Fördomar och fobi från monogama

Ibland har jag försökt flörta eller göra saker med ”normalt” monogama kvinnor. Förr var det mer frekvent då jag hade konton på olika dejting-sidor runt om på nätet. Numera har jag så gott som helt avslutat dessa konton, och det enda kontot jag har kvar har jag mest som tidsfördriv då jag är rätt säker på att det inte kommer leda till någonting fungerande.

Varför säger jag så?

För att som icke-monogam är det oerhört svårt att bryta igenom de flesta monogamas fördomar och fobier för icke-monogama. Jag brukar försöka vara öppen med hur jag lever, men det dröjer sällan länge förrän den jag pratar med flyr till skogs. Även när jag säger ärligt hur jag lever brukar fördomarna såväl som medvetna och omedvetna missuppfattningar komma smygande.

Det är rejält sårande och jag tröttnade på att behöva genomleda den processen om och om igen. Mycket av det kommer sig från att mononormen förespråkar det som jag kallar för en ”anställningsintervju” kring relationen – eftersom man kom i kontakt via en dejting-sida så säger normen att man aktiv söker ett förhållande. Jag sökte oftast efter nån att ha lite intimt roligt med, men utan att vilja ge mig in i den oförlåtande och förnedrande köttmarknad som de olika explicita sex-kontaktsidorna är. Jag sökte efter vänner, och om det ledde till mer så var det bara positivt. Samma attityd som jag försöker ha i de flesta sammanhang.

Detta visade sig vara oerhört svårt att förstå när jag dels visade mig vara ”upptagen” men också när jag inte ville följa spelreglerna rörande det förhållandekontrakt som människor ville upprätta. De ytterst få gånger som flörtandet ledde till ett möte i verkligheten blev ofta förvirringen och fördomarna hos den monogama kvinnan desto tydligare och även mer kaotiskt.

Som sagt, i de flesta fall försökte jag vara helt ärlig med hur jag lever men ofta mötte jag en strid ström av fördomar och feltolkningar. Den vanligaste var att jag egentligen var otrogen men på nåt sätt genom min ärlighet försökte manipulera kvinnor till sex. Jag förstod aldrig den, men den dök upp emellanåt. En annan återkommande fördom var att jag var nåt slags känslokall sexmissbrukare. Eller att jag bara ville knulla runt och att när jag blev kär ”på riktigt” skulle bli monogam precis som alla andra.

Det som sårade mig mest var egentligen inte fördomarna utan att så få människor ville LYSSNA på mig. Jag ville vara ärlig och jag ville förklara men väldigt få (om ens någon!) ville lyssna på mig eller föra ett samtal som inte genomsyrades av fördomar och fobier. Det var vad jag ville mest i dessa situationer, att få förklara på ett sätt som inte innebar att jag plötsligt befann mig i nåt slags verbal brottningskamp med en osäker människas illusioner och vanföreställningar om icke-monogama.

En annan sak som sårade mig var kvinnor som gärna pratade om hur öppensinnade de var, men som visade sig vara allt annat än öppensinnade så fort samtalsämnet rörde sig bort från tvåsamhetsnormen. De gillade att vara öppensinnade inom en pytteliten, snävt definierad bukt men bortom den bukten fanns ett (i deras upplevelse) enormt hav av farliga och onormala tendenser. Åtminstone fick jag det intrycket när jag hörde hur de började trampa vatten och gå kräftgång så fort samtalet gick utanför ”normalitet” och deras definition av sunt beteende.

Jag ville aldrig såra någon och jag försökte alltid vara ärlig. Den som blev sårad var dock nästan alltid jag själv, trots att jag hade förutsättningen att vara ärlig och svara på frågor. När den jag pratade med inte ville lyssna utan hellre ägnade sig åt anklagelser förklädda till aggressiva frågor, då blev jag sårad. Inskränkta människor visade sig finnas överallt, och ofta dolde de sig bakom en egenhändigt skapad mask av påstådd öppenhet och tolerans, öppenhet och tolerans som fort försvann när de blev utmanade av någon som levde utanför deras etablerade norm.

Det här är exempelvis ett av skälen till varför jag är helt öppen i mitt privata liv, men låtsas vara mononormal på min arbetsplats. Mina kollegor är (trots sina många positiva egenskaper) ofta uppfyllda med fobiska åsikter kring det mesta som inte är gräddvit tvåsam CIS-heteronormativitet. Om jag visade mitt rätta jag skulle de aldrig kunna förstå det, jag skulle bli stämplad som konstig och när den metaforiska tandkrämen väl var ute ur tuben skulle jag aldrig kunna trycka tillbaka den igen.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Fördomar och fobi från monogama

Skriv en kommentar!