Kategoriarkiv: Bloggande

Om bloggar och om bloggande. Om den här bloggen och om andra bloggar. Om bloggandet som fenomen i största allmänhet eller i synnerhet.

Klumpesnusk 2006-2016

Jag skriver väldigt sällan här numera. Det finns orsaker varför.

Den huvudsakliga orsaken är att mina behov att ventilera tankar kring sex, samlevnad och allt möjligt annat är annorlunda än när jag började skriva den här bloggen. Jag började skriva den här bloggen för nästan tio (!) år sen och under dessa tio år har jag som person vuxit, förändrats och utvecklats på sätt som är oerhört svåra att sammanfatta i ett blogginlägg.

Jag har inte riktigt samma energi att skriva. Det kräver tid och energi att skriva bra inlägg, just nu är det tid och energi jag inte riktigt har på samma sätt som när jag började skriva. När jag började skriva bloggen hade jag tillgång till jättestora sjok av ledig tid som bara var min egen – idag är situationen annorlunda. Med ett heltidsarbete och en fritid som fylls av många fler intressen än för tio år sen har utrymmet för att skriva en blogg krympt.

Prioriteringarna har förändrats i takt med att jag förändrats. Mitt sätt att utvecklas har ändrats. Jag väljer andra sätt att komma i kontakt med människor.

Sen har vi de mindre roliga orsakerna.

Så här är det nämligen. Jag tycker att det koncept med sexbloggar som fanns när jag började skriva har dött sedan länge. Idag finns det nästan inga kvalitativa sexbloggar. De flesta bloggar är uselt skrivna pseudo-amatörporrbloggar som krystar ur sig uselt material sju dagar i veckan. Det är inte min grej och jag känner mig mer och mer som om den här bloggen står som ensamt högvattenmärke i ett hav av gyttja och skräp.

Jag är dessutom en obotlig snobb och kommer från en hög-intellektuell akademisk släkt och tradition vilket gör att jag inte riktigt orkar med många populistiska trender. Vidare är jag trött på hur media/omvärld/etc tar saker som är viktiga för mig och paketerar dem som snabba, glättiga, ytliga paket. Blåsta journalister som aldrig kämpat, aldrig tänkt, aldrig reflekterat men som skriver korkade artiklar eller gör blåsta reportage om polyamori som om det var en trend i stil med att äta mer broccoli.

En annan stor orsak är att jag börjat känna mig låst bakom pseudonymen ”Klumpesnusk”. I början var det en befrielse att skriva under ett antaget namn, men det senaste året har jag känt mer och mer att det är en boja och att jag sitter fast i den här karaktären. Det i sin tur har gett min kreativitet en brist på syre vilket fått mig att sluta skriva, både här och i största allmänhet.

Allt har sin tid, sin era. Jag tror att det för mig är dags att ta avsked av Klumpesnusk och hitta nya sätt att skriva, att uttrycka mig och att utforska min sexualitet och mina tankar kring sex och samlevnad. Det här är inte ett lätt beslut men ju mer jag tänker på det, desto mer rätt känns det.

Allt som finns här kommer att lämnas tills vidare för framtiden. Över 2300 publicerade inlägg och i skrivande stund exakt 9000 kommentarer finns att läsa. Jag låter det vara tills/om jag känner att det är dags att stänga arkivet.

Jag vill också tacka alla som funnits med på den här resan. Läsare, gästskribenter, sponsorer. Alla! Tack!

Jag orkar inte skriva

Det är så mycket som kräver energi från mig och bloggandet blir lidande. Ni får hålla till godo med fina bilder och om jag orkar skriva nånting under mina lediga stunder, men tills vidare kommer det att vara rätt tyst här. Världen är för högljudd för att jag ska få ro att skriva mina tankar.

Inga tankar

Jag har inga tankar. Det råder en jättestor tystnad inuti mig vad gäller funderingar och grubblande. Delvis saknar jag det för det är oerhört skönt att sätta sig ner och bara knacka ut nånting på tangentbordet. Jag skriver fort när jag väl kommer igång. Det rinner ur mig och det går fort. Processen dit är långsam men när dammluckorna väl brister kommer vårfloden med full fart.

Men jag har inga tankar. För åtta år sen när jag började skriva här var mitt huvud fyllt till brädden med tankar. Jag behövde ett utlopp för alla tankarna kring sex och relationer. Den här bloggen skapades för att ge mig det utloppet. Nu, efter åtta år känner jag ett slags märklig harmoni med tankarna.

