Kategoriarkiv: Oss själva

Internationella kvinnodagen

Idag är det den 8e Mars. Jag och Blanka har inte firat den, för det är inte en dag man ska ”fira” som så. Däremot har vi pratat könsroller, pratat tankar, pratat manligt och kvinnligt, pratat om hur man kan komma ifrån mycket förlegat trams. Samt tagit en promenad i solen, blivit piskade i ansiktet av den hårda blåsten. Sen kom vi hem och åt hamburgare och just nu sitter jag här och dåsar framför datorn medan hon ligger i soffan och dåsar under täcket.

På det stora hela en rätt bra dag.

En årsring till!

Året har gått. Eller ja, det hände egentligen för en vecka sen men för min egen del brukar jag markera ett år efter att jag fyllt år. Vilket sker i början av året för min del. Det brukar vara rätt fullt upp för mig. Först julafton, sen nyår, sen ristar jag ytterligare ett kryss i sängstolpen för min egen del. Nu är den perioden återigen över, och jag kan konstatera att jag inte längre är ”i de tidiga 30” utan numera sitter smack mitt i de 30. Åtminstone om man tittar på min fysiska ålder, den där åldern som jag anser mer och mer irrelevant eftersom jag känner mig ungefär som om jag är 28. Ibland känner jag mig som 23 och om jag har en dålig dag kan jag känna mig som 180 ungefär. Den verkliga åldern, den man känner inuti sig, kan därmed variera rätt friskt.

2012 var ett bra år för mig. Mycket positivt hände. Jag träffade intressanta människor, träffade intressanta kvinnor. Jag fortsatte att älska och ha ett förhållande med Blanka, men träffade även fina Eia och härliga Mim.

I början av året återupptog jag ett intresse som legat vilande länge, nämligen fotografering. Jag hann avverka tre kameror tills jag blev nöjd, och nu försöker jag fotografera så mycket som möjligt. Speciellt trivs jag med att fota nakna kvinnor, och Blanka har ju synts en hel del mer här på bloggen tack vare just detta. Hon är en av mina stora inspirationskällor. Jag tröttnar aldrig på att se henne naken, tröttnar aldrig på att fota henne, och jag beundrar henne och tycker hon är oerhört sexig och vacker.

Jag hann bada naken två gånger. Alldeles för lite egentligen, men två gånger är bättre än ingen gång. Under årets sista dagar hann jag gå på pervofest också, och det var en spännande och intressant upplevelse. Förutom det har jag gjort allt som övriga ”normala” människor gör – jag har träffat vänner, snackat skit, rest en hel massa, jobbat för att hålla tak över huvudet och fungerande dator på skrivbordet. Ni vet, allt det där som man gör för att ha ett liv.

Den här bloggen fortsätter, precis som jag fortsätter. Jag tackar alla läsare som kommit, och jag tackar även de som gått. Ni är alla uppskattade och viktiga, och jag hoppas att ni får ut nytta och nöje av denna blogg!

Jag avslutar detta inlägg med en tjuvtitt på en leksak som jag och Blanka håller på att recensera:

tjuvtitt

Skrivarkreativ svacka

Det är lite tunt med skrivna inlägg här. Jag är inte bloggaren som ber om ursäkt för det, men samtidigt känner jag mig lite skyldig. Varje dag kommer det en stor mängd människor hit för att kanske få sig nåt intellektuellt stimulerande för hjärnan eller nåt vackert för ögonen att njuta av. Det tycker både jag och Blanka är fantastiskt roligt. För mig blir det lite låsning, jag vill kunna ge er bra saker men just nu är min kreativitet på annat håll än skrivandet. Ni är fantastiska läsare, och jag tycker om att skriva men kreativiteten är mer intresserad av att springa runt med en kamera än sitta framför en dator och knacka ord.

Orden finns, men de blir inte långvariga. Jag försökte skriva ett seriöst inlägg på temat om skillnader mellan personer som kallar sig sexliberaler och personer som kallar sig sexpositiva men det blev ingenting. Flödet fanns inte där. Jag tror inte att källan har sinat, men floden rinner åt annat håll. Om du vill bli fotograferad och publicerad här, då är det inga problem att skapa kreativitet men orden, orden saknas och vill inte riktigt.

Jag är inte orolig. De kommer tillbaka. Det kommer att komma tillbaka tankar när jag står i duschen, och ersätta den tystnad som numera finns i mitt huvud när jag duschar. Allt sånt återvänder. Det här är inte en ursäkt, det är bara information och kommunikation.

Ikväll ska jag försöka skriva en sexnovell med ett ovant tema. Det blir intressant. Imorgon ska jag fota en vacker vän, som tidigare nämnts. Det blir också intressant.

