Att utvecklas med sina partners

En ofta återkommande tanke hos mig är hur glad jag är att ha förmånen med två partners som båda stimulerar mig. Två människor som vill dela livet, glädjen, närheten, kärleken och sina respektiva sexualiteter med mig. Båda så oerhört olika på så många sätt men med mig som gemensam tråd.

Det finns många skador inuti mig. Saker som gått fel med tidigare flickvänner, på den tiden när jag investerade väldigt mycket energi i att försöka följa en norm jag inte förstod. En norm jag inte förstod, men utan att förstå att jag inte förstod den. En norm som inte anpassades för mig men som skadade mig när jag misslyckades med att förstå hur man ska göra för att vara normal. Samt alla andra skador man råkar ut för när man är en känslig människa i en okänslig värld.

Det är därför jag är glad att jag har Blanka och Kajsa. Två fantastiskt fina människor som hjälper mig att må bättre. Som båda ger mig utrymmet att vara mig. Det är inte alltid lätt eller självklart att ha varsitt förhållande med dem och ibland blir det fel – men den tanken och känslan som jag alltid kommer tillbaka till är en glädje att oavsett hur tokigt eller fel det kan bli så går det alltid att reparera. Jag är inte van vid att kunna göra det i mitt relations eller känsloliv. Jag fick tidigt lära mig att en del misstag var dödliga och att om man gjorde dem var det slut, kaputt, finito och det var bara att ta sina grejer och gå vidare.

Det var oerhört smärtsamt, speciellt i kombination med att jag aldrig fick veta varför det blev så, varför det blev fel eller ens varför det VAR fel. Jag fick oftast bara veta att ännu ett misslyckande hade ställt sig i en redan lång rad av upplevda misslyckanden.

Att göra fel är mänskligt och naturligt. Vi är inte tankeläsare, vi kan inte se framtiden. Ibland säger man nåt klumpigt och då blir det tokigt. Tårar kommer, fötter blir trampade på. Numera har jag lärt mig att även om det i stunden blir smärtsamt så går det nästan alltid att reparera. Mitt största problem tror jag är att jag inte litar på mig själv, inte litar på att jag kan reparera saker trots att jag ju borde förstå att det nästan alltid går.

Tack vare mina partners utvecklas jag. Jag blir tryggare. Jag får utrymme och stöd. Jag lär mig att slappna av. Det är jag oerhört tacksam för, att slumpen fört in dessa två människor i mitt liv som båda vill stå vid min sida och dela hela mig, hur konstig jag än må vara.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!