Jag vill skriva men processen är annorlunda idag. Mitt liv är annorlunda. Jag har två flickvänner. Mitt privatliv är mycket, mycket mer aktivt än då och jag har helt enkelt inte den tid som krävs för att grubbla. Därför blir inläggen inte riktigt lika granskande, inte riktigt lika grubblande och kommer inte i lika stor utsträckning från djupet inuti mig.

Javisst, jag blir ofta upprörd och irriterad på världen runt om oss. Jag blir arg på trångsynta normer och fobiska människor. Men jag orkar inte längre skriva saker som jag redan sagt massor med gånger. Jag orkar inte påpeka saker som för mig är självklara och som borde vara självklara för alla andra också.

För ett tag sen sa jag att jag ville skriva mer om sex. Ja, det vill jag men jag har insett också att jag är ointresserad av att skriva om mitt eget sexliv. Det tog mig ett tag att hitta varför jag inte vill det och det är mestadels för att jag är feg och lat. Jag vill inte skriva nåt som sårar någon som är viktig för mig och jag har inte orken att dryfta detta på förhand med Blanka eller Kajsa – eller vem som nu involveras. Spontaniteten i skrivandet försvinner då och jag orkar helt enkelt inte reda ut vad som händer ifall något som jag skrivit feltolkas eller är för mycket personlig information. Istället låter jag det vara privat. För att det är enklare så. För att jag är feg och orkeslös när det kommer till den typen av konfrontationer. Det är synd för jag gillar sex, jag gillar närhet men jag har helt enkelt inte energin till att ta ansvar för eventuella missförstånd eller annat gnissel. Därmed blir mitt och Blankas sexliv hennes och mitt, och mitt och Kajsas sexliv blir också hennes och mitt.

Jag har inga tankar om det annat än att det är ju lite synd, för jag gillar mitt sexliv. Jag gillar mitt och Blankas sexliv. Jag gillar mitt och Kajsas sexliv. Men några mer ingående tankar kommer inte.

Jag satt en lång stund och stirrade på min datorskärm innan jag började skriva det här. Jag borde öva mer på att skriva, bara för skrivandets skull. Inte tänka på resultatet utan bara låta orden rinna ner på papperet, eller i mitt fall skärmen. Men utan tankar kan jag inte skriva i den här bloggen, för den här bloggen drivs av tankar.

Jag tror jag ska ta en liten semester från tankarna. Jag vet att jag spänner mina mentala muskler lite för hårt för att skapa nånting äkta och unikt på den här bloggen. Kanske behöver jag vila dem och inte känna kravet på att prestera. Jag vet att jag låser mig när jag känner ett krav att prestera, det händer både i min kropp och mitt huvud. Så, semester från tankarna och kravet att prestera 110% fantastiska, unika och insiktsfulla blogginlägg.

Vi får se hur det går!

Nej, jag orkar inte med det!

Jag hade egentligen tänkt skriva om Lady Dahmers tjock-debattartikel och mina egna tankar kring tjockhet, min egen tjockhet och andras. Men vet ni, jag orkar fan inte. Jag orkar inte ställa mig på barrikaderna än en gång och försöka sprida en sund motvikt. Jag orkar inte skriva det här i förhoppningen att jag kanske utbildar någon som ändå borde ha vetat bättre. Jag är trött på att se mig om i världen och för varje dag blir det än mer hets och segregering. Ännu mer idealisering av unga och smala, ännu mer ”inspiration” från omvärlden och media som talar om för dig hur du inte duger. Det gör mig ledsen och jag orkar inte mer, iaf inte nu för stunden.

Nej, jag vill bara skriva och säga att jag vill återgå mer till att skriva om sex. Om härligt, varmt härligt sex. Om hur jag längtar efter att Blanka dyker upp hemma hos mig om en dag eller tre. Hur mycket jag vill smeka henne, slicka henne, smaka henne, spruta på henne. Jag längtar efter så mycket med henne, allt från små gulliga vardagssaker som hur hon ler eller skrattar hela vägen upp till hur hon njuter och hur jag njuter med henne, av henne.

Mer om sex. Mer sexiga bilder. Kanske på henne, kanske på mig. Men definitivt sexiga bilder. På smala människor. På tjocka människor. På gamla, unga människor. Whatever. Jag ska sluta fokusera på allt som är fel med världen för vet ni vad, jag kan inte laga det och jag orkar inte vara aktivist längre. Nej, istället ska jag fira sexualitet, sex, njutning, mångfald och lust.

