Skäms vi över vår sexualitet?

Jag förundras ofta över hur vi fortfarander ser sexualitet och sexliv som nånting man ska dölja, nånting man gärna ska skämmas åtminstone litegrann över. Det är extra intressant hur djupt detta är rotat i vårt kollektiva medvetande, så till den grad att även självuttalat frisinnade människor ändå ibland själva uppför sig som om det är något hemligt, nånting dåligt.

Det är exempelvis ingen direkt hemlighet att jag ryser lite av obehag så fort jag ser referenser göras till sexualitet som ”syndig” eller ”förbjuden”. Ja, jag förstår självklart att sexualitet och allt som hör därtill gärna kittlas lite med detta, men jag tycker inte att sex är nånting syndigt eller förbjudet. Tvärtom. Jag upplever mer och mer att sex behöver behandlas som en fullständigt vanlig sak. Kollektivt behandlar västvärlden sex väldigt paradoxalt – vi både nedvärderar den och gör den ”syndig” och ”förbjuden” men ändå blir hysterin kring sexualitet mer och mer påtaglig. Varje dag spenderas massor med resurser för att använda sex så att det kan sälja olika saker, men samtidigt är en faktisk såväl som inbillad moralpolis ute och varnar människor för alla märkliga ting som kan ske med sexualitet.

Jag förundras också över hur vi oroar oss att sex ska ”förstöra” våra barn, som om sex var nåt slags ondskefullt energifält som fyller luften och som -om vi inte är försiktiga- kommer att korrumpera våra barn bara med sin blotta existens. Visst, jag är inte expert på hur barn ser på sex, men jag tror de flesta barn är ganska ointresserade och jag är av den bestämda åsikten att unga människor ska få information, kunskap och insikt om sin sexualitet innan de ger sig ut i världen för att prova på den. Vi utbildar bilförare innan vi släpper ut dem på vägarna, men väldigt lite utbildning ges åt unga människor som upptäcker sin gryende sexualitet. Detta tror jag beror på att vi fortfarande inte kommit bort från den gamla kristna synen att sex är en ”synd” utan på många vis håller vi fortfarande sexualiteten på armlängds avstånd.

Det här märker jag också i mig själv. Jag upplever att jag har många hämningar. Många låsningar. Även om jag lagt många av dem bakom mig känner jag att en hel del fortfarande finns kvar inuti mig. En svårare fråga är huruvida de verkligen är där eller om jag i min osäkerhet överdriver dem en smula. Det är svårt att säga, jag är komplex och även för mig själv är kartan över mitt inre fortfarande rikligt utrustad med vita fläckar. Men jag vill ändras, och jag har kommit enormt långt i min personliga utveckling de senaste åren – ett faktum som jag är nöjd och stolt över!

Sex är en fantastisk drift vi har. En verkligt underbar resurs, upplevelse och aktivitet. Sex kan skapa så mycket! Sex kan skapa vackra saker om vi väljer det. Sex kan givetvis skapa biologiska saker som barn, avkomma och arvtagare för framtiden. Jag ser inte fortplantningen som sexualitetens primära funktion, utan för mig är sex ett fantastiskt sätt för människor att komma närmare. Sex är oerhört kraftfullt och jag tycker det är underbart hur sex kan vara allt från en träningsomgång till ett sätt att komma närmare en eller flera andra människor.

Konceptet med ”knullkompis” är en sån fascinerande paradox som vi har uppfunnit. Jag förstår hur det funkar, men jag tror verkligen inte att människan egentligen är kapabel att BARA ha sex med en annan människa. Även om en relation kan börja som renodlat fysisk tror jag det är oundvikligt att närhet uppstår efter ett tag. Det behöver inte vara kärlek i den traditionella romantiska definitionen, men jag tror inte att människor kan ha bara sex. Förr eller senare uppstår alltid en gnista, nån länk. Det är då som det blir en knepig paradox, människor är komplexa väsen och att hålla regler enkla och tydliga blir svårt när den där intimiteten och närheten uppstår.

Men, det fascinerar mig hur man sätter sex i en annan låda än all mänsklig samvaro. Hur sex behandlas som en gammal upphittad handgranat från andra världskriget. Man lägger undan den, man vrider och vänder på den och hoppas att den inte exploderar i ansiktet. Varför behandlar man sex som nervöst sprängmedel? Det undrar jag verkligen. Ja, sex kan såra oerhört och sex kan missbrukas för att förvränga fina saker till dåliga. Det finns mörka sidor i sexet, men i sig är det inte sexualitetens fel utan att människor gör dåliga saker med det. När sex sker mellan samförstående, uppmärksamma människor är det så sanslöst vackert att jag blir lite tårögd när jag tänker på hur fint det kan vara.

Jag tycker det är fascinerande också hur sex sammankopplas med så många saker som inte är sex. Jag är givetvis helt naken när jag skriver detta. De flesta normala människor skulle uppleva min nakenhet som sexuell, trots att den är allt annat än sexuell. Jag är bara naken, jag är inte kåt, jag har inte stånd, jag försöker ingenting förutom att sitta här framför min dator och skriva den här texten. Jag är precis lika lite sexuell som om jag haft kläder på mig. Nakenheten har blivit oerhört sexualiserad. Kroppen har blivit ofantligt sexualiserad, även när den inte är i en sexuell situation. Jag minns inte var eller hur, men jag läste om en kvinna som inte ville amma sitt nyfödda barn eftersom hon ansåg att sina bröst enbart var sexuella föremål så till den grad att om hon lät sitt barn amma så upplevde hon det som en sexuell handling och detta i sin tur gjorde henne illa berörd. Så hon vägrade amma sitt barn och använde brösten enbart som sexuella föremål. Detta fann jag något störande, att man blivit så skadad av sexualiseringen av kroppen att man inte kan släppa det även när man inte gör sexuella saker.

