Normativa och sexistiska ”rådgivare”

En ofta återkommande irritationsfaktor för mig som lever utanför normerna är att i princip alla rådgivare (och jag använder den termen väldigt löst) som man ser i media ger råd utifrån en extremt normativ, sexistisk och ofta reaktionär syn på relationer och sexualitet. Istället för att faktiskt försöka ge ett bra råd blir de flesta av dessa experters råd olika varianter på klipp-och-klistra-rådgivning. Nästan alltid är råden extremt generaliserande och på gränsen till meningslösa, och alltid är de dessutom som sagt väldigt normativa och skrämmande ofta väldigt sexistiska.

Den senaste i raden av människor som ger konstiga råd är följande sak som jag hittade på Twitter:

BNDMXFvCAAA1MYI.jpg-large

Rådgivaren som gav det här rådet är Eva Rusz, som enligt sin egen hemsida är en ”ledande expert i relationsfrågor sedan tio år tillbaka” men som jag själv kanske skulle beskriva som ännu en tråkig relationstant som inte kan ge råd bortom heteronormativ tvåsamhet. Vad värre är, hon sprider den idiotiska myten att män inte kan ansvara för sin sexualitet samt att kvinnor kan ”kidnappa” mannens sexualitet och utnyttja den efter egen vinning och eget sinne. Återigen målas män ut som korkade neanderthalare oförmögna att tänka med annat än kuken och kvinnor som listiga, opålitliga och manipulativa varelser.

Suck.

Slutklämmen stack lite extra mycket i mina ögon. ”Kärlek raseras inte av en enstaka otrohet!” är oerhört dumt sagt. Otrohet är aldrig bra, men jag anser att otrohet är ett tecken på att nåt kan vara fel. Att vifta bort det såpass snabbt rättfärdigar bara hela den där stereotypen med att män måste förlåtas sin oförmåga att kontrollera sin sexualitet. Klappa männen på huvudet, de kan inte rå föööör det! Dessutom, denna eviga monogami. Om killen i rådet hade ett förhållande med en kollega tycker jag ju det mest låter som att den killen kände sig fångad i monogamin? Kanske ville han också bryta sig ut ur normen? Istället kommer Eva Rusz dundrande och kallar det för otrohet och knuffar raskt in det hela i en prydlig liten låda.

Kärlek raseras inte så lätt, det stämmer. Ibland kan inte ens monogami rasera kärleken mellan människor. Men som så ofta är fallet med relationsrådgivare (speciellt den sorten som gillar att synas i media) är de ofta oförmögna att hjälpa människor bortom sin egen tvåsamt heterosexuella syn, och istället för att hjälpa dessa människor brännmärker de allt beteendet som de själva inte kan förstå.

Läs även dessa inlägg:

10 reaktion på “Normativa och sexistiska ”rådgivare”

  1. Sinner

    Detta har jag också tänkt på flera gånger. Sexualrådgivare, lärare, kuratorer, psykologer, m.fl. – alla måste börja tänka outside the box. När jag ger mina vänner och bekanta råd (när de söker råd, förstås) så vill ju jag bidra med fler perspektiv! Jag vill ju få dem att tänka i nya banor! Se nya möjligheter! Tänka på sätt som de inte skulle kommit på själva! Detta utifrån min person och den jag är, givetvis. Olika sorters yrkesverksamma rådgivare måste kunna göra detsamma på en professionell nivå! Ofta är de, precis som du skriver, extremt normativa och inte speciellt nytänkande någonstans…

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Om jag ska vara lite cyniskt och en smula konspiratoriskt lagd kan jag säga att kanske ligger det i dessa rådgivares eget intresse att inte ge bättre råd än de gör. Osäkra och förvirrade människor är en bra källa till inkomst, det har redan alla tjejtidningar demonstrerat. Glada och lyckliga människor som är nöjda med sina liv söker inte hjälp hos en rådgivare. De flesta av dessa rådgivare har egna bolag. Därför ligger det ju såklart i deras intresse att ha återkommande kunder…

      Svara
  2. Mr.T

    Jo det finns ju många normer.. jag känner att jag har en ganska saftig dubbelmoral så jag lätt had knullat en annan kvinna utan att blinka men jag skulle bli väldigt arg om min fru gjort samma sak.. (hon får gärna gosa med en annan kvinna dock)

    I mitt fall så kan jag känna att jag är den s.k. ”neandertalaren”

    Men jag kan tycka att alla dessa ”råd” utgår från en i grunden religös moraluppfattning.

    Svara
  3. Eia

    Fast samtidigt kan jag väl känna att om nu den där tjejen och hennes karl var i ett, enligt dem uttalat monogamt förhållande, så spelar det väl ingen roll om han är ett ”otroget hjärn-kidnappat svin” eller ”förvirrad-want-to-be-poly”, han har ju fortfarande varit otrogen mot henne, vilket inte är okej. Så bakgrunden känns för mig inte speciellt viktig just i det fallet, eftersom han oavsett vilket har gått bakom sin partners rygg. Om det nu var så att hon inte visste om det alltså, det är ju lite luddigt skrivet.
    Sedan skrev hon ju inte att det var kvinnan som kidnappade hans hjärna, utan hans eget belöningscenter ”kidnappade” den, och tro mig, det låter kanske fånigt men det funkar skrämmande bra även hos kvinnor (mig tex), och säkert hos många andra med som tex är drabbade av sexberoende…
    Men så är jag trött nu med, så kan ju ha missat poängen både med insändaren och ditt inlägg, isf ber jag om ursäkt 🙂

    Svara
    1. Klumpesnusk Inläggsförfattare

      Absolut, oavsett vilket har han gått bakom ryggen på sin partner. Det är orimligt oavsett om man är poly eller mono. Dock tror jag inte alltid det är så enkelt och jag tror att i det här fallet är det inte så klippt och skuret som Eva Rusz ger intryck av.

      Min poäng är att i princip alla rådgivare är oförmögna att se att flersam kärlek är möjlig. Jag tror personligen att killen som gjorde detta är kär i två tjejer, men han har aldrig fått höra att det är möjligt, att det är okej och att det finns ett ord för det (polyamorös) utan han vet bara att han gör ”fel” enligt den norm som finns.

      Detta följs av en rådgivare som inte kan säga ”det finns människor som lever flersamt, som älskar flera samtidigt” utan som bara fortsätter att upprätthålla monogami som den enda sanningen, vilket inte hjälper paret i det här fallet. Istället för att öppna upp för att det finns fler sätt att älska, leva och vara tillsammans än monogami så väljer rådgivaren att bara klassa det som otrohet när det kanske i själva verket var resultatet av en konflikt inuti killen mellan hur han känner och hur normen säger åt honom att leva.

      När jag läser samma brev så tycker jag att det är uppenbart att killen som brevet handlar om är kär i båda och vill ha det bra med båda, men han har aldrig fått höra att det finns nånting annat än monogami, och därför blir det en konflikt och därför har han inget val annat än att vara ”otrogen” med den definition som normen ger.

      Svara

Skriv en kommentar!