Kategoriarkiv: Gästblogg

Gästbloggare. Såna som vill skriva ett inlägg utan att vara stammisar.

Läsarmail: ”En historia och ett stort tack”

Jag fick ett mail från signaturen ”L” som skriver starkt och berättar om sig själv:

Hej.

Det här mailet är lite svårt för mig att skriva. Dels för att halsen värker av en växande och envis klump, dels för att det är så mycket jag vill säga, så mycket jag vill att orden ska betyda, och jag känner mig väldigt osäker på om jag kommer lyckas särskilt bra.
Men jag vill så hemskt gärna berätta min historia, så jag gör ett försök.

Jag är 25 år, på väg mot 26. Och jag är en kurvig kvinna.
Jag har alltid varit större än andra tjejer. Jag har aldrig varit tjock, vill nog inte ens kalla mig mullig, men jag har definitivt sett annorlunda ut – jag är grov i min kroppsbyggnad och stor i proportionerna, så att säga. Och jag har fått höra hela min uppväxt att mitt utseende helt enkelt är… fel. Tjejer ska vara väna, spröda, sköra – och smala. Magen ska vara platt, ansiktet avsmalnande hjärtformat och benen långa.

Så ser inte jag ut.

Någonstans i högstadiet föll jag till slut för trycket, och började svälta mig. Jag gick ner massor i vikt, men lyckades ändå inte uppnå det där flickiga utseendet som jag längtade så mycket efter. När jag vägde som minst var jag ca 10 kg under min idealvikt, vilket inte är någonting jämfört med de flesta andra tjejer med långvariga ätstörningar. Om man bara tittar på vågen. Men tittar man på bilder på mig från den tiden blir man rädd. Jag var ett blekt och hålögt spöke, idel skinn och ben och vassa kanter.
Min ovilja att äta höll i sig till slutet av gymnasiet, då jag plötsligt bestämde mig för att sluta leva destruktivt (vid det här laget hade jag problem både med självskadebeteenden och alkohol, allt på grund av den djupa avsky jag hyste för mig själv). Bland annat gick jag upp de 10 kilona till min (påstådda) idealvikt.
Ett par år var jag på väg åt rätt håll. Sen träffade jag min första seriösa pojkvän. Vi kan kalla honom X.

Jag vill bara lägga en brasklapp här: jag är inte ute efter att lägga hela skulden på X. Jag utgjorde trots allt 50 procent av vårt väldigt stormiga förhållande och medverkade självklart till nedåtspiralen och har säkert åsamkat honom skada också, men bare with me, den här gången får det faktiskt handla om mig.

Redan från början cirklade väldigt mycket kring utseende i vårt förhållande. Det var någonting som betydde väldigt mycket för X, och gör det fortfarande.
X hyllade mig ofta för min skönhet. Han var stolt över att ha en vacker flickvän. Och jag var så smickrad och sög verkligen åt mig av all denna härliga bekräftelse, jag hade ju aldrig varit med om något liknande och jag var alldeles för naiv för att se hur ytligt det hela var.
Åren gick och min kropp förändrades, som den gör med tiden. Jag ser nu att det som hände var att jag sakta men säkert fick en vuxen kvinnas kropp. Mina bröst blev två storlekar större, min rumpa blev bred och fyllig. Och i takt med att detta hände kom allt det här tjatet om tjocka tjejer. Det skedde så långsamt att jag knappt märkte det.
Det började med ett kraftigt förakt från hans sida gentemot riktigt överviktiga kvinnor. Han talade om dem som svaga till sinnet och äckliga till yttret, berättade hur ingen kille någonsin skulle vilja närma sig de där tjejerna. Det blev grövre och grövre, han kunde skrika till av äckel när han såg en tjock tjej på tv.
Sen, ett steg i taget, började de där ”äckliga” tjejerna bli smalare och smalare. En dag började han kalla en vän till mig för ”rultan” istället för att säga hennes namn (bakom hennes rygg förstås), samtidigt som han kunde prata sig blå om hur väldigt snygga mina smala kompisar var – de där som var sådär väna, spröda och sköra. Han började peka på tjejer som såg ut mer eller mindre precis som jag och kallade de för feta och osexiga. Och han började tjata på mig om att jag borde träna.
Sexlivet försvann totalt – han frågade mig rent ut om vi inte kunde vara ihop utan att ha sex. Varje invit från min sida, oavsett hur försiktig och ödmjuk, såg han som ett kladdigt och rent ut sagt perverst övertramp från min sida. Det blev så plågsamt klart. Jag var inte sexig längre. Nu var jag tjock och äcklig.
Det blev droppen för mig, och jag gjorde slut. Det var det svåraste jag någonsin gjort – jag var så fast i hans grepp, så övertygad om att hans världssyn och människosyn var de enda riktiga. Jag jobbar fortfarande för att ta mig loss.

Idag har jag en ny pojkvän, som älskar mig för den jag är, och som finner mig tokigt sexuellt attraktiv. Och det lustiga är – det gör jag också. Själv tycker jag att min kropp är skitsnygg, kurvig och ovanlig för vår tid.
Men ändå så skäms jag. För i bakhuvudet hör jag fortfarande en röst som berättar för mig att jag är svag, äcklig, ful. Att alla mulliga, tjocka och feta tjejer är svaga, äckliga och fula.

Det är här klumpesnusk kommer in.
Jag hittade din blogg för ett par veckor sedan ungefär, och sen dess har väldigt viktiga saker börjat hända i mig. Jag börjar se att det finns så hemskt många sorters skönhet. Att sensualitet och sexualitet ser olika ut, men alltid är vackert. Att alla kroppar påverkas av tiden, och att varje ärr, bristning och cellulit är ett nytt drag att älska. Att alla får, och bör, vara stolta över sig själva och sina kroppar, och att ingen har rätt att förakta någon annan bara på grund av utseende.

Jag börjar förstå att jag FÅR tycka att jag är vacker och sexig, trots att X tycker att jag är tjock (något han fortfarande uttrycker när han får chansen).
Trots att mina bröst är storlek D och min rumpa storlek Large.
Trots att mitt BMI är 25.1 och att jag anses vara smått överviktig.
Trots att jag är allt annat än vän, spröd och skör.

Jag är 25 år, jag är 173 cm lång och jag väger 75 kg. Och jag tycker att jag är drop dead gorgeous. Jag vill ge dig, Blanka och alla andra inblandade i klumpesnusk.se ett sånt stort och varmt tack för att jag långsamt börjar lära mig att inte skämmas för det.

Tack för att du orkade läsa. Om du vill publicera något av det här, eller alltihop, får du gärna göra det.

