Tvingande mononorm!

Jag och Blanka blir ofta frustrerade över hur tvåsamhetsnormen fullständigt dominerar TV-serier och filmer, så till den grad att den nästan uteslutande används som dramaturgiskt grepp. Mer än en gång har vi skrikit ”POLY!” mot TV’n när vi blivit frustrerade över normisk hantering av kärleksrelationer.

Nu är jag mer frustrerad än nånsin, rörande hur kärlek konstant porträtteras som uteslutande monogam i TV och film.

Jag ser en serie. Förra säsongen la upp en intrig då Herr A fortfarande är kär i sitt ex, kvinna B men inleder en relation med kvinna C. Kvinna B är på väg att gifta sig med en man som hon uppenbarligen inte är kär i. Föga förvånande slutar säsongen med att kvinna B till sist sätter stopp för bröllopet eftersom hon såklart fortfarande är kär i Herr A.

Mycket krut spenderas på att göra herr A frustrerad av att han behöver välja mellan dessa två. Själv ägnade jag alldeles för mycket tid åt att skrika ”Du behöver inte välja!” åt min dumburk.

Nu är det nästa säsong. Första avsnittet och vi är tillbaka i samma fotspår. Den här gången är det ännu värre för mig som flersam tittare. Herr A har ett samtal med en vän, han säger uttryckligen (klart och tydligt!) att han inte vet hur han ska göra eftersom han är kär i både kvinna A och B. Han frågar vän X och vännen svarar ungefär att ja, det är tungt men alltså, du måste ju välja.

Vid det här laget håller jag på att välta loss min TV från väggen och kasta den från balkongen i ren och skär ilska.

VILKET JÄVLA SKITSNACK! Man måste inte välja. Denna evinnerliga monogaminorm som indoktrinerar och tvingar människor in i relationsformer som de inte trivs med. Herr A hade kunnat välja en mer sund väg och sagt åt kvinnor B och C att han älskar dem båda och vill helst inte behöva välja för det gör för ont att välja bort kärlek i onödan.

Jag tror aldrig jag har sett ett tydligare exempel på hur tvingande tvåsamhetsnormen är när den konstant får en gräddfil överallt i alla media och tas som precis lika orubblig fakta som att ”upp” är åt andra hållet jämfört med ”ner”.

Så gott som aldrig får man se karaktärer i media som har relationsformer bortom den traditionella tvåsamheten, och vanligtvis när man får det är människorna olika ”knäppisar” så att publiken kan skrocka åt dem, hö hö kolla de där nötterna som tror man kan göra så.

Det är ju inte ett dugg konstigt att människor är rädda och skeptiska för relationsformer bortom tvåsamhetsnormen när det är så här!

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Tvingande mononorm!

  1. Alexandra.

    hej, jag gillar din blogg, brukar gå in och läsa.
    Jag och min tjej har också en blogg nu, men vi gör lite annat. Säljer underkläder och fantasier bland annat. Gå in och titta, du kanske tycker om det.

    Svara

Skriv en kommentar!