Vi får välja all kärlek

Juliette kommenterade inlägget ”Funderingar kring gamla känslor” och skrev:

”Det här är väl sånt som händer alla, inget särskilt polyamoröst med det, det känns som helt normala känslor, det är min första tanke.”

Jag tycker att detta är ett bra exempel på där tvåsamhet och flersamhet skiljer sig åt, inte det Klumpesnusk beskrev ifråga om känslor, men väl i konsekvenserna.

Jag kommer dela upp det i tre olika scenarion, inte allt för ovanliga, som bygger på tvåsamhet. Och sen ett stycke om vilket sätt det som sker i vårt liv skiljer sig från tvåsamhet. Allt jag skriver nedan är uppdiktat, jag vet inget om vilka överenskommelser Mollie och Klumpesnusk kommer att göra för framtiden, men jag tar tillfället i akt att visa på hur saker skulle kunna vara.

För att dessa scenarion ska fungera behöver vi en bakgrund. Bakgrunden som vi kan föreställa oss är följande: Klumpesnusk möter Mollie, en kvinna han älskade mycket för tre år sedan, på en fest, på stan eller genom jobbet. Klumpesnusk är numera i en relation med Blanka sedan två år tillbaka. De är fortfarande särbo, men leker då och då med tanke på att ta nästa steg och bli sambos.

Scenario ett, vilket jag tror är den vanligaste och därtill händer rätt ofta. Detta är i en alternativ värld där Klumpesnusk, Mollie och Blanka är tvåsamma.

Klumpesnusk säger hej hej till Mollie, de samtalar lite och han får veta att Mollie är singel. Han har nu att välja mellan två saker. Antingen rotar han inte runt i känslorna kring vad som kunde blivit med Mollie. Han älskar Blanka, han vill inte såra henne utan håller även sina tankar trogna henne i fråga om vem han vill dela kärlek och sex med.

Det andra är att han står där i duschen, morgon efter morgon, och funderar på dessa känslor som ligger kvar inom honom. Om han verkligen älskade Blanka borde han väl inte känna så här kring Mollie. Eller?

Under sommaren har Blanka och han en härlig semester fylld med skratt och sex, men mötet med Mollie ligger där och skaver inom honom. Älskar han verkligen Blanka?

Blanka vill samtala om att flytta ihop, men han drar sig för det. Hon vill ju ha barn och det vill inte han, kanske borde de gå isär? Tänk om Mollie är den han egentligen borde vara med?

Scenario två ligger lite närmare verklighetens Klumpesnusk, men det gör också att den är lite mer problematisk i en tvåsam värld.

Mollie har hört av sig för hon är på genomresa, kan hon få sova hos Klumpesnusk? Det ska väl gå bra tycker Klumpesnusk. Eftersom soffan är obekväm, det gäller bara en natt och de sovit ihop rätt många gånger när de var ett par tycker han att det är väl inga problem att de sover i sängen.

Blanka får reda på att de sovit samman och denna sommar vill hon inte tala om att flytta ihop. Hon tvekar om han verkligen känner för henne som det ska vara på riktigt. Det kanske är Mollie han egentligen älskar och vill vara med? De samtalar om och om igen, hon frågar ”sov ni verkligen bara ihop, är det säkert?”. Han ifrågasätter hur hon kan tvivla på honom. Hon börjar undrar om de verkligen ska fortsätta sin relation, de vill så olika saker…

Scenario tre, Mollie sover hos Klumpesnusk.

När de ligger där i sängen och talar möts deras läppar i en kyss. Känslorna finns kvar. De har sex. Klumpesnusk har nu svikit sitt ord till Blanka om att inte ha sex med någon annan än henne och varit otrogen.

Nu står vår tvåsamma Klumpesnusk i ett rejält dilemma. Han behöver bestämma sig för vem han verkligen tycker om. Eftersom man inte kan känna attraktion och kärlek för någon annan, speciellt inte efter så kort tid som två år, måste det vara så att han inte älskar Blanka egentligen. Fast det varma goa inombords känns som kärlek. Han försöker tänka sig ett liv utan henne och det känns som sinnet går itu. Så, kanske det bara var den gamla känslorna till Mollie som förvillade honom, men då borde de väl sjunka undan?

Han står varje morgon i duschen och funderar för hur han än väljer så kommer någon av Blanka eller Mollie att bli sårad. Vilken drummel han är, så här var det ju inte meningen det skulle bli?! Han föraktar sig själv för att han inte kan bestämma vem han älskar på riktigt och har långa samtal med sin vän, den enda som han berättar för. Mot hösten orkar han inte längre, han gör slut med Blanka och han svarar inte på Mollies telefonsamtal.

Vi vet att historien, oavsett vilken av scenariona vi väljer, kan ta tusen olika vägar utöver de jag skissat upp, men de bygger nästan alla på två saker; ett ifrågasättande av känslorna han känner till Blanka och till Mollie och behovet av att välja en av dem eller ingen. Att älska båda två för att de är fantastiska givanden underbara kvinnor på varsitt eget sätt, det finns inte med