Könsrollerna är (mestadels) sociala konstruktioner

Jag gjorde en retweet på en sak jag såg på Twitter.

Nån människa som följer mig gav svar på tal:

hen

Jag övervägde att bara strunta i det hela men till sist orkade jag inte mer. Jag är dessutom ganska oförtjust i diskussioner på twitter då de tenderar att bli ganska svåra att följa för mig, så jag värmde upp min blogg.

Henric, jag beklagar att du verkar sitta fast i det förflutna men ”hen” är på riktigt och det är här för att stanna.

Vet du varför pojkar och flickor leker med olika saker? För att vi lär dem att de ska leka med olika saker. Vi lär dem könsroller från det förflutna och att tjejer är rosa och gillar dockor medan pojkar är blå och gillar svärd. Det är vad vi lär dem, oavsett om vi är medvetna om det eller som du helt okunniga i genustänk eller könsroller.

Det som vi ser som manligt/kvinnligt är i stor del sociala konstruktioner, ingenting annat. De biologiska skillnaderna är för det mesta rätt tydliga men även där finns det gott om människor som inte uppfyller kriterierna för det könsbinära systemet. Inte ens biologin är så svartvit som vi trodde för bara två decennier sen och det blir ännu mer suddigt när man börjar kika inuti människors huvuden.

Så ja, könet (om man kan kalla det så) ”hen” finns visst. Återigen förstår jag inte varför genusomedvetna och hyfsat trångsynta människor är så rädda för det – att det finns människor som trivs med att vara hen tar inte bort din rätt att kalla sig han/hon om du trivs med det.

Könsrollerna är i mångt och mycket en låsning. Det är som sagt en social konstruktion men när man uppfostrar barn i strikta könsroller hämmar det deras utveckling och harmoni med sig själva. Det finns gott om forskning på det området som ger stöd för detta.

Därför är det konstigt att McBurgarkedja insisterar på att ge ut könade leksaker när könet i mångt och mycket är en social konstruktion byggd på traditioner och förlegade könsroller. Varför kan man inte bara ge ut ”leksaker” och låta barnen själva välja vad de gillar?

Ja jisses, ni grottmänniskor är verkligen märkliga.

Läs även dessa inlägg:

6 reaktion på “Könsrollerna är (mestadels) sociala konstruktioner

  1. Thomas

    Men det är väl bra att Mcburgarkedjorna själva får välja hur de vill göra med sina leksaker (och huruvida de nu ska dela ut några eller inte). Om X inte gillar könskodade leksaker till sitt barn är det ju bara för X att avstå från att gå dit, och istället gå till ett ställe där det inte delas ut könskodade leksaker eller för den delen inga leksaker alls.

    Jag kan inte begripa varför du vill göra en opolitisk fråga, politisk.

    Anledningen till att klädaffärer delar upp kläder i herr- och damkläder, är sannolikt för att de tror att människor handlar mest genom det. Dock står det naturligtvis var och en fritt att öppna en klädaffär med blandat dam- och herrkläder, alternativt bara unisexkläder. Det är till syvende och sidst kunderna som bestämmer! Ingen politisk fråga alltså!

    Vad skulle du tycka om att leva i ett samhälle där könskodade kläder förbjöds, för att de inte ginge ihop med regimens styrdokument?

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Varför är det bra att de får välja det att dela ut könade leksaker? Jag tycker själv att det är dåligt när företag väljer att upprätthålla förlegade strukturer, oavsett vad det handlar om. Skulle du tycka att det var bra om McBurgarkedjorna återgick till att ha rasistiska logotyper och försvara dem med samma argument, att det bara är att välja att handla nån annanstans om man inte tycker om det?

