Monogami är knepigt

Lite då och då stöter man som poly på människor som säger ”oj, det där låter krångligt” när man nämner att man själv lever utanför monogaminormen. Det är rätt standard att man får höra det och det är inte alltid man orkar ta upp diskussionen utan vanligtvis suckar man invändigt och låter det glida förbi.

Polyamori är varken mer eller mindre knepigt än monogami. Det är en annorlunda uppsättning principer och den huvudsakliga skillnaden brukar vara att de som lever polyamoröst har gjort ett genomtänkt val över hur man vill leva, hur man vill se på relationer och sedan har man utarbetat sina egna regler och principer för det. Många monogama människor vill gärna se polyfolket som en homogen massa som alla fungerar exakt likadant, men det stämmer väldigt dåligt med verkligheten. Jag tror själv att detta har sitt ursprung i att monogamin förväntar sig att alla ska foga sig efter samma regelverk, snarare än att söka sin egen verklighet vilket i sin tur gör att man tror att alla ”alternativa” livsstilar även har nåt slags dogmatiskt och osynligt regelverk man ska följa.

Men nej, de flesta (jag säger inte alla, men de flesta) polymänniskor har kommit till nån punkt i sitt liv där de behövde förändring och sedan har de jobbat med den förändringen som mål. Inte alla, och alla gör på sitt sätt.

Monogamin å andra sidan är ingenting de flesta gör en aktiv reflektion över. Den indoktrineras tidigt, från ung ålder och om man inte gör en aktiv reflektion fortsätter den att matas in i dig resten av ditt liv – genom filmer, musik, vänner, partners, omvärld och media som propagerar och förstärker den.

Det är därför som den framstår som lättare för de som lever i den; för att de har ett helt liv av erfarenhet med den. Det är ju så att oavsett hur krångligt ett system verkar, om man har årtionden av erfarenhet med det så förstår man det och kan känna sig delaktig i det. Efter ett tag slutar man se kritiskt på systemet, kanske börjar man t.o.m. älska det och slutar se problemen.

Att älska flera är lika lätt eller svårt som att älska en. När man styr sin kosa ut från monogamins fängslande norm fick jag en stor känsla av frihet men även en av förvirring. Jag hade inte längre årtionden av norm i ryggen som kunde hjälpa mig. Det krävdes att jag listade ut saker själv, att jag själv bestämde hur jag ville leva utan att kunna falla tillbaka på en sån djup och genomsyrad norm som monogamin.

Ibland när samtalsämnet kommer upp kan jag bli lite ironisk och när en människa säger att hen lever monogamt ser jag till att få nåt plågat i rösten när jag säger ”oj, det där låter krångligt” och sen ser jag förvirrad ut. För jag tycker monogamin verkar krånglig och ju längre jag står utanför den, desto mer framstår den som ett illa byggt system där man konstant lappat och lagat för att försöka kompensera för systemets naturliga brister.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Monogami är knepigt

Skriv en kommentar!