kvinna som älskar att vara naken, som aldrig tröttnar på att posera. Nån som sprudlar med energi och uppslag, nån som utan att tveka dyker huvudstupa före med mina allra mest tokiga modell- och foto-idéer. Nån som matchar min voyerism och har saknat att ha någon som ser, som fotar, som dokumenterar.

Jag önskar att du finns. Om du finns, vänligen knyt en röd rosett kring dig själv och vandra hem till mig? Jag tror vi skulle ha mycket gemensamt!

Att fota naket utan att objektifiera

Ett av mina stora intressen (kanske en passion?) är att fotografera. Eftersom jag tycker kvinnor är oerhört attraktiva faller det sig därmed naturligt att ett av mina favoritmotiv är just kvinnor. Eftersom jag dessutom är som jag är faller det sig vidare rätt logiskt att jag gillar att fotografera nakna kvinnor. Jag har gjort det en hel del och tycker jag börjar bli rätt bra på det. Blanka är ett av mina favoritmotiv, och jag tröttnar aldrig på att se henne genom kameran. Hon är vacker, sensuell, sexig och är täckt med med detaljer som attraherar min estetik.

Jag har även en vän, som är en relativt ny bekantskap, men jag tycker mycket om att fotografera henne också. Nästa söndag har vi bokat in en omgång framför kameran, och senast hon kom hit och klädde av sig framför den tyckte vi båda att det var en produktiv session. Jag har nya idéer som jag vill prova nästa Söndag, och hon är en mycket bra modell som lyssnar på mig, och jag lyssnar på henne. Det är ett bra samarbete och hon är dessutom väldigt trevlig och intellektuellt stimulerande mellan fotograferandet.

En filosofisk tanke har seglat upp i mitt bakhuvud. Jag ser mig själv som en smart, tänkande och observant kille som kämpar hårt med att visa respekt för andra. Jag tycker inte själv att jag ser kvinnor som objekt – snarare tvärtom. Det tycker åtminstone jag – många i min bekantskap skulle nog hålla med mig. Det är som jag skrev för länge sen att när man väl börjar se ett mönster, då kan man inte sluta se det. Jag kan inte sluta se mönster i samhället om objektifiering av kvinnor och jag kämpar hårt för att inte själv objektifiera de kvinnor jag har i mitt liv eller som visar sig framför min kamera.

Så, en filosofisk fråga till er, mina kära läsare: Hur tar man vackra, sensuella, sexiga, erotiska bilder UTAN att objektifiera kvinnan i fråga? Eller, om det är flera människor, utan att objektifiera personerna man fotograferar?

Nu vill jag förtydliga också. Jag vet hur JAG skulle och ska göra, men jag är nyfiken på om ni andra har tankar på ämnet. Jag lever enligt filosofin att man alltid kan utvecklas och lära sig nya saker. Jag vill utvecklas i det här området, jag vill höra andras tankar och åsikter. Jag vill bredda mina vyer och förfina mina tankar och tekniker!

Kvinnligt, manligt, mänskligt foto

Resan gick jättebra. Ett enda ångesttillfälle som Niva hjälpte mig genom via SMS. Klumpe och jag hann även få en stund på Skype, mycket fladdrig bild och raspigt ljud men det var underbart se honom! Det gjorde mig gott se hans älskade underbara leende.

A och jag kom väl överens och det var bara en gång jag kände behov av att dra en gräns. Förvånansvärt för myten säger att det ska vara svårt resa längre tider med människor man inte känner väl och lägg därtill att vi diskuterade politik långa stunder och vi tycker inte mycket lika. Vi försöker dock ha respekt för den andras åsikter och dra gränser när vi tycker att det känns fel. De flesta samtal var såna politiska som inte hör hemma här, utan möjligen kan bli texter på Blanka blad, men en intressant fundering kring nakna bilder på män hoppas jag kan bli en fotosession med As kuk och hans vackert målade tånaglar. Själv skulle han vilja skapa bilder där han ser lika sårbar ut som kvinnor porträtteras, jag är dock kluven för jag är inte säker på att jag tycker någon ska behöva visas på det sättet. Jag vill visa människor som erbjuder andra lust, inte en (oftast manlig) blick som tar för sig.

