Kategoriarkiv: BDSM

Vad ytlig jag blivit

Jag har funderat en del på detta med att inte tända på varandra fysiskt, en del av grunden för detta ligger inlägget från den anonyma tjejen såklart, men det är även något jag har snubblat över under vår tid på ”parsidor” eller vad man nu ska kalla dem. Sexsidor kanske?
Några lyckoträffar har vi ju gjort, Hanna och Tom inte minst, de har en egen plats i mitt hjärta och när chans ges för träff ser jag fram emot den med både vänskapliga och andra lite snuskiga tankar. Precis en sådan härlig mix som det ska vara.

Det jag reflekterat över är att ju mer brutal en kille (vi tar det som exempel) är i sin kontakt, desto snyggare är han i samhällets ögon. Stämmer säkerligen inte på alla men på många av dem. Några få män har lyckats hålla kvar mitt intresse mer än ett fåtal mail där jag tillslut ger en anledning att avbryta (ofta kommer det fram att mannen i fråga är gift och då lägger jag ner direkt med ett hövligt, tack men nej tack), dessa män har sedan visat bild på sig själv och det visar sig då att det inte är den typen av man som jag skulle ”gå igång på” i vanliga fall. Jag blir lite förvirrad, han var ju så trevlig, så smickrande och så rolig!
Där får jag nästan sparka mig själv på smalbenet, så ytlig har jag alltså blivit.

När jag var singel var det trivselfaktorn som avgjorde det mesta, även om Herrn är den jag mött som varit både charmig, rolig OCH otroligt snygg. Jag trodde han var ”way out of my league” och blev överlycklig när så visade sig inte vara fallet.
Nu när jag redan ingår i en parkonstellation så har jag gått och blivit en sådan som jag fasar själv inför att möta.
Jag vet att jag på intet sätt är Guds gåva till männen, visst jag är bra på att suga kuk och att få människor att skratta, men om man dömer andra efter sig själv så ligger jag risigt till. Jag är ingen pinnsmal fotomodell, jag har tigerränder och volanger, en enorm apelsin-rumpa och säkerligen små egenheter som jag själv inte tänker på men som en ytlig människa retar sig otroligt mycket på.

Jag kan dra till med ett mycket bra exempel här. En man jag mailade med förut, supertrevlig och rolig, för att inte tala om att han smickrade mig i så gott som varje mail. Jag blev glad varje gång jag såg att det fanns något nytt från honom i inkorgen och trivdes med vår kontakt helt enkelt. Så kom vi till det kritiska ögonblicket då vi skulle byta bilder och avslöja vilka vi var. Jag fick smicker såklart, det var lite av hans melodi och jag visste inte vad jag skulle svara. Som tur var hade han en riktig talang för något som jag kunde med gott samvete smickra honom för. Något jag får gåshud för även idag så det står jag för. Men hans utseende då? Han var på intet sätt ful, absolut inte. Han såg bara ”vanlig” ut. I hans mail fick jag en bild av honom som inte stämde med hur det verkligen var.
Herrn och jag talades vid om detta och då jag inte kände att jag ”tände till” tyckte inte han att jag behövde ha kvar kontakten då vi var där för att finna något sexuellt, inte någon ny kompis eller någon att ”bli kär i”. Det fanns en saknad när vi slutat maila men jag antog att Herrn hade rätt.
Nu när vi åter igen finns på sidan (vi tog en liten paus under sommaren då vi hade annat för oss så att säga, haha) under annat namn blev vi kontaktade av mannen i fråga igen. Han kände igen mig/oss och vi tog nästan vid där vi bröt. Han är lika rolig och smickrande som vanligt så jag kände mig tvungen att ge honom en chans ändå. Några mail har gått fram och tillbaka samt att jag under gårdagens morgon har grävt mig ner i hans talang och vet ni – han ser inte så vanlig ut ändå.
Kanske behövde jag den pausen för att uppskatta honom lite på ett annat sätt?

Kanske har jag lärt mig något av det här?

Orättvis jämförelse

Något vi har lite bekymmer med stundvis här hemma är detta med skillnaden på utövandet av sex jämfört med utövandet av BDSM. Herrn säger att BDSM är sexuellt, det är den möjligheten han har att förstå riktigt hur jag känner inför det, för att inte tala om att det var så han fått för sig att det varit innan han träffade mig i och med att han enbart fått information från kvällstidningarna och porren. Han är ändå Herrn och med en övertygande attityd, ändå så är det inte till 100% äkta eller naturligt och således har han svårigheter att relatera till det på ett sätt som överrensstämmer med mina känslor.

