Jag vill leva i en självklar värld

Att leva utanför normerna är ibland en börda. Jag har valt den bördan och jag är nöjd med den, men jag frustreras över att om och om igen behöva förklara mig. Det stör mig också eftersom jag mer och mer ställer mig i försvarsställning kring hur jag väljer att leva mitt liv, även när jag inte behöver det. Även mot välmenande och nyfikna människor går jag i tidigt skede in i försvarsställningen och det tar en stund att släppa den.

(Relaterat: varför är människor så jäkla bra på att krångla till enkla saker? Varför skapar vi regler som alla förväntas följa, men där reglerna bara blir till förtryck och tvång?)

Jag hade min kära mamma på besök i helgen. Underbara, roliga och godhjärtade mamma. Kvinnan som inte blir upprörd över speciellt mycket utan är stillsamt accepterande oavsett. När jag pratar om Blanka och Kajsa har hon ingen kommentar förutom att hon tycker det är glädjande att jag har så mycket kärlek i mitt liv. Ingen kommentar om huruvida det är konstigt, inga dolda frågor, inga funderingar, ingen oro. Hon lyssnar på mina tankar, hon är nyfiken på framtiden men ingenstans finns en dömande tanke. Hon studerar bilderna på de två som hänger på min vägg och ler för sig själv.

Vi hade ett kort samtal om att leva utanför det som anses normalt och hur mycket styrka det krävs. Startpunkten till samtalet var en serie porträtt på transexuella kvinnor. Vi var båda fascinerade över hur ärliga, starka och personliga porträtten var. Vi blev båda berörda och samtalet handlade just om att vara ”onormal”. Det var ett bra samtal, kort men skönt. Jag gladdes åt att hon aldrig identifierade mig som konstig, eller min familj som konstig utan för henne var det en självklar sak.

Varje gång jag läser om människor som förföljs, som såras, som råkar illa ut pga olika anledningar – varje gång blir jag ledsen. Det spelar ingen roll om man attackeras för sin hudfärg, sin livsstil, sin sexuella läggning – det ska inte behövas! Jag blir ledsen för alla dessa saker som många människor hakar upp sig på är självklara och behöver inte ifrågasättas.

Jag vill leva i en självklar värld. En värld där såna här saker inte längre behöver stötas och blötas om och om igen utan där alla accepterar alla, oavsett vad. En värld där orden inte behöver såra och där valen inte behöver försvaras. En självklar värld där orden inte ens behöver sägas. En värld där vi kan vara oss själva och trivas tillsammans på den här lilla blå planeten som susar genom världsrymden.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Jag vill leva i en självklar värld

  1. LoveGuru (@LadyMarina77)

    Jag vill oxå leva i en självklar värld. Där jag ej behöver förklara för nån att vi är tre vuxna, som är kära i varann, och att vi tillsammans har fem barn.
    Och att vi ska flytta och bo ihop.
    Vi är som vilken annan familj som helst, bara några fler.

    Svara

Skriv en kommentar!