Författararkiv: Blanka Blad

Vi fortsätter på könsrollstemat

Jag vill uppmuntra er läsare att läsa One Way Communcations beskrivning av första föräldramötet på hennes äldsta barns skola. Intressant nog så knyter det an till något som samtalas om här på bloggen, nämligen könsrollerna vi bär med oss.

One Way Communications läsvärda inlägg finner ni här! Läs.

Jag slås mest av hur många försöker låsa andra människor i tankefängelser. Varför?! Folk försöker göra mänskligheten fyrkantig, när vi borde veta att vare sig människan eller världen vi ska leva i är det. Vi behöver vara alla möjliga former för att skapa den bästa världen vi kan få.

Bra och dåliga svar om svartsjuka

Jag instämmer så klart i Klumpes åsikt att svartsjuka är något som inte är bra för en relation. Vi tror att det är en viktig känsla att lyssna till för att den säger något om ens behov, men att råden från relationsrådgivare oftast går ut på att partners till den som känner svartsjuka ska anpassa sig. Att det är en känsla som inte ska väckas snarare än hanteras.

Att relationsrådgivare ger dåliga råd är ingen nyhet, men när psykologer gör det och på en plats som Psykologiguiden så är jag glad att välskrivande personer som leg. psykolog Tanja Suhinina uppmärksammar det och ger bra svar.

Läs ”Ang en svartsjuka i öppen relation-fråga på Psykologiguiden”.

Tävling: Vinn en Rabbit & Pearl

TÄVLINGEN ÄR NU STÄNGD FÖR NYA MOTIVATIONER! Tack alla som skrev en och deltog!

Nu är det dags för tävling igen! Vi tänker att någon av läsarna kan få en bra start detta lustfyllda år med att avnjuta en ny leksak.

MartinShop var vänliga och skickade med ytterligare ett exemplar av Rabbit & Pearl. Det är en exakt likadan leksak som vi recenserade för inte så länge sen och vi vill säga ett stort tack till MartinShop som skickade oss både ett recensions-exemplar och ett ex som vi kan ge till en lycklig läsare. Blanka gillar den mycket och förhoppningen är att dess tvilling kommer att göra nån av er lika nöjd och glad. Den är inte lika vacker som mer modernt designade men orgasmerna är starka och sköna!

Denna gång kör vi en klassisk typ av tävling. En sort som vi båda uppskattar mycket. Reglerna är enkla: skriv en kommentar nedan och motivera varför precis DU ska bli en vinnare av denna rabbit!

Gnugga geniknölarna och ge oss en riktigt bra, rolig, fyndig, desperat eller smart motivering. Allt du behöver göra (förutom att komma på den) är att skriva ner den som en kommentar till det här inlägget samt se till att en fungerande epost-adress skrivs i rätt fält. Att epost-adressen fungerar är viktigt – vi behöver kontakta vinnaren för att veta var vi ska skicka en Rabbit & Pearl!

Sista dagen att ge din motivering är den 23e Februari, dvs om två veckor. Vi kommer att publicera vårt val (med motivation varför vi valde den) den 25e Februari. Observera att vi inte tar emot motiveringar någon annanstans än som kommentar till just detta inlägget. Om du skickar det via mail, twitter, fax, röksignaler eller whatever kommer vi att ignorera det!

Vi vill till sist återigen tacka MartinShop som sponsrat både recensionen och denna tävling. Tack!

rabbiten2

Vänskap, jag fattar inte hur ni lyckas

Jag fann denna vackra serie ”I think I am in friend love with you” (övers. jag tror att jag är vänkär i dig) av Yumi Sakugawa och önskar att jag vågade sända den till de vänner jag skulle vilja be om mer plats för mig i deras vänliv. Det modet har jag dock inte, och inte tar jag någonsin upp det till samtal.

(Det här inlägget behandlar en av de känsligaste frågor jag kan skriva om, så vänligen om ni känner mig eller skriver en kommentar ber jag om varsamhet.)

Friendship-stone-SMALL-dreamstime_691450-3

I min värld finns det två typer av vänner, det finns de jag varit ihop med tidigare i kärleksrelation och det finns de jag har haft en vänskaplig relation med sedan jag träffade dem. Den första kategorin är liten och med dessa är jag öppen och kommunicerar även negativa känslor. De andra, hm, där har jag svårare att berätta om när jag blir ledsen, sårad och/eller arg. Jag säger sällan högt saker som ”snälla, kan du tänka dig att höra av dig oftare” eller ”jag vill ses oftare” och gör jag det verkar människor inte förstå vilken ansträngning det är för mig. Inte heller uttalar jag sånt som ”jag blir ledsen när du säger att du vill ses om och om igen, men sen aldrig har tid för mig”.

Min erfarenhet är att vänner inte kan ta den typen av diskussioner, speciellt inte då jag är så otränad på att uttrycka denna typ av känslor att mitt vanliga rätt lugna trevliga vän-jag blir forcerat på ett sätt som anses barnsligt och fel. Jag har till och med fått höra ”men vi är ju faktiskt bara vänner” som svar på försök att kommunicera negativa känslor där jag önskar något av den andra i vänskapsrelationen. Oftast, om jag ska jämföra med kärleksrelationer, så är mitt behov att bli hörd större än att något faktiskt sker i handling. Jag behöver dock få uttrycka om jag upplever att något (borde) förändras om relationen ska hållas hälsosam.

