Årets midsommar

Jag förundras emellanåt över det svenska midsommar-firandet. Det är så mycket man ska göra, och man ska göra det på rätt sätt. Jag själv har bara haft flyktiga intressen i att fira själva midsommaren, jag har som bäst betraktat det som en bra ursäkt att umgås med familj, vänner och äta/dricka gott. Som i många andra fall är jag bara ytligt intresserad av själva traditionen.

I år firar jag midsommar i min lägenhet med min katt. Hade jag fått välja hade jag varit med Blanka och andra människor. I min drömvärld hade Kajsa också varit där, men man kan inte få allt. Pga planering, sånt här s.k. ”liv” och liknande är jag hemma denna midsommaren och därför blir det sådär lagom oambitiöst. Jag fokuserar på mig, jag vänder blicken inåt samt roar mig med att se ikapp massor med film. Jag sörjer det faktiskt inte särskilt även om det såklart hade varit roligare att spendera helgen med partners.

Idag efter jobbet promenerade jag bort till butiken och gjorde lite matinköp. Det är fascinerande vilket kaos och anarki som råder såhär dagen innan midsommar. Man skulle kunna tro att världen tar slut imorgon. Familjer som springer runt med shoppingvagnar fullpackade med sill, tunnbröd och allt annat som hör traditionellt midsommarfirande till. Jag ignorerade tumultet runt omkring mig och fokuserade på mitt, även om det var lite svårt.

Varför är det så viktigt att göra rätt med traditioner? Ju äldre jag blir, desto mer känner jag att vi behöver utmana, kritisera och granska traditioner istället för att helt blint rusa in i dem och neurotiskt oroa oss för att vi har fått med alla ingredienserna för midsommarfirandet. Jag känner mer och mer att vi behöver ta kontroll över traditionerna och forma dem efter oss själva istället för att låta traditionerna forma oss. Det gäller midsommar, julafton, påsken – ja, i princip alla former av traditioner. Många av dem har korrumperats och börjat handla om märkliga och skadliga värderingar. Min egen (högst personliga) åsikt är att julen är värst, en tradition som jag tycker borde handla om familj, kärlek och gemenskap blir mer och mer kommersiell för varje år som går.

Men, det är min åsikt. Håller du inte med mig är det helt okej.

Jag blev lite brydd när jag såg unga människor springa runt med vagnarna lastade till kanterna med midsommarmat. Hur de nervöst fipplade med sina mobiler alltmedan de hojtade saker som ”OJ, vi måste ha sill också!” till varandra. Som om livet handlade om att man ska göra rätt, ha rätt ingredienser, göra som alla andra. Passa in och vara normala. Vakna med en rejäl nubbebaksmälla imorgon. Som en normal person.

För alla vill ju vara normala, eller hur?

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Årets midsommar

  1. Indra

    Jag firade en gång midsommar ihop med pojkvän med att äta pommes frites och bearnaisesås och fruktsallad på enbart tropiska frukter i ett öde Stockholms innerstad. Hemskt mysigt antifirande.

    Svara
  2. Marie

    Jag tycker det är viktigt med traditioner men har lärt mig/ håller på att lära mig att välja det som jag tycker är viktigt och samtidigt förnya traditionerna.

    Svara

Skriv en kommentar!