Är jag lycklig?

För nån vecka sen såg jag en rubrik i nån tidning nånstans som sa att människor som bor i min del av landet (eller om det var vår del av världen, jag minns inte) är genomsnittligt lyckligare än andra. Under detta fanns det en omröstning som tidningen arrangerat där läsare kunde välja huruvida man ansåg sig vara lycklig eller ej. En majoritet av de som deltagit i röstningen hade valt att de faktiskt kände sig lyckliga.

Jag själv valde alternativet att jag inte var lycklig. Så här i efterhand har jag funderat på varför jag valde just det alternativet. Det var ingen genomtänkt handling utan jag klickade på det som kändes mest rätt och la sedan min röst.

Lycka för mig är en oerhört godtycklig term. Det är också en term som jag associerar med ganska höga standarder. För att jag ska kunna betrakta mig som ”lycklig” krävs det ganska mycket då jag upplever att lycka är ett nästan euforiskt tillstånd av glädje.

Jag är inte lycklig. Jag är generellt oerhört nöjd med många aspekter av mitt liv. Jag har två partners som jag älskar oerhört mycket. Jag har ett arbete som är intellektuellt stimulerande och som möjliggör både personlig utveckling såväl som en rimlig inkomst. Inkomsten möjliggör att jag ägnar mig åt relativt dyra hobbies och annat roligt. Jag har goda vänner som jag träffar så ofta som möjligt.

Men inget av det är ett mått på lycka. Jag har känt mig lycklig några gånger i livet men det har varit ytterst flyktigt och baksmällan efteråt har oundvikligen varit smärtsam och kostat mer än vad den kortvariga lyckan varit värd.

Är jag lycklig? Nej, men jag vill inte vara lycklig. Jag vill vara glad, nöjd och tillfreds. Jag vill stå med båda fötterna på marken oavsett om jag har huvudet i molnen eller ej. Överlag är jag glad, nöjd och tillfreds. Det jag saknar i mitt liv är saker jag inte kan råda bot på för stunden men som jag kommer långsiktigt att förändra till en status jag trivs bättre med.

Är du lycklig? Och vad är lycka för dig?

Läs även dessa inlägg:

En reaktion på “Är jag lycklig?

  1. Kajsa

    (Utmaningen ligger i att fatta mig kort).
    Jaaaaaa!
    Ja, jag är lycklig! Jag befinner mig i ett euforiskt tillstånd av glädje. Jag svävar på små rosa fluffiga moln.
    ”Lycka är en känsla av varaktigt välbehag”. Jag känner sinnesro, glädje, njutning och välbehag över att ha två fantastiska och underbara partners, friska och glada barn och vänner och övrig familj som alla på deras eget vis utmanar mig i att hela tiden utvecklas. Jag gläds över att partners, barn, vänner och familj hela tiden utvecklas. Jag har ett kreativt jobb som gör att jag även där utmanas och så träffar jag ständigt på många olika sorters människor; glada som sura, som alltid får mig att tycka och tänka till.

    Jag har valt att fokusera på det som gör mig glad och det i sig gör att jag känner välbehag vilket gör att jag känner mig lycklig. Det händer att jag av och till sniffar små mörka moln, men på det stora hela väljer jag att befinna mig i mitt euforiska tillstånd. Jag tänker positivt och ser till att de rosa fluffiga molnen hela tiden förökar sig. Faller jag så faller jag ned på röda, storkindade hjärtan…

    Svara

Skriv en kommentar!