Kategoriarkiv: Blanka Blad

Myterna om den goda polyn

Äntligen har skrivsuget och tiden att skriva sammanfallit plus att jag köpt ett tangentbord som passar min platta vilket förenklar skrivandet. Livet är gott.

Jag har senaste dagarna funderat en del över polylivets avigsidor så jag hoppas att det kommer bli några inlägg om sådant. Missförstå mig rätt, jag skulle inte vilja leva på något annat sätt och detta jag kommer beskriva är endast avigsidor ibland, andra gånger är det skälen till att jag vill leva mitt liv med flera älskade i det.

Jag tror att jag kommer att ta ett monoperspektiv på frågorna och det kommer att vara den idealiserade bilden av lyckliga tvåsamma jag utgår ifrån. Den bilden jag ibland när det strular i någon av relationerna drömmer om att ha med den enda rätta som jag alltid stämmer överens med och som kan uppfylla alla mina behov och vi behöver aldrig anpassa oss efter några andra än oss två.

Ämnena kommer att handla om ”trygghet och föränderlighet” och ”många viljor i ens liv”, men först ut är en av anledningarna till att jag så sällan skriver om polyrelaterade saker längre, myterna om hur den goda polyn ska vara. Det dök upp i ett samtal med en annan ”gammal poly” som svarade ”ha ha jaaa” när jag skrev att ”bilden av hur den goda polyn är står mig upp i halsen så mycket att jag slutat skriva om polylivet”, så jag antar att jag inte är ensam om att känna att det finns begränsande myter. Vi talade dock inte mer om vilka saker hen tyckte begränsar så här nedan är endast mina.

Jag vet att ingen av mina närmsta skulle lägga det på mig och jag blir så störd av att jag vill leva upp till bilden av ”den goda polyns” liv. Den hindrar mig från att leva MITT liv. Jag vill klargöra att detta är en läggningsfråga om man påverkas av myterna om ens livsstil, så ni som lever tvåsamt, tro inte att ni kommer undan ”den goda tvåsamma” om ni har liknande mindset som jag. Fast ni har istället bilden av att endast attraheras av en, leva i kärnfamilj och lyckliga i nöd och lust tills döden skiljer er åt att leva upp till.

Så hur ser bilden av den goda polyn ut?

Vi kan väl börja med den tredje frågan vi flersamma alltid ska besvara tvåsamma; hur är det med svartsjukan? Tack den mår åt helvete bra och gör mig vansinnig, kommer jag svara nästa gång. För i bilden av en god poly, även i samtal med andra polymänniskor, är den svartsjuka någon annan än en själv. Ett tag brukade jag säga att ”jag är den enda svartsjuka polyn” för det lät så. Alla visste om någon som är svartsjuk för det är en naturlig känsla, men de själva var det inte.

Jag känner svartsjuka. Den är ibland ogrundad och irrationell, ibland är den relevant och grundad i något jag vill förändra eller något som sker under ytan men jag inte kan sätta fingret på.

För trots alla våra skriverier om ”kommunikation, kommunikation, kommunikation” så fallerar vi så klart rätt ofta på den punkten. Ibland för att vi är rädda och därför inget säger, eller glömska, eller missförstår, eller skjuter upp, eller vilken anledning som nu gör att världskrig bryter ut.

Myten om den goda polyn etablerar att det är viktigt vara öppensinnad, så helst ska du vara okej med alla typer av lagligt sex, alla typer av lagliga konstellationer av människor och allt som kan anses vara öppensinnat. Det är också viktigt att påpeka att det handlar om lagliga saker, även om det då och då dyker upp de som tycker att den goda polyn ska vara än mer öppensinnad och exempelvis inte åldersdiskriminera de under 15 års ålder.

Men nej, jag är inte okej med vad som när som hur som med vem som. Jag är rätt inskränkt. Kanske inte jämförelse med de flesta andra människor men jämfört med bilden av en goda polyn. Jag tycker exempelvis att 42 åriga män som har uteslutande sexuella relationer på distans med 17-åriga flickor är diskutabelt. Min erfarenhet är att 17 åringar generellt vill öva mer på hela biten av relationsskapande än att bara ha sex, men att de tar vad de får utan att kunna formulera sina behov.

