Tankar om mitt hyckleri

Jag erkänner villigt att jag är lite av en hycklare när det kommer till nakenhet och öppenhet. Jag har visserligen visat rätt mycket av mig själv på den här bloggen (min kuk har exempelvis förekommit massor mer än jag nånsin trodde den skulle) och har visat bitar av mitt ansikte men jag har aldrig visat hela mitt ansikte – och kommer mest troligt aldrig att vara helt öppen med vem jag egentligen är eller mitt riktiga namn på den här bloggen.

Ibland känner jag mig därför som en hycklare när jag stöter på människor som känner likadant, som inte vill visa sig nakna. Då upplever jag att nakenhet och att vara stolt över sin nakna kropp fortfarande skambeläggs – men icke desto mindre kan jag inte göra det själv. Jag tycker principiellt att nakenhet inte är nåt att skämmas för.

Så varför släpper jag inte min pseudonym och visar mig helt naken på den här sidan med mitt ansikte och namn?

Det är lite komplicerat men det har faktiskt ingenting att göra med att jag skäms för mitt utseende, min nakna kropp eller att jag egentligen har några problem med att sätta ut mitt namn här. När jag startade bloggen för alla de där åren sen så startade jag den med det här aliaset just för att jag då faktiskt skämdes. Jag var osäker, jag var klen, jag var rädd. Sedan dess har jag kommit väldigt långt i min personliga utveckling och idag lever jag helt öppet med att jag är en sexpositiv polyamorös naturist. Jag skäms inte för vem jag är, jag är inte rädd för att prata om såna här saker och pratar ofta sex och naket med mina vänner i den mån de själva kan vara trygga med ämnet. Jag uppskattar när mina vänner frågar mig saker om min livsstil eftersom jag då kan skingra myter kring polyamorösa och jag har ofta gett sextips till även mina ”normala” vänner när det i samtal kommit fram att de kanske är en smula frustrerade.

Nej, den här pseudonymen jag skriver under -som i början var ett skydd för mig på den tiden när jag var väldigt mycket mer feg än idag- har blivit precis det, en pseudonym. Jag använder den inte längre som ett skydd utan av två skäl.

Det första skälet är att det blir lättare att fokusera på vad jag skriver. Jag kan skriva saker här och det är fokus på att det är sex- och poly-relaterade saker. Mitt privatliv, andra ovidkommande saker kommer inte in i samtalet och blir inte distraherande. Jag själv blir då inte heller distraherad av alla de hundratals eller tusentals sakerna i mitt liv som inte rör Klumpesnusk. Jag kan fokusera på att skriva och behöver inte hantera avvikande frågor.

Det andra skälet är att om jag ”kom ut” med vem jag är på den här bloggen skulle jag som sagt drunkna i frågor. Jag är en ganska privat människa egentligen, jag vill sköta mig själv och även om jag som sagt ovan gärna svarar på frågor så sker detta i väldigt liten volym och om alla ni läsare, hela Sverige och lite till, visste vem jag var skulle jag inte få en lugn stund. Mitt liv skulle fyllas med stress och jag skulle spendera all min tid med att fäkta bort frågor och anklagelser. Jag vill inte vara en kändis, jag söker inte efter uppmärksamheten och jag vill definitivt inte vara i fokus. Därför väljer jag pseudonymen för mitt arbete här.

Jag önskar ofta att jag bara kunde släppa allt och vara helt öppen även här på bloggen, men jag vet att uppmärksamheten som skulle forsa över mig och mitt privatliv skulle vara så stressande att jag inte skulle må bra eller orka med det. Tyvärr får det mig att känna mig som en hycklare för jag vill predika öppenhet, ärlighet och att vara fri och naken – men jag orkar inte riktigt vara det själv.

Läs även dessa inlägg:

5 reaktion på “Tankar om mitt hyckleri

  1. Indra

    Fast det där du skriver som inte handlar om just att våga stå för, utan att få fokusera på vissa aspekter, det tycker jag är en himla bra grej med internet. Det här som händer nu att allt ska kopplas ihop och man överallt ska vara sig själv som en enda person, det tycker jag är lite onödigt hämmande. Inte alls bara i perspektivet outande. Begränsning är en tillgång för kreativt skapande, och den här möjligheten att få ha olika personas på olika ställen, och just fokusera, det tycker jag ger mycket intressantare resultat. Mycket av det jag tycker om att läsa på nätet är skrivet av någon som har fokus runt ett visst ämne. Många skriver under pseudonym, en del vet jag vem som står bakom, ibland för att de gett mig det förtroendet ibland för att de inte hemlighåller alls, en del inte för att de vill dölja eller för att jag inte bryr mig om att ta reda på.
    Fall inte för trycket att allt ska marknadsföras med ditt folkbokföringsnamn, klumpesnusk är en tydlig avsändare, tydligare till och med, tycker jag. Tappa inte bort det ens om du i framtiden skulle välja att vara mindre anonym.

    Svara
  2. Jenny

    Jag ser det inte alls som hyckleri! Det är i min mening stor skillnad på att inte stå upp för vad man tycker och känner och på att välja att inte berätta det för vem som helst/ i vilket sammanhang som helst.

    Svara
  3. Marie

    Jag kan bara hålla med vad dom de andra skrivit. Privat får man alltid vara. Det tycker jag är bra. Tack för en intressant blogg!

    Svara

Skriv en kommentar!