Jag är så trött på normerna

(Det här är ett frustrerat inlägg. Caveat lector.)

Jag är så trött på att normerna lär människor att alltid försöka placera in andra i fack. Jag är trött på att normerna lär oss fördomar, misstänksamhet och fobier. Jag är trött på att bara för att jag är CIS-kille förväntas jag göra och tycka en hel massa saker som jag faktiskt inte gör. Jag är trött på att varje dag läser jag i tidningar eller möter själv olika fobier mot allt som inte är ”normalt”.

Jag hatar ordet ”tolerans” också. Verkligen, jag har börjat avsky det. När människor som lever i normen pratar om hur de är ”toleranta” mot människor som inte själva är hundra procent inom normen, det enda jag hör då är ”jag står ut med dem trots att de är konstiga”.

Jag vill inte ha din tolerans! Jag vill inte att det ska vara en ansträngning från dig att förstå att jag är en människa också! Jag vill inte att din tolerans ska sätta mig i en position då jag ska känna nåt slags bisarr tacksamhet för att du orkar vara tolerant!

Det är en sak att prata om idioter på riksnivå, exempelvis de som leder Sverigedemokraterna och andra gravt fobiska organisationer. Men det är lite för lätt att glömma bort att även helt vanliga Svennar är ganska jävla fobiska också. De är fobiska mot saker som ändå har varit rätt standard i flera år nu.

Jag är trött på hur jag tjuvhörde några grannar stå och diskutera de två tjejerna som bor i en lägenhet inte så långt från min egen. Hur de stod och lite andfått moralpaniskt filosoferade om huruvida dessa två tjejer (för det står två tjejnamn på dörren) råkade vara ”läspiska” och hur det eventuellt kunde påverka områdets standard. VAD FAN?!? Att det finns bögar och flator mitt ibland alla andra är ingen nyhet men ändå betraktas det fortfarande som ovanligt. Fortfarande tycker en del människor att det krävs ”tolerans” för dessa människor.

Normen är regelverket som de flesta använder för att känna sig lite bättre idag, verkar det som. De påminner sig själva om att ja, jag är normal och tur är det för annars kanske jag hade varit en läderbög eller nåt liknande och USCH USCH USCH för såna konstigheter!

Jag har börjat avsky ordet ”alternativ” också. Alternativ som i ”alternativ livsstil” eller andra liknande uttryck. Jag lever själv i en ”alternativ” livsstil. Jag har börjat avsky ordet för det antyder att det finns en naturlig, normal, sund och hälsosam livsstil och att alla andra varianter är mer eller mindre onaturliga, knastriga, flummiga, oseriösa livsstilar som egentligen vill leva normalt men helt enkelt inte kan för de är för perversa.

Jag lever inte i nån jävla ”alternativ” livsstil. Jag lever MITT LIV! Jag älskar, jag vårdar, jag tar hand om mig själv och de som är viktiga för mig precis som ”normala” människor gör.

Herrejösses vilket jävla rabalder det skulle bli på mitt jobb om jag nämnde att jag har två flickvänner. Eller ja, det skulle inte märkas eftersom alla där är ”toleranta” men inuti dem, det skulle bli totalt jävla kaos och mina kollegor skulle aldrig igen se mig som en jämlik. Faktiskt. Det är tragiskt men även om de skulle tolerera mig så skulle de ändå aldrig se mig igen som bara en helt vanlig kille som kanske spenderar lite för mycket tid inomhus. Eftersom de själva ju är tryggt normala, aldrig har behövt prata med en bögtransflatkonstig-person utan hela livet bara omfamnats av monogam heteronorm där man gifter sig tidigt, skaffar 1½ barn och köper kläder på H&M och Dressmann så att man ser exakt likadan ut som alla andra.

Fy fan för att vara normal. Jag är glad att jag slutade vara normal för många, många år sen.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!