Författararkiv: Blanka Blad

Myterna om den goda polyn

Äntligen har skrivsuget och tiden att skriva sammanfallit plus att jag köpt ett tangentbord som passar min platta vilket förenklar skrivandet. Livet är gott.

Jag har senaste dagarna funderat en del över polylivets avigsidor så jag hoppas att det kommer bli några inlägg om sådant. Missförstå mig rätt, jag skulle inte vilja leva på något annat sätt och detta jag kommer beskriva är endast avigsidor ibland, andra gånger är det skälen till att jag vill leva mitt liv med flera älskade i det.

Jag tror att jag kommer att ta ett monoperspektiv på frågorna och det kommer att vara den idealiserade bilden av lyckliga tvåsamma jag utgår ifrån. Den bilden jag ibland när det strular i någon av relationerna drömmer om att ha med den enda rätta som jag alltid stämmer överens med och som kan uppfylla alla mina behov och vi behöver aldrig anpassa oss efter några andra än oss två.

Ämnena kommer att handla om ”trygghet och föränderlighet” och ”många viljor i ens liv”, men först ut är en av anledningarna till att jag så sällan skriver om polyrelaterade saker längre, myterna om hur den goda polyn ska vara. Det dök upp i ett samtal med en annan ”gammal poly” som svarade ”ha ha jaaa” när jag skrev att ”bilden av hur den goda polyn är står mig upp i halsen så mycket att jag slutat skriva om polylivet”, så jag antar att jag inte är ensam om att känna att det finns begränsande myter. Vi talade dock inte mer om vilka saker hen tyckte begränsar så här nedan är endast mina.

Jag vet att ingen av mina närmsta skulle lägga det på mig och jag blir så störd av att jag vill leva upp till bilden av ”den goda polyns” liv. Den hindrar mig från att leva MITT liv. Jag vill klargöra att detta är en läggningsfråga om man påverkas av myterna om ens livsstil, så ni som lever tvåsamt, tro inte att ni kommer undan ”den goda tvåsamma” om ni har liknande mindset som jag. Fast ni har istället bilden av att endast attraheras av en, leva i kärnfamilj och lyckliga i nöd och lust tills döden skiljer er åt att leva upp till.

Så hur ser bilden av den goda polyn ut?

Vi kan väl börja med den tredje frågan vi flersamma alltid ska besvara tvåsamma; hur är det med svartsjukan? Tack den mår åt helvete bra och gör mig vansinnig, kommer jag svara nästa gång. För i bilden av en god poly, även i samtal med andra polymänniskor, är den svartsjuka någon annan än en själv. Ett tag brukade jag säga att ”jag är den enda svartsjuka polyn” för det lät så. Alla visste om någon som är svartsjuk för det är en naturlig känsla, men de själva var det inte.

Jag känner svartsjuka. Den är ibland ogrundad och irrationell, ibland är den relevant och grundad i något jag vill förändra eller något som sker under ytan men jag inte kan sätta fingret på.

För trots alla våra skriverier om ”kommunikation, kommunikation, kommunikation” så fallerar vi så klart rätt ofta på den punkten. Ibland för att vi är rädda och därför inget säger, eller glömska, eller missförstår, eller skjuter upp, eller vilken anledning som nu gör att världskrig bryter ut.

Myten om den goda polyn etablerar att det är viktigt vara öppensinnad, så helst ska du vara okej med alla typer av lagligt sex, alla typer av lagliga konstellationer av människor och allt som kan anses vara öppensinnat. Det är också viktigt att påpeka att det handlar om lagliga saker, även om det då och då dyker upp de som tycker att den goda polyn ska vara än mer öppensinnad och exempelvis inte åldersdiskriminera de under 15 års ålder.