För om jag fortsätter tänka på allt som är fel med världen kommer jag att helt sluta skriva. Det vill jag inte.

Jag avslutar med en bild som jag tycker är sexig. Gilla den eller gilla den inte – jag bryr mig inte om vilket.

tumblr_n3l8hyiItJ1qld0c4o1_1280

Livets små paradoxer

Jag skrev i föregående inlägg att mitt skrivsug var stort. Ironiskt nog har mitt vanliga liv lagt in en överväxel och jag finner sällan att jag har tid eller ork att skriva. Jag kommer på tankar och idéer men sen när jag äntligen kommer hem sent på kvällen är jag helt slut och orkar knappt sitta framför datorn och klicka runt på den ena Youtube-filmen dummare än den andra.

Lägg sen till att jag fortfarande är skitdålig på att skriva upp mina idéer. Detta leder till att jag sen sitter med lite energi i kroppen och det enda jag minns är att det var NÅNTING jag tänkte tidigare men det är lika borta som en snöflinga i Juli.

Puh!

Är sexbloggen död?

För snart åtta år* sen började jag skriva här. I början var det ett litet ventilationshål för att lätta på trycket inuti mitt huvud. Sedan växte det och blev större. Den här bloggen blev en del av mitt liv, av min identitet. Jag har arbetat med den i åtta år och under dessa åtta år har jag själv utvecklats enormt. Läsare som följt med ett tag har märkt denna utveckling, har kunnat följa den. En del av mina läsare har blivit mina vänner i verkligheten, jag är glad och tacksam för alla fina människor jag kommit i kontakt med genom denna blogg, detta mitt eget nav i nätvärlden.

Är detta slutet för bloggen? Nej, absolut inte. Jag kommer att skriva vidare men jag har kommit till en punkt då det är dags att lägga konceptet ”sexblogg” bakom oss. Även om sex och lust är temat för det vi skriver, det vi skapar och det vi delar med oss i form av bilder på oss själva och andra så är ”sexbloggen” som sådan död. Överhuvudtaget är jag fundersam kring huruvida bloggar ens finns kvar. Det var trendigt för tio år sen att starta bloggar om allt och inget; även om människor fortfarande gör det så är bloggen som trend utdöd och jag är tveksam till att bloggen som ursprungligt koncept finns kvar. Jag skriver inte blogg egentligen, jag kåserar och jag tänker. Visserligen är ”blogg” som koncept såpass flexibelt att man kan fylla det med vad man vill men själv tror jag inte att jag längre är en bloggare. Jag ser mig som en skribent och att jag publicerar mina tankar, ord och budskap i elektronisk form, i kronologisk ordning på en website gör mig egentligen inte till en bloggare.

Jag ser mig om också bland andra lustbloggar och ser att jag tillhör en annan generation. En majoritet av de lust/sexbloggar som startas idag är (i min mening) kortlivade narcissistiska saker som i första hand är till för att smickra dess skapare. Om inte smickret omedelbart infinner sig lägger man lika fort ner den. Innehållsmässigt och kvalitetsmässigt är skillnaderna mellan det som jag och Blanka skriver samt de flesta av nystartade bloggar enorm. Jag erkänner villigt att jag är petig med språk, men när en blogg är skriven med så gott som SMS-svenska – då vänder jag i dörren. Jag strävar efter att utvecklas, efter att skriva så bra som möjligt. Det är vad jag är uppvuxen med, det är den principen jag själv följer. Jag vill skapa bra saker, jag vill ha en hög kvalité. Blanka delar den åsikten och det är därför som vi skriver en såpass bra och högkvalitativ produktion som vi gör.

Det här är Sveriges bästa och äldsta lustblogg. Vi är ödmjuka men det är svårt att känna annat när jag ser vad som startas och produceras numera. Jag välkomnar fler lustbloggar som strävar efter samma kvalité som vi gör men jag har ännu inte sett speciellt många såna. Än mindre några som överlever speciellt länge. Jag ser dussintals bloggar som startas av tjejer som gillar att visa upp sin fitta eller sina tuttar, som enbart gör det för att få grymtiga kommentarer modell ”schyssta tuttar” och som efter nån månad lägger ner och tar bort allting. Det är inte kvalité. Det är inte att utvecklas. Det är bloggvärldens version av ett one-night-stand.

