Var går gränsen för samvetsfrihet?

Jag undviker oftast att skriva om politik i den här bloggen, men det här med samvetsfrihet har gått och snurrat i mitt huvud och nu behöver jag få ut tankarna.

Samvetsfrihet är nånting som den nya KD-ledaren lägger en del tyngd på. I korthet tycker Ebba att vårdpersonal ska få vägra utföra aborter om det strider mot deras religion. Ebba lägger fram det som nåt slags moralisk plikt att följa sitt eget samvete, men jag tycker personligen att konceptet med samvetsfrihet är farligt för vårt samhälle.

Först och främst, jag är helt för aborträtten. Jag tycker att rättigheten för kvinnor att få trygg, säker och laglig abort är en av många grundstenar i ett upplyst och modernt samhälle. Att kvinnor själva ska få bestämma över sin kropp är för mig självklar, precis som jag som man har rätten att själv bestämma över min kropp.

Jag är ganska trubbig i min åsikt om samvetsfrihet inom vård och sett ur abortsynpunkt: Om du vägrar utföra aborter pga din religion eller samvete är du olämplig att arbeta inom den karriär du valt och bör uppsöka en ny karriär som bättre matchar dessa åsikter. Så enkelt är det.

Samvetsfrihet som koncept öppnar upp för en hel del obehagliga möjligheter. Ebba tycker ju att det bara ska gälla vården, detta eftersom hon i likhet med många andra kristna konservativa delar en entusiasm för att försöka bestämma över kvinnors kroppar som ett politiskt redskap.

Men vad skulle hända om alla fick hävda samvetsfrihet och på så vis kunna använda det som ett slags get-out-of-jail-free-kort?

Det är här som samvetsfrihet börjar bli farligt för samhällets fortsatta sammanhållning. Är det okej exempelvis att en rasistisk socialsekreterare vägrar behandla ansökningar från muslimer eller människor med mörk hudfärg? I verkligheten är det ju såklart inte det, men med samvetsfrihet kan ju den personen påpeka att det skulle strida mot hens tro att behandla muslimer/invandrare rättvist. Eller att en lärare vägrar ha klasser som inkluderar elever från ”fattiga” familjer? Eller att en busschaufför vägrar köra pensionärer? Eller en läkare som vägrar behandla homosexuella patienter?

Man kan ta precis vilken absurd situation som helst och om samvetsfriheten ska få bestämma kan man få väldigt märkliga resultat. Samvetsfrihet skulle urholka funktionerna i ett modernt, rättvist samhälle och göra så att alla fick uppföra sig som bortskämda, självupptagna barn vars åsikter går före samarbetet för allas bästa.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Var går gränsen för samvetsfrihet?

Skriv en kommentar!