Jag älskar till exempel inte alla människor, gud jag tycker till och med de flesta är rätt korkade. Ibland när mina partners presenterar någon av sina viktiga så undrar jag vad de ser i dem. Dags för en till brasklapp: det gäller så klart ingen av de nuvarande, eller tidigare, eller igenkänningsbara i den lilla krets av människor jag lever med. Ni ser varför den goda polyn alltid ska älska sina bonuspartners? Men jag erkänner, tanken att Niva en dag presenterar en ultraortodox radikal tonåring är liksom inte främmande.

Här kan jag ju flika in en del av den goda polyn som jag inte har svårt leva upp till, men som andra kan känna begränsar; den goda polyn är vänsterfeminist. Så det så.

Den goda polyn slår i vissa frågor mellan två ytterligheter, antingen är det rätta att leva i holistisk kosmisk kärlek till alltet eller så ska man vara cyniskt slängd i käften. Jag drar åt det senare hållet men gillar en och annan flummig tanke om meningen med livet.

Att älska alla innebär också att den goda polyn alltid lycklig över att dens partner hittar nya kärlekar. Jepp, så är det. Vi har till och med uppfunnit ett tröstpris till den partner som nu ska ge det nyförälskad paret utrymme, vi kallar det NRE – new relationship energy. Det är den goda polyns variant av de tvåsammas ”reta aptiten ute, äta hemma” där den nya bubbligheten bubblar över till den gamla relationen.

Det är klart den inte alltid gör. Dygnet har 24 timmar och nyförälskade kan vara väldigt uppe i det blå. Det kan vara jobbigt om man själv är inne i en ”vill möta någon men finner ingen lämplig” fas eller ”sex fungerar inte för mig just nu” eller bara ”fan, jag behöver mer uppmärksamhet än jag får”. Att det kommer nya människor in i ens liv kan också förändra väldigt mycket i överenskommelser, ex vem vill och ska man ha vätskeförbund med?

Och just det, till dig som är nybörjarpoly för denna del av myten om den goda polyn har jag endast mött hos er; det finns polypar, det är okej. Att du vill ha en triad, en flock på 5 eller en storfamilj på 9 gör inte att andras sätt att leva poly slutar att vara poly. Det innebär att vi är olika. Jag lever i första hand i par, det gör mig inte tvåsam och det gör mig inte mindre poly.

En till myt; Den goda polyn gör överenskommelser, följer dem och är öppen och ärlig mot sina partners. Yeah, right. Alltid. Varje gång. Nästa gång jag hör den skriker jag. Håll för öronen.

Överenskommelser är bra, men de håller bara tills det blir missförstånd, glöms av eller någon inte följer dem. Ärlighet och öppenhet, ja, det är en svår fråga för vad ska och vill man vara öppen med? Klumpesnusk och jag kämpar, fyra år efter att vi möttes, fortfarande med den och gör överenskommelser som vi inte alltid kan och vill följa. Så, att det är så enkelt som att gör en överenskommelse och följ den är det inte. Människor är mer oberäkneliga än så.

Men nu tänker du kanske; jag har minsann mött massor av kommunikativa, sexpositiva, hippieklädda queera polymänniskor med vänsteråsikter.

Nej du har mött individer. Vi är nämligen rätt många som både uppfyller myten och som protesterar mot den och begränsas av den. På en och samma gång ibland.

Vänskap, jag fattar inte hur ni lyckas

Jag fann denna vackra serie ”I think I am in friend love with you” (övers. jag tror att jag är vänkär i dig) av Yumi Sakugawa och önskar att jag vågade sända den till de vänner jag skulle vilja be om mer plats för mig i deras vänliv. Det modet har jag dock inte, och inte tar jag någonsin upp det till samtal.

(Det här inlägget behandlar en av de känsligaste frågor jag kan skriva om, så vänligen om ni känner mig eller skriver en kommentar ber jag om varsamhet.)

Friendship-stone-SMALL-dreamstime_691450-3

I min värld finns det två typer av vänner, det finns de jag varit ihop med tidigare i kärleksrelation och det finns de jag har haft en vänskaplig relation med sedan jag träffade dem. Den första kategorin är liten och med dessa är jag öppen och kommunicerar även negativa känslor. De andra, hm, där har jag svårare att berätta om när jag blir ledsen, sårad och/eller arg. Jag säger sällan högt saker som ”snälla, kan du tänka dig att höra av dig oftare” eller ”jag vill ses oftare” och gör jag det verkar människor inte förstå vilken ansträngning det är för mig. Inte heller uttalar jag sånt som ”jag blir ledsen när du säger att du vill ses om och om igen, men sen aldrig har tid för mig”.