Nakendagen

Idag har jag nakendag. Jag har inte varit helt naken på ett tag, men idag ska jag vara naken hela dagen. Jag behöver det. Under helgen har diverse sociala omständigheter gjort att jag varit påklädd, och även om jag lättat på kläderna efteråt har jag inte varit naken. Men idag, min sista lediga dag innan arbetet börjar igen, ska jag vara naken. Förutom en liten paus då jag och Blanka ska gå ut och försöka få lite solsken i ansiktet – något som är svårt när det är grått november-väder ute, men vi ska tappert försöka.

Men förutom det ska jag vara naken. Jag ska njuta av friheten när min kuk dinglar, känslan av Blankas blickar som smeker min kropp, njuta av bara fötter som trampar på mitt parkettgolv. Njuta av att kunna sitta i soffan och se film, sära på benen och flörta med Blanka. Jag ska njuta av att krama Blanka och känna hennes varma kropp mot min, njuta av min mage, min kuk, mina lår som trycks mot henne.

Att vara naken är frihet, och frihet är skönt. Idag ska bli en skön dag!

Hudhunger

Denna anteckning skrevs när jag hade kommit hem från resan, strax före febern däckade mig i slutet av september och jag tyckte inte den var klar utan tänkte jag skulle utveckla mina tankar. Hosta hänger fortfarande 46 dagar senare sig kvar. Nu när jag läser den har jag inget mer vettigt att tillägga för nu har jag sovit nära både Jacob, Niva och Pasi, men den kändes ändå som en intressant iakttagelse:

Jag har flera vänner som kallar sig närhetsslampor och de brukar tala om hudhungern. Jag har alltid förstått vad de menar, men inte kunnat relatera till begreppet på något bra sätt.

Resa utan en enda natt av ligga nära någon annans hud och före det ensamma nätter pga skiftjobb har ordnat till att jag förstår in i kroppen vad de menar med hudhungern. Jag är så van vid att ha någon annans hud att jag sällan hinner utveckla någon hunger eller svält efter det.

Nu hade inte A sagt nej om jag hade velat krypa nära men jag tyckte det var intressant tillåta mig känna denna ovana känsla så jag valde bort alternativet att mätta det. Jag fann det spännande se hur den generella längtan ökade så att den nästan överskuggade längtan efter de enskilda personerna Jacob, Niva och Pasi.

DN har haft flertal intressanta artiklar om hudhunger från 2004 för den som vill fundera mer över det och enligt Aftonbladet kan man arbeta som proffsmysare.

Kvinnligt, manligt, mänskligt foto

Resan gick jättebra. Ett enda ångesttillfälle som Niva hjälpte mig genom via SMS. Klumpe och jag hann även få en stund på Skype, mycket fladdrig bild och raspigt ljud men det var underbart se honom! Det gjorde mig gott se hans älskade underbara leende.

A och jag kom väl överens och det var bara en gång jag kände behov av att dra en gräns. Förvånansvärt för myten säger att det ska vara svårt resa längre tider med människor man inte känner väl och lägg därtill att vi diskuterade politik långa stunder och vi tycker inte mycket lika. Vi försöker dock ha respekt för den andras åsikter och dra gränser när vi tycker att det känns fel. De flesta samtal var såna politiska som inte hör hemma här, utan möjligen kan bli texter på Blanka blad, men en intressant fundering kring nakna bilder på män hoppas jag kan bli en fotosession med As kuk och hans vackert målade tånaglar. Själv skulle han vilja skapa bilder där han ser lika sårbar ut som kvinnor porträtteras, jag är dock kluven för jag är inte säker på att jag tycker någon ska behöva visas på det sättet. Jag vill visa människor som erbjuder andra lust, inte en (oftast manlig) blick som tar för sig.

En av de viktiga insikterna jag fick av samtal vi hade är att jag vill tänka ut vad jag tycker är bra för människor och sen arbeta mot det. Jag vill tala om hur personer på nakenbilder presenteras hellre än hur män och kvinnor särskiljs åt i bildspråk. Jag vill hitta ett bildspråk där människor ser ut att njuta av sina kroppar.

Video: Blankas skakande fötter

Att ha en systemkamera som kan filma är trevligt. Man kan filma Blankas fötter när hon skakar i orgasm. Sedan kan man damma av sina gamla filmredigeringskunskaper och spendera nån timme på att klippa ihop en liten sensuell film. Vi hoppas båda att den uppskattas! Lämna gärna feedback och tankar i kommentarsfältet.

P.S. Idag är det sex år sen den här bloggen startades. Det tycker jag är roligt! D.S.

