Den långsamma resan

Vi lever i en tidsålder då allting ska gå fort. Ögonblicklig tillfredsställelse, det är trumman som de flesta marscherar efter. Människan är en art som har bråttom. Nittonhundratalet födde massor med uppfinningar som gjorde saker snabbare, allt från tåg till bilar till rymdraketer och internet. Internet i sig har gjort allting så oerhört mycket snabbare.

Det här genomsyrar våran blotta existens och färgar det mesta vi gör. Eftersom allting går så himla fort numera måste man även försöka trycka in så mycket kvalité som möjligt i det. Sex är en sån sak, många människor har inte tid med flera timmar av sexuell aktivitet och därför prioriterar man annat och försöker trycka in (no pun intended) så mycket kvalité som möjligt när man knullar. För allting måste gå fort-fort-fort.

Jag tror dock starkt att de flesta människor skulle må oerhört mycket bättre om man klev av ekorrhjulet och saktade ner rejält mycket. Gav sig själv tid att inte göra nånting. Att sluta se sitt liv som en serie med hinder och händelser som man ska klara av. Att ligga en lat lördagsmorgon och läsa serietidningar. Att ha långsamt sex. Att skriva ett brev för hand, till en vän man inte hört av på länge. Tekniken är bra men människan behöver eftertanke.

En sak som måste få ta tid är stora livsförändringar.

Jag tror att många människor som t.ex. vill lämna den monogama normen har för bråttom. De vill att det omedelbart ska fungera. Det ska bara ta en månad eller två, sen ska det vara klart. Jag förstår helt att man blir entusiastisk och har bråttom att utforska detta nya, men jag tror att det är lätt att missa viktiga ögonblick eller att råka trampa andra på tårna när man rusar fram där i sin jakt på att bli färdig.

Min egen resa var långsam. Den ÄR långsam, för precis som alla stora resor som ändrar ens liv tenderar den att pågå väldigt länge. För mig har den väldigt få tydliga startskott och målgångar, utan jag tar det försiktigt och tar en dag i taget. Jag har gjort misstag, jag har utan att avse det sårat människor – och det kommer att hända igen. Men förändringen kommer inifrån och den ska vara långsam. När jag känner att jag börjar skynda är det dags att sakta ner och tänka efter.

Sakta ner i din inre värld. Låt beslut ta lite tid, alla beslut blir inte bra av att fattas snabbt. Stora beslut kräver mer tid och mer arbete.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!