Många kramar
/L

Gästinlägg: Att knulla billigt av Niva

Niva är tillbaka med ny text, hans första uppskattade inlägg finner ni på Blankas blogg:

De flesta som läser här har väl redan hört eller läst att ”ett bra knull är en investering”, någonting du kommer ”bära med dig resten av livet” och ”ett minne du har all anledning att vårda ömt”…
Sant förvisso, men hur är det med de där andra gångerna, när det är knappt känns lönt mödan att kränga av sig paltorna, är de gångerna nått att värdesätta?

Min mening är att även dessa bär ett stort värde och ofta innebär större investeringar än vad som ofta kan förnimmas till en början. Ibland kan det vara det där sista ragget man godtar med en axelryckning mest för att den snabba städningen man gjorde hemma innan man for inte skulle vara helt förgäves, eller den där gången man kastar ut en förfrågning på nått forum, inte för att man är ute efter resultat utan snarare för att man iaf inför andra måste verka som man inte helt har gett upp hoppet.

Eller de där gångerna då man kämpat som ett djur med omtanke och uppoffring så att man tillslut, när det väl är dags, är lika spännande i sängen som ett sju dagars lik och själv får ut ungefär lika mycket av upplevelsen. En annan gång kanske det är med så mycket saknad efter någon annan att människan eller människorna man knullar knappt känns hudnära, som vore det en hinna av sorg mellan dig och din egen upplevelse.

I mångas mening existerar varje knull på en skala mellan bra och dåligt sex, det tror jag är en förenkling som ofta även är en förvanskning, huruvida sex är bra eller dåligt blir för mig mer och mer en irrelevant frågeställning, oftare och oftare känns den inte bara otillräcklig för att beskriva betydelsen av utan även meningen med sex. (Och för de av er som ännu inte förstår skillnaden på ”betydelsen av” och ”meningen med” så; oroa er inte, om ni kommer finna er i situationen att ni behöver veta så kommer ni samtidigt få lära vikten av att förstå först och sedan kunna…men mer om det en annan gång)

Att sex skulle, i alla lägen, när det förekommer vara det största och viktigaste man sysslar med just då är en åsikt som många tyvärr far runt med utan att egentligen reflektera över, det kommer kanske tydligast fram om du förställer dig vilka saker du skulle kunna tänka dig att göra medan du har sex, testa med att föreställa dig laga mat, se på film, betala räkningar, sova, sakna, peta näsan, älska, göra upp inköpslista och äta medan du har sex.
Ok, nu till det riktigt intressanta, föreställ dig istället att ha sex medan du gör alla dessa saker, dvs oavsett hur du föreställde dig det först gången så försök nu vända på steken och ställa det andra göromålet, som var sekundärt i den första föreställningen, i kombinationen som det primära denna gång.
OM du lade hela din själ i detta lilla experiment så borde du funnit dig i flertalet situationer där sex inte vara vare sig heligt eller himlastormande.

Min sexualitet förtjänar bättre än att sättas upp på piedestal och förnekas alla andra existenser, och jag skulle tro att detsamma gäller din, vare sig du eller jag har så långa liv framför oss att vi kan rata allt utom det bästa och sikta mot stjärnorna varje gång. Själv finner jag en stor avslappning i att kunna fråga om sex i ordalag som ”Vi kan ju testa knulla, med lite tur finner du mig inte allt för motbjudande utan kläder för att vi iaf. ska hinna komma igång och svettas lite.” eller svara med ”varför inte, man får ju alltid lite motion iaf”. Jag är mig själv och min omvärld är mer av mig ju mer sex jag har i mig själv och i den, men vare sig jag eller min omvärld är perfekt och för att känna all smutsen även under huden och inne i själen, inte bara som ett lager utanpå, behöver jag ”ful-sex”.

Ibland är sex inte det bästa vi kan hitta på och ibland är det tom riktigt malplacerat, och det är bra just därför att trots detta ge det sitt berättigande och knulla lite, både för oss som har sex och för sex som ett fenomen (alla fenomen som är renodlade till sin förekomst är om lättare att definiera också ovanligare att påträffa).
Oftast så är det just detta jag gillar med sex; att sex som är mer eller mindre fritt från tyngden av påverkan kan ge så mycket mer än fulländat sex.
Många vill få sex till någonting betydelsefullt varje gång, någonting som alltid ska äga sin egen vikt och stå på egen integritet som vore det ett nästan heligt göromål, men det är inte att där se det i sitt sammanhang:
Sex kan ha en stor inverkan på ditt liv, visst, men oftast har det inte det, och just därför är det viktigt att inte hela tiden vara behandla det som vore det på djupaste allvar.
Om mitt liv vore så funtat att jag bara kunde ha sex med de personer eller i de stunder som sexet var viktigt eller ens skulle stå på egna ben så skulle jag nog bli utsvulten!
Jag måste kunna ha sex med en partner samtidigt som jag undrar om en bra tredje accentsmak till muskot och fänkål skulle kunna vara citron eller knulla med en KK samtidigt som jag längtar efter att få ligga med Blanka och läsa högt ur ”Morfar prosten”.

Sex kan vara betydelsefullt och om du kan ha betydelsefullt och viktigt sex i ditt liv har du både förmågan att skapa och ta emot någonting vackert…MEN att från den positionen rata allt annat sex är ingenting annat än bortskämdhet och sexuellt snobberi.
Och att tro att allt sex som andra har är betydelsefullt visar inte på andra egenskaper är inskränkthet och fördomsfullhet från din sida.
Föreställningen att alla som vill ha sex med dig högaktar dig eller att alla måste högakta dig för att vara en potentiell sexpartner är naivt.

Sex är inte alltid dyrt (och heligt), tvärtom kan det väldigt ofta vara enkelt och vanhelgat och lever du med endast dyrt sex på menyn spår jag att du kommer leva sexuellt utfattig större delen av ditt liv.

Läsarutmaning: En upplevelse som förändrade mig…

Duga skriver i mailet till läsarutmaningen: Tycker er sida är så underbar. Och efter moget övervägande så har jag gjort det jag vill, mycket tack vara er. Och framför allt håller på att utveckla nått underbart i mitt liv. Jag vill inte på långa vägar säga att jag är nån BDSM utövare. Mer att jag är nyfiken på lite….. Light bdsm…. Lite bus som jag säger åt min vän. I detta bus så ingår även att tycka om sig själv! Och det kan jag säga att jag duger som jag är! Och är stolt över det! För min del vill jag dela med mig min första upplevelse som jag aldrig kommer att glömma, i eran utmaning!