Min erfarenhet är att vänner inte kan ta den typen av diskussioner, speciellt inte då jag är så otränad på att uttrycka denna typ av känslor att mitt vanliga rätt lugna trevliga vän-jag blir forcerat på ett sätt som anses barnsligt och fel. Jag har till och med fått höra ”men vi är ju faktiskt bara vänner” som svar på försök att kommunicera negativa känslor där jag önskar något av den andra i vänskapsrelationen. Oftast, om jag ska jämföra med kärleksrelationer, så är mitt behov att bli hörd större än att något faktiskt sker i handling. Jag behöver dock få uttrycka om jag upplever att något (borde) förändras om relationen ska hållas hälsosam.

En skillnad jag upplever finns mellan kärleksrelationer och vänskapsrelationer är förmågan att lyssna oavsett om den mottagande tycker frågan är viktig eller inte. I kärleksrelationer och de av mina vänskapsrelationer som kommit ur kärleksrelationer så får själva orsaken vara hur oviktig som helst, det som lyssnas till är känslan saken väckt. Medan i vänskapsrelationer behöver saken ha legitimitet före känslan kan lyssnas till. Lite som att, om jag tycker att sparka någon på smalbenen är okej så behöver jag inte lyssna på min vän som säger att det gör ont.

Om jag inte tror att det uttryckta negativa kommer lyssnas till eller kan förändras, ex någon vän som behandlar överenskommelser vårdslöst, utan håller tyst så drar jag mig undan mentalt. För varje sån gång jag skulle vilja säga något men väljer tystnaden, så blir vännen förflyttad något snäpp längre ut från mitt inre.

Periodvis är jag starkare och vågar utmana mig själv. Jag testar tillit, något jag har mycket lite till människor. Min bristande tillit har genom åren visat sig som en total öppenhet, något andra lätt tolkar som ett överskott på tillit. Länge hade jag som motto, ”öppenheten är skenbar, det viktiga döljs av den”. Likaså hjälper min familj till att ta upp saker jag känner mig obekväm med, detta för att (minst) Niva anser att jag inte bör ta beslutet ensidigt att avbryta vänskaper. Det är högst olämpligt. Relationer består av minst två personer.

Ibland när jag talat om vänskap med andra så får jag höra ”med riktiga vänner kan man tala om allt, annars är det inga riktiga vänner” och hm, jag vet inte hur jag ska tolka en sådan mening. Vill den jag talar med säga att jag inga riktiga vänner har utöver de tre jag vågar ha så stor tillit till att jag vet att jag kan berätta när de sårar mig utan risk att de försvinner? Eller?

Jag önskar att jag vågade vara mer öppen mot vilka jag skulle vilja spendera mer tid med, men jag väljer än så länge hellre att vara okunnig om deras eventuella ovilja än låta mitt vänhjärta gå i tusen bitar. Några väljer jag till och med att bara vara på bekantnivå med för att jag är rädd att min önskan om att vara närmare vänner skulle komplicera relationsbanden, hellre hålla avstånd då.

För mig är det vänskap som är den mest komplicerade relationsformen, jag förstår inte hur ni andra får det att fungera. Detta är en av anledningarna till att jag inte arrangerar mina relationer som en relationsanarkist och behandlar alla som vänskapsrelationer för jag skulle aldrig orka leva enbart i den osäkerhet vänskapsrelationer ger mig. (Kanske utvecklar detta någon gång…)

Barnvänlighet på Stockholm Pride

Större delen av Prides dagaktiviteter är barnvänliga i den mån att det är (trista) vuxna som talar, talar och talar. Sex kan nämnas och beroende på barnets ålder kan frågor väckas för i motsats till omgivande samhället brukar besökare av Pride inte väja för samtalsämnet, men det är inga/sällan sexuella handlingar sker.