En skillnad jag upplever finns mellan kärleksrelationer och vänskapsrelationer är förmågan att lyssna oavsett om den mottagande tycker frågan är viktig eller inte. I kärleksrelationer och de av mina vänskapsrelationer som kommit ur kärleksrelationer så får själva orsaken vara hur oviktig som helst, det som lyssnas till är känslan saken väckt. Medan i vänskapsrelationer behöver saken ha legitimitet före känslan kan lyssnas till. Lite som att, om jag tycker att sparka någon på smalbenen är okej så behöver jag inte lyssna på min vän som säger att det gör ont.

Om jag inte tror att det uttryckta negativa kommer lyssnas till eller kan förändras, ex någon vän som behandlar överenskommelser vårdslöst, utan håller tyst så drar jag mig undan mentalt. För varje sån gång jag skulle vilja säga något men väljer tystnaden, så blir vännen förflyttad något snäpp längre ut från mitt inre.

Periodvis är jag starkare och vågar utmana mig själv. Jag testar tillit, något jag har mycket lite till människor. Min bristande tillit har genom åren visat sig som en total öppenhet, något andra lätt tolkar som ett överskott på tillit. Länge hade jag som motto, ”öppenheten är skenbar, det viktiga döljs av den”. Likaså hjälper min familj till att ta upp saker jag känner mig obekväm med, detta för att (minst) Niva anser att jag inte bör ta beslutet ensidigt att avbryta vänskaper. Det är högst olämpligt. Relationer består av minst två personer.

Ibland när jag talat om vänskap med andra så får jag höra ”med riktiga vänner kan man tala om allt, annars är det inga riktiga vänner” och hm, jag vet inte hur jag ska tolka en sådan mening. Vill den jag talar med säga att jag inga riktiga vänner har utöver de tre jag vågar ha så stor tillit till att jag vet att jag kan berätta när de sårar mig utan risk att de försvinner? Eller?

Jag önskar att jag vågade vara mer öppen mot vilka jag skulle vilja spendera mer tid med, men jag väljer än så länge hellre att vara okunnig om deras eventuella ovilja än låta mitt vänhjärta gå i tusen bitar. Några väljer jag till och med att bara vara på bekantnivå med för att jag är rädd att min önskan om att vara närmare vänner skulle komplicera relationsbanden, hellre hålla avstånd då.

För mig är det vänskap som är den mest komplicerade relationsformen, jag förstår inte hur ni andra får det att fungera. Detta är en av anledningarna till att jag inte arrangerar mina relationer som en relationsanarkist och behandlar alla som vänskapsrelationer för jag skulle aldrig orka leva enbart i den osäkerhet vänskapsrelationer ger mig. (Kanske utvecklar detta någon gång…)

Vatikanen ger kurortsresor till gravida

Enligt en forskare kan moderns mående under graviditet påverka barnets kommande sexualitet. Mödrar som stressar eller tar droger ska enligt denna forskare ha större möjlighet att föda ett barn som senare visar sig homosexuellt.

Min första tanke var, vad spelar det för roll?

Min andra att det låter som ren smörja, men jag orkar inte kolla upp forskarens bakgrund. Ofta visar sig den här typen av nyheter komma från något ultrakonservativt kristet universitet där man utöver den här typen av biologiska undersökningar också studerar skapelseläran. (Vilken alla sunda människor inser är humbug, vem har någonsin hört talas om hantverkare som blir klara på sju dagar?!)

Den tredje var dock lite mer upplyftande, för om nu rabiata heterosexualister önskar göra världen ensidigt heterosexuellt så borde ju alla kvinnor som är gravida få ledigt från jobbet tidigt i graviditeten så att de inte riskerar att stressa och sen föda homosexuella barn. Så bli nu inte förvånade om Vatikanen kommer med förslag om kurortsresor för alla gravida.

Olika tempo

Det här är mitt största polyproblem, att vi har så olika tempo inom familjen. Dagar som denna när några i familjen är krassliga, en har nattjobbat och det ska julstädas blir det riktigt tydligt och då ett problem. En behöver hård punk för att städningen ska fungera för hen, något en annan tycker illa om och den tredje har sprängande huvudvärk.

Jag älskar samla människor hemma hos oss på julen, men detta knas före skulle jag gärna komma förbi.

Sådär, behövde gnälla av mig och då vi ofta får frågan vad som är jobbigt med att vara poly så fick det bli ett snabb inlägg istället för Twitter. Nu tillbaka till skura golv. Imorgon är det julafton.

