Författararkiv: Sheila

Hur blandar man?

Stundvis saknar jag mitt mer diciplinerade jag. Jag fullkomligt avgudar den blommande slampiga delen av mig och vill inte byta bort den på några som helst villkor – den stämmer så bra med den jag är och vad jag vill göra.
Men även den stora, mörkröda rosen i buketten stämmer med mig och stundvis saknar jag den.

Med den stora röda rosen menar jag den delen av mig som reagerar när en dominant man befinner sig i rummet, en som är tyst på kommando och sitter mycket vackert tack vare långa stunder äv envis träning. Som böjer blicken sådär som man ska som lydig slavinna och bara följer efter sin Masters vinkar, blickar och rena order.
Utmaningen och bekräftelsen i lydnaden.

Nackdelen är att jag tycker alldeles för mycket om att busa, prata alldeles för mycket och ta för mig av orgasmer och annat trevligt. Inte orgasmer på Herrns villkor utan så många som möjligt – bara för att jag vill!

Så mitt stora aber är hur man kombinerar dem, hur kan jag vara lydig och sitta fint men samtidigt vara så lössläppt att jag själv rodnar ibland…?

Jag vill ju ha en så vacker och varierad bukett som möjligt. Hur?

Att besöka swingersklubb

Jag fick en kommentar med lite funderingar angående det här med att besöka swingersklubb, så jag tänkte nudda lite vid ämnet nu. En dag kanske jag får för mig att djupdyka ner i ämnet, vilket förtjänas att djupdykas i då det är stort, känslosamt och likväl som mycket kan gå rätt kan även en del gå fel. Bör tilläggas att jag på intet sätt är någon expert, utan snarare en vänlig själ som funderat på det mycket och efter att ha tagit steget själv gärna hjälper andra.

Det som för oss varit absolut viktigast har varit den konstanta kommunikationen. Stundvis har vi varit beredd att spy på varandra båda två av allt prat, men det betalar sig verkligen i slutändan. Av allt prat har vi nu ordentlig koll på varandra och kan leva ut på ett helt annat sätt. Bland annat släppte jag totalt lös min flirtenergi när vi var på Adam och Eva sist, med Herrns godkännande klämde och kände jag på en ursnygg man (med för övrigt urfula shorts), flirtade loss och trivdes som fisken i vattnet. Det är helt säkert något jag kan tänka mig att vänja mig vid.

Första funderingen jag fick var hur man ska vara klädd.
Ja det är såklart olika för alla. Första gången vi var iväg hade jag en vanlig kort kjol, ett linne och en underbyst korsett. Ganska snart åkte kläderna av ändå och tillslut insåg vi att det är lika bra att göra som ungefär hälften av de som var där, ta av sig kläderna och linda in sig i handduk. För oss större tjejer hade de lite större handdukar också, vilket jag såklart kollade upp innan.
Så gör er gärna fina, men tänk på vad det är ni ska göra. Ni ska troligen sexa på något sätt, ja då åker kläderna av, ta inte kläder som är krångliga att kränga av och på sig är mitt heta tips.
Ska ni dessutom bada bastu och bubbla i poolen, så behövs inte mycket smink heller, ju mindre desto bättre så det är mindre som rinner och som man måste gå på toaletten för att torka bort.
Det var viktigt för mig att känna mig bekväm och inte behöva tänka på sådana saker som rinnande smink eller krångliga kläder.

Hur tar man kontakt?
Vi har lagt vikt vid ögonkontakten. Genom att söka ögonkontakt märker man fort om det är någon idé att ens närma sig. Verkar blicken godkännande kan det vara bra att närma sig paret (tar par som exempel då det är annat med singlar) och varför inte fråga ”är det okej?” Vid nick eller ett ”Ja” rakt ut, ja då är det bara att köra på.
Ett nej är ett nej, det är väldigt enkelt att visa samma respekt som man själv vill bli bemött med och var lyhörd. Jag har alltid en tanke på att paret vi har med oss inte har haft samma samtal natt ut och natt in så de har kanske inte koll på alla gränser ännu, så jag går försiktigt fram. Paret vi träffade sist hade helt andra riktlinjer för vad de ville uppleva och vi respekterade det då vi vill att våra gränser respekteras. Ganska enkelt kan tyckas men kanske är det inte så för alla?