Hem till värmen

Igår gick jag hem från jobbet. Blanka bor hos mig ett tag, och hon väntade hemma på mig. Jag har turen att ha ganska nära till mitt arbete, och det är ca 10-15 minuters promenad hemma. Att gå hem i höstmörker, blött, kallt och blåsigt var acceptabelt eftersom jag visste att Blanka väntade. Innan jag gick hade jag skickat ett sms som frågade ”vill du mysa naken med mig när jag kommer hem?” vilket var nåt jag drömt om under så gott som hela arbetsdagen.

Så, jag promenerar hem och möts av en låst dörr. Inte konstigt, Blanka har den vanan och jag har den ibland. Jag plingar på dörren (eftersom hon har mina nycklar) och när den öppnas möts jag av hennes nakna, varma kropp och ett ansikte som sken upp av ett leende. När jag kom in i lägenheten var den mysmörk, med tända ljus. Hon ledde mig in till sovrummet, jag klädde av mig och kröp ner hos henne. Egentligen var det inte tänkt att ha sex, men ja… vi är inte direkt kända för att kunna låta bli.

Tända ljus och en naken kvinna. Sånt sätter guldkant på en annars helt vanlig arbetsdag.

Reser till Italien med normer i kroppen

Då jag haft en tid av mindre skrivande här och nästan inga upplagda bilder alls så känns det här inlägget nästan lite fånigt skriva men nu kommer jag inte bara vara frånvarande för att jag stressar över stundande höst och för att jag inte har tid att skriva för att jag knullar Klumpe och umgås med andra trevliga bloggare som Nakenbaken.

Jag reser ut i Europa och tågluffar så jag vet inte hur mycket nätuppkoppling jag kommer ha och är rätt säker på att jag kommer prioritera den tid jag har till smäktande mail till mina älskade. Jag var nära skriva reser ensam trots att jag kommer ha vännen A med mig. Att vara en längre tid utan en enda pojkvän är närmsta ensam jag oftast kommer (och just nu vill komma då jag uppskattar spendera tid med mina älskade).

Medan resfebern ökat har jag skojat om att ha tre pojkvänner och sen resa till romantikens huvudstad Venedig utan en enda av dem. Niva har kontrat med att ”ung vältränad rik älskare” nog står högt på mångas dröm över vem de vill besöka Venedig med. A skulle nog om han var här i sin tur möjligen säga något om att älskare kräver lite mer sexuellt umgänge än vi har.

Jag hamnade dock under dagen i känslan att det är fel av mig att resa med en vän och inte med en partner. Den känns snarlik det människor beskriver när man får på tal att man kan fira jul med någon annan än sina föräldrar och ens partners föräldrar. Jag tror att jag kanske funnit en sån där normkänsla inom mig. Spännande.

Den dök upp med en viss oro i kroppen för vad mina partners tycker om att jag tar väskan och sticker iväg. Kommer de finnas kvar? Blir de inte avundsjuka och tycker att jag är en hemsk människa? Jag är ovan vid att göra saker på egen hand, speciellt om de är kostsamma och inte gynnar fler än mig själv. Jag är dålig på att se till bara mig.

Vidare känns det läskigt resa utan partner då jag inte är van vid att låta andra se mina ångestattacker och jag gissar att resan kommer ge minst någon. Förhoppningen är att jag kan vägleda A och kanalisera ångesten utan att känna mig bortstött och utan att trycka undan den. Vinsten jag kan se om jag lyckas är att jag nog kommer kunna tala med min far bättre, som liksom A känner sig tafatt inför andras inre smärta.

De sakerna ska jag fundera över på tågen! Medan vi diskutera relationsfrågor, politik och strunt för är det något A och jag kan så är det prata.

Ta hand om er själva och om Klumpe!

Fnissigt stolt

Jag har inte orkat få ihop några direkta längre texter på ett tag, men jag twittrar på. Den som följer mina tweets kan få till sig tips om artiklar, vilket var meningen när kontot startades, och läsa mig lägga ut texten om analsex. Jag tror att jag ska programmera så minst någon gång per dygn ska det skickas ut ”det finns ingen sexuell praktik som är fel; bara människor som gör praktiken på fel sätt”.

Några gånger har det blivit tweetning i realtid av film, gårdagens var Snow White and the Huntsman, omdöpt av min mobil till Snowboard and the Storuman, och idag uppmärksammar jag att det är World Suicide Prevention Day genom att skriva min egen historia. Jag är glad att jag överlevde, depression är en dödlig sjukdom.

Så varför fnissigt stolt? Jo, jag surfade förbi en ny följare och kände mig i celebert sällskap eller kanske som en katt bland hermelinerna.

Skälet till att någon som ännu bara har kändisar i övrigt lagt till mig:
Förmodligen på grund av den här konversationen