Mononormen vilar tungt över de flesta

Jag läser på DN om en person som blivit förälskad i en kollega. Eftersom vi lever i ett samhälle där allting utom stenhård monogami är normen har den här människan såklart ett problem – hen upplever det som mononormen anser är en paradox, nämligen att man blir kär i två människor. Det är läskigt att se hur (i brist på bättre beskrivning) förespråkarna för monogami alltid kommer med samma argument, att det är något som är skadligt, att det är otrohet osv osv.

När blev kärlek nånting dåligt så fort den inte följer normen? Här har vi den största skadan som organiserad religion har skapat; den indoktrinerade oss i en massa larvigt nonsens som inte är förenligt med hur människor känner. Det handlar inte om vad som är ”naturligt” utan det handlar om att pragmatiskt se vad som händer inuti sig själv och sedan följa detta. Varför är kärlek fel? Varför ska vi försöka ”bearbeta” det som om det vore nånting skadligt?

Givetvis får hen det svar som man kan förvänta sig när hen frågar en s.k. expert. Att hen behöver bearbeta detta på ett sätt som leder henne tillbaka in i normen, där hen kan skämmas och göra bättring för sitt snedsteg. Något annat existerar ju såklart inte hos denna rådgivaren och tanken på att det kan finnas alternativ är ju bara nonsens, skrock och osunt beteende. Eller nånting. Jag skulle lite lika lite på en relationsexperts råd idag som jag skulle lita på en Sverigedemokrats åsikt om invandring. Det är inte råd, det är att fålla in förvirrade människor i en fängslande norm utan flexibilitet som passar deras konkreta känslor.

Än mer skrämmande är det att se hur människor i kommentarerna hatiskt angriper den här stackars förvirrade människan.

”Kära frågeställare, du har berättat för din kollega om dina känslor för hen. Detta var otroligt omoget då det innebär ett enormt svek mot din partner hemma. Såna hemligheter delar man med en lojal bästa vän eller emd en psykolog! Inte med objektet för känslorna. Du har helt enkelt bakom din partners rygg skaffat en gemesnam hemlighet med kollegan fats du borde ha hållit detta för dig själv. Vad hade du väntat dig att kollegan skulle kunna göra åt problemet? Du ville ha mer bekröftelse, helt klart. Det var INTE ett nödvändigt samtal. Det var ett djupt svek mot din partner. Det var en otrohet. Sök hjälp innan du sviker din partner ännu mer. DU beter dig fullständigt oacepptabelt. Fantasier är en sak, men du släppte in kollegan bakom din partners ryfg. Fy fan.”

USCH! Jag blir ledsen när jag läser det här. Inte nog med att en förvirrad människa får uselt och stereotypt råd, hen ska dessutom tydligen skämmas för att hen har känslor. Varför ska det alltid bli en sån mobbmentalitet när saker som inte är 100% heterosexuell tvåsamhet dryftas på nätet? Jag förstår mig inte på människorna som skriver så hemska saker.

Läs även dessa inlägg:

10 reaktion på “Mononormen vilar tungt över de flesta

  1. Molly

    Definitionen av otrohet känns lite vrickad i ”hetronormen”, man kan bli förlåten och SKA gå tillbaka till allt som de var innan, istället för att reflektera. Begrav! Den känns även snäv då det bara verkar betyda ”förälskad/kär” i mer än en person…jag tänker på svek i allmänhet.

    Om detta med att bli förälskad i någon annan blir ett problem för frågeställaren, lever den inte redan då innan i ett svartsjukt och kommunikationsfattigt förhållande? Eller är jag naiv?
    Jag har en god, pollyamorös, vänn. Det tog henne tid och tårar men jag tror faktiskt på vad jag tänker här ovan när jag ser hur bra hon har de nu! Man måste ju PRATA!

    Jag fick verkligen ångest av att läsa det där komentarinlägget du siterat Klumpesnusk. Man kan bara hoppas att frågeställaren inte kände som jag men det gjorde den nog, och flera gånger värre.
    Jobbigt med så hatiska människor.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Mycket av det här tänket kan spåras till det kristna ursprunget som även mono-normen kommer från. En del saker (man får inte bestämma vad själv) är ”syndiga” och fula, och man ska göra bot och bättring. När man gjort såna här ”snedsteg” ska man gå tillbaka till sin partner (i singular, inte plural) och be om förlåtelse samt lova att inte avvika från den smala och goda riktningen. Man ska gråta, man ska böna och be på sina bara knän och partnern ska visa godhet och förlåta en för snedsteget. Precis som när man biktar sig i kyrkan.

      Ganska vansinnigt egentligen.

      Svara
  2. Mr.T

    Ja vet inte vad man ska säga… jag skulle gärna varit fri att ha sex med vem jag vill när jag vill… samtidigt skulle jag bli j*vligt ledsen och arg om min fru gjort detsamma.. Jag tror inte att jag skiulle kunna acceptera att hon träffa andra män (kvinnor skulle jag tycka vara ok) .. Jag är dock beredd att tro att det är våra kristna värderingar, jag är atheist, som spökar i vårt samhälle..