Hur ska vi bete oss om vi träffar någon vi känner från ett annat sammanhang?
Om man besöker klubbar och träffar inom närområdet finns alltid chansen att man träffar på någon man känner. Jag tycker personligen att det inte är så farligt om vi skulle göra det. Stöter vi på någon vi känner så tar jag nästan för givet att de skäms mer än vad vi gör. Vi är väldigt öppna med vad vi gör, till de som vill veta då såklart, det är inte alla som är sådana. Herrn brukar säga att vi iallafall har något att prata om utifall det skulle hända.
Alternativen är att gå och gömma sig eller lämna klubben, men vill man ge upp sina äventyr för några andra? Vem vet, det kanske klickar mellan er fyra och då har ni ett par nära vilket är värdefullt tycker jag. Vi har försökt till dödagar få till någon träff med Hanna och Tom, paret vi träffat ett par gånger, men det går inte matcha scheman och då de bor en bra bit ifrån kan vi inte heller vara spontana. Jag skulle ge mycket för att träffa ett par på nära håll som vi kan sexa med närhelst vi fyra känner för det. Jag har helt givit upp planering med andra ska jag erkänna, jag planerar bara för mig och Herrn för det kommer alltid något mellan när vi ska planera med andra och jag vill inte bli besviken på det sättet mer.
Det andra alternativet om man träffar på några man känner är att bryta isen på en gång, gå fram och hälsa som den förvånade tok man är och få det hela ur världen. Som att riva av ett plåster helt enkelt, och sedan ha en trevlig kväll för har man väl hälsat och fått det avklarat är det inte hälften så spännande längre att det är någon där man känner.

Självklart gör vi alla olika och har olika upplevelser av saker och ting, men jag kan bara utgå från oss och det är vad jag nu har gjort.
Fråga gärna om det är andra funderingar på lur, jag hjälper hjärtligt gärna till.

Svårt att finna ord

Jag har väntat en aning med mitt nästa inlägg då jag inte helt säkert visste hur jag skulle ta fram det.
Vi har för någon helg sedan besökt Adam & Eva, vilket är den swingersklubb vi brukar besöka när vi får möjlighet.
Självklart blev vistelsen där helt enligt mina förväntningar, härlig, sexig och mycket mysig.

Jag har funderat mycket på hur jag skulle kunna berätta om den kvällen (och allt annat spännande som lyckats hända oss på senaste tiden), jag vill gärna berätta så mycket som möjligt, annars skulle jag inte vara nämnvärt intresserad av att blogga.
Ett litet aber är dock att jag samtidigt vill behålla upplevelsen för mig själv och de inblandade.
Så jag lämnar det till handlingarna, minnesarkivet. Är det dock någon som är nyfiken på detta med att gå på swingersklubb är ni hjärtligt välkomna att fråga såklart.

Det jag kan berätta om är att vi hade det lite mysigt på två häromkvällen och passade på att ta lite kort.

Efter fotosessionen avslutades det hela med ett för mig nytt fenomen – multipla orgasmer.
Sedan min kropp börjat hämta sig från krisen den var inne i under vår och försommar har jag börjat kunna få multipla orgasmer. Sådana där som bara avlöser varandra och jag inte vet vart den ena slutar och den andra börjar. Jag är fortfarande väldigt ovan, men jag försöker in i det längsta att flyta med. Vilket inte är lätt för någon med kontrollbehov.

Sheila på kräftskiva

I helgen var jag och Herrn på kräftskiva i grannskapet. Detta är en mycket speciell tilldragelse på en sådan liten ort som vi trots allt bor på. Kräftskivor och midsommarfirande brukar vara heligt för vanliga svenssons då det är en anledning att dricka lite mer alkohol än den sedvanliga vinaren på fredagskvällen och en chans att träffa alla människor man annars bara vinkar till över staketet. Jo, aningen fördomsfullt kan det låta, men det är ungefär så det ser ut här. En typisk liten ort någonstans i Sverige.

Då jag kan vara lite åt det flirtiga hållet till vardags rent socialt så kan detta svämma över när jag har fått i mig lite alkohol och på kräftskivan fick jag tydligen belägg för detta. För att inte tala om att det är otroligt underhållande att driva med så stela män som jag har omkring mig. Vi kan kalla det en hobby som jag har då jag får släppa lös min mer slampiga sida. (Bör tilläggas att jag inte släpper den så pass att otrohet i någon form sker från något håll.)