Har alltid varit nyfiken på ”lite hårdare tag”. Inte vetat hur, var när. Så fick jag kontakt med en man på en dejtingsajt. Frågade helt enkelt om jag ”bara” skulle få fråga om BDSM. Jag var helt novis, hade ingen som helst erfarenhet av detta, förutom det jag smygtittat på nätet. Efter några år som änka tänkte jag att jag skulle åtminstone kunna prata och fråga någon om detta.
Hittade som sagt en man på nätet som visade sig vara helt underbar att verkligen svara klart och koncist på mina, kanske fjantiga och fåniga frågor. Vi hade träffats ett par gånger. Bara fikat och pratat. Så efter 8 månader, (ja, så lång tid) så kände jag att nu vill jag uppleva det här.
Jag bokade en resa på en Helsingforsbåt. Dubbelsäng. Hade förberett mig med att köpa in både hand och fotbojor, en liten piska, en dildo och en plugg, en ögonbindel, massagesalva. Stoppordet var klart. Och jag förstod vad det innebar. Vi hade gjort upp att träffas i vänthallen på terminalen. När jag lämnade över biljetten så var jag hans!!!!
Stod där och kollade i hans ögon, tvekade med biljetten. Sen så lämnade jag den. Vi gick upp till båten. Vi var helt tysta båda två. Vi gick in i hytten och då sa han, Lägg dig på sängen! Nu!! Sa jag! Ja, nu är du min och gör som jag säger! Jo, vi hade talat igenom hela seansen, men ändå blev jag så överraskad! Jag la mig på sängen. Han satt på mig ögonbindeln. Satt på handklovarna. Så la han sig bredvid och började smeka mig ovanpå kläderna. Jag var spänd, samtidigt som jag var blev jättekåt och tyckte det var spännande. Efter så lång tid så litade jag på den här mannen. Vi hade träffats ett par gånger innan. Utan sex!
Försökte hålla emot, men min kropp ville annat. Blev alldeles upprymd. Han smekte och smekte. Hela tiden utanpå kläderna. Kysste mig på kinden, ansiktet. Smekte mig över könet, brösten, ja mer eller mindre över hela kroppen. Jag kände hur det savade rejält i skötet. Så tog han piskan och smekte ömsom slog lite lätt. Kändes som han bara introducerade den. Jag hade ju som sagt kläderna på!
Så hörde jag hur han satt på duschen. Gick in och duschade. Mina tankar han snurra rejält på dom tjugo minuter han var borta. Satt ju fortfarande fast med bojor och ögonbindel. Så kom han ut i hytten, smågnolade, visslade, verkade ganska glad. Jag fick inte säga något. Kände deodoranten, prasslet när han klädde på sig. Så var han klar. Han tog av mig hand o fotfängslet. Lät ögonbindeln vara kvar. Så sa han, när jag stänger dörren går du upp och duschar och gör dig i ordning. Efter 20 minuter kommer du ner till restaurangen. Prick 20 minuter! Så hörde jag dörren stängas.
Tog försiktigt av mig ögonbindeln. Det pirrade i hela kroppen. Det var en känsla som är svår att beskriva. Det hela var så jättespännande. Var inte på nått vis rädd! Kände en trygghet, men ändå en känsla av totalt utlämnande. Jag som vill ha kontroll, visste inte nått vad som skulle hända.
Duschade så snabbt jag kunde. Klädde på mig och tittade mig i spegeln. Såg bara en leende på en människa mitt emot som jag knappt kände igen! En känsla som verkligen är svår att bestämma.
Kom ner till restaurangen. Såg på långt håll en stilig man. Såg också att han var nöjd med resultatet. Vi åt och drack gott. Han talade och talade. Jag fick svara ja och nej på frågor. Han smekte mig försiktigt under bordet. Tittade mig djupt i ögonen. Å vilken man! Så sa han, Du kan vara lugn, vi skall ta det försiktigt.
När måltiden var avslutad gick vi en sväng på båten. Gick ut och tog lite luft. Han lyfte på kjolen, jag försökte hålla emot. Då tittade han bara på mig! Ja, visst ja! Jag gör som du befaller, min herre! Blev lite full i skratt åt mig själv, att jag försöker att värja mig. Är ju van att bestämma själv!!!!!!!
Han tog av mig trosorna. Han tog dom och slängde dom över relingen. Så stod vi där mot relingen och han smekte med handen under kjolen. Folk gick förbi. Jag bara tänkte, måtte ingen komma som jag känner igen. Samtidigt så var det så upphetsande.
Tillsist så gick vi till hytten. Han tog av mig kläderna. Jag fick lägga mig på magen. Fotfängsel och handbojor. Ögonbindel. Så tog han piskan och och rappade ett rejält tag över ändan! Mitt första rapp i livet! Aj, gjorde ju ont ju!!!!
Så en gång till. Rykte till ordentligt. Jag visste ju stoppordet! Så igen, men betydligt mjukare, så kände jag hans händer smeka. En njutning av smärta och underbara händer. Började slappna av. Tänkte att jag måste tillåta mig det här som jag längtat så efter. Han smekte hela kroppen, piskade, nöp mig, sa åt mig att lägga mig på ryggen. Han nöp och bet i mina bröstvårtor. Han lekte med piskan. Han tog fram dildon och retades med den. Satt in pluggen. Smekte klittan, smiskade försiktigt skötet. Bet i mina bröst igen och igen. Kände hans nakna kropp mot min. Jag var så upphetsad som jag aldrig varit. Euforisk. Ropade att jag ville känna hans kuk. Då sa han bara att vem har tillåtit dig att prata??? Så fick jag ett hårt rapp igen mot låret! Han fortsatte att retas, smeka, bita, nypa, kyssas, slicka. Och där låg jag och kunde inte göra något!
Så kände jag hans kuk i munnen!!!! ÅÅÅÅÅåå…. Äntligen! Sög slickade och blev bara mer kåt! Kunde inte ligga still, men kunde inte röra mig. Ville ha mer och mer. Då blev jag beordrad igen att ställa mig på alla fyra. Han piskade min rumpa, runkade med dildon, nöp i mina bröst, smekte med mina händer, masserade klittan. Jag bara kved jag kan inte hålla mig längre. Då tog han tag i håret, lyfte upp huvudet och stoppade in kuken hårt i munnen. Sög allt vad jag kunde. (Älskar att suga!!! Han drog sig ur, smiskade rejält min rumpa, handknullade min fitta samtidigt som han smekte mina bröst. Bad att få komma. Din slyna du kommer när jag vill det, sa han. Så fick jag äntligen komma. Ramlade ihop helt utmattad i sängen, nästan svimmade av eufori! Svartnade, var bara helt utmattad och sååå underbart.
Han la sig brevid mig, höll om mig hårt! Och då kom det! Grät o grät! Blev förvånad själv! En känsla av spänning, nyfikenhet hade äntligen blivit sann för mig. En känsla av tillit och förtroende som hade byggts upp mellan honom och mig utifrån all min nyfikenhet och hans vilja att lära!
Jag har lärt mig att man måste våga prova, jag har lärt mig att jag är ganska nöjd över mig själv! En annan dimension vid 50 års ålder!!! Härligt!
Vi håller fortfarande ihop! Min master och jag!

