Kategoriarkiv: Media

Kommenterar till medias frågesplater

Den nakna campingen

Rubriken på detta inlägg är också titeln på en dokumentär som för närvarande finns på SVT Play. Den handlar i korthet om den svenska naturiströrelsen och dess eldsjälar. Titeln på dokumentären är en smula missvisande då jag upplevde att den handlade om rörelsen i stort, men dess utgångspunkt är en nakencamping.

Mycket av åsikterna som förs fram i den är ingenting nytt för mig, som så gott som alltid är naken men icke desto mindre är det roligt.

Överhuvudtaget är dokumentären rätt okej. Det som jag reagerade lite på i början är att den ger intryck av att naturism är en ganska gubbig grej, det är gott om gamla karlar som får plats i rutan. Under dokumentärens gång balanseras detta tack och lov en smula.

Egentligen det enda som jag hakade upp mig på var när man diskuterade det här med hur människor som inte är en del av naturistkulturen ofta använder nakenbad som raggnings- och sex-ställen. En karl gjorde referens till sex som ”det fula” och även om jag tror han gjorde det med glimten i ögat kändes det inte rätt.

Visst, jag håller helt med om att nakenbad ska vara familjevänliga och att om man vill ha sex får man ordna det på något annat sätt, men samtidigt är jag sexpositiv och mer än bara lite trött på stigmatiseringen av sex.

Sist men inte minst, man tog även upp problemet med att få unga intresserade av naturism. Jag tycker själv inte det är så svårt men jag kanske är lite hemmablind iom att en överhängande majoritet av mina nära vänner är lika förtjusta i att vara naken som jag är.

Jag gillade också hur en person förklarade att det finns ett enkelt test för att se om du är naturist: Ta ett bad i ett badkar. Om du föredrar att göra det naken och inte med badkläder på, då är du naturist.

Se den nu på SVT Play.

Tvingande mononorm!

Jag och Blanka blir ofta frustrerade över hur tvåsamhetsnormen fullständigt dominerar TV-serier och filmer, så till den grad att den nästan uteslutande används som dramaturgiskt grepp. Mer än en gång har vi skrikit ”POLY!” mot TV’n när vi blivit frustrerade över normisk hantering av kärleksrelationer.

Nu är jag mer frustrerad än nånsin, rörande hur kärlek konstant porträtteras som uteslutande monogam i TV och film.

Jag ser en serie. Förra säsongen la upp en intrig då Herr A fortfarande är kär i sitt ex, kvinna B men inleder en relation med kvinna C. Kvinna B är på väg att gifta sig med en man som hon uppenbarligen inte är kär i. Föga förvånande slutar säsongen med att kvinna B till sist sätter stopp för bröllopet eftersom hon såklart fortfarande är kär i Herr A.

Mycket krut spenderas på att göra herr A frustrerad av att han behöver välja mellan dessa två. Själv ägnade jag alldeles för mycket tid åt att skrika ”Du behöver inte välja!” åt min dumburk.

Nu är det nästa säsong. Första avsnittet och vi är tillbaka i samma fotspår. Den här gången är det ännu värre för mig som flersam tittare. Herr A har ett samtal med en vän, han säger uttryckligen (klart och tydligt!) att han inte vet hur han ska göra eftersom han är kär i både kvinna A och B. Han frågar vän X och vännen svarar ungefär att ja, det är tungt men alltså, du måste ju välja.

Vid det här laget håller jag på att välta loss min TV från väggen och kasta den från balkongen i ren och skär ilska.

VILKET JÄVLA SKITSNACK! Man måste inte välja. Denna evinnerliga monogaminorm som indoktrinerar och tvingar människor in i relationsformer som de inte trivs med. Herr A hade kunnat välja en mer sund väg och sagt åt kvinnor B och C att han älskar dem båda och vill helst inte behöva välja för det gör för ont att välja bort kärlek i onödan.

Jag tror aldrig jag har sett ett tydligare exempel på hur tvingande tvåsamhetsnormen är när den konstant får en gräddfil överallt i alla media och tas som precis lika orubblig fakta som att ”upp” är åt andra hållet jämfört med ”ner”.