Men nej, jag är inte okej med vad som när som hur som med vem som. Jag är rätt inskränkt. Kanske inte jämförelse med de flesta andra människor men jämfört med bilden av en goda polyn. Jag tycker exempelvis att 42 åriga män som har uteslutande sexuella relationer på distans med 17-åriga flickor är diskutabelt. Min erfarenhet är att 17 åringar generellt vill öva mer på hela biten av relationsskapande än att bara ha sex, men att de tar vad de får utan att kunna formulera sina behov.

Jag älskar till exempel inte alla människor, gud jag tycker till och med de flesta är rätt korkade. Ibland när mina partners presenterar någon av sina viktiga så undrar jag vad de ser i dem. Dags för en till brasklapp: det gäller så klart ingen av de nuvarande, eller tidigare, eller igenkänningsbara i den lilla krets av människor jag lever med. Ni ser varför den goda polyn alltid ska älska sina bonuspartners? Men jag erkänner, tanken att Niva en dag presenterar en ultraortodox radikal tonåring är liksom inte främmande.

Här kan jag ju flika in en del av den goda polyn som jag inte har svårt leva upp till, men som andra kan känna begränsar; den goda polyn är vänsterfeminist. Så det så.

Den goda polyn slår i vissa frågor mellan två ytterligheter, antingen är det rätta att leva i holistisk kosmisk kärlek till alltet eller så ska man vara cyniskt slängd i käften. Jag drar åt det senare hållet men gillar en och annan flummig tanke om meningen med livet.

Att älska alla innebär också att den goda polyn alltid lycklig över att dens partner hittar nya kärlekar. Jepp, så är det. Vi har till och med uppfunnit ett tröstpris till den partner som nu ska ge det nyförälskad paret utrymme, vi kallar det NRE – new relationship energy. Det är den goda polyns variant av de tvåsammas ”reta aptiten ute, äta hemma” där den nya bubbligheten bubblar över till den gamla relationen.

Det är klart den inte alltid gör. Dygnet har 24 timmar och nyförälskade kan vara väldigt uppe i det blå. Det kan vara jobbigt om man själv är inne i en ”vill möta någon men finner ingen lämplig” fas eller ”sex fungerar inte för mig just nu” eller bara ”fan, jag behöver mer uppmärksamhet än jag får”. Att det kommer nya människor in i ens liv kan också förändra väldigt mycket i överenskommelser, ex vem vill och ska man ha vätskeförbund med?

Och just det, till dig som är nybörjarpoly för denna del av myten om den goda polyn har jag endast mött hos er; det finns polypar, det är okej. Att du vill ha en triad, en flock på 5 eller en storfamilj på 9 gör inte att andras sätt att leva poly slutar att vara poly. Det innebär att vi är olika. Jag lever i första hand i par, det gör mig inte tvåsam och det gör mig inte mindre poly.

En till myt; Den goda polyn gör överenskommelser, följer dem och är öppen och ärlig mot sina partners. Yeah, right. Alltid. Varje gång. Nästa gång jag hör den skriker jag. Håll för öronen.

Överenskommelser är bra, men de håller bara tills det blir missförstånd, glöms av eller någon inte följer dem. Ärlighet och öppenhet, ja, det är en svår fråga för vad ska och vill man vara öppen med? Klumpesnusk och jag kämpar, fyra år efter att vi möttes, fortfarande med den och gör överenskommelser som vi inte alltid kan och vill följa. Så, att det är så enkelt som att gör en överenskommelse och följ den är det inte. Människor är mer oberäkneliga än så.

Men nu tänker du kanske; jag har minsann mött massor av kommunikativa, sexpositiva, hippieklädda queera polymänniskor med vänsteråsikter.

Nej du har mött individer. Vi är nämligen rätt många som både uppfyller myten och som protesterar mot den och begränsas av den. På en och samma gång ibland.