Läsarutmaning: Knulla är enkelt men att älska, det är en helt annan sak…

Silke skriver att hon behövde mer få orden på pränt än att delta i en tävling. Jag är dock glad att hon vill delta i läsarutmaningen med följande fundering:

Att ha sex, ligga eller att knulla, det är världens enklaste. Och jag anser mig bra på det. Att knulla alltså. Jag vet vad som ”förväntas” av mig. Jag tycker det är skönt att göra det skönt. Jag må vara påverkad av medias bild av hur en kvinna ”ska” vara i sängen. Hur hon ska röra sig, hur hon ska röra vid och vara. Kåt, busig och äventyrssugen. Allt det där är jag. Så länge jag knullar vill säga. Min egen njutning är det inte så noga med, jag fejkar en och annan orgasm. Nöjer mig med ”nära är bra nog”. Bara det är skönt för min partner.

Under drygt tio års förhållande med samma man kom jag i en äkta orgasm kanske 20-talet gånger. Sexet var skönt men vi, eller i ärlighetens namn, jag, tog aldrig ansvaret för mina orgasmer och visade ärligt hur jag egentligen ville att vi skulle göra för att jag skulle komma. Jag vet att han tände på mig. Men jag antar att jag blev lat. Och ärligt lite rädd för att kanske bli avvisad om jag verkligen visade mitt sanna jag. Därför knullade vi mest. Och det var bra ligg, riktigt bra även om jag sällan kom så var det skönt. Men älskade, det gjorde vi ytterst sällan.

Samma mönster med lite skarpare ändå, upprepade sig sen efter det att jag blev lämnad av samma man för en annan kvinna. En kvinna som var min raka motsats. Höggravid, ratad och trasig inombords hade jag inte modet att visa upp mitt sanna jag. Med tiden läkte jag så pass inombords och hittade tillbaka till livet, så jag njöt av männen som passerade. Och dom njöt av mig. Nu har jag en kropp som är märkt av livets naturliga prägling. Alltså inte så där ”media-vänlig”. Graviditeter, upp och viktnedgång och ärrad av yttre påverkan. Jag har valkar och bröst som inte är som dom var en gång för 15 år sedan eller så. Och för att uppväga det? Då knullar jag. Så att jag duger i alla fall. Vilket är absurt, jag vet. Jag vet någonstans att jag gör männen en otjänst men att jag framför allt gör mig själv mindre än vad jag är.

Jag har hört orden. Att jag är fin. Till och med vacker. Att mina kurvor förför. Att jag är sexig och kvinnlig. Mjuk. Skön och underbar att älska med. Alla orden har jag hört. Från män av olika sort. Ensamstående pappor. Gifta män. Väldigt vältränade män. Män med lite ölmage. Män med mycket mage. Rakade. Orakade. Alla olika. Och jag har älskat deras kroppar för att dom är äkta. Alla skrymslen av deras kroppar har jag med förtjusning utforskat och njutit av. Men jag har inte tagit in att det skulle vara detsamma från dom gällande mig. Att dom ärligt faktiskt tycker allt det där som dom sagt.

Så träffade jag ”han”. Den där som lyckats riva ner mig och mitt försvar. Och nu sakta bygger upp mig igen. Han är slank och lång. Dessutom några år yngre än mig och jag förundras över hur han vill ha just mig? Småbarnsmorsan med skavanker lite överallt? Han kan ju få en ung kvinna. En smal och slät kvinna. Men nu var det ju den lilla detaljen att det var mig han ville ha. Ingen annan. Han har själv en del i bagaget. En liten självkänsla som av olika skäl inte kan tro att jag vill ha honom. Men det vill jag. Och han anser att då borde jag ju begripa att samma sak gäller från hans sida. Det är väl logiskt? Hjärnan förstår. Men inte hjärtat och själen.

Men sakta inser jag och till och med vågar tro på att han uppriktigt älskar att dra med sin hand över min mage. Känna ärren i huden efter det som hände för en del år sen, bristningarna efter graviditeterna, känna sältan från min fitta när han slickar den, även om den kanske inte är helt slätrakad varje dag. Han tycker dessutom att jag smakar gott. Ingen har sagt så innan. Jag har fånigt nog legat och varit livrädd för att jag inte skulle göra det. Till och med undvikit att ta emot oralsex bara därför.

Hans suckar av hänfördhet när han lojt drar fingret över mina skinkor och märker hur jag darrar under hans fingrar för att jag är så känslig där, dom är äkta. Han lyckas sudda bort alla eventuella tankar på att min rumpa nog både är bred och gropig när jag ligger där naken framför honom. Hans fingrar hittar på något magiskt vis rätt till klitoris och jag ropar lågt av förvåning varje gång. Ingen har rört mig så som jag rör mig själv. Jag har inte låtit någon göra det heller i och för sig. Ansvaret ligger på mig med. Inte bara männen jag varit med. Jag har avsagt mig min egna totala njutning på grund av osäkerhet och dum fåfänga.

Långsamt, långsamt lär vi oss, men framför allt jag, hur jag ska njuta fullt ut av min kropp och vad han gör med den. Långsamt ”lär” jag mig att min kropp är värd att bli älskad med. Inte bara knullad. Jag har en bit kvar. Vi har en bit kvar till att bli riktigt bra tillsammans. Vi lär känna varandra än. Men han ska ”tysta rösten jag har inom mig” har han sagt. Kan han tro på mina ord om honom och hans kropp så ska jag så småningom tro på hans om min också.

Jag har redan efter ett par månader fått fler orgasmer än vad jag fått under ett par år. Vi har tillsammans tvingat mig att naket verkligen lyssna, inte bara höra, och ta emot orden om att jag är det sexigaste och vackraste som finns för honom. Tillslut så kanske det går av sig själv? Att jag faktiskt tror på är allt det där? Och ser den där vackra kvinnan i spegeln på morgonen?

Jag ska låta mig själv, och honom, att älska med mig ibland. Kanske till och med oftare än vi knullar mig.