      Kärnan i problemet är att samhället (och som en del i detta, företagen) samt föräldrar slentrianmässigt och utan att fundera på det överför gamla könsrollsnormer till sina barn och helt omedvetet tvingar in barnen i mallar. Eftersom samhället är såpass stort –det är ju trots allt bokstavligen överallt– är det väldigt svårt att välja att inte vara en del av det. Det är inte så enkelt som att ”bara” börja starta en butik som säljer saker som ligger i linje med ens egen etik. Det är inte så enkelt som att ”bara” välja att köpa någon annanstans, när 99% (eller mer) av utbudet är könskodat. Att kunderna har speciellt mycket att säga till om är i min mening en myt, det är inte så enkelt som man tror (eller säger) att börja rösta med plånboken eftersom de flesta som sagt är helt omedvetna om hur restriktiva dessa könsroller är, och hur släpphänt man sprider dem vidare.

      Varför är det hemskt att barn får välja sina leksaker själva? Utan att få lära sig att en del saker är kill-leksaker och andra är flick-leksaker? Varför är det så hemskt? Jag tycker själv att barn ska få vara barn och välja själva om de vill leka med dockor, bilar eller vad de nu väljer – utan att stämplas med olika könsnormativa beskrivningar. Varje gång jag stöter på någon som oroat vrider sina händer när jag säger nåt sånt här så kan ingen förklara på ett vettigt sätt vad som är så läskigt med det. Därför frågar jag dig, varför är det så hemskt? Varför är det så skrämmande att man kanske bara har en avdelning i leksaksbutiker som heter ”leksaker” istället för ”leksaker för flickor” eller ”leksaker för pojkar”?

      Jag oroas själv av hur Lego blir mer och mer könat. Lego är en fantastisk leksak som uppmuntrar barn att bygga fritt och själva, skapa saker där endast deras egen fantasi sätter gränserna – men Lego blir mer och mer könat, med speciellt rosa flick-lego (som inte funkar med det vanliga legot) som säljs separat. Det tycker jag är läskigt.

      Sist men inte minst, vem har sagt nåt om att förbjuda nånting? Jag är ointresserad av att förbjuda än det ena eller andra. Många som är genus-omedvetna (som t.ex. dig) verkar tro att vi som är genusmedvetna vill förbjuda allting som inte är helt neutralt och könlöst. Jag vill inte förbjuda det, jag vill bara att det inte ska spela någon roll ifall barn eller vuxna väljer att gå i kläder som de gillar, oavsett vad vi traditionellt hävdar att ett särskilt kön ska ha. På samma sätt vill jag inte förbjuda leksaksbilar eller dockor, jag tycker bara att barn ska få leka med det som de tycker är roligt och att etiketterna flick/pojkleksaker ska göras redundanta.

      Svara
  2. Thomas

    Men om en norm är ”förlegad” eller inte, måste det väl vara upp till medborgarna att bestämma, via sitt beteende, och inte till en politisk nomenklatura. Det finns många normer i vårt samhälle. En är att äta kött & potatis med kniv & gaffel, en annan att ta den man ska intervjuas av vid en anställningsintervju, i hand, en tredje att inte spotta inomhus. Det finns hur många normer som helst. Det är inte olagligt att bryta mot dem, utan man kan välja att bryta mot dem om man vill (men då riskerar man att väcka viss uppmärksamhet, förvisso en sak som en del personer just är ute efter att uppnå). I klädsammanhang kallas väl manskläder på kvinnor och vice versa, för crossdressing; gott så!

    Jag uppfattar det som att du talar som en riktig moralist. En moralist är ju en person som gör sitt yttersta för att andra ska tycka, tänka och bete sig precis som hon, och bejakar lagstiftning för att så ska bli fallet. Moralismen är således den totala motsatsen till frihetstanken.

    Om man är emot att företag ska ha rätten att dela ut könskodade leksaker till barnen när familjen köper hamburgare, så är man motståndare till frihetstanken. Jag menar, familjer har ju full rätt att köpa rosa kläder till sonen eller att be om en traktor till dottern, på hamburgerrestaurangen? Jag kan liksom inte se något problem med detta.

