Känsla och logik

Den här helgen var schemalagd för att jag och Blanka skulle spendera tillsammans. Pga omständigheter som var till större delen bortom våran kontroll (läs: verkligheten) gick den inte i lås. Vi hade valt just den här helgen för att kunna fira vår treårs-dag tillsammans. Det var trist att inte vakna bredvid henne i fredags morse, men vi accepterade det båda eftersom det inte gick att rimligt kombinera villkoren för helgen med våra önskemål.

Det här är första gången på länge som vi är isär varandra mer än tre veckor. Vi kom snabbt fram till att mer än tre veckor är smärtsamt och för närvarande försöker vi bekämpa den saknaden på alla möjliga sätt. Större delen av helgen som skulle vara vår har vikts åt att försöka vara just vår helg ändå. Tekniken har använts till bästa förmåga och vi har umgåtts via chatter och skype. Det är mildrande att kunna hänga via skype – även om vi inte interagerar hela tiden a.la. telefonsamtal utan oftast ägnar oss åt vårt är det skönt att kunna se varandra och emellanåt höra andningen eller en suck.

Det är den enda nackdelen jag kan finna med polylivet. Man släpper in människor i hjärtat och ju fler man släpper in, desto mer saknar man att inte alltid ha dem nära. För mig som dessutom behöver mitt utrymme och min tid i lite större portioner än de flesta blir det en motsägelse inuti mig. I min drömvärld vill jag bo med Blanka och Kajsa. I min dröm delar vi alla bostad, men det är en orimlig dröm som i verkligheten bara skulle skapa stress och ångest. Så, i verkligheten vill jag helst bo själv men ha båda inom nära avstånd. Typ en trappa upp eller ner, eller tvärs över gatan. Att slippa den där stora saknaden som kommer av att man älskar någon, eller i mitt fall, några.

Och även om jag använder ordet ”nackdel” så är det en kompromiss jag mer än gärna bär för att få allt annat som är fint med det här livet. I övrigt, för hur jag är, fungerar och lever finns det inga nackdelar. Även saknaden är lite ljuv på nåt bakvänt vis. Det känns skönt att sakna någon även om saknaden är en känsla man helst vill slippa. Planen och drömmen för framtiden är att slippa den. Det kommer att hända.

lovebox

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!