Läsarutmaning: Många spännande stunder tillsammans

Secretessa delar med sig av sina tankar om att uppleva många spännande stunder tillsammans:

Sex har alltid varit en viktig del av mig, jag började tidigt ha sexuella fantasier som fick det att pirra skönt i mig. När jag var fjorton ville jag inget hellre än att ha sex med en annan människa. Det var nästan det enda jag tänkte på. Jag hade några små kärleksäventyr men jag var femton när jag var med om ett fullbordat samlag med en kille. Själva sexet var inte något särskilt men det kändes bra att ha gjort det. Jag var tillsammans med den killen i över ett år och även om jag gillade sex så var det aldrig särskilt speciellt. Jag träffade några andra killar och det var väl inte mer än att det var kul att ha provat. Men så träffade jag P, jag var 18 år då. Med P så upplevde jag något helt annat. Vårt sexliv förbättrades hela tiden genom att vi var nyfikna, öppna och leksamma. Vi pratade om sex och vi hade få gränser. Det gjorde också att jag en dag kunde gå till P och säga att jag skulle vilja prova ha sex med två killar samtidigt. Han gick genast med på idén och vi bjöd hem en kille som jag hade fått kontakt med på nätet. Det var en kille som inte var så erfaren men det var en trevlig upplevelse som gav mersmak. Vi blev medlemmar på Bodycontact och började dejta par, killar och tjejer. Det gjorde att vi båda upptäckte nya sidor hos oss själva. Varken P eller jag är så mycket för att sätta etiketter på oss men P skulle nog falla under ramen heterosexuell och jag skulle väl kanske kunna sägas vara bisexuell. Men kanske är det den största upptäckten vi har gjort i vårt experimenterande att vi egentligen inte alls faller under några ramar. Vi har upplevt många spännande stunder tillsammans som har gjort oss både friare och mer trygga. När jag träffade P hade jag haft sex med fyra personer och han med två. Nu har vi tappat räkningen. Och det känns bra. Att vara gift och ha ett långt tillsynes heteronormativt förhållande tillsammans och ändå få chansen att uppleva andra människor sexuellt är under bart. Att bli bekräftade och få vara med om sköna och härligt snuskiga stunder som bara går att få om man är flera. Vi vågar utmana våra gränser, vi har blivit öppnare och vi mår bra av det. Dessutom har vårt förhållande blivit starkare och tryggare. Jag ångrar inte en sekund den dagen jag frågade om vi kunde bjuda in en människa till i vårt sexliv.

/Secretessa

Läsarutmaning: En hederlig olycka i njutningens rus

Jag uppskattar att både män och kvinnor velat delta i läsarutmaningen. MV bjuder in oss till sitt sovrum:

Det var en dag som alla andra. Solen stod högt på himlen och tunna strålar letade sig in i vårt sovrum. Vår lilla dotter hade precis somnat efter sin lunch och vi låg båda på sängen och vilade. Jag kände direkt att det fanns en spänning i luften, jag kände hur hennes blick trängde djupt, djupt in i mig. Vi rörde oss närmare varandra, höll om varandra. Trots lager av kläder så kände jag värmen från hennes kropp. Mjuka läppar möttes, tungor spelade, andetag flämtades.

Vi smekte av varandra kläderna, betraktade varandras nakenhet. Det är häpnadsväckande att naken hud, avsaknad av kläder, kan vara så upphetsande. Jag kände hennes hud mot min, varm och mjuk. Jag kändes hur hennes händer rörde sig över min kropp, hur hon drog sina fingrar längs mina revben, ritade osynliga linjer längs min ryggrad. Hennes hjärta dunkade hårt mot mitt bröst.

Vi ramlade ner i sängen, invirade i varandras kroppar. Jag kände hennes väta mot min kropp, hon kände min styvhet mot sin kropp. Ivriga händer som smekte, lekte, utforskade. Munnar och tungor som kysste, slickade, utforskade. Det var hundra procent känsla, det fanns ingen tanke, eftertänksamhet, tvekan. Det var som aldrig förr.

Jag trängde in i henne, eller så var det hon som gled ner över mig, det var svårt att säga. Det kändes som att vi var två kroppar, men en och samma tanke. Det fanns inget fummel, inget gnissel, inga outtalade frågetecken. Det var bara stön i stereo, två kroppar i njutning.

Vi låg tätt inslingrade, mina händer var på hennes rumpa. Mina händer rörde sig per automatik. Jag smekte hennes spända skinkor, mina fingrar letade sig inåt. Utan att ens förstå vad som hade skett så var mitt finger inne i henne, bakvägen. Jag kände hur hennes inre grep om mig, jag kände hennes heta andning och flås mot min nakna hud.

I en mikrosekund så stod allting still, jag visste inte vad jag skulle tänka eller göra. Jag visste inte om det var okej, vi hade aldrig diskuterat det här. Jag var ute på helt okänd mark. Jag visste inte om jag skulle be om ursäkt, avbryta allting eller fortsätta. Som tur var så varade allting bara i en mikrosekund.

Det verkade som att i hennes mikrosekund så hade hon tagit ett beslut. Hon rörde sig emot mig, gjorde så mitt finger gled längre in. Jag förstod att det här var okej, att vi skulle fortsätta. Under resten av vår fantastiska stund tillsammans så smekte mitt finger henne bakvägen.

Det här var startskottet på ett långt samtal, ett samtal vi borde haft långt innan. Ett samtal med frågor som ”Vad fantiserar du om?”, ”Vad tycker du är skönt?” och ”Vad skulle du vilja prova?”. Ett samtal som lett till många underbara stunder tillsammans.

Startskottet på vår sexuella utveckling var inget annat än en hederlig olycka i njutningens rus, men det som gjorde att vi senare utvecklades sexuell var en öppenhet inför varandra, en vilja att mötas utan fördomar och ett långt samtal med öppna ögon och öron.

Läsarutmaning: Museibesöket

Fröken Rudolph antog vår läsarutmaning med denna berättelse:

Han kallade sig själv Paul och gjorde faktiskt ett visst intryck på mig, trots sitt rätt konventionella svar på min kontaktannons. ”Sommarflört” hade jag skrivit och det var inte så att mejlen drösade in – ett tämligen alldagligt fruntimmer på 45+ ska inte göra sig så stora förhoppningar om en kavaljer för några semesterveckor. Men den här Paul då, egen företagare i vvs-branschen (läs: rörpulare) och med gott om tid sedan sambo och tonårsbarn förlupit hemmet i Saltsjö-Boo för de saltare stränderna på Västkusten.

”Alltså: vi äter lunch tillsammans på Thielska Galleriet ute på Djurgården. När du har bildat dig en uppfattning om mig, och tycker att jag verkar pålitlig, går du in på damtoaletten och kommer sedan ut iklädd kjol och utan några trosor eller strumpbyxor. Sedan tar vi en promenad i rummen och tittar på tavlorna. I en del rum kanske det finns andra besökare, i andra rum kanske vi är ensamma…” skrev han, och på något vis lyckades han med att få mig att se allt för mitt inre öga. Fast inte jag själv direkt, jag menar: det jag såg var en kvinna i ljusblå Chaneldräkt och vita pumps som just lämnade damrummet, tittade sig omkring och sedan vinkade lite diskret mot mannen till höger om entrén.

