Semesterdimma

Min semester närmar sig sitt slut om några dagar. Det är både lite irriterande (skönt att vara ledig!) men även lite skönt. Varför skönt? Jo, det har varit oerhört svårt att få nåt vettigt skrivet under semestern. Huvudet har helt kopplat bort och jag har försvunnit in i nåt slags semesterdimma. Ibland har ämnen och tankar dykt upp men att försöka få dem på pränt har varit som att försöka fånga rökmoln med fjärilshåv.

Den mördande värmen och det fina vädret har inte direkt bidragit till produktionen. Även om jag teoretiskt skulle kunnat ta min lilla bärbara under armen och plantera mig antingen på min mysiga balkong eller ute i det fria nånstans så vet jag att det inte går. Jag är en petig författare, det måste vara rätt omständigheter. Jag behöver min ”skrivarlya” som jag har här på mitt skrivbord. Ute i det fria skulle jag bli irriterad på solen i ansiktet, reflexer på min skärm eller störiga människor. Här hemma har jag precis lagom mycket distraktion, plus att jag har nära till kylskåpet för kall dryck.

Ibland har jag fått lite dåligt samvete, jag vill skriva mer djupsinnigt och kåserande, gärna mer aktuellt om omvärlden – men jag orkar inte! Semesterdimman är så mycket trivsammare att ramla ner i. Jag orkar inte skriva om mycket av de dumheter som pågår ute i världen, jag orkar inte tänka på alla dessa korkade och inskränkta idioter som vill förtrycka människor och fortsätta skapa medeltida värderingar.

Nej, istället har jag ägnat min semester åt att närvara vid Pride i Stockholm, spendera tid med familjen, vara naken, vara lite mer naken, ha sex, träffa Kajsa och min nya bonuspartner, spendera massor av tid med Blanka och rent allmänt bara slappa och ladda batterierna.

När hösten kommer och svalkan lägger sig kanske huvudet blir mer fyllt med idéer. Den som lever får se.

Läs även dessa inlägg:

Skriv en kommentar!