Ämnen som inte vill ut

Det finns saker inuti mig som jag känner men som är svåra att skriva om eller beskriva. Frustrationen uppstår när jag vill skriva om dem eftersom jag vet att det är hälsosamt att skriva dessa saker, men ändå inte lyckas formulera orden på ett sätt som förklarar eller beskriver känslan. Orden räcker inte till, är för stora, för små eller slingrar sig runt mitt huvud och är svåra att få tag i. Det här är ett sånt försök att bearbeta en känsla. Vi får se hur det går.

Jag är inte en perfekt människa, långt ifrån. Mina stora problem är osäkerhet och dåligt självförtroende. Det går inte en dag utan att jag kämpar och brottas med dessa och relaterade känslor. Jag är rädd att förlora människor som är viktiga för mig, oavsett om relationen vi valt är definierad och uttalad (”flickvän”) eller om den är mer avslappnad. I det förflutna har jag blivit bränd regelbundet både pga saker jag känt inuti mig själv men även av vad andra människor gjort mot mig. Jag har vant mig vid att saker som är viktiga för mig är förgängliga och att jag förlorar dem. Det har skapats en djupt rotad känsla i min ryggrad av att ”snart, snart förlorar jag någon eller något viktigt för mig.”

Det finns ingen egentlig tidpunkt för det. Jag har haft finaste Blanka i mitt liv i mer än tre år nu och jag firar varje dag med henne. För mig är alla dagar alla hjärtans dag så länge jag får ha kärleken i mitt liv. Jag har också finaste Kajsa i mitt liv och även om hon är en relativt nytillkommen känsla känns den så väldigt bra. Jag skulle kämpa till den sista blodsdroppen för dessa två kvinnor som gjort sig hemmastadda i mitt hjärta och som skänker mig så mycket harmoni, glädje och lycka.

Den andra sidan av detta fina är att jag spänner mig. Tre-plus år med Blanka gör att jag nu går och spänner mig för känslan i ryggen säger att snart, snart kommer jag att förlora henne. Antingen genom att hon väljer bort mig aktivt eller att jag klantar mig på något gigantiskt vis som gör att jag stöter bort henne. Känslan finns där och jag kväver den genom att påminna mig om hennes ord. Hennes ord om att hon väljer mig, att hon behöver mig. Jag antar att om några år kommer känslan att börja väsa samma saker om Kajsa och då får jag kämpa emot den med ord som Kajsa säger. Mer än ett decennium av att förlora saker har skapat den känslan. Det är min börda att bära och det är mitt sår att försöka läka. Med hjälp av kärleken i mitt hjärta hoppas jag det går.

Jag har tänkt på detta under dagen. Denna fjortonde februari. En dag som inte betyder så mycket för mig eftersom jag försöker fira kärleken alla dagar av året. Det är fint att ha en dag att fira det lite extra på men det är inte ett datum som i sig betyder så mycket för mig. Jag hoppas att så många andra människor som möjligt tar dagen i akt att fira den eller de som hålls kära. Själv ska jag se inuti min själ och försöka att lösa upp det utanförskap som mitt sargade sinne försöker intala mig existerar. Jag vet i mitt huvud att det inte existerar men jag måste övertyga hjärtat att så är fallet också. Jag påminner mig med Blanka och Kajsas röster att jag är en del av andras liv och att jag är viktig, fyller en funktion. Att jag är vald och behövd.

Läs även dessa inlägg:

3 reaktion på “Ämnen som inte vill ut

  1. Indra

    Jag tänkte på att du saknades igår kväll. Mitt huvud har liksom vant mig vid att hör ihop med Blanka.

    Svara

Skriv en kommentar!