Mitt eget utrymme

Jag har sedan börjat på Januari haft en inneboende vän. Det är samma vän som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Hen har börjat på ett nytt jobb i samma stad som jag bor och har givetvis behövt ett boende. Eftersom hen är en av mina äldsta och närmaste vänner ställde jag självklart upp.

Tidigare idag bar hen ut sina sista saker ur min lägenhet. Det var en stor lättnad eftersom jag behöver mitt eget utrymme. Jag ställer gärna upp för människor när det behövs men här emot slutet av vår tid som sammanboende har det börjat skava. Mer än tre månader då jag inte helt har kunnat leva ut vem jag är har satt sina spår i mig.

Visst, jag har inte begränsat mig speciellt mycket och jag har varit ganska rak och ärlig i min kommunikation –och hen har varit det tillbaka vilket har underlättat vår samlevnad– men jag har ändå lagt vissa begränsningar på mig själv för att göra samvaron lite lättare. Många småsaker. Jag har inte varit lika naken, enda gångerna jag varit naken hemma har varit till eller från duschen. Jag har inte varit alltför öppen med redigering av erotik och naket som jag fotograferat även om jag redigerat en hel del, men en del saker har jag undvikit eller gjort när hen inte varit hemma.

På sätt och vis kanske det hade varit nyttigt för mig att skita i min självcensur och bara köra på, men jag kände mig inte helt bekväm. Hen fick träffa Kajsa en vända också och jag har ju inte dolt nåt av min livsstil men mer tonat ner småsaker.

Jag är verkligen en sån som behöver ”mitt” utrymme. Det finns väldigt, väldigt få människor jag klarar att bo ihop med. Blanka är kanske den enda hittills som klarat det, både att stå ut med mig och mina vanor men även att fungera tillsammans som sammanboende. Min vän är kanske på andra plats där, men efter tre månader tillsammans var det en lättnad när hen stängde dörren bakom sig.

I många år kämpade jag med det här och längtade efter samboende. Jag har försökt det i några omgångar med f.d. partners men det har aldrig fungerat långsiktigt. Jag vet inte om jag är menad att klara att bo med andra, men jag har accepterat att oavsett vilket så är det bara så här jag är – jag har svårt för att dela bostad med andra då jag är envis och vet hur jag själv vill ha det. Med det sagt är det inte omöjligt att jag bor ihop med någon i framtiden men Blanka är än så länge den enda som hundra procent klarat av att dela mitt utrymme utan att jag censurerar mig själv eller känner mig kvävd.

Att ha min vän boende har lagt sordin på min kreativitet och nu känner jag hur den börjar återvända. Jag vill skriva mer, jag vill fota mer, jag vill delta mer!

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!