(Chaneldräkt? Pumps!!! Och Jackie Kennedy-frisyr hade hon också… Hur ska det här gå?) Mannen ler mot henne och hon rodnar förargligt nog en aning. Ett snabbt ögonkast och sedan börjar hon långsamt gå uppför trappan. Där uppe hörs bara ett förstulet mummel från två äldre damer som står och beundrar en akvarell av Carl Larsson. Hon hör mannens steg bakom sig och saktar in så plötsligt att han råkar stöta emot henne. Mycket snabbt, fortare än vad hon kunde tro var möjligt, så känner hon fingrar som söker sig upp efter låren, handen som tar ett fast tag om den vänstra skinkan och sen den långsamna, retsamma smekningen med tummen. Hon skälver motvilligt till, och sedan är det över. Mannen fortsätter uppåt som om ingenting har hänt…

Hmm… kunde bli rätt intressant – men eftersom Chanel och Jackie inte riktigt är min grej så det får bli den gröna klänningen som jag impulsköpte i somras. Behändigt vid nertill är den, och så mycket lättare för en hand eller en annan del av kroppen att komma innanför än en fånig tantutstyrsel i ljusblå yllebouclé. Jag bestämmer mig raskt för att nappa på Pauls erbjudande om en matbit, och vi kommer överens om en dag och tid som passar oss båda.

Jag har alls inte hjärtat i halsgropen när jag närmar mig museet, (bestämmer jag mig för) – bara en glad och lite nyfiken känsla. Att dejta någon utan att ha sett ett foto dessförinnan är verkligen ett grisen i säcken-moment. En liten gnutta förväntan är också inblandad i det hela, trots allt lever vi ju nästan ständigt på hopp. Hoppet om tipsvinster, hopp om att allt ska ordna sig, hopp om att träffa ”den rätta”. En människa kan hoppas på mycket – men jag har skrynklat ihop mitt hopp, som om det var tidningspapper. ”Den rätta” finns inte, vad som finns är möten med människor och en del möten kan via sig vara mer värdefulla än man anat innan. Möten som får oss att bli glada över att vi lever och att vi ännu kan känna och uppleva. Stora ord ja, men livet är kort, eller hur. Och han står där, vid kassan, och det måste vara han. ”Inte särskilt lång, men ingen Magnus Uggla heller, och rätt kortklippt och sliten jeansjacka”. Och jag (som bara behöver en halv nanosekund för att känna spontant intresse eller dess motsats, ett rent obehag vid tanken på att ens ta i en person) märker genast hur jag på något sätt drar efter andan och redan vet hur varmt och gott det vore att få krypa innanför hans kläder, komma nära och andas in hans hud genom mina händer. Han ler och jag tok-ler med munnen ända upp mot öronen.

”Paul!”

”Helena! Hej!”

Och sedan kramas vi och jag vet nu att vi inte ens skulle behöva äta lunch nu för att komma underfund om jag ska leka den här leken. Men vill han? Vad är hans intryck av mig? I hans ögon och runt munnen leker ett skratt, det slags leende hos en man som gör mig så svagbent och fnissig.

”Kul att träffas!”

”Detsamma!” säger jag och vet inte vad jag ska hitta på att säga mer. Så typiskt.

”Hungrig?”

”Jodå, som en varg!”

För det är jag, frågan är bara om en bit skinkpaj skulle vara lika gott som… Hmm… inte gå händelserna i förväg här! Än har han inte visat något tecken på att han har ångrat sig, men man vet ju aldrig.

”Jag också…”

Och det hörs klart och tydligt vad han menar och då skrattar jag. Förstås.

”Aha du!”

”Jooo…”

”Men vi äter först!?” säger jag och då nickar han. Och jag tänker att det syns nog på mig, trots allt. Men det kanske det inte gör.

Kaffet är urdrucket och jag sitter och leker med skeden, plingar lite mot koppen. Är det dags? Vi tittar på varandra. Vi har inte bara pratat om väder och vind medan vi åt. Jag berättade om mitt senaste så kallade Projekt, och sedan blev det en lång diskussion om mat och allt möjligt. Men nu – konsten kallar oss.

”Dags att pudra lilla näsan!” säger jag.

Och då ser han glad ut, och jag får lust att krama honom igen, men det gör jag inte. Jag går ut till damtoan, och har tur för där är inte någon kö. Och det här har jag gjort förut, tagit av mig det som hindrar händer och annat från att nå det som på så många sätt vill låta sig nås. Känt befrielsen, och luften som smeker huden, den kittlande vetskapen om att vara naken när ingen vet eller ser. Följt begäret och brinnande längtan att bli smekt, då en gång när ord inte hade kunnat sägas och heller inte hörts men hud under hand inte lett till någon som helst tvekan. Jag suckar till. Nå, den gången är sen länge lagd till handlingarna, men glömmer gör jag inte. Nakenheten smakade frihet och den gav mig också frihet. Att bli den jag egentligen var. Den jag är. Frimodigt klappar jag min egen skinka och flinar till. Nu ska Zornkullorna få konkurrens om uppmärksamheten!

Blir den här iscensättningen av hans fantasi vad han har tänkt sig? Fantasier är gäckande små filurer, en del bör nog hållas i kort koppel. Och kan jag hålla mig allvarlig, gå in i rollen, för det är trots allt en roll. En roll i någon sorts inre porrfilm? ”Kåt kvinna på vift.” Eller är det en buskis vi ska sätta upp? ” När Pilske Paul mötte Heta Helena”? Djupa stönanden och hastiga andetag, flåsningar och små skrik? Och så förstås, publikens jubel. Den publik som inte vet att den är publik, kanske en slags ’Dolda kameran’? Vid tanken på det fnissar jag tyst. Paul väntar i foajén.

”Det gick fort?!”

”Ja, det är en mycket liten näsa jag har!”

I min handväska ligger de ljusrosa trosorna med vita prickar. Det svalkar skönt under klänningen. Och som jag kunde ha gissat så pirrar det dessutom skönt. Redan. Det är en sån märklig upplevelse detta, att det knappast ens behövs en tanke för att känna suget, det där speciella begäret efter en annan människa.

”Så, ska vi..?!”

Jag tittar på honom, noterar hur det liksom glittrar i Pauls ögon – men kan verkligen ögon göra det? Är det inte snarare så att det är mungipornas svaga uppåtböj och skrattrynkorna runt ögonen som får oss att tycka det?