Jag är också medveten om att jag tenderar att ta saker på lite för stort allvar och lägga ner väldigt mycket energi i mycket jag gör – oavsett om det är här i bloggen eller i verkliga livet. Jag tror inte på att göra halvmesyrer. När jag gör saker, då går jag in för dem. Det är därför jag skrivit en blogg i snart åtta år.

Det finns andra saker som också får mig att tänka att sexbloggandet kanske är dött. Kommentarer exempelvis. Den här bloggen får inte en bråkdel av de kommentarer som vi fick för bara några år sen. Det stör inte mig speciellt mycket, jag skriver inte för att få kommentarer även om jag är glad och tacksam för varje bra kommentar som kommer in. Jag älskar kommentarer som stimulerar till samtal både hos mig och andra men tyvärr är såna kommentarer sällsynta numera. Jag är ganska säker på att det inte har nåt att göra med det jag och Blanka skapar utan helt enkelt att människor har gått vidare i sina nätvanor. Det är okej, man gör det. Det är därför jag börjar känna att det här inte är så mycket en blogg längre utan nånting annat. Det är bloggformat men det är mer som en journal eller en tidning. Vi skriver bra, vi skriver seriöst – som man skulle göra när man skriver en tidning eller en bok. Kommentarer och feedback tenderar nuförtiden att istället komma via Twitter och vi får emellanåt en bra dialog med läsare där också.

Så, sexbloggen kanske är död men vi fortsätter skriva. Vi gillar att skriva, men jag vet inte om jag kommer att kalla mig själv för bloggare eller den här sidan för blogg i framtiden. Jag är en skribent. Vilken etikett man ska sätta på den här sidan är ointressant men jag skriver och mina ord hamnar här. För er att läsa, ta till er och kommentera om ni vill – oavsett om ni gillar eller ogillar vad jag skriver.

*(Fotnot: Åtta år i November.)

Ännu en födelsedag

Utan att jag kom ihåg det fyllde den här bloggen år häromdagen. Den gjorde det i fredags, för att vara exakt. Bloggen fyllde sju år, och om den varit människa hade det varit dags att börja grundskolan snart. Jisses, vad tiden har gått.

Jag förundras över allt som hänt såväl inuti den här bloggen som ett direkt resultat av den. Jag har fått kontakt med massor av härliga människor, inlett relationer med några, samtalat och pratat om lust, kärlek, sex och glädje. Jag har fått skriva, tänka, utvecklas. Utvecklas, det har jag gjort! När jag tittar i backspegeln har jag utvecklats enormt och gjort saker jag aldrig trodde var möjligt att jag skulle kunna tänka mig att göra – än mindre faktiskt göra dem, ändra mitt liv, mitt synsätt. Idag är jag en varmare, tryggare, öppnare människa än jag var när jag började skriva här.

Allt detta är jag glad och tacksam för, och jag är glad och tacksam för tiden som Sheila skrev med mig, glad och tacksam att min älskade, underbara, sexiga Blanka nu delar bloggen med mig.

Tack också till läsarna som fortsätter läsa. Ni är också en del av den här bloggen – den hade kanske kunnat existera även om ingen nånsin läste den men att den blir läst är en trevlig bonus.

Semesterdimma

Min semester närmar sig sitt slut om några dagar. Det är både lite irriterande (skönt att vara ledig!) men även lite skönt. Varför skönt? Jo, det har varit oerhört svårt att få nåt vettigt skrivet under semestern. Huvudet har helt kopplat bort och jag har försvunnit in i nåt slags semesterdimma. Ibland har ämnen och tankar dykt upp men att försöka få dem på pränt har varit som att försöka fånga rökmoln med fjärilshåv.

Den mördande värmen och det fina vädret har inte direkt bidragit till produktionen. Även om jag teoretiskt skulle kunnat ta min lilla bärbara under armen och plantera mig antingen på min mysiga balkong eller ute i det fria nånstans så vet jag att det inte går. Jag är en petig författare, det måste vara rätt omständigheter. Jag behöver min ”skrivarlya” som jag har här på mitt skrivbord. Ute i det fria skulle jag bli irriterad på solen i ansiktet, reflexer på min skärm eller störiga människor. Här hemma har jag precis lagom mycket distraktion, plus att jag har nära till kylskåpet för kall dryck.