Minnen

Jag har så länge tänkt skriva något om hur det inte blev ett avslut i lekrelationen med H, hen som kallades Vännen, på min blogg Blanka blad. Orden brukar dock fastna. Smärtan känns inte ohanterlig längre. Jag blir glad numera när jag läser att han mår bra. Ärren efter att så många samtal om hur vi skulle avsluta bara blev ett ”jag hör av mig” värker dock fortfarande. Att det inte blev ett ordentligt avslut. Ingen omvandling till något nytt utan bara tomhet kvar.

Den akuta smärtan avtog inte förrän jag insåg att det vi skojat om så många gånger, hur naiv och oerfaren han var, faktiskt stämde. Att han inte förstod hur ont han gjorde mig eller hur nära jag var att ge upp kontakten med gemensamma vänner för att jag inte kände mig bekväm att vara på samma ställe som han. Att han inte heller förstått många av sakerna jag förklarat om mig själv. Det var första steget mot att bli mindre arg, för att vara arg över någons okunskap, det klarar jag inte.

Jag kände dock inte för att vara lärare på nytt för honom, så jag orkade inte förklara för honom vad som hände. Jag lämnade också kinkyscenen, den var/är viktigare för honom och jag skulle ändå inte våga skapa relationer där, för om jag var osäker före jag träffade honom så är jag numera osäker och bränd.

När jag såg den här från Kimchi Cuddles, en bra polyserie, tänkte jag direkt på H. För så här ser vår kontakt ut i dag. I alla fall från mitt håll.

Memories

Att flirta med kvinnor

Jag mötte för något år sedan en av dessa sällsynta underbara människorna som får tiden att stanna. Det händer för mig endast med kvinnor, kanske just för att tillfällena är mycket lätträknande. Det är endast fyra kvinnor som det hänt med.

Det var hon jag var kär i under tonåren. Den förälskelse jag tryckte undan och inte insåg att det var en förälskelse förrän i trettio års åldern.

Det är Indra. Mitt fantastiska älsklingsex som får mig att le i det mörkaste mörker och lovar mig gratis te om jag blir utfattig. Hon som får mig att orka ett steg till, ett steg till, ända tills jag faktiskt når dit jag vill.

Det är en tredje kvinna jag fortfarande söker mod att förklara hur hennes närvaro förändrar rummet, tiden, livet för mig när hon är nära. Hur jag bara vill krypa in i hennes famn och stanna där. När hon behövt stöd har jag ibland velat släppa allt, men så vågar jag inte för jag vill inte vara påträngande och jobbig. För krasst sett, jag skulle vara som en sprallig vettlös hundvalp om jag fick vara i hennes närhet och hur söta såna än är, så är det ett sjå ta hand om hundvalpar – även mänskliga sådana. En gång har jag sovit bredvid henne och jag blir fortfarande yr av minnet av hennes doft.

Så för ett år sen mötte jag hon, den fjärde kvinnan, som jag drömmer om ibland. Fåniga små drömmar, en om hur vi kysste varandra och hon smakade havssalt. Fast sen skulle hon tvätta så vi var tvungna att avbryta. Och ändå, jag blir varmrosig om kinderna när jag tänker på drömmen. För där fick jag kyssa henne.

Nyligen hördes vi av efter en tids ”mycket på varsitt håll” och jag svävade ut på Twitter i glädjetjut över det lilla lilla att hon vill sända mig ett meddelande. Så nu har vi pratat lite på nätet.

Det är dock så svårt att flirta med kvinnor för mig, för om det här var en vanlig man (en cis-man) så skulle jag slängt in något flirtigt och sett om han hängde på. Jag är riktigt bra på nätflirtning och hyfsat bra på flirta med främmande män öga mot öga. Jag har insett att om jag tar någon cis-mans hand så kommer det tolkas som en flirt.

Om jag möter en man gör jag det enkelt. Lite krasst sagt, jag kan alltid gå över till att hångla och suga kuk. Två saker jag vet att jag gör bra och även om jag inte hade det så är cis-män löjligt förtjusta i att bli uppmärksammade (förlåt men ni är ju det!).

Till saken hör att jag sällan flirtar med människor jag känner sedan tidigare oavsett kön. Jag är bäst på att flirta när jag gör det med främlingar.

Med de unika kvinnorna blir jag stum. Jag börjar tänka att de inte är intresserade av andra kvinnor, att jag är oerfaren, att jag inte har så mycket att ge. Att som kvinna röra en annan kvinna ses som vänskapligt och inte kåt hudsökande. Jag vet inte fraserna, jag vet inte hur ögonkasten ska gå. Ibland, ibland tror jag att jag finner en del av koden, som i går på ett seminarium där jag tror att jag skulle kunnat flirta om hon jag tittade på hade varit en av de jag längtar efter. Vi fick båda det där glittret i ögonen.

Klumpsnusk säger att jag låter som en dålig högstadieroman. Indra klappar lite på mig (kanske väntar in att jag är mogen sluta vara tonåring i den här frågan). Niva undrar varför jag gör det så svårt.

Ibland önskar jag att det kom en kvinna och svepte bort fötterna på mig. Bara ledde mig i handen och förförde mig. Finns du där ute?

http://kimchicuddles.com/post/61756614981/girl-crush

(Källa:Girl Crush, Kimchicuddles)