En av de viktiga insikterna jag fick av samtal vi hade är att jag vill tänka ut vad jag tycker är bra för människor och sen arbeta mot det. Jag vill tala om hur personer på nakenbilder presenteras hellre än hur män och kvinnor särskiljs åt i bildspråk. Jag vill hitta ett bildspråk där människor ser ut att njuta av sina kroppar.

Tips för amatörsnusk-fotografer

Tack vare spridningen av digitalkameror är det nu mycket lättare att ta snuskbilder på sig själv. Förut var det en potentiellt kostsam affär, som involverade risken att foto-stället behöll kopior på ens erotiska utsvävningar. Ville man sen sprida dem digitalt krävdes en scanner samt hyfsat hög kunskap om hur en sådan funkade.

Digitalkameran däremot tillåter omedelbara resultat och mycket hög kvalité. Jag gillar att se par som tar bilder av sig själv, det är härligt med en motvikt till all den kommersiella och alltför polerade porr som sprids.

Däremot är det lite synd att så mycket amatörporr består av suddiga närbilder eller närbilder där blixten helt raderat alla detaljer. Jag tänkte därför dela med mig av lite tips och tricks för hur man bäst lyckas med sina bilder.

1) Makro. De flesta kameror har ett läge eller en inställning som brukar kallas för ”makro”. Makro är fotospråk för närbild, och när man tar närbilder är makroläget ett absolut krav. Det låter kameran fokusera rätt, och närbilder blir därför skarpa. Hur känsligt makro är varierar mellan olika kameror, men tumregeln är att om man är närmare än 40-50 cm är makro rekommenderat. En del kameror har möjligheten att manuellt ställa in makro till ett specifikt avstånd, andra kameror har en mer grov mätning. Oavsett vilket är makro ett absolut krav i de flesta erotiska situationer eftersom man är rätt nära med kameran.

2) Undvik blixt om det går. Det kanske känns grymt osexigt att ha tända lampor i sovrummet, men blixt kan förstöra en bra snuskbild snabbare än nånting annat. De flesta fotograferar med kamerans ”auto”-läge och se då till att ha blixten avstängd. Experimentera lite med belysning och se om ni hittar nåt som funkar utan att bilderna blir alltför mörka. Det här är dock mer en konstform inom fotografering än något annat – det finns inga generella regler. Om rummet är för mörkt kommer kameran att öka slutartiden, vilket i sin tur betyder att man måste hålla kameran stilla mycket längre. Långa slutartider hjälper i mörker, men innebär att bilder lätt blir suddiga om man inte har stativ eller mycket stadig hand.

2a) En del kameror kan ställa in blixtstyrkan. Om rummet är för mörkt och orsakar suddiga bilder pga lång slutartid kan man slå på blixten men ställa ner styrkan. Då blir det en s.k. ”fill-flash” som skapar en mjuk belysning istället för att göra allting vitt och överexponerat.

3) Var inte rädd för att ta massor med bilder. Det kostar absolut ingenting att fylla minneskortet. De flesta minneskort som följer med kameror är dock patetiskt små, men att köpa ett större kostar numera en spottstyver. Knäpp på bara. Det är lättare att sen sätta sig och sortera bort alla bilder man inte blev nöjd med än att försöka ta den där perfekta bilden med en gång.

4) Fotografera gärna ansiktet. Även om ni tänker publicera bilderna på t.ex. en hemsida är det en smal sak att göra ansiktet suddigt eller på annat sätt redigera bort det. Huvudlösa människor som har sex är allt annat än erotiskt. Plus, om man slutar oroa sig över huruvida huvudet syns eller ej blir det roligare att ta bilder. Efterbearbetning på digitala bilder är en barnlek. Photoshop är ju ”gratis”, haha.

5) Var inte rädd för att misslyckas! Man blir inte foto-expert på en gång, och ju mer man misslyckas desto mer lär man sig. Digitalkameror är väldigt förlåtande där också, bara att radera misslyckandet och gå vidare.

Har jag missat nåt? Fullt möjligt. Om du känner att du vill bidra med tips för hur man bäst lyckas med sina snuskbilder, skriv en kommentar!