Så gott som aldrig får man se karaktärer i media som har relationsformer bortom den traditionella tvåsamheten, och vanligtvis när man får det är människorna olika ”knäppisar” så att publiken kan skrocka åt dem, hö hö kolla de där nötterna som tror man kan göra så.

Det är ju inte ett dugg konstigt att människor är rädda och skeptiska för relationsformer bortom tvåsamhetsnormen när det är så här!

Poly i media, de vanliga frågorna och de vettiga svaren

Jenny Strömstedt hade bjudit in Atle Johannesson och Emmelie Carlsson till sitt samtalsprogram och trots att frågorna var de vanliga: Svartsjukan? Hur gör man egentligen? Barnen då? Och så något overkligt scenario som ska vara bevis på kärlek, hur gör du om din partner blir sjuk? så tycker jag att det gavs väldigt vettiga svar. Viktigast tycker jag är det Emmelie Carlsson nämner, att svartsjuka är en känsla som antas få gå amok utan någon som helst möjlighet att kontrollera den.

Ni kan se intervjun här gratis till 17 mars 2013, om ni vill se hela programmet finner ni de delar av samtalet som handlar om poly i introt och sen från ca 9.50 minuter från början.

Jag rekommenderar er också att läsa LingOn ”kräver polyrelationer mer än monorelationersom skrevs med inspiration av intervjun. Korrigering; LingOns text är skriven 2012 och bara passar så bra av en händelse, förmodligen för att frågorna som ställs i intervjuer är så vanligt återkommande.

Jag börjar tröttna på att vara ”man”

(Nedan inlägg är skrivet i ett tillstånd av irritation och upprördhet. Svordomar förekommer. Caveat Lector.)

Jag har med trötthet i tankarna lyssnat på debatten kring Maria Svelands framträdande i Gräv 2013. Jag är inte insatt i hela historien och jag har inte sett inslaget, men hela historien ger mig oerhörd weltschmerz och jag börjar tröttna på att behöva vara man. Jag tröttnar på att idioter får män att framstå som större idioter, att idioter som är utrustade med kuk och en en plats i mediasamhället tillåts använda den positionen för att fortsätta sprida sin idiotiska vi-och-dom-retorik.

För det är så jag ser det. Alldeles för mycket i dagens samhälle handlar fortfarande om tydlig gränsdragning och att kämpa mot varandra – inte med varandra. Vi tjafsar om invandring, vi tjafsar om struntsaker som att svenskan fick ett användbart ord i ”hen” och vi tjafsar om tusentals andra struntsaker som har väldigt lite bäring på vårt välmående. Melodifestivalen exempelvis.

Förlåt, jag säger vi men jag menar ”dom” egentligen. Även det gör mig trött, jag vill inte känna det djupa äckel och förakt jag får för de gamla trötta stridstupparna som heter Janne Josefsson men jag känner verkligen ingenting gemensamt med dem och deras agerande får mig bara sur och irriterad. På sätt och vis förstärker deras agerande min känsla av utanförskap och isolering även om jag inte vill känna den alls. Deras agerande skapar den dock, de fortsätter att dra linjer i sanden med sina yxor och fortsätter att tjafsa om hur hotade de känner sig av ”feministisk fascism” och andra fantasifoster. Vilket i sin tur får människorna i övrigt att bli arga, upprörda och att distansiera sig ytterligare från dessa stridsyxor till debattörer – och i långa loppet skär vi därmed djupa revor i mänskligheten och vi fortsätter att gapa om struntsaker.

Varför är alla så jävla rädda idag? Vi har en bunt medeltida grottmänniskor som kallar sig för Sverigedemokrater som är livrädda för allt som inte är heterosexuell ”svensk” kristen högerstyrd medel- och överklass. Vi har en massa hängbukiga gubbsvin som är livrädda för feminister. Vi har tonårspojkar som skriver vedervärdiga kommentarer på bloggar för att de får en märklig kick av att näthata. Vi har… ja, jag orkar fanimig inte tänka mer på eländet.

