Det började med fötterna

Det kan hända att det här inlägget inte är speciellt genomtänkt, jag har precis ätit riktig mat för första gången på några dagar och är därför proppmätt. Kombinera detta med värmen och min tankeverksamhet är kanske inte på topp.

Jag är en barfotamänniska. Det betyder att jag i möjligaste utsträckning gillar att vara barfota. I mitt hem går jag barfota så gott som alltid, med få undantag har jag på mig strumpor i onödan. Om vintrarna blir mina fötter kanske lite kalla ibland och då tar jag på mig strumpor, men annars aldrig. Ni som har läst bloggen ett tag är inte förvånade, jag har samma policy vad gäller kläder – jag är naken omkring 80-90% av min vakna tid och att vara barfota ingår där.

Om somrarna överger jag normala skor och går alltid barfota i sandaler. Detta inleds i början av Maj och tenderar att pågå till slutet av Augusti, början av September däromkring. Jag har aldrig strumpor på mig och faktiskt tycker jag att sandaler + sockar är bland det fulaste som man kan ha på sina fötter. En av få saker som jag tycker är fulare är foppatofflor och sockor. Att jag går barfota i sandaler hela sommaren har en nackdel och det är att mina fötter kräver massor mer underhåll än vanligt, men det är ett billigt pris att betala.

Mycket av min kroppstemperatur verkar regleras via fötterna. Jag blir lättare varm om jag har instängda fötter. Om vintrarna när jag jobbar kan jag plötsligt känna mig överhettad, då är det dags att ta av sig skorna en stund.

Människor klär av sig när det blir varmt, men jag har noterat att de flesta även i kortkorta shorts och ett pyttelitet linne ändå väljer att ha på sig strumpor och skor. För mig är det helt obegripligt. Jag vill att mina fötter ska få andas.

Den här sommaren har jag sett massor med reklam för olika butiker som säljer badkläder. Även detta är en för mig helt barock typ av klädsel. Jag kan inte för mitt liv begripa varför man vill åka och bada iförd nån slags badkläder. Jag finner det lite mörkt komiskt också att även om badkläder officiellt är till för att skyla din omoraliska kropp från andras blickar så finns det nästan inget klädesplagg som är designat för att visa så mycket som möjligt och sexualisera din kropp till max som just badkläder. Jättetajta badbrallor för killarna och pyttesmå bikinis för tjejerna.

Jag har frågat det här förut och jag är totalt förvirrad över det, men varför skäms vi så otroligt mycket för den nakna kroppen? Jag förstår att det var givande förut iom att ”moral” användes som en maktmetod för att kontrollera människor, men jag tycker att i ett samhälle som vi själva påstår är utvecklat och upplyst borde vi ha lämnat den här pryda nakenskräcken bakom oss. Vi vet att det finns människor som har bröst, kuk, fitta och lite olika blandningar och kroppen är inte hemsk, omoralisk eller ful. Jag skäms inte för min egen kropp, de problem jag har med den har sina rötter i mitt eget dåliga självförtroende och ingenting annat.

Men ja, stycket ovan är gammal skåpmat för vana läsare. Det började med fötterna och slutade med kroppen. Släpp ut dina fina fötter i sommar!

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!