    Sen är det väl så att detta med könskodade normer har blivit en godtycklig hang up hos många yngre svenskar. Varför är det just de könskodade normerna som stör, och inte t.ex. de lingvistiska?

    Ska föräldrar ha rätt att välja rätt modersmål till sina barn, eller ska det faktum att de pratar med barnen på ett visst – normativt – språk, betraktas som förtryck? Ska barnen själva välja det språk via vilket de ska kommunicera?

    Svara
    1. Richard

      Fast alltså, Thomas, jag tror du missförstår en smula. Till att börja med handlar Klumpes inlägg inte om förbud som jag kan se, utan är en replik på påståendet att genuset (inte könet) ”hen” inte finns. Gott så liksom.

      Vad gäller McDonald-exemplet så handlar det ju mångt och mycket om att personalen väljer åt barnen vad det ska vilja ha, barnet själv får oftast inte en chans att välja, eller kanske ens veta att det finns ett val. Personalen bestämmer ”åh flicka, då plockar vi fram en flickleksak”, typ. Eventuellt kan tillräckligt medvetna föräldrar vara med lite mer, men de flesta föräldrar är, beklagligt nog, omedvetna om hur deras val eller likgilltighet begränsar barnen. Var var frihetstanken i det, tycker du?

      Normer i sig är inte fel egentligen. Som du säger så har vi massor av dem. En del normer kanske man inte håller med om, och då kan man försöka låta bli dem (men vad gäller könade saker så är det inte så enkelt, som Klumpe påpekar). Normerandet, att medvetet eller omedvetet pådyvla en viss norm, ser jag dock som problematiskt. Vems frihet leder det till tänker du?

      Tänk om McDonald-personalen frågade barnen ”vill du ha en sån här eller en sån här?” och visade upp både ”flick-” och ”pojkleksak”? Det tycker jag vore mycket justare, och definitivt respektfullt mot barnet. Det finns sån personal (i den mån McDonald tillåter det, kantänka), men det är väldigt sällan man träffar på sådana.

      Svara
  3. Thomas

    Du har nog missförstått det hela, Richard. Jag kommenterade inte de där Twitter-inläggen överhuvudtaget, utan det Klumpesnusk skrev i slutet av sitt inlägg: ”Därför är det konstigt att McBurgarkedja insisterar på att ge ut könade leksaker när könet i mångt och mycket är en social konstruktion byggd på traditioner och förlegade könsroller. Varför kan man inte bara ge ut ”leksaker” och låta barnen själva välja vad de gillar?”

    För det första är det ju så att det där med folk som talar om andra föräldrar som inte har precis på saker & ting, som ”omedvetna”, är någonting som stör mig ganska mycket. Man äger ju inte mer eller mindre omedvetenhet för att tycker det ena eller det andra, även om de som på något sätt har ett behov att känna sig som metafysiskt sätt bättre vetande än de som tycker annorlunda, ofta tenderar att se sig själva som synnerligen ”medvetna” och de andra som ”omedvetna”. Det finns en mobbningsaspekt på detta, eftersom det inte handlar om rationella argument vederbörande använder sig av för att styrka sin tes, utan bara att försöka få andra att framstå som mindre vetande, med identifierings- och känsloargument.

    Du säger: ”Normer i sig är inte fel egentligen”, för att sen skriva: ”Normerandet, att medvetet eller omedvetet pådyvla en viss norm, ser jag dock som problematiskt.” Okej, då frågar jag mig: Vem ska vara den som talar om vilka som är de ”rätta normerna”? Du? Det är just detta som är problemet, att det finns en klick människor som tror sig sitta inne med den yttersta sanningen om vilka normer som är de rätta och vilka som är de felaktiga.

    Alla normer är ju ”normerande”. Så fort du artikulerar en sats så reproducerar du en norm, som du ”tvingar” på dina barn. Du säger: ”Jag ska laga mat”. Du säger inte: ”Jag ska laga materna”. Vad tror du barnet kommer att säga?

