Minnen

Jag har så länge tänkt skriva något om hur det inte blev ett avslut i lekrelationen med H, hen som kallades Vännen, på min blogg Blanka blad. Orden brukar dock fastna. Smärtan känns inte ohanterlig längre. Jag blir glad numera när jag läser att han mår bra. Ärren efter att så många samtal om hur vi skulle avsluta bara blev ett ”jag hör av mig” värker dock fortfarande. Att det inte blev ett ordentligt avslut. Ingen omvandling till något nytt utan bara tomhet kvar.

Den akuta smärtan avtog inte förrän jag insåg att det vi skojat om så många gånger, hur naiv och oerfaren han var, faktiskt stämde. Att han inte förstod hur ont han gjorde mig eller hur nära jag var att ge upp kontakten med gemensamma vänner för att jag inte kände mig bekväm att vara på samma ställe som han. Att han inte heller förstått många av sakerna jag förklarat om mig själv. Det var första steget mot att bli mindre arg, för att vara arg över någons okunskap, det klarar jag inte.

Jag kände dock inte för att vara lärare på nytt för honom, så jag orkade inte förklara för honom vad som hände. Jag lämnade också kinkyscenen, den var/är viktigare för honom och jag skulle ändå inte våga skapa relationer där, för om jag var osäker före jag träffade honom så är jag numera osäker och bränd.

När jag såg den här från Kimchi Cuddles, en bra polyserie, tänkte jag direkt på H. För så här ser vår kontakt ut i dag. I alla fall från mitt håll.

Memories

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!