Att överleva vintern

Jag är inte överförtjust i vinterhalvåret. En kraftig brist på D-vitamin har under många år sänkt mig totalt. Före jag blev medveten och skapade bra rutiner och lååångt före jag fick D-vitamin i rätt dos för två år sen så kunde jag sova 16 timmar om dygnet. Min kropps 28-29 timmars dygn ställde till det så att jag plötsligt hamnade i att frukost fick köpas i stadsdelens enda nattöppna 7-Eleven strax före stängning kl 1 på natten. Mina räkningar gick till inkasso. Inte optimalt för ett fungerande liv.

Under åren jag hade skapat bra rutiner med hjälp av en Skalmanklocka (mat och sovtider) men ännu kämpade med vinterdepressionen så gjorde jag ett år en Sexleksakskalender där jag lite då och då gav mig själv en sexleksak fint inslagen i presentpapper som uppmuntran. Vilken leksak det blev lottade jag,  men dagarna var noggrant utmärkta i kalendern med glada utrop liknande ”bara februari kvar nu, sen blir det lättare” om jag skulle haft lucköppning i dag. Det var ett trevligt sätt att räkna ned tiden fram till våren.

Denna vinter har D-vitamintillskottet hjälpt upp så även om jag släpar mig upp på morgonen så funkar det okej med jobb och relationer. Jag är till och med kåt och fittan fungerar som den ska med svullnad och savande. Ja,  himmel vi har planering för sommaren och jag skriver texter!

Tänkte på min sexleksakskalender när jag städade undan leksaken vi recenserade i julas (den var wow! och recension kommer) och samtidigt fick nästa med posten.

Kanske skulle en sexleksakskalender 2015 sett ut så här? Strap-on harnesk,  buttplugs och glasstavar… Dagdrömmer mig bort till sexiga stunder.

image

Olämplig förtjustning

Jag roas av att se mina mönster. En av dem är olämplig förtjusning i personer som jag bör hålla mig ifrån. Att jag kom att tänka på det är så klart för att jag är där igen. Jag är löjligt förtjust i en olämplig person. 

Det ger energi och det tar energi. Jag blir glad i kroppen av att se föremålet för min förtjusning, men samtidigt känns det lite bakom att igen sukta så efter någon som är så olämplig. 
Att jag skriver föremålet är för att jag vet ytterst lite om personen bakom, hens drömmar och tankar, och även om jag suktar efter mer kunskap inser jag att vara attraherad  av en (förmodligen tvåsam, oqueer) person som jag är i beroendeställning till är ytterst olämpligt.
Under tonåren och tidig vuxenhet trodde jag att detta var förälskelse men även om det har likheter så är detta inte samma sak. Detta är barnets lek med att testa känslor som lämnat mönster som jag fortsätter upprepa då och då. 

I mina vuxna förälskelser har jag inga mönster för vem jag attraheras av, men i den barnsliga förtjusningen har jag tydliga kriterier för vem som blir föremålet. Det är alltid en han, han är lugn och hjälpsam, nästan utan undantag har han kunskap om något jag vill veta mer om och förklarar det för mig. Kroppsligen har han glittrande ögon och en viss kroppstyp.
Fördelen är att de är bra människor så jag har aldrig vad jag vet riskerat fara mer illa än att få ett träningsvärksömt hjärta och jag vet att när kunskapen är min fallnar min förtjusning och lämnar kvar respekt och förtroende för personen. Så, jag (försöker) njuter av att se de glittrande ögonen och sexiga armarna medan jag väntar på att förtjusningen ska lägga sig.

Jag kan se att jag söker någon som uppfyller önskemålen jag har på en far. Kanske dags att utforska om daddylekar är något för mig? Jag vet ju vad jag söker.

Om att bete sig på nätet

Jag har legat sjuk hemma och har därför haft tid att se Darkside community uppröras över något som upplevdes som hot om outning. Det verkar löst sig genom ansvarsfull kommunikation mellan parterna.

Jag har under tiden facinerats över hur många som inte riktigt har vett i sitt informationssökande på nätet och inte vet hur information ska hanteras.