Är det verkligen så jävla svårt att bara komma överens? Jag tror inte på jesus som religiös symbol, men jag är rätt säker på att nånstans i historiens dunkla förflutna fanns det nog en snubbe som gick ut och sa ”hallå, hallå, kan vi inte bara vara lite snällare mot varandra och sluta tjafsa om struntsaker?” och som tack för sitt försök att göra nånting bra blev han uppspikad på ett kors nånstans. Jättebra agerande!

Jag hade tänkt skriva nåt mer filosofiskt men jag orkar fan inte idag. Just nu vill jag bara ställa upp alla rasister, bigotta kukhuvudet, påvar, mansgrisar, hollywood-fruar, direktörer som lägger ner skolor och tar ut vinsten, högerpolitiker som sågar ner våran välfärd och alla andra jävla idioter på en lång rad, kind mot kind och sedan bara springa fram och tillbaka så fort jag orkar och örfila skiten ur dem medan jag skriker ”VAD FAN ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ ER EGENTLIGEN???”

Det är vad jag vill.

Nyhetstips som inte blivit inlägg av

Jag lider av kraftig fliksjuka. När jag stänger ned min webbläsare så stänger jag nog ett sjuttiotal länkar samtidigt. Och då rensade jag för någon vecka sen.

Oftast är det nyheter och andra saker jag tänker skulle bli bra inlägg om men som av olika anledningar, som bristande skrivkreativtet, inte blir något av. Men, nu tänkte jag lägga in dessa länkar här och så får ni läsa vad jag tycker varit vettigt uppmärksamma den senaste tiden.

Vi börjar med en bra artikel i Modern psykologi av Jenny Richardson. Det är så här jag vill att det skrivs om polyamori. Citatet av Deborah Anapol är guld: ”Dessutom finns det skäl att tro att psykologer enbart träffar polyamorösa personer när deras relationer inte fungerar. De blir som doktorer som bara träffar sjuka patienter. Men synen på friskt och sjukt, normalt och onormalt kan skifta.” Seriöst, upplysande och glädjande. Mer sånt här!

Homohets gav helt lag sparken.Division 7-laget Sörskogens IF sparkar hela sitt A-lag efter anklagelser om att spelarna i laget riktat homofoba uttalanden mot ett motståndarlag.” Jag har inte lyckats få fram om laget blev sparkat eller avstängt, det är ju viss skillnad på de två, men ändå glädjande att det faktiskt blev kännbart när psykningar av motståndarlaget går över gränsen för vad som är okej.

Jag gillar att upptäcka att människor som för mig är förebilder på andra områden än inom relationer, som författaren Neil Gaiman, har liknande tankar om relationer som jag. Därför känns det bra inombords att läsa vad Amanda Palmer sagt om sitt och Neil Gaimans äktenskap. ”Our relationship is open, and the open-ness is grounded in total honesty with one another. We’re very communicative with each other and we share everything. I think that’s the way you gotta do it. I can’t speak for anyone but myself, and there are a million ways to love and be in a relationship,” Palmer said. ”But fundamentally, I think if you’re going to have a really, truly loving partnership, you have to be completely transparent, communicating and sharing everything. Neil and I fall more and more in love with each other every day, and I think part of that is because we encourage each other to say more, share more, to peel ourselves open to each other in the middle of the night when the day is done and the real talking happens. It’s not always easy, the peeling sometimes hurts, but the deep love it fosters is clear to see.

Det får räcka för idag, för de flesta andra flikar är recept inför jul. Jag älskar jul och jag älskar fixa med mat inför fest. Jag tar igen alla mina köksfria dagar genom att laga mat till högtiderna så nu finns det recept på citronsill och vegetariska rätter. Redan nu myser jag vid tanke på att Jacob, Niva och Klumpesnusk ska finnas på samma plats! Senast var på Jacobs födelsedag och det är många månader sen dess.

Aftonslaskens hyckleri

Häromdagen råkade jag snubbla över en kort liten blänkare i allas vårt hatkärleksobjekt Aftonbladet. Där stod det nåt om hur Christina Aguilera ”njuter av sina nya mulliga kurvor” eller nåt liknande. Jag minns inte exakt formulering, men det var nåt åt det hållet iaf. Sånt där typiskt överdramatiskt nonsens som kvällspressen är experter på. Sedan en bild på nämnda mulliga kurvor. Christina Aguilera ser ju fräsch ut, och jag tycker definitivt inte hon är ful någonstans egentligen, även om hon ser ut att ha stekt sig en smula länge i solariet.