En av männen höll sig vid min sida större delen av kvällen. När jag vände mig om så var han där. Ingen aning om huruvida han var gift eller ej, men trevlig var han och det kändes tryggt att ha någon med sig sådär.

En annan man erkände det jag och Herrn redan vetat ett par år, att han ”tyckt om” mig sedan första gången han såg mig (på en kräftskiva för ett par år sedan nu) och han erkände också att han brukade titta på mig när vi möttes vid skolan för att hämta barn. Herrn brukar kalla denna man för ”ditt ragg” då den blicken mannen i fråga ger mig inte går att misstolkas och jag ska erkänna att jag suger åt mig av den när jag får den.

En annan man gav mig sitt visitkort när jag, vänligt men bestämt, tackat nej till att följa med honom till buskarna för att knulla. Jag erkänner att jag var bra sugen för vid det här laget hade Herrn tackat för sig, gått hem och däckat. Dessutom tyckte jag mannen i fråga, som var enda singelmannen där, var ganska snygg. Jo jag var kåt också. Men jag tackade nej, jag hade ju inte bett om lov. För att inte tala om att visitkortet och erbjudandet gjorde en annan ”grann-make” mycket förargad, singelmannens kompis. Vilket jag tyckte var aningen underligt då den mannen i sin tur inte erbjudit mig att följa med till några buskar.

Dagen efter vaknade Herrn, inte allt för pigg, och undrade lite försynt om jag var arg på honom eller om han gjort bort sig på något sätt. Detta är helt i sin ordning tycker jag då en man skall undersöka mycket försiktigt om han förargat sin kvinna när han vaknar med en tom säng bredvid. (Jag somnade till någon dålig film på soffan så där sov jag.)
Jag förklarade för honom att han lämnat mig i sticket, kåt och eländig med stela och upptagna män runt omkring mig. Men så visade jag honom visitkortet jag fick, innan det åkte i soporna för dagen efter var han inte så snygg ändå den där singelmannen. Där kände jag mig nöjd och han slapp en utskällning.

Det är något speciellt med kräftskivor… Tycker ni inte?

Det går bara inte in

Jag har, som tidigare nämnt, haft besök av Klumpe och en av hans kvinnor. Eller kallar man det relationer? Partners? Jag som ”etikett och fack-person” har lite bekymmer med min väns livsstil ibland. Rent språkmässigt då, ”vad kallas det och det?”

Självklart passade jag på att fråga så mycket som möjligt, i samma veva som jag försökte förklara min egen ståndpunkt. Det faktum att jag är nyfiken och intresserad av att veta mer, men har svårt att tänka mig själv göra ett sådant livsval och ärligt talat är jag inte mycket klokare idag.

Det får mig att undra om jag är inskränkt och inbankat monogam att det bara inte går in?
Är det som att hälla vatten på en gås? Trots att jag så gärna vill veta mer?

Att leva i en relation är ett hårt jobb, det var vi ganska överens om allihop. Det är en del som ska passas ihop, i praktiken med scheman och annat, men sedan också personerna i fråga. De där individerna som lever ihop på olika sätt.
När det gäller en poly-livsstil är det (i min tanke) ännu mer jobb. Det är inte bara två personer som matchas utan fler. Allt ifrån en till ytterligare tio med partners och partners partners. Något jag undrade främst var när det kan tänkas bli för mycket jobb?
Även om kärleken räcker till mer än en, tårt-teorin osv, hur räcker energin till mer än en?

Detta är några funderingar jag haft under en längre tid och hur jag än försöker lyssna så hör jag inte svaret.
Kanske tar Klumpe med detta i sina 10 frågor om poly, kanske blir det ett separat inlägg framöver, eller så får jag fortsätta fråga och undra.

Det är mycket med att leva som poly jag inte skulle välja för egen del.
Men jag ska erkänna att vara bekräftad och älskad av mer än en människa låter mycket trevligt.

Utveckling av kinks?

Jag läste ett dagboksinlägg på ett forum där jag finns, även Herrn såklart men det är jag som huserar mest på den sidan.
Hur som helst så var det ett inlägg om ens utveckling inom bdsm och det som må tillhöra det området.
Huruvida man utvecklats och blivit den slavinna ens Master hade tänkt, eller om man vandrat sin egen lilla väg ändå.

