”Vi är heterobögar” sa tonårskillarna

Jag gick i gymnasiet i mitten av 90-talet. Närmare bestämt mellan 1994 och 1997. Jag skulle vilja säga att det var kul och lärorikt, men jag tyckte mest att skolan var en jobbig bisak som man var tvungen att uthärda.

I skolan var jag ointresserad av att delta i speciellt många av de sociala klickarna. Det är intressant hur gymnasiet formar ungdomar, speciellt med den hänsynslösa sociala struktur som forceras på unga människor. Jag har i vuxen ålder jobbat en del inom skolvärlden och det är oerhört fascinerande och skrämmande att se denna nästan helt hänsynslösa struktur våldföra sig på människor.

Samtidigt är det oerhört intressant att se hur tonåringar börjar utforska sig själva och sin identitet. Därför är det extra intressant att se hur sociala konventioner, stereotyper och fördomar ofta krockar med unga människors vilja att hitta sig själva.

Min skolgång formades av en djup homofobi. Jag tog inte till mig den i någon större utsträckning, mycket beroende på att jag var nästan helt ointresserad av att delta i ett system där någon annan dikterade reglerna men också för att jag helt enkelt inte brydde mig. Även om jag slapp infekteras av det mesta av den har jag ändå i vuxen ålder märkt att ibland finns det nåt slags vilande och nästan helt obefintlig homofobi inuti mig och jag skyller detta på att min gymnasieskola var en inskränkt miljö i en liten, inskränkt och bakåtsträvande ort som till största delen befolkades av intoleranta och reaktionära människor.

En årgång under mig fanns ett av de där självutnämnt coola gängen med killar som alla anser coola just för att de själva har bestämt att de är det. Återigen den där fascinerande dynamiken som återfinns i ungdomskulturer. Jag tror det var när jag gick i tredje årskursen (och de i andra) som de började upptäcka smink och märkliga kläder. Idag skulle jag klassa dem som en blandning mellan metrosexuella och nåt slags tafatta hipsters. De köpte udda kläder på second-hand samt sminkade sig i vad de säkerligen trodde var på ett diskret och subtilt sätt men som i själva verket bara såg diskret och subtilt ut om de stod antingen bredvid Robert Smith eller Eric Draven.

Givetvis krockade denna sminking med den utbredda homofobin. Det var ju trots allt bara bögar som var intresserade av såna fjolliga saker, bögar vill ju egentligen vara tjejer och givetvis använder de därför smink eftersom det bara är tjejer som har smink. Osv osv osv, allmän idioti.

Därför började de här killarna påpeka lite skämtsamt ironiskt att de var heterobögar. Detta för att rättfärdiga deras nyfunna förtjusning för att utforska sin egen identitet men ändå behålla en godkänd stämpel av manlighet.

Idag tycker jag detta är ett bra exempel på hur det kan gå när individen kommer i kläm med könsroller, stereotyper och fördomar. Då blir man tvungen att uppfinna såna här kompromisser, absurda små Moment 22 för att lyckas både vara sig själv men också leva i ett samhälle som propagerar för stenhårda könsroller och fack som varje människa ska finna sig i.

Jag vet inte vad som hände med de här killarna. Jag hade ingen kontakt med dem ens i gymnasiet eftersom jag tyckte de var arroganta och bortskämda kukhuvuden, och efter jag gick ut gymnasiet styrde mitt liv mig långt bort från den orten och skolan.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!