Kommer det att bli nån förändring i världen? Kommer det att komma en dag då sexualitet och allt som hör därtill inte ses som konstigt? En dag då vi kanske lyckas ha en balanserad och helt sund syn på vår egen och varandras sexualitet? Då vi inte fördömer det som vi anser är ”konstigt” utan istället firar att alla är olika och att alla får vara olika? En dag då sexualitet inte särbehandlas kontra alla andra mänskliga nycker och intressen?

Jag hoppas det.

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Skäms vi över vår sexualitet?

  1. arthur

    läste o nickade instämmande ett antal gånger….sitter dessutom o skriver naken…och utan att det är det minsta erotiskt utan bara praktiskt för det är varmt här, lite för varmt till och med, så jag borde vrida lite på elementens rattar.

    …hur som…en stycke fastande blicken lite extra på….avsnittet om att ren sex per automatik skapar bindningar… och ja…visst är det så, men kanske ändå inte alltid. Det är en väldigt vanlig oro i början för de som går på ”parklubbar”, att partnern ska hitta någon, någon som det blir mer än sex med…men med erfarenhet från besök under ett antal år och en hel del samtal med andra erfarna par så kan man nog konstatera att det är sällsynt. Jag kan faktiskt inte komma på något par som nämnt att sexet i sig skulle skapat någon bindning. Om däremot sexet sker vid ett flertal tillfällen förekommer det att vanlig vänskap uppstår (utan genusförtecken) och det ger ofta en viss blockering mot fortsatt sex mellan paren! Möjligen uppträder alltså en form av skydd för den vanliga par-relationen med lite oklar bakgrund.

    Vill förtydliga med att mina funderingar ovan bara gäller ”stabila par” som träffar andra ”stabila par” och jag inser att begreppet ”stabilt par” är ”luddigt” men jag hittade inget bättre begrepp. Singlar o tillfälliga par kan absolut ge svallvågor vid sexuella möten på ett helt annat sätt o har vid många tillfällen skapat bindningar, både önskade och oönskade sådana.

    Arthur

    Svara
  2. Nanna

    Verkligen ett intressant och givande inlägg. Började läsa och fastnade direkt. Mycket av det du skriver har jag också tänkt många gånger. Jag älskar att gå naken i mitt eget hem, hade det inte varit så mycket folk som kunde se utifrån och det faktum att det ligger ett dagis här och leker barn utanför fönstret hade jag gärna gått naken hela dagarna då jag kunnat. Min dotter har växt upp med att jag går naken och så kommer det att förbli, eftersom jag vill lära henne att det är inte fel att vara naken, det är inget sexuellt med det utan det är något helt naturligt. Vi föddes utan något på kroppen, så att gå naken borde ju vara helt naturligt, i alla fall i sitt eget hem.

    Hade jag haft pengar hade jag köpt ett hus som låg lite utanför stan, utan grannar speciellt nära så att jag kunde gå naken när jag kände för det och även utomhus i min egna trädgård när den årstiden är här. Hade varit som en dröm för mig.

    Dessutom är jag väldigt sexuell till min natur och jag älskar allt som har med sex att göra, så för mig känns det väldigt dumt att det är så tabu. Tack vare detta har jag växt upp med att det är något man döljer och inte pratar om. Så vissa tillfällen kan jag få extrem ångest i fall jag njuter för mycket eller uppskattar något sexuellt, min man har dock försökt att ändra på detta och det går sakta framåt. Men det är så sjukt att tack vare samhällets syn på sex och det sexuella så har min kropp ställt in sig på att jag mår dåligt och får ångest av att njuta för mycket eller leva ut min sexuella sida.

    Svara
  3. Emelie

    Åh vilken viktig text, som framtida folkhälsovetare som siktar på att jobba med frågor inom sexuell hälsa så kändes den här texten så jäkla mitt i prick! Vill spontanutbrista ett hurra! Sparar texten för framtiden.

    Svara
  4. Secretessa

    Jag insåg att jag också sitter naken just nu och skriver det här. Jag hade inte ens reflekterat över det innan.
    Jag pratar mycket med mina barn kring sex och sexualitet och sådant för jag tycker det är viktigt att vara en motvikt och lära dem att sex är något bra, att det är deras kroppar och deras lust och att samhällets syn på sex ofta är ganska snedvriden. Många föräldrar verkar vilja hålla sina ungdomar från allt vad sex heter så länge det bara är möjligt. Jag tycker det är viktigare att de förstår att ta ansvar, skydda sig och inte göra något mot någons vilja… varken sin egen eller andras.
    Jag har liknande erfarenheter som Arthur här ovan, att sex mellan människor (par) som träffas just för att ha sex sällan leder till några känslor. Däremot har jag blivit god vän med flera av våra tidigare sexpartners och nu har vi inte sex längre.

    Svara

Skriv en kommentar!