Självklart funderade jag på min egen resa inom området.
(Jag vet att jag skulle få ner en annan resa på papper men jag följer med inspirationen som den kommer.)
Jag introducerades till denna varma värld genom en väninnas ex. Hon fixade ihop oss för en kväll och efter ett par skvättar alkohol bar det av. Hans spännande vägg med diverse attiraljer användes och stundvis var jag så inne i det att jag inte riktigt minns vad som hände i alla detaljer. Jag kände honom och litade på honom, vilket var det viktiga har jag mer lärt mig i efterhand. Den där tilliten.
När jag gick hem den kyliga morgonen efter, jag smet ut i sann Sheila-anda (jag var aldrig kvar när karln i fråga vaknade oavsett vart jag befann mig), så funderade jag väldigt mycket. Vad var det som dragit tag i mig så? Vad var det som kittlat min hjärna till orgasm, inte bara mitt underliv? Hur kan jag få mer?!
I samma andetag skämdes jag, detta var inte normalt. Att få den reaktionen av en ridpiska mot skinkan, batongen mot min nakna hud. Var jag totalt knäpp?
Efter att ha läst på lite, pratat med andra likasinnade och utökat min egen erfarenhet kan jag idag säga att jag inte är ett dugg knäpp. Jag har bara andra preferenser, vilket inte är konstigt.

Dagboksinlägget jag refererar till menar dock utvecklingen av ens kinks, ens preferenser. Huruvida Mastern plockat fram nya kinks som man inte visste att man hade.
Mitt svar är njae.
I stora drag har jag själv kommit på vad jag går igång på och inte. Men efter att relationen med Herrn inleddes har jag lärt mig mycket om mig själv, dock inget som han ”fått mig” att lära mig utan saker jag kommit på själv vartefter tiden har rullat på.
Att jag tycker mycket om att låta händer, tunga och fingrar gå på upptäcksfärd över en annan kvinnas kropp var ingen nyhet för mig. Att jag dessutom tycker om att ge en annan kvinna pisk var däremot en trevlig överraskning.

Summan av kardemumman är att jag varit min egen lyckas smed, även om visst material kommit från både väntade och oväntade håll.
Att smida framöver blir oerhört spännande, men jag tror att mina kinks är mina och kommer möjligen utvecklas, men inte förändras.

Vägen tillbaka

Så kan man säga att min sommarsemester var över.
Visserligen har det inte varit mycket till semester, jag har jobbat så det stått härliga till. Eller hur det nu kan formuleras. Trevligt har det varit dock så jag ska inte klaga.

Sommaren har även inneburit en kort visit av Klumpe med en av sina partners. Detta var trevligt och jag hoppas vi ses oftare än vi gjort nu. Sist vi sågs var under intervjun vi gjorde för radio, det var otroligt länge sedan.

Snusket Herrn och mig emellan har ökat till en näst intill godtagbar nivå. Mycket vill ha mer såklart men jag kan inte klaga där heller.
Multipla orgasmer är avsevärt bättre än vanligt svensson-sex.
Jag är glad att vi inte fastnade där. Vilket jag var väldigt orolig för ett tag.
Funderingen var huruvida vi någonsin skulle ”komma tillbaka”, om jag skulle få nöja mig med svensson-sex resten av livet. Ja då skulle jag bli totalt tokig det kan jag säga. Herrn är nöjd med vilket som, han kan leva utan sex på ett sätt som jag aldrig skulle kunna. Det ligger inte för mig bara, jag blir rastlös och ”törstig”.

Nu har vi dock som sagt hittat vägen tillbaka, vandrat där ett tag och med spännande upplevelser och uppdrag har jag det riktigt bra. Haha!
Har saknat er på bloggen dock.
Ni som alltid har en annan åsikt än min, ni som håller med och ni som bara läser.

Jag ska ta några andetag och försöka återberätta så mycket jag kan från denna svacka, en svacka som helt säkert många känner igen.
Jag återkommer…

Lägesrapport

Jag har suttit här och väntat (nåja inte suttit vid datorn hela tiden, men jag tror ni vet vad jag menar ändå) att jag ska sluta blöda och återuppta snusket med Herrn för att sedan också ha motivation att skriva något här på bloggen.
Mest självklart för att få ruljans på passionen och leklustan igen men jag har haft lite dåligt samvete då jag försummat bloggen å det grövsta sista tiden.

Utan tvekan tror jag att ni någonstans förstår. Hur kul är det att läsa om att jag bara blöder och blöder?
Bättre då att jag väntar tills det finns något roligare att läsa om känner jag.
Därmed denna ekande tomhet från mig här.