Vi kan väl börja med att klargöra några saker,  det jag kallar informationssökande ovan är väldigt snarlikt förfölja (stalka) och att ha information är att skaffa sig möjlighet att göra en maktutövning. Att visa för någon att man har information om personen är sällan särskilt uppskattat,  att berätta för andra information om någon är ganska ohyfsat.

Jag och Klumpesnusk har blivit utsatt för alla formerna,  allt från de uppspelta ”jag hittade dig” till de hotande ”jag kan avslöja dig”.  Jag personligen har faktiskt blivit mest upprörd över de som fört vidare till andra som inte skulle kunnat räkna ut vem jag är på egen hand,  följt av ilskan på den glada, för att bli irriterad på den som hotade.

Varför i den ordningen? Jo, för de första gav bort något de inte visste om jag var okej med, den glada tog sig friheten att själv skapa en koppling till mig utan att blivit inbjuden och ingen av dem gav mig respekt och utrymme. Den sistnämnda hotade att göra något som för oss är rätt menlöst och visade på hur otrevlig hen är,  men gav också mig friheten att be personen dra dit pepparn växer.

Det är nämligen inte svårt att räkna ut,  söka upp information om vilka vi är. Vi är båda duktiga nog på nätfrågor för att,  om vi hade velat, ha lagt dimbankar kring oss,  men vi ser inte poängen. Vi vill dock ha respekten för att vi valt att inte kalla bloggen ”familjen Svenssons tankar om livet” och att vi gör skillnad mellan våra privata jag och våra blogg-jag. (Svensson är inte vårt familjenamn,  men det förstod ni väl?)

Jag har dock också förundrats över vad människor tror är hemlig information. Ditt fullständiga namn,  din ålder,  din bostadsadress,  vem du lever med,  vilken bil du kör och vilka öppna forum du använder din mailadress till är en klickning bort. Har du ett unikt yrke eller intresse,  ge mig en digital facktidning. Publicerat födsloannonser i lokaltidningen? En sökning bort.

Så,  med det borde man avstå från att söka information? Ja,  många tycker det. Själv är jag alldeles för förtjust i att se vad jag kan gräva fram för att vilja avstå,  men om man har makt måste man vara försiktig med hur man använder den. Inget av det jag kan få fram är i sig själv hemligt för det är publicerat på nätet eller går att nå via offentliga register.

Jag har därför dessa tumregler;
* jag berättar inte för personen att jag har informationen
* jag använder inte informationen vare sig för glädjeutrop eller hot
* och om någon gett uttryck för att den vill ha en slöja mellan nick och identitet respekterar jag detta.

Lite modern etikettsrådgivning.

P-piller, celibat-piller – kärt barn har många namn.

Enligt DN ska en studie slå hål på myterna om P-piller. Varje deltagare ska äta p-piller i tre månader och så ska biverkningarna utvärderas. Tre månader! Under tre månader är p-piller mystabletter för mig,  jag blir gosigare och gosigare och mer och mer asexuell och sen kommer problemen med avstängdhet och viktökning för att jag tappar kontakten med kroppen. Det enda annat tillstånd som fått mig lika stillasittande är depression.

Jag har gjort 4 försök i mitt liv,  jag har testat alla typer av p-piller. Senast åt jag p-piller i fem månader och först 7 månader efter att jag slutat började sexlusten återkomma. Mitt sekret bråkar fortfarande. Varje karta representerade omkring 1 kg,  jag blev besatt av socker. För mig är det gift som förstör mitt liv med sina biverkningar. Kalla det inte myter för det är det inte i mitt enskilda fall.

Jag är bara ett fall så jag är inte vetenskap,  men denna besatthet som finns vid att bevisa att p-piller inte påverkar och att då inte göra en långtidsstudie för att få riktiga resultat. Jag förstår det inte.

Att säkra perioder (fel använt) skulle vara enda alternativet till p-piller är goja,  kanske vi behöver studier på hur människor informeras om alternativ till p-piller istället?!