Inre och yttre utveckling

Den här bloggen är inne på sitt åttonde år av existens. För mig är det spännande och jag stod nyss i duschen och filosoferade kring min personliga utveckling. De senaste två-tre åren har min personliga utveckling ändrat stil.

Dels har mitt ”vanliga” liv tagit mycket mer fart än när jag började skriva här. När jag skapade den här bloggen i nådens år 2006 hade jag massor mer fritid och färre fritidssysslor än jag har idag. Därför hade jag gott om tid och energi att skriva, att låta tankarna ta över och leva sitt eget liv. Det la grunden till min nuvarande utveckling och satte igång alla processer av förändring som har lett fram till den jag är idag.

Den jag är idag har mindre behov av inre utveckling. Jag har tänkt igenom de stora frågorna och landat mycket djupare i vem jag är och vad jag står för än för åtta år sen. Jag har ältat och bearbetat de stora frågorna och jag känner mig mer trygg. Därför är jag inte i lika stort behov av den där tankeprocessen som förut. Detta leder till att jag är mindre benägen att skriva om sakerna här. Det betyder också att eftersom jag har ett solitt ramverk av erfarenhet och tankar som byggts upp inuti mig kan jag ganska fort antingen svara på frågor om mig själv som jag får, eller luta mig mot erfarenhet och instinkt för att hitta ett svar som känns rätt. Det känns som att det blir mer och mer sällan som jag sätter mig här och ”skriver av mig” om tankar och funderingar.

Förut var jag mycket mer beroende av inre utveckling, dvs av tankar, funderingar och filosoferande. Idag är mitt liv mer i behov yttre utveckling. Jag har två flickvänner, jag är alltid nyfiken på andra människor, jag har ett jobb som tar mycket tid och energi samt att jag spenderar mycket av min fritid med att umgås med dessa partners, vänner eller att utveckla de andra kreativa delarna av mitt liv. Jag är mycket mindre Klumpesnusk idag och mer ”jag” än jag var för åtta år sen. Det har jag skrivit om förut också, att ”klumpesnusk” började som en alternativ identitet som jag under årens lopp har absorberat in i mig själv och sedan blivit en del av mig. I början var det ett substitut, ett sätt för mig att komma ut ur mitt eget skal. Sedan har åren gått, tankarna har rullat på, jag har ömsat skinn och insett att det som jag kallade för ”klumpesnusk” egentligen var mig själv.

Men det är skönt att kunna titta i backspegeln och se att alla år av grubblande, funderande, ältande och alla nätter av ångest och förvirring ändå ledde hit. Ledde till den jag är idag.

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Inre och yttre utveckling

Skriv en kommentar!