Hur som helst. Det som retade mig en smula (förutom Aftonbladets normalt andefattiga innehåll) var att någon redaktör valt att sätta en kontrasterande arkivbild på frk Aguilera. Av nån för mig outgrundlig anledning valde hen en bild på Aguilera årgång 2000. Dvs för tolv år sen. Varför så gammal bild? Känns lika relevant som att sätta en bild på när hon var typ 12 år gammal eller nåt. Alla ändras, och på tolv år ändras man ganska mycket – såväl i åsikter, erfarenhet som kroppsform.

Lägg sen till att Aftonslasken som vanligt är fullsmockad med dold pseudo-reklam om HUR DU FÖRLORAR 600 KILO PÅ EN VECKA eller dylikt nonsens. Jag tror det är det som stör mig mest med skvallertidningar, såväl kvällspress som alla blaskor a.la. Veckorevyn eller Cosmopolitan som på ena uppslaget firar kvinnor som är ”naturliga” och på nästa uppslag ger massor med bantningstips, viktminskningstips, hur du lägger sexig makeup eller vad annat nonsens de kan tuta i unga osäkra tjejer och få dem att köpa skiten.

Nåja. Nu har jag ventilerat. Tack för ordet.

En till bild på Christina från en annan vinkel:

IKEA startar papparevolution i Saudiarabien

Den här bilden har fått representera IKEAs idiotiska tilltag att retuchera bort kvinnorna i den version av katalogen som ges ut i Saudi Arabien.

Jag gillar lägga alternativa läsningar i bilder och tycker att just den här retucherade bilden är bättre än originalet. I den visas en pappa som tar hand om sina småbarn i en vardagssituation, hur mycket bättre kan det bli? Ingen övervakande mor för ”alla vet ju män kan skada barnen” och inget av pappan som lekfarbror.

Inte för att jag tror att IKEA kommer gå i bräschen för något förändringsarbete i Saudiarabien, men tänk vad härligt det skulle vara om saudiska pappor krävde föräldraledighet för att få ta hand om sina barn så som IKEA-papporna får?

Dokumentär: Private Dicks

Tidigare idag såg jag en intressant en-timmesdokumentär från 1999. Den heter ”Private Dicks: Men Exposed” och är en timme av män som pratar om sina kukar och sina relationer till sina (och andras) kukar. Mycket sevärd! Rekommenderas för alla som är nyfikna på vad män tänker om kukar. En intressant variant var att de flesta männen i intervjun är nakna alltmedan de berättar om sina tankar kring kuken, sex, sina egna kroppar och sin sexualitet. Såväl straighta som bögar förekommer, och även två transexuella – en som föddes som man men övergick till kvinna, och en som föddes som kvinna men övergick till man.

Jag vet inte var man kan hitta den i streamat format, men jag laddade hem den från Piratbukten. Om någon vet var man kan se den online i streamat format utan alltför mycket krångel, tipsa gärna i en kommentar.

Full fart i media

Den här veckan blev det jack-pot på artiklar och reportage om poly och fler intervjuer vet jag det kommer bli under hösten. Bilden av poly i media har förändrats från 2005 års ”den nya sextrenden” i kvällspressen till att en slampa sitter i Gomorron Sveriges tv-soffa (härligt befriande med någon som är tydlig med att det också handlar om sex) och en oerhört bra radiointervju med Polyföreningens ordförande Maria Kedvall.

Radiointervjun gjorde mig glad för inte bara är Maria duktig på att svara utan frågorna hon fick av Erik Blixt var intressanta och kunniga. Bra journalistik helt enkelt, vilket glädjer mig.

Det enda jag blev irriterade med radiointervjun var frågan de ställde på sin hemsida: ”Är flersamhet bättre än tvåsamhet?” Vadå bättre? Det för mig känns som någon som sitter och säger: ”Pilutta dig”. Varför skulle något av det vara bättre eller sämre än det andra? Det är! Och vad som är bäst är varje persons val.

(klicka på bilden för att förstora)