    Svara
  3. Mymlan

    Jag tycker inte det är något konstigt med polyamorös kärlek. Jag har för ett par år sedan föreslagit min dåvarande pojkvän att vi skulle leva i ett polyamoröst förhållande, just eftersom jag tror att man kan vara kär i flera personer samtidigt. Förslaget togs inte väl emot och vi levde således i ett tvåsamt förhållande tills det tog slut.

    Jag tror att var och en själva måste bestämma hur man vill att ett förhållande ska vara. Vill man älska flera samtidigt så fine. Men man måste också kunna få välja att leva i ett monogamt förhållande och kunna vilja det. Jag skulle inte vilja dela min man med någon annan. Jag är medveten om att ”problemet” ligger hos mig (även om min pojkvän heller aldrig skulle dela mig med någon annan) och att jag egentligen borde fråga mig varför det är så viktigt för mig att vara tvåsam, men samtidigt så vet jag att för oss är det monogami som gäller. Vi har uttalat att vi inte skall vara med andra. Om det skulle hända så skulle det därmed bli ett svek mot den andra parten i förhållandet. Inget konstigt med det. Enligt mig iaf. Sedan kanske det låter himla trist för någon som är polyamorös men det har ingen betydelse. Jag älskar min man och mitt förhållande.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Det är en ofta återkommande missuppfattning att jag vill ”utrota monogamin” och liknande. Jag har inget emot monogamin som princip – det som stör mig är att den är en norm som på bred front inte ifrågasätts eller diskuteras utan behandlas som lika fundamental som tyngdlagen. Jag anser att detta är problemet. Om man har gjort ett genomtänkt val, vägt sina beslut, provat de olika alternativen och sedan kommer fram till att man trivs bäst i monogama relationer – good for you! Jag kommer att ge mitt hundraprocentiga stöd till dig då.

      Men problemet är att nästan alla människor inte gör denna fundering, för det framställs aldrig som att man har ett val. Mononormen är som sagt blytung och människor fostras in i den från första sekunden de öppnar sina ögon. Den sköljer över oss i vågor från tv-serier, filmer, populärmusik och litteratur. Ingenstans uppmuntras det aktiva valet. Ingenstans informeras människor om att det för de flesta går utmärkt att älska flera – OM man väljer det. OM man vill det. OM man tror sig kunna det.

      Svara
  4. Mr.T

    För min del så vill jag ”‘äta kakan oh ändå ha den kvar”.. Ego? Ja absolut..

    Svara
    1. Molly

      Fast Mr.T, –>jag tror <– att det som många inte förstår med polygami är att man har inte "kakan kvar". Alla förhållanden, inkluderar polygama, kräver ju öppenhet och kommunikation. Ska de fungera att ha stabila förhållanden, så måste man ju vara ärlig med att det finns någon sedan innan och även kommunicera detta till den man var med först. OCH inte göra något man inte kommit överens om. Bryt upp och/eller avvakta och överväg istället för att ljuga och gå bakom ryggen.

      Sen funderar jag på de där med att många verkar vilja ligga med andra men inte kunde acceptera det av sin partner. Det är ju bra med självinsikt men varför stannar resonemanget där? Klumpe skriver ju om just detta i andra inlägg, hur han också tampas med svartsjuka ibland. Man är ju rädd för att bli lämnad, kasserad och bortbytt. Ibland kanske man råkat bli ihop med en manipulerande skitstövel, ibland kanske det är ens eget självförtroende som vacklar. Svårt de där…

      Men att vara så beräknande kanske kväver lite av hettan för stunden? Träffa någon, bli störtförälskad och svepas med.

      Svara
  5. Hovisen

    Visst är det konstigt att folk bryr sig om vilket sexliv och speciellt om det är normbrytande, andra har. Har dom inte nog med sitt eget?
    Efter 23 år med samma kvinna, men med olika försök till att älska fler, har vi kommit fram till att leva här och nu. Dyker det upp någon vi båda älskar och som vill dela vårt liv så är hen välkommen. ( Bägge är bisexuella) Men ju längre tid vi har levt i tvåsamhet, ju svårare har det blivit att träffa på någon båda gillar, eller någon som gillar oss bägge. För vi kommer inte, som det känns nu, att sära på oss. Men hur som, borde vi alla vara glada så länge människor älskar varandra. Det är ju så härligt oavsett vem, eller vilka det är man älskar.

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Varför måste det vara någon båda gillar? Triader är väldigt sällsynta och svåra att få helt stabila. Kan ni inte bara acceptera att man får hitta andra men att primärpartnern kanske inte också behöver bli kär i hen?

      Svara
  6. Hovisen

    Vi har diskuterat att ha förhållanden vid sidan om vårt, men vi vill inte vara ifrån varandra. Man kan nog säga att vi lever i tvåsamhet, men om det skulle dyka upp något som ändrar den situationen får vi se vad som händer.
    Vi har levt både tre och fyra personer i samma familj tidigare. Men av olika omständigheter har det splittrats och så är vi bara två. Men vi älskar varandra och det räcker långt.

    Svara

Skriv en kommentar!