Pride House som ligger i Kulturhuset har barnvänliga aktiviter som är anpassade till barns ålder. Även familjeyoga för 4-6 åringar och Rum för Barn är andra tips dit en förälder kan ta barn medan de andra går på föredrag.

Majoriteten som besöker Pride kommer anpassa samtalen, precis som i övriga samhället, till vilka som är närvarande. Om det på din filt på picknicken sitter en tioåring med så kommer samtalen med största säkerhet handla mer om väder, vart du kommer ifrån, vad du gjort i sommar och liknande än vilket glidmedel du gillar att använda vid analsex.

Jag tror också så att det du som vuxen ser är sexuellt, ex. ett halsband med koppel, kommer inte dina barn se som annat än (eventuellt märkliga) vuxna. Om du får frågan behöver du inte svara; ”Jo du förstår en del människor blir kåta av…” utan det räcker säkert gott med att säga ”De trivs med det.” eller ”Det är deras sätt att hålla hand”.

På kvällen finns det flera fester som har sexuella teman, men de brukar vara tydligt markerade som ex BDSM-fester.

Jag är själv inte en Pride Park besökare men dit går bra att ta med barn dagtid och du kan möjligen behöva förklara att sexleksaker är för vuxna, på kvällen ökar ljudvolymen och festandet, så där får du som förälder avgöra om du vill ta med barnet på festival.

Kajsa tar upp det att barn kan tala livligt om vad de gjort och att det kan oroa att barnet kommer outa familjen. Där går det tror jag att förklara för andra vuxna i barnets liv som undrar att ”vi var i Stockholm och det var tydligen Pride, ja det var en parad” så behöver ni förmodligen inte komma ut på något sätt. Erfarenheten säger att då barn berättar om ”mammas pojkvän” så korrigerar andra vuxna barnet till att säga ”du menar dina föräldrars vän”. Glöm inte att vi lever i en värld där alla är tvåsamma, för det är vi väl. *blinkar med ena ögat*

Jag hoppas att flera känner sig lugnade både för egen del och för möjligheten att ta med hela sin familj på Stockholm Pride. På Polyheart såg jag att några sökte andra föräldrar som ville samarbete, kanske du kan tänka dig ha hand om ett-två extra barn mot att du timmen efter kan gå på ett föredrag?

Stockholm Pride från ett polyperspetiv

Kärlek! Glädje! Gemenskap! Öppenhet! Acceptans! Delaktighet! Det är Pride för mig. Kom var med du också.

Så, ett år har snart gått sedan jag senast skrev om Stockholm Pride. I år har jag varit aktiv inför Pride och är redan i startgroparna att bli upprörd över dumma uttalanden om ”nu ska bögarna ha sex på gatorna”- artiklar. Men, det var inte det jag vill skriva om nu utan jag vill ge tips om vad du som är intresserad av polyperspektiv och att möta icke-normativa människor ska göra under denna festvecka.

För, all aktivism i ära så är det en fantastisk vecka att röra sig bland minoritetsgrupperna av identitet, relation och sexualitet. Faktiskt främst för all glädje som så många lägger in i aktivismen den vecka, mycket litet ”ni förtrycker oss” och massor av ”kom och var med oss, vi vill vara med er”.
Pride
Stockholm Pride pågår från 30 juli till 3 augusti. Om du är intresserad av uppträdanden från artister och festa så är det Pride Park du ska gå till och det är i år beläget på Östermalms IP, det sker också en hel del fester ute på stan. Föreläsningar, seminiarium och möjlighet att sitta ned och tala med människor sker i Pride House, vilket hålls i Kulturhuset. Det brukar också vara en hel del picknickar och sånt på stan.

Eftersom det brukar komma frågor om det, större delen av Prides aktiviteter är barnvänliga i den mån att det är (trista) vuxna som talar, talar och talar. På Kulturhuset finns aktiviteter för barn.

Körsbären för dig som lever icke-monogamt eller är nyfiken är:

Tisdag 30 juli
kl 14-15 Poly för nybörjare föreläsning på Pride House (Kulturhuset)
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House (Kulturhuset)
kl 18 Polyfika på stan (Här måste du tyvärr känna någon eller vara med i någon av grupperna för poly på Facebook för att få adressen. Du kan gå till programpunkten ovan strax före klockan 18 och be någon där ta med dig till fikan.)

