Jag tappade balansen

För några dagar sen återfick jag min balans. Under våren har jag sakta glidit in i det där tillståndet då jag börjar självcensurera mig, mina tankar och min vilja av hänsyn för andra. Det är ett farligt tillstånd som jag ibland tenderar att glida in i. Tyvärr är det inte så lätt att ta sig ur och speciellt inte på egen hand men för ovanlighetens skull lyckades jag.

Det är mycket omställningar i Blankas liv just nu och därför ville jag inte vara en (som jag upplevde det) belastning för henne. Jag glömde bort det som vi ofta säger till varandra att det är lättare för oss båda om vi inte gör så utan bara är oss själva. Men ja, jag låtsades som om det inte skulle hända den här gången och försvann stadigt in i ett tillstånd av skörhet, osäkerhet och förvirring. Det tog mig ett tag att komma ut ur det.

En del av mig mår lite dåligt för att jag inte orkade prata om det med Blanka eller Kajsa, även om det inte berört Kajsa alls. Men samtidigt är jag glad att jag fann min egen balans av sig själv. För några dagar sen lättade molnet och det föll nåt slags tyngd från mina axlar. Det är en ovan känsla att på egen hand lyckas släppa det här märkligt hänsynsfulla (men ack så skadliga) tillstånd av existens men det var skönt.

Med facit i hand är jag lättad men också lite besviken på mig själv. Lärde jag mig inte mer av tidigare gånger? Eller är det helt enkelt så att det här kommer att vara nåt som jag får brottas med i olika perioder under (kanske) resten av mitt liv? Jag vet inte. Jag är lite sur också att jag inte konfronterat det men samtidigt känner jag att, okej, jag fixade det själv.

Jag tror att det är ett misstag som väldigt många människor gör. För att undvika att lägga börda på de vi älskar och bryr oss om så börjar vi självcensurera och kompromissa vilket i sin tur blir en större börda på relationer, på ens inre än om man bara gjort som vanligt.

Det är också en oerhört svår känsla och tillstånd att beskriva i ord just nu. Jag hoppas ni förstår ändå.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Jag tappade balansen

  1. Richard

    Hur väl jag känner igen det där… Har varit med om det rätt många gånger. Vet inte riktigt hur man löser det egentligen, själv försöker jag lära mig att se varningssignalerna och vara envis i att inte falla tillbaka, samt se till att jag har någon jag vet att jag kan prata med om/när jag behöver. Jag får se om jag blir mer nöjd med mig själv nästa gång…

    Svara

Skriv en kommentar!