Alltid naken, alltid avslappnad

Tidigare idag låg jag och Blanka nakna på en strand. Det var första besöket på just den här stranden och jag hade lite spända känslor. Det var en jättefin strand men som alltid är man lite spänd inför första besöket. Spänd för att jag inte visste hur människorna var, om det var mycket människor där och andra saker som jag intalade mig.

Det är dock alltid lika fascinerande. När jag väl fått av mig kläderna försvinner alltid spänningen. Det finns inga hemligheter, det finns inget att dölja. Jag slappnar av, jag blir ”mig” på ett sätt som är svårt att beskriva. Att ligga där i solen –naken och med smutsiga fötter från sand och grus, svettig av solen– var oerhört avslappnande. Även om solvärmen nästan var för mycket var det oerhört skönt att få släppa ut kroppen.

Men den där avslappningen är rätt speciell. Jag känner mig sällan eller aldrig avslappnad i kläder. Jag kan känna mig trygg, på ett märkligt vis. Trygg för att kläderna döljer min kropp och jag kan sända signaler med hjälp av dem. Men avslappnad, det är jag väldigt sällan med kläder på.

Jag låg en stund och tänkte på det, hur snabbt och tydligt den brytpunkten infinner sig för mig. Hur jag kan vara spänd och nervös med kläderna på men slappnar av när jag är naken. Det är en speciell känsla för mig.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!