    Vad jag undrar över är varför just normer som har med kön att göra är så känsliga för somliga.

    Själv stör jag mig inte det minsta på att min son får pojkleksaker och min tös flickleksaker. Min uppfattning är det bästa för barnen är att inte ägna sitt engagemang åt att förändra normer, utan åt att lära sig saker, att de beter sig vettigt (utifrån mitt sätt att se det), och att det går bra för dem i livet.

    Du kan tycka vad du vill om McDonald’s och deras leksaker, men jag ser det som uppenbart att det finns en frihet i att en näringsidkare kör med ett koncept, som sedan människor kan välja att köpa eller att inte köpa. Det är ingen som tvingar dig till McDonald’s.

    Däremot står det ju såväl dig som Klumpesnusk alldeles fritt att själva öppna en restaurang och uppmana personalen att fråga barnen vilken leksak de vill ha. Vem vet, kanske smittar er ”norm” av sig på andra.

    Ni börjar i fel ände. Om man nu är intresserad av att ändra en norm (för mig är det iofs obegripligt, varför man ägnar sig åt det), så är det väl bara att själv göra så som man tycker att man ska göra, och hoppas på att andra ska följa efter, istället för att påstå att de har fel (vilket ni ju inte kan ha några bevis för, eftersom normer har med kultur att göra, d.v.s. alltid är något som skapas av människor i interaktion, i relation till den fysiska miljön).

    Det är inte alls konstigt att pojkar/män och flickor/kvinnor kulturellt sätt, i många sammanhang, befinner sig i strukturell opposition. Människor har nämligen en tendens att (åter-)skapa kulturella oppositioner utifrån fysiska och redan befintliga kulturella.

    Till sist: I Sverige är det norm att äta lunch vid 12-tiden. Våra barn äter lunch hemma klockan 14, och kvällsvard klockan 20. På dagis/skolan ”tvingas” de äta lunch klockan 12. Jag tänker inte lägga två strån emellan för att försöka normen om måltidstider i Sverige – varför skulle jag? – men däremot erbjuder min fru och jag våra barn ett alternativ, d.v.s. den norm som råder i Sydeuropa.

    Hur är det, reproducerar du normen eller inte?

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Antingen blandar du medvetet ihop normer och traditioner, eller så är du omedveten om skillnaden. Du är väldigt förtjust i att använda traditioner och bygga halmgubbar med dessa som ”normer” för att stärka dina argument, och du använder ofta rätt märkliga traditioner som referens. Att vi äter lunch vanligtvis vid 12-tiden är ingen norm, ej heller har det ens det minsta att göra med ämnet kön.

      Jag kan som sagt inte avgöra om du bara är okunnig om skillnaden mellan normer och traditioner, samt att du missar hur påtvingande normer är – speciellt könsrelaterade normer är väldigt fängslande, desto mer om du som individ upplever att du inte passar in i normerna medan alla runt omkring dig förväntar att du ska leva inuti dessa normer. Att äta lunch mitt på dagen är resultatet av ett post-industriellt samhälle som till stor del håller kontorstider, inte en norm. Därför är det i bästa fall en tradition.

      Du verkar också oförmögen att lyssna på våra argument, än mindre att bemöta dessa med mer än samma tröttsamma ”men om ni inte gillar det får ni väl öppna eget” vilket jag redan har påpekat är en praktisk omöjlighet. Detta antingen ignorerar du eller vägrar du bemöta eftersom du mest troligt inte har något bra svar på detta mer än ditt sammanblandande av normer och traditioner.

      Jag kan bara dra slutsatsen att du är ännu en omedveten människa som är ointresserad av att utvecklas utan vill fortsätta behålla sociala strukturer oavsett om de gagnar människor eller ej. Jag avslutar därmed denna diskussion eftersom det inte är en diskussion utan det är vi som bemöter dina argument medan du lägger fram samma halmgubbar om och om igen.

      Svara

Skriv en kommentar!