Han nickar. Och så kan vårt museibesök börja…
***

Denna historia är inspirerad och tillkommen (och alltså inte vad som faktiskt hände) efter en förfrågan från en då okänd (men vältalig) herre på BC om utsikten av att mötas helt incognito på ett folktomt konstmuseum och se vad som skulle kunna hända… Och eftersom det ena ledde till det andra så hann vi bli såpass rejält bekanta med varann att vi förargligt nog fick lov att stryka idén om det anonyma mötet mellan två konstälskare… Å andra sidan så har vi båda hittat någon som gillar idéen om smått ”förbjudna” lekar.

Läsarutmaning: Brevet till ”the one”

Nästa bidrag i vår läsarutmaning är Yyrla från bloggen ”Inre Rummet”.

Detta är ingenting egentligen som fått mig att utvecklas rent sexuellt. Däremot hoppas jag att idag och framåt är någonting som får mig att utvecklas totalt sett. Jag vill se denna dag som ett startskott för att på allvar börja utveckla min polyamorösa sida. Den har funnits där länge men varje gång jag träffat någon ny så inbillar jag mig att jag är för tvåsamheten. Någonting jag alltid misslyckas med. Denna gång är det hög tid att jag ”kommer ut ur garderoben” och erkänner för de närmaste och de jag kommer träffa i framtiden att jag är inte gjord för tvåsamhet, och det finns en värld utanför den.

Här är ett mail jag skickade till honom jag trodde var ”the one” för mindre än ett halvår sedan. Igår natt kände jag att jag var tvungen att berätta mer för honom. Jag tycker själv att det är ärligt och vackert skrivet om hur jag känner. Kanske är det material för ett gästinlägg hos er.

Kommer du ihåg strax innan vi träffades? När vi först twittrade och sen smsade x antal sms om dagen? Kommer du ihåg ett mess där jag skrev någonting om att ”du ska veta att jag inte är så lätt att vara tillsammans med”? Vi har ju inte direkt pratat så mycket om detta igen, inte pratat speciellt mycket om relationer alls. Men det var då mina tankar snurrade en massa om hur jag funkat i tidigare relationer och varför jag alltid tröttnat, blivit uttråkad och ifrågasatt mina känslor i dem. Vad gjorde jag för fel? Det var då jag började titta på alternativa sätt att leva. Tvåsamhet? Och heterosexualitet? Är det så man måste leva?

Men så träffades vi, och jag blev upp över öronen förälskad. Fick träffa ditt barn och fick en längtan efter någonting som jag trott att jag skulle vilja leva utan. Jag byggde in mig i vår bubbla och levde tillsammans med dig i ditt liv, satte mitt eget liv i skuggan. Levde för varje sms du skickade och längtade efter att få vara i din närhet hela tiden. Jag glömde bort hur jag blir efter en tid tillsammans med någon. Jag trodde verkligen att jag mött honom alla pratar om. Han som ska få mig att älska livet där man bara delar det på två. Precis som samhället vill att vi ska leva. Man. Kvinna. Tillsammans. För evigt.

Jag har velat prata om allt det här öga mot öga. Men det är inte min starka sida. Jag är inte van att uttrycka mina känslor. Jag är inte van att prata om att leva i förhållanden på nya sätt. Jag vet, jag har provat. Jag har fallit för trycket förut i livet och sedan följsamt fållat mig i tvåsamheten igen. Med misslyckat resultat. Om och om igen. Jag föredrar ofta det skrivna språket. För mig är ordet mer magiskt än hur vi utrycker oss verbalt. Även om jag blir bättre dag för dag på att stå upp för vad jag tycker och tänker även verbalt. De allra bästa ämnen och tankar du och jag har delat har vi gjort med det skrivna ordet. Så nu tänker jag gå denna väg i alla fall. Först när jag skriver mina ord kan jag få ordning på dem. Verbalt så blir allting en enda röra och svårt att få fram vad jag egentligen menar och vill.

”Ställ mig inte på ett led, du får mig aldrig att stå still, jag fungerar inte då”
– Lars Winnerbäck, Ingen soldat

Jag är inte, och kommer aldrig bli som alla andra. I andra saker än just förhållanden har jag för längesen redan insett det. Men för att bli trygg i vad jag faktiskt känner och för att kunna bli en lyckligare människa måste jag, och min omgivning, också acceptera att det gäller kärlek och relationer. Jag är inte monogam. Samhället kan inte få mig att bara älska en endaste människa, och det i resten av livet. Jag kommer aldrig bli nöjd. Jag kommer aldrig sluta leta. Hade jag växt upp tio år senare och i en annan del av Sverige så hade jag dessutom säkert blivit homosexuell också. Men på grund av omständigheter och samhällets normer tänkte jag aldrig i de banorna förrän alldeles nyss här i livet. Och världen har så småningom lärt mig att älska människor, inte könet.

Om jag ska uttrycka mig med en negativ mening så skulle jag beskriva mig som världens mest ambivalenta människa. Om jag vänder på saken till något positivt skulle jag istället beskriva mig som någon som ser möjligheter istället för problem, öppna fält istället för stängda dörrar och väldigt förstående för andras situationer, känslor och åsikter.

Jag är på intet sätt bra på det här med relationer och känslor. Men vill bli bättre på det. Antar att du hört talas om polyamori och öppna förhållanden, men kanske har du ingen förståelse för det. Jag har alltid varit trogen mot dig. Jag har varit otrogen förut i mitt liv. Det har varit jobbigt på grund av att jag VET att det är fel. Det har varit jobbigt för jag har sårat människor jag tycker om. Men det har aldrig KÄNTS fel. Det har inte känts fel för jag kan ha otroligt starka känslor för människor som jag kanske inte ”borde” ha känslor för. Men det är samhället och normen som har lärt mig att det är fel. Tills jag började läsa om möjligheter som gör att det inte alls är fel, med rätt förutsättningar.

Innan du ratar mig och lägger mig helt åt sidan vill jag ge dig en chans att förstå hur jag tycker och tänker om saker och ting. Eftersom jag inte alls vet än vad jag ger mig in i, har inte provat polyamori på riktigt än, så länkar jag här till några tänkvärda blogginlägg som du gärna får läsa igenom.