Läget är dock fortfarande desperat.
Jag var hos barnmorskan för att få hjälp då min kropp inte känner att två månaders konstant blodförlust är något den klarar av, egentligen. Blodvärdet låg på 87 (normalt för en kvinna skall Hb´t ligga på 120-150g/l) så att jag har konstant huvudvärk och är ofantligt trött var inte det minsta konstigt.
Att ta p-sprutan var med god förhoppning men helt klart det dummaste jag har gjort i mitt liv.

Både Herrn och jag själv fasar för när blödandet väl slutar och järntabletterna fått chans att verka för då kommer jag vara ett monster. Hoppa på alla som känner att de vill ge mig njutning för Herrn kommer inte orka med och jag har hur mycket som helst att ta igen!

Nej till snuskprat vid snusk

Snuskprat i sängen har jag aldrig förstått mig på.
Herrn och jag skulle komma till häromdagen. Eftersom p-sprutan fortfarande sitter i och jag alltså är i slutet på vecka 6 av blödningar (jo jag är aningen trött och hängig) blir det inte så spontant eller passionerat utan det blir en hint om att ta fram handdukar och sedan missionären, vilket är en ställning jag älskar så den biten är inget problem men jag saknar ärligt talat passionen och experimenterandet i vårt sexliv. Hur som helst försökte Herrn hotta upp det lite med att jag skulle prata snusk med honom under tiden.

Jag frös till is och hoppades att han inte menade allvar.
Tydligen gjorde han det och tillmötesgående som jag är pratade jag lite om hur skönt det var och kände direkt att sexet inte längre var skönt, mitt prat var oerhört krystat och jag slutade faktiskt ha känsel i kroppen. Jag låg bara där och pratade vilket resulterade i att jag tillslut gav upp för jag ville också passa på att ha det skönt när vi nu äntligen kom till skott (vi gör det så sällan nu för tiden). Men för min del fick jag börja om från början och självklart blev han då klar före mig och aningen frustrerad var jag när jag somnade sedan.

Vad är det för dumheter med att snacka i sängen? Pratar man inte nog mycket utanför, i vanliga livet, så det måste följa med ner i sängen?
Jag hade lika gärna kunnat prata om vad som behövde handlas eller planera maten, så otroligt osexigt var det och jag gick framför allt miste om en otroligt efterlängtad omgång sex!
Aldrig mer.

(Jo det finns de som tycker om att babbla i sängen, jag säger inget ont om dem, jag är bara inte en av dem.)

Konst på jobbet

Något jag och Herrn är överrens om är att ”fönstershopping” är helt okej. Det vill säga att vi tittar på attraktiva män eller kvinnor som vi ser, att se men inte röra har vi båda svårt för att se hur det inte skulle kunna vara okej. Så vi tittar och tittar, speciellt nu när det är sommar och kjolarna blir kortare, urringningarna djupare och männen vaknar till liv på ett annat sätt.

Jag kan inte säga att jag tittar på en speciell typ, det ska nog vara att de har en speciell utstrålning.
Där jag jobbar kan man stundvis råka på en grupp med vältränade män, inte muskelberg, sådant intresserar mig inte heller utan det är ganska vanliga män. Förutom en.
Han är som en tavla i ett galleri som man bara vill titta på, inte ta hem då det skulle förstöra hela illusionen (förutom det faktum att jag redan har en vacker man hemma).

Jag tycker det är trevligt att smygtitta på honom där han står.
Han är lång, har mörkt kort hår och djupa mörkblå ögon. Han står med benen lite i sär och har de starka armarna framför sig, den ena armen mot den andra. Lite som en militär. Öppen men ändå låst på något vis. Kraftiga men ändå seniga armar och starka händer, syns det att han har, ingen ring.
Tyst och mystisk, säger ingenting och rör oftast inte en fena trots att jag vet att han ser och uppfattar precis allt runt omkring. Så kommer det där leendet plötsligt mot mig. Det som säger ”hej där, dig känner jag igen, trevligt att se dig igen”. Han känner igen mig, det ser jag i hans ögon, för honom är jag dock inte något speciellt annat än en kollega. Jag trivs med att ha det så, då kan jag titta utan att bli tittad på. Jag kan beundra konsten som är den mannen, möta hans igenkännande leende och sedan gå vidare med min dag.
Hem till min alldeles egna vackra man, som jag faktiskt får röra.
Vilket är den allra bästa konsten enligt mig, haha.