Tankar om Spencer Tunick

Spencer Tunick är en amerikansk fotograf som huvudsakligen är känd för sina storskaliga nakenfoton med hundratals eller t.o.m. tusentals människor. Personligen är jag lite blandad till det han producerar, ibland tycker jag hans foton är intressanta men lika ofta händer det att jag lämnas helt oberörd av bilderna.

Här är några foton han tagit som jag gillar:

TOPSHOTS-MEXICO-US-SPENCER TUNICK-NUDE  AES008

BRITAIN-ART-TUNICK

spencer_tunick_maui_10_2009

20091106185512-spencer-tunick

Tunick själv säger att han upplever att nakna människor i flock bildar sitt eget landskap. Jag kan helt och hållet förstå det, men det som jag gillar med en del av hans bilder är svårare att sätta fingret på. Mycket beror det på att jag uppskattar hur olika kropparna i bilderna är, det finns inga idealiserade människor. Alla är helt vanliga människor. Tjocka, smala, långa, korta, unga eller gamla. Det finns en stor mångfald av kroppar i hans foton och det tycker jag är bra och positivt.

Förutom det är det nånting med grupper av nakna människor som jag tycker är fint. Att vara naken socialt är nånting jag själv uppskattar att vara, något som jag tycker är positivt och som jag upplever skapar trygghet och trivsel hos människor. Den nakna kroppen är oftast fri från sociala markörer, inga kläder som kan signalera status eller tillhörighet utan det som finns är sånt som kan sättas på kroppen – smycken, tatueringar eller liknande. Social nakenhet tycker jag är vacker och sensuell. Jag skulle själv vilja arrangera en stor fest eller picknick utomhus och bjuda in så många människor som möjligt att delta nakna. Att trivas nakna tillsammans. Jag tror det är den känslan jag upplever i en del av Tunicks bilder, den där sociala nakenheten.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Tankar om Spencer Tunick

  1. Kajsa

    ”…ibland tycker jag hans foton är intressanta men lika ofta händer det att jag lämnas helt oberörd av bilderna.”

    De här bilderna fann jag intressanta eftersom första tankarna var:
    Hon som drar/fixar med håret fångade mitt intresse.
    Hmm? Vad har barnen med det hela att göra?
    Inga tatueringar? En till två..? Intressant på så många människor som är samlade…

    Svara
  2. Lennart

    Jag gillar Spencer Tunicks bilder, de är så enkla och avslappnade. Nakenheten i hans bilder ser så naturlig ut och inte konstlad, spänd, tillgjord eller hur jag ska säga. Jag kallar mig inte nudist men jag gillar att vara naken både inne och ute. Det har jag gjort sen jag var liten gosse. Var ofta naken tillsammans med mina föräldrar då när de var nakna. Att bada naken ute tycker jag är underbart, vilket jag lärde mig av mina föräldrar. Tycker även om att vara naken tillsammans med mina vänner, de som också vill det förstås. Min fru gillar också att vara naken ofta, det var hon även mycket tillsammans med sin första man när de gifte sig och fick sina två barn. Nu har hon fem barn totalt, varav fyra bor hos oss sen vi gifte oss. Inga av barnen är mina men det gör inget, jag gillar de. Tyvärr är vi inte nakna hemma så ofta numera. 6-åriga dottern, 12-årige sonen och 21-åriga dottern bryr sig inte, de är gärna nakna tillsammans med oss. Sonen är väldigt imponerad av den stora håriga busken kring min dolme (och storleken) och vill se ut som mig. Han undrar ofta när det ska hända. Så har vi en 13-årig tjej som tycker att det är pinsamt och skriker åt den som visar lite för mycket naken hud. Men jag hoppas att även hon kan slappna av och känna att det inte är farligt att vara naken utanför badrummet.

    Svara

Skriv en kommentar!