Ibland har jag fått lite dåligt samvete, jag vill skriva mer djupsinnigt och kåserande, gärna mer aktuellt om omvärlden – men jag orkar inte! Semesterdimman är så mycket trivsammare att ramla ner i. Jag orkar inte skriva om mycket av de dumheter som pågår ute i världen, jag orkar inte tänka på alla dessa korkade och inskränkta idioter som vill förtrycka människor och fortsätta skapa medeltida värderingar.

Nej, istället har jag ägnat min semester åt att närvara vid Pride i Stockholm, spendera tid med familjen, vara naken, vara lite mer naken, ha sex, träffa Kajsa och min nya bonuspartner, spendera massor av tid med Blanka och rent allmänt bara slappa och ladda batterierna.

När hösten kommer och svalkan lägger sig kanske huvudet blir mer fyllt med idéer. Den som lever får se.

Tankar om mitt hyckleri

Jag erkänner villigt att jag är lite av en hycklare när det kommer till nakenhet och öppenhet. Jag har visserligen visat rätt mycket av mig själv på den här bloggen (min kuk har exempelvis förekommit massor mer än jag nånsin trodde den skulle) och har visat bitar av mitt ansikte men jag har aldrig visat hela mitt ansikte – och kommer mest troligt aldrig att vara helt öppen med vem jag egentligen är eller mitt riktiga namn på den här bloggen.

Ibland känner jag mig därför som en hycklare när jag stöter på människor som känner likadant, som inte vill visa sig nakna. Då upplever jag att nakenhet och att vara stolt över sin nakna kropp fortfarande skambeläggs – men icke desto mindre kan jag inte göra det själv. Jag tycker principiellt att nakenhet inte är nåt att skämmas för.

Så varför släpper jag inte min pseudonym och visar mig helt naken på den här sidan med mitt ansikte och namn?

Det är lite komplicerat men det har faktiskt ingenting att göra med att jag skäms för mitt utseende, min nakna kropp eller att jag egentligen har några problem med att sätta ut mitt namn här. När jag startade bloggen för alla de där åren sen så startade jag den med det här aliaset just för att jag då faktiskt skämdes. Jag var osäker, jag var klen, jag var rädd. Sedan dess har jag kommit väldigt långt i min personliga utveckling och idag lever jag helt öppet med att jag är en sexpositiv polyamorös naturist. Jag skäms inte för vem jag är, jag är inte rädd för att prata om såna här saker och pratar ofta sex och naket med mina vänner i den mån de själva kan vara trygga med ämnet. Jag uppskattar när mina vänner frågar mig saker om min livsstil eftersom jag då kan skingra myter kring polyamorösa och jag har ofta gett sextips till även mina ”normala” vänner när det i samtal kommit fram att de kanske är en smula frustrerade.

Nej, den här pseudonymen jag skriver under -som i början var ett skydd för mig på den tiden när jag var väldigt mycket mer feg än idag- har blivit precis det, en pseudonym. Jag använder den inte längre som ett skydd utan av två skäl.

Det första skälet är att det blir lättare att fokusera på vad jag skriver. Jag kan skriva saker här och det är fokus på att det är sex- och poly-relaterade saker. Mitt privatliv, andra ovidkommande saker kommer inte in i samtalet och blir inte distraherande. Jag själv blir då inte heller distraherad av alla de hundratals eller tusentals sakerna i mitt liv som inte rör Klumpesnusk. Jag kan fokusera på att skriva och behöver inte hantera avvikande frågor.

Det andra skälet är att om jag ”kom ut” med vem jag är på den här bloggen skulle jag som sagt drunkna i frågor. Jag är en ganska privat människa egentligen, jag vill sköta mig själv och även om jag som sagt ovan gärna svarar på frågor så sker detta i väldigt liten volym och om alla ni läsare, hela Sverige och lite till, visste vem jag var skulle jag inte få en lugn stund. Mitt liv skulle fyllas med stress och jag skulle spendera all min tid med att fäkta bort frågor och anklagelser. Jag vill inte vara en kändis, jag söker inte efter uppmärksamheten och jag vill definitivt inte vara i fokus. Därför väljer jag pseudonymen för mitt arbete här.

Jag önskar ofta att jag bara kunde släppa allt och vara helt öppen även här på bloggen, men jag vet att uppmärksamheten som skulle forsa över mig och mitt privatliv skulle vara så stressande att jag inte skulle må bra eller orka med det. Tyvärr får det mig att känna mig som en hycklare för jag vill predika öppenhet, ärlighet och att vara fri och naken – men jag orkar inte riktigt vara det själv.