Inte helt min story, men skulle nästan kunna vara jag som skrivit detta:
http://www.polygamera.nu/2012/01/gastbloggat-av-christoffer_14.html

Jag har för längesen valt att lägga svartsjukan åt sidan. Om jag känner svartsjuka på något sätt så ifrågasätter jag varför jag känner som jag gör och hittar då andra känslor som bättre beskriver det jag känner. Tycker skribenten här skriver klockrent om att allt som händer i världen ”handlar inte alltid om dig”
http://www.polygamera.nu/2012/04/vardagsproblem-pt-1.html

Jag har aldrig känt att jag vill äga en annan människa. Alla människor är individer och gör som de vill. Jag kan hjälpa människor till ett bättre liv, jag kan leda en ko till vattnet, men dricka måste den göra själv. Därför känns det också knepigt att äga en person så till vida att om personen faktiskt skulle vilja göra någonting med en annan människa än mig, vem är jag då att stå i vägen? Och varför välja bort när man kan välja till?
http://nomono.wordpress.com/2010/03/17/poly-att-inte-aga-eller-att-vara-girig/

Förstår om du helt vill välja bort mig ur ditt liv nu. Och jag kommer förmodligen ha ångest deluxe imorgon bitti när jag vaknar och minns att jag skickade allt det här till dig. Men jag måste berätta. Allt detta är ingenting jag kommit på helt plötsligt. Det var långt innan jag träffade dig också. Men så trodde jag att allt var inbillning. Att jag inte träffat den rätta än. Men efter en tid tillsammans så kommer allting över mig igen. Jag är inte nöjd i längden i tvåsamhet.

Take it or leave it.
Du kommer i alla fall alltid att vara han som tog mig med storm, oavsett.

Läsarutmaningen: Dela gränslöst

Blanka blad har glädjen att få ge er den första texten i vår läsarutmaning:

Jag hade aldrig kommit i någon annan människa. Visst, jag hade kommit i en kondom inne i en annan människa ett par gånger, men det var så längesedan att det inte räknas. I princip alltid när jag har knullat har jag dragit mig ur och sprutat utanför, på skinkorna eller på brösten.

Men en dag ändrades detta. En dag fick jag en ny erfarenhet. Jag och min flickvän hade bestämt oss för att försöka skaffa barn. Så för första gången någonsin skulle jag få orgasm inne i en annan människa, utan kondom. Just denna första gång gick det dock inte så bra. Jag fick rampfeber, snoppen slaknade och jag var tvungen att dra mig ur och runka upp den till orgasm själv.

Andra gången gick det dock bättre. Andra gången hade jag nog mitt livs bästa sexuella upplevelse hittills. Jag kom långt inne i min flickvän och det var en sådan där gång när sperman aldrig ville ta slut. Jag sprutade och sprutade och tömde mig helt. Sedan slängde jag mig i sängen bredvid min flickvän med ett fånigt leende och pustade ut. För att sedan genast rulla över och titta fascinerat på hur sperman långsamt rann ut ur hennes slida. Min flickvän var nästan lika intresserad, då det var första gången någon hade kommit i henne utan kondom.

Det enda smolket i bägaren var att min flickvän inte kunde känna att jag kom, något jag hade sett framemot. Nåja, det kommer säkert i framtiden.

/35-åringen från Stockholm

Gästblogg: Vem har störst sexlust i din relation?

En läsare som vill vara anonym blev inspirerad av frågan där till höger om vem som har mest sexlust i en relation. Hon skriver att hon gärna vill ha feedback och tankar kring hennes inlägg.

Jag är en ung kvinna som inte lever i något förhållande. Jag har relationer. I mångas ögon kanske för många, i andras kanske en obetydlig skara. Under det senaste halvåret har jag utforskat min sexuella ådra mer än vanligt. Inte på egen hand, utan tillsammans med män. Flera män. Flera gånger, olika tillfällen. (För att klargöra vill jag tillägga att jag är högst monogam när det kommer till mer känslorelaterade relationer snarare än sexuella).

Det är på varierande sätt jag träffat dessa män. Telefonlinje, internet, plugget samt kollektivtrafik. Sättet spelar egentligen ingen roll för min del, det som däremot fascinerat mig är behovet av att träffa flera män. Det har inte räckt med en man, inte ens två kunde tillfredställa mina lustar. Inte tillfredställelse i den bemärkelsen att jag inte fått orgasm, utan den där tillfredställelsen då jag känner mig mätt på sex.

En kväll var jag på middag hos några vänner. Klockan hann närma sig midnatt innan jag begav mig hemåt. På tunnelbanan hem ringde jag ett samtal till en nykläckt kontakt. Två timmar senare slöt han upp hemma hos mig. Mineralvatten och intressanta diskussioner flödade i ett par timmar innan jag blev frustrerad av kåthet. Vi hade sex länge. Jag kom och kom och kom åter igen. Han kom, tillfredställde mig, blev hård och kom igen. Som sagt, vi hade sex länge. När han sedan åkte hem på morgonen, var jag fortfarande kåt. Otroligt kåt. Känslan av att kunna fortsätta i all oändlighet infann sig, och jag blev frustrerad över att jag fortfarande var kåt, efter åtskilliga orgasmer. Jag borde vara nöjd, mätt och belåten. Istället rotade jag fram en dildo och onanerade på egen hand i ytterligare 45 minuter innan jag slocknade av utmattning.

Ett annat tillfälle, med en annan man, kände jag så pass stor sexlust även efter sexet att jag slog en signal till en annan man. Sedan skämdes jag av insikten att jag hade haft sex med två olika personer under loppet av fyra timmar. Det hela slutade även där med att jag onanerade tills jag somnade efter det. Jag har inte haft sex med olika personer under samma dag igen, men tanken har cirkulerat i mitt huvud flera gånger efter det.

För att återgå till vem som har störst sexlust i mitt förhållande till män, så är svaret på frågan alltid jag. Det där med att män alltid tänker på sex upplever jag som en myt. Det är alltid jag som är kåtast, jag som behöver tillfredställelse och jag som tar initiativ till sex… Jag känner mig nästan besviken på män som inte vill ha sex oftare än jag.

Det som fick mig att skriva var egentligen den frustration jag känner över att alltid vara kåt. Om/när jag berättar det för någon, om min ”konstanta” kåthet, så bemöts jag av ett leende och något som jag uppfattar som snarlikt avundsjuka. ”Vad härligt”, är en vanlig kommentar. Och visst, det är härligt att alltid känna kåthet när tillfälle för sex ges. Det skulle jag inte vilja vara utan. Frustrationen däremot som infinner sig när ingen man finns tillgänglig, för att uttrycka mig slarvigt, är otroligt jobbig. Känslan av att ha onanerat sig igenom en långfilm utan att känna sig tillfredställd… Ett angenämt problem i någons ögon, ett rent helvete i någon annans. Jag kan tyvärr inte uttrycka min känsla på något annat sätt en ren frustration. Enerverande att alltför sällan känna tillfredställelse. Otaliga timmars onani leder till ett behov av fler orgasmer. ”Mycket vill ha mer”.

Min undran är om någon annan befinner sig i liknande situation? Du, som är den med stört sexlust i din relation, hur upplever du det? I vilken grad är din lust större? Hur hanterar du det? Och ytterligare en undran… Någon teori om varför jag aldrig känner mig mätt på sex?