Onsdag 31 juli
kl 13-14 NORMKRITISK STORSTÄDNING AV FAMILJEJURIDIKEN! Pride House (Kulturhuset)
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House. (Kulturhuset)
kl 15 börjar picknicken i närheten av Pride Park (Östermalms IP). Den avslutas när ingen längre vill sitta kvar, men beroende på väder brukar det bli till kl 18-20 då många kommer dit efter jobbet. Hit kan du lätt ta med barn för det de kommer uppleva är en massa (trista) vuxna som sitter på filtar, möjligen kramas och talar medan det äts medhavd mat.

Torsdag 1 augusti
kl 14-15 Att bygga och bo tillsammans – för den annorlunda familjen Pride House (Kulturhuset)
kl 15-16 Polyfamiljer Pride House (Kulturhuset)
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House (Kulturhuset)

POLYMINGLET i Gamla stan! Detta är en fest som blivit tradition. Start klockan 19 och fest tills stället stänger klockan 01. Ta något att dricka efter jobbet, lite dans och så säkert massa skratt. Om du inte känner någon annan där, säg till en av värdfolket så presenterar de dig. Inträde 120 kronor. (Om någon undrar, nej det är inte en sexfest, vi blandar inte ens bilnycklar och går hem med en ny partner. ;-))

Fredag 2 augusti
kl 12-18 Du kan tala personligt med någon som lever polyamoröst eller relationsanarkistiskt på Pride House (Kulturhuset).

Lördag 3 augusti
Start kl 13 Pride Paraden
Här ser du allt från We who walk for those who can’t (homosexualitet är straffbart i många länder och öppet firande av Pride är förbjudet eller stoppas i ännu fler) till diviga dragqueens och BDSM.

Bild: Två kroppar, samma tanke

Idag får ni två härliga nakenbilder på samma tema, för tydligen har sommarens värme väckt samma längtan inom både mig och Klumpesnusk att ta sig till nakenbad. Jag hade häromdagen ett intressant samtal om bilder på kukar och hur ointressant de flesta bilder som tas är. Vi kom fram till att en random kuk på okänd sällan väcker någon lust.

Här är en bild som väcker min lust, jag kan i fantasin se hur jag går fram till mannen och börjar kyssa kuken.

Man på klippor

Vi får välja all kärlek

Juliette kommenterade inlägget ”Funderingar kring gamla känslor” och skrev:

”Det här är väl sånt som händer alla, inget särskilt polyamoröst med det, det känns som helt normala känslor, det är min första tanke.”

Jag tycker att detta är ett bra exempel på där tvåsamhet och flersamhet skiljer sig åt, inte det Klumpesnusk beskrev ifråga om känslor, men väl i konsekvenserna.

Jag kommer dela upp det i tre olika scenarion, inte allt för ovanliga, som bygger på tvåsamhet. Och sen ett stycke om vilket sätt det som sker i vårt liv skiljer sig från tvåsamhet. Allt jag skriver nedan är uppdiktat, jag vet inget om vilka överenskommelser Mollie och Klumpesnusk kommer att göra för framtiden, men jag tar tillfället i akt att visa på hur saker skulle kunna vara.

För att dessa scenarion ska fungera behöver vi en bakgrund. Bakgrunden som vi kan föreställa oss är följande: Klumpesnusk möter Mollie, en kvinna han älskade mycket för tre år sedan, på en fest, på stan eller genom jobbet. Klumpesnusk är numera i en relation med Blanka sedan två år tillbaka. De är fortfarande särbo, men leker då och då med tanke på att ta nästa steg och bli sambos.

Scenario ett, vilket jag tror är den vanligaste och därtill händer rätt ofta. Detta är i en alternativ värld där Klumpesnusk, Mollie och Blanka är tvåsamma.

Klumpesnusk säger hej hej till Mollie, de samtalar lite och han får veta att Mollie är singel. Han har nu att välja mellan två saker. Antingen rotar han inte runt i känslorna kring vad som kunde blivit med Mollie. Han älskar Blanka, han vill inte såra henne utan håller även sina tankar trogna henne i fråga om vem han vill dela kärlek och sex med.

Det andra är att han står där i duschen, morgon efter morgon, och funderar på dessa känslor som ligger kvar inom honom. Om han verkligen älskade Blanka borde han väl inte känna så här kring Mollie. Eller?

