Svartsjuka är ett långsamt gift

För några veckor sen gick jag med i en datingsite. Ett av sätten som det här stället matchar ihop folk är via olika frågor som man besvarar. Man kan besvara hundratals såna olika frågor om man vill (jag har gjort det) för att få maximal matchningsmöjlighet. Man graderar också hur viktigt svaret som andra ger. Exempelvis, är man vegan och har väldigt svårt att tänka sig att leva ihop med en icke-vegan så sätter man att veganism är ett viktigt eller nödvändigt svar som andra ger på den frågan.

En fråga rör svartsjuka. Jag minns inte exakt formulering på frågan men den är ungefär ”Är svartsjuka en hälsosam eller ohälsosam del av ett förhållande?” och sedan ja/nej som svar.

Det oroar mig hur många jag sett som svarat ”ja” på den frågan. Jag anser på inget vis att svartsjuka är en hälsosam del av ett förhållande. Medan jag håller med om att svartsjuka är en del av det känsloregister som människor upplever (för vi ska inte förneka eller förbjuda känslor oavsett hur jobbiga de är) så tror jag inte att svartsjuka är en bra del av ett förhållande. Svartsjukan är olika från person till person, men man ska bearbeta den, lösa den och försöka övervinna den. För de flesta människor uppstår svartsjuka ur osäkerhet och rädslan att man ska förlora eller bli utesluten från någon som man älskar.

Monogaminormen odlar traditionen att svartsjuka är bra. Många människor får lära sig att svartsjuka är bra eftersom det är ett tecken på ”äkta kärlek” och liknande. Att svartsjuka är en sorts omvänd bekräftelse, ungefär ”om du är svartsjuk beror det på att du inte vill förlora hen, och det är bra för då är dina känslor äkta” men jag håller inte alls med. För mig är det som att säga att arsenik är en bra krydda att strössla ovanpå sin middag.

Svartsjuka är långsamt gift för de flesta människor och relationer. Även om det kanske känns som en bekräftelse i början så kommer den att börja förgifta relationen efter ett tag om den får härja fritt. Det kommer inte att dröja länge förrän svartsjukan till sist blir en starkare känsla än kärleken. Svartsjukan kommer att göda ett kontrollbehov och din partner kommer att börja känna sig kontrollerad, manipulerad och instängd. Det i sin tur kommer att börja kväva kärleken hos din partner. Till sist är det oundvikligt att relationen är död och ni kommer att börja ta avstånd från varandra och sen är det bara en tidsfråga innan ni slutar sparka på den döda hästen och gör slut.

Förneka inte din svartsjuka. Fundera istället över den. Hitta vad den bottnar i – all svartsjuka bottnar i någon annan känsla och för de flesta är detta en känsla av osäkerhet och rädsla för att bli övergiven. Hitta roten till svartsjukan och ta upp det med din partner så att ni tillsammans kan bearbeta den, så att du kan få bekräftelse att du är viktig i din partners liv. På det viset kan svartsjukan minska, du kan få bekräftelse och kanske kan den försvinna även om så bara för stunden.

Detta är den sunda metoden för att hantera svartsjuka – inte att låta den löpa amok.

Läs även dessa inlägg:

2 reaktion på “Svartsjuka är ett långsamt gift

  1. Sarah

    Väldigt bra skrivet!

    Jag var en typisk sån person som en gång tyckte att svartsjuka var en viktig del av ett förhållande och även som du beskriver har den kvävt kärleken. Jag har lärt mig utav mina tidigare erfarenheter, tyvärr gör inte alla det.

    Detta är något som borde tas upp mer.

    Ha en bra dag!

    Svara
  2. annanstansia

    Men vad intressant!
    Jag hittade just tillbaka in här efter låååång frånvaro så jag har lite att ta igen och se fram emot antar jag! 🙂

    Anna

    Svara

Skriv en kommentar!