Jag får orgasm av pisk, smisk och sådant. Där kan jag hålla med om att det delvis är sexuellt, orgasmer hör till det sexuella enligt mig. En sk ”magic wand” används stundvis för ”forced orgasms”, orgasmer och tillbehör som används även inom mer vanligt sex med andra ord. Så där håller jag med också. Men jag vet inte hur jag ska förmedla allt det andra som framkallas hos mig. Den pirrande känslan av trygghet i en dominant mans röst, lättnaden i att bli omhändertagen och den värmande bekräftelsen i beröm för väl utförda uppgifter.
Det är inte enbart sexuellt för mig, det är en del av mig och även en kick som gör att jag blir ännu lite mer tillfreds med tillvaron.
Jag ska inte säga att jag kräver den kicken för att bli helt tillfredställd, det gör jag inte. Jag har levat majoriteten av åren (sedan jag ”hittade hem” som det så fint kallas) utan BDSM, visserligen i saknad som stundvis varit stor. Men ändå ett fullgott liv som jag inte skulle vilja byta bort.
Så jag kan leva utan, frågan är bara om jag vill. Svaret är nej. Jag vill inte göra det.
Som tur är så har jag Herrn, mannen i mitt liv. En man som gör det han kan och det jag vågar låta honom göra, för att jag inte ska sakna något alls. Det är underbart. Så jag känner ibland att det minsta jag kan göra är att försöka förklara för honom vad det betyder.

Att bli utlånad till en annan man (eller kvinna) för pisk och maktförskjutning en kväll/helg eller enligt överrenskommelse är inte detsamma som att ha någon sorts sexuell orgie där man knullar varandra redlösa. För mig så har hittills det rent sexuella blandats in enbart när Herrn varit med. För det är den mannen jag älskar och vill ha den delen av mitt liv med. Tankar om andra dominanta män har funnits, det ska gudarna veta och Herrn vet vilka tankar och om vem såklart. Men det är ingenting som jag kopplat ihop med tankar på att ha någon form av sex med andra män. Herrn är i sig så frigjord att han inte brytt sig nämvärt, han ser bara med positiv blick på när jag öppnar mina ögon.

Problematiken blev extra tydlig nu under helgen då vi haft en del uppdrag för oss (jag får utmaningar via sms där jag ska ta bilder eller skriva detaljerade historier om det Herrn bestämmer), där jag bland annat skulle beskriva en sexuell händelse med en man som inte fick vara Herrn, vem och vad skulle vi göra? Jag har en mycket livlig fantasi och vad jag skulle vilja hitta på är väldigt enkelt, men att finna en man i tankarna som jag skulle kunna tänka mig att göra de sakerna med var avsevärt svårare. Vansinnigt svårt rent ut sagt. Det visade sig vara bara Herrn jag fantiserar om på ett rent sexuellt sätt, men tillslut lyckades jag iallafall och fick min guldstjärna.

Så hur gör jag det lättast? Hur kan jag jämföra något så andligt som BDSM med något så kroppsligt som sex?

Bekymmer gällande bakdelen

Så vad det dags att krydda här igen då, med referens till Klumpes kommentar om att jag var en viktig ingrediens här på bloggen. Jag ser nog mig själv som en krydda då, en av de där baskryddorna som man inte kan eller vill leva utan. För egen del är det vitlökspeppar, paprikakrydda, potatiskrydda eller den optimala aromaten.

När vi nu tar ett steg ut ur ”köket” för en stund så har jag som vanligt bekymmer, när en människa funderar så mycket som jag gör så stöter man på bekymmer ibland. Ju fler funderingar, fler bekymmer.
I detta fall har det med ämnet som snurrar runt på bloggen att göra. Rumpan, närmare bestämt Min Rumpa.
Jag tycker om den, till viss del. Den är tålig, mjuk och len. Nästan allt som behövs för ett visuellt och praktiskt exemplar av en tilltalande bakdel enligt mig.
Jag har dock sådana där hemska celluliter, oavsett av vilken anledning de huserar över min rumpa och mina lår så finns de där och stör mig något ofantligt. Förutom när jag sitter fast och ska få pisk, då putar jag gladeligen med rumpan och bryr mig således inte om celluliter (eller något annat för den delen). Då är jag bara kåt, glad och tacksam. Haha!


Senaste bilden tagen på min bakdel, på The Mansion för en månad sedan ungefär..

Idag provade jag min utstyrsel för Halloweenfesten på The Mansion och upptäckte att kjolen var kortare än jag hoppats att den skulle vara. Celluliter och allt syns tyvärr. (Då pisk tyvärr inte står på schemat så är jag mer brydd.)
Men istället för att stressa just rumpan av mig veckan innan festen för att hitta något annat tänkte jag slänga ut en fiskelina och fråga hur mycket andra egentligen bryr sig om celluliter?
När jag ser på en kvinnas bak så beundrar jag form, finns det celluliter blir jag glad – jag är inte ensam om att ha det. Samma sak med bristningar som Klumpe nämner i ett tidigare inlägg, jag blir glad när jag ser att jag inte är ensam.
Men för mig gör celluliterna varken från eller till, jag blir inte avtänd eller mer upphetsad av dem.
Kan jag möjligen gå i min utstyrsel utan att skämmas eller är det nu jag ska stressleta efter något annat?