Varför denna rädsla?

Två saker hände i helgen som fick mig att fundera lite. Det första var när en kvinna berättade nånting om sig och sin fru för en människa, sedan när denne människa återberättade samtalet hade frun plötsligt blivit en ”pojkvän” istället. Det andra var när samma människa (och några andra) diskuterade ESC-vinnaren Conchita Wurst och kallade henne för ”det” följt av ett nedlåtande uttalande om att ”jag tror det är en sån där hen”.

Varför är en del normativa människor så oerhört rädda för allt som är annorlunda och varför kan de inte respektera att även om de annorlunda människorna har ganska lite gemensamt med de själva så bör man möta dem med respekt och försöka förstå vad de behöver? Jag orkade inte ta debatten där och då men jag är rätt säker på att om nån annan haft samma samtal om dem och kallat dem för ”det” istället för det pronomen de föredrar så hade blivit ganska upprörda, men tydligen var det okej att säga det om nån de aldrig träffat.

Det finns massor jag inte helt förstår men jag är skitnoga med att använda min empati så mycket som möjligt och att försöka bemöta människor annorlunda än mig själv med respekt och förståelse. Vi är alla människor, vi lever på samma planet och jag anser – nej, jag KÄNNER – att det fantastiskt fina och breda spektrum av människor som finns, den mångfalden, är nånting oerhört fint och viktigt! Jag tycker om människor som är unika, som har kämpat och som inte är likadana som mig. Jag blir en större och bättre människa när jag får prata med andra, när jag får lära mig saker av dem och när jag får dela upplevelser med dem.

Jag tycker fortfarande så himla mycket om den här bilden. Det här är en människa, inte en ”det” eller nånting sånt. Jag gör ett antagande att hon föredrar att använda feminina pronomen, men jag skulle fråga och jag skulle vilja prata med henne. Lära mig om henne, hennes bakgrund, hennes tankar och hennes liv. Om vi hamnade i en sexuell situation skulle jag nog inte störas särskilt av kuken mellan benen för alla de kvinnliga attribut som jag attraheras av, som jag finner attraktivt oavsett person finns där. Visst, jag har aldrig haft sex med en person på det här viset men jag tror jag är såpass öppensinnad att jag inte skulle störas av nåt så enkelt som en kuk. Tvärtom skulle jag nog se det som nånting nytt och intressant.

Men jag förstår inte, varför är normala människor så rädda för människor som inte ingår i normen? Varför måste vi normalisera och homogenisera allting in i normen?

Värst av allt, varför tror en del normisar att de gör ovanliga människor en tjänst genom att göra det?

Den biten förstår jag verkligen inte!

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!