Under sommaren har Blanka och han en härlig semester fylld med skratt och sex, men mötet med Mollie ligger där och skaver inom honom. Älskar han verkligen Blanka?

Blanka vill samtala om att flytta ihop, men han drar sig för det. Hon vill ju ha barn och det vill inte han, kanske borde de gå isär? Tänk om Mollie är den han egentligen borde vara med?

Scenario två ligger lite närmare verklighetens Klumpesnusk, men det gör också att den är lite mer problematisk i en tvåsam värld.

Mollie har hört av sig för hon är på genomresa, kan hon få sova hos Klumpesnusk? Det ska väl gå bra tycker Klumpesnusk. Eftersom soffan är obekväm, det gäller bara en natt och de sovit ihop rätt många gånger när de var ett par tycker han att det är väl inga problem att de sover i sängen.

Blanka får reda på att de sovit samman och denna sommar vill hon inte tala om att flytta ihop. Hon tvekar om han verkligen känner för henne som det ska vara på riktigt. Det kanske är Mollie han egentligen älskar och vill vara med? De samtalar om och om igen, hon frågar ”sov ni verkligen bara ihop, är det säkert?”. Han ifrågasätter hur hon kan tvivla på honom. Hon börjar undrar om de verkligen ska fortsätta sin relation, de vill så olika saker…

Scenario tre, Mollie sover hos Klumpesnusk.

När de ligger där i sängen och talar möts deras läppar i en kyss. Känslorna finns kvar. De har sex. Klumpesnusk har nu svikit sitt ord till Blanka om att inte ha sex med någon annan än henne och varit otrogen.

Nu står vår tvåsamma Klumpesnusk i ett rejält dilemma. Han behöver bestämma sig för vem han verkligen tycker om. Eftersom man inte kan känna attraktion och kärlek för någon annan, speciellt inte efter så kort tid som två år, måste det vara så att han inte älskar Blanka egentligen. Fast det varma goa inombords känns som kärlek. Han försöker tänka sig ett liv utan henne och det känns som sinnet går itu. Så, kanske det bara var den gamla känslorna till Mollie som förvillade honom, men då borde de väl sjunka undan?

Han står varje morgon i duschen och funderar för hur han än väljer så kommer någon av Blanka eller Mollie att bli sårad. Vilken drummel han är, så här var det ju inte meningen det skulle bli?! Han föraktar sig själv för att han inte kan bestämma vem han älskar på riktigt och har långa samtal med sin vän, den enda som han berättar för. Mot hösten orkar han inte längre, han gör slut med Blanka och han svarar inte på Mollies telefonsamtal.

Vi vet att historien, oavsett vilken av scenariona vi väljer, kan ta tusen olika vägar utöver de jag skissat upp, men de bygger nästan alla på två saker; ett ifrågasättande av känslorna han känner till Blanka och till Mollie och behovet av att välja en av dem eller ingen. Att älska båda två för att de är fantastiska givanden underbara kvinnor på varsitt eget sätt, det finns inte med i den tvåsamma ekvationen.

Så, hur kommer det bli i den verklighet vi lever? Det vet vi inte, men jag kan skissa även här.

Nu i helgen kommer Klumpesnusk till sitt andra hem som jag delar med Niva. Vi ska ha en helg fylld med samtal, skratt och sex. Vi ska på fest hos goda vänner. Det vi kallar synkning, tiden det tar innan vi känner att vi är tillsammans igen och har bekräftat att vi älskar varandra, kommer förmodligen ta lite längre tid än annars för jag kommer vara lite mer osäker. Jag kommer från en uppväxt och ett samhälle där jag matas om och om igen med att ”äkta kärlek känner man bara till en”. På samma sätt kan jag tänka mig att Klumpesnusk kommer behöva känna att jag inte väljer bort honom för att han haft en bra helg med Mollie. Vi kommer avsätta tid för det. Om samtalen spårar ur för att osäkerhet väcker svartsjuka, vilket jag inte tror, så finns Niva med oss som en stabiliserande part.

Vi får välja allt. Kärleken mellan oss baseras inte på att välja bort, det finns utrymme för att välja till. Osäkerhet tar vi hand om gemensamt.

33 anledningar till att inte visa bilderna

Jag har, som flertalet tror jag, fått inbjudan till ”33 anledningar till att feminism behövs” delad till mig på Facebook och jag tycker att budskapet behövs.

Det är märkligt att reklam så fritt för spela på sexuella övergrepp, att kvinnor drabbas av sexualisering om de har något att säga till om och att andra döms ut för att de visar på att de har en sexualitet. Det sker en infantilisering som är häpnadsväckande och det våld som sker mot kvinnor i egenskap av kvinnor är ofattbart.

Visst är det fel av Facebook att ha dubbelmoral och tillåta sexistisk reklam men plocka bort nakna Zornmålningar. Deras regler känns ofta godtyckliga och den harm som möter rena information om sexualitet och hyllande av respektfull lust verkar vägas tyngre än den upprördhet vi känner inför grupper som ”Alla tjejer är horor”.

Jag har dock väldigt svårt för dessa 33 bilder med de viktiga budskapen. Varje gång jag ser klädföretagets äckliga reklam känner jag att en del saker borde inte spridas om och om igen. Inte ens i det godas tjänst. Kanske särskilt inte i det godas tjänst?!

Visst, jag förstår att en bild ger större genomslag, man vill ge exempel på hur kvinnor förnedras. Men är det verkligen rätt väg att gå genom att visa dessa förnedrande bilder igen? Vad tycker du?

Gråtande män och savande kvinnor

En person som jag är bekant med och som jag uppfattar som mycket klok spred den här på Facebook häromdagen.

149402_359531777498032_1287576302_n

Jag fattar skämtet. Det gör jag. Jag är också glad att min första tanke var: ”Schysst med en man som vågar stå för att han gråter till film”. Fast då det inte var så roligt och folk enligt egen utsago skrattade högt så fick jag tänka till och lägga in ”normativ sexistiskt läge” och jo, då fattar jag skämtet.

Jag fattar att det är ett sexistiskt skämt. Jag kan skratta om det vi skrattar åt är hur korkade vi som läsare är när det första vi ser framför oss är en runkande man och en gråtande kvinna.

Men det är ju inte vad vi ska skratta åt, utan vi ska skratta åt att ”generellt, när det kommer till att se film, använder män och kvinnor näsdukar till olika kroppsliga vätskor”. Låt mig se, vet vi det eller tror vi oss veta det? Stämmer det väl in i bilden av våra könsroller?* Ja. Attans, då är det nog så att vi tror oss veta detta och inte något fakta på hur det är.

Jag vill ha ett jämställt samhälle. Jag vill inte få ett jobb på grund av mitt kön. Jag vill inte mista en högre lön på grund av mitt kön. Då mitt kön inte är med i mina yrkesuppgifter så tycker jag inte att mitt kön ska ses till alls. Och hm, vänta, inte ens om jag kunde göra pengar på den här bloggen med alla dess ord om och bilder på min fitta så vill jag som individ bli bedömd utifrån den. (Flattr är alltid trevligt. ;-))

Jag tycker att normativa bilder kan vara vansinnigt roliga, men det jag roas av i det är den helt vansinninga bilden att alla blondiner skulle vara på samma sätt, alla män på samma sätt, alla … Ni fattar, eller hur? Jag vill skratta åt oss själva, inte skratta åt hur blondiner beter sig.

Det texten ovan gör är att berätta för män som gråter och kvinnor som torkar fittsav att de är ovanliga. Vi är nu en gång så programmerade att vi gärna inte gör det ovanliga, vi vill vara lagom unika snöflingor. Så vi kommer att anpassa oss.

Jag vill ha ett samhälle där män är fria att vara känslosamma och kvinnor får vara kåta. Det ska vara vem du är som individ som ska avgöra hur vi tolkar meningen ovan, inte min förinställda fördom om ditt kön.

Kan vi inte befria våra tankar från könsstereotyperna? Jag tror att det är steget vi behöver för att få en mer jämställd värld.

Vi som är kloka kan vara uppmärksamma när vi reproducerar mytbilder av män och kvinnor.

* Den frågan är bra att ställa sig och om du kan finna en liknande kommentar som vi ger till barn typ ”men Pelle, var nu en stor pojke och gråt inte” så är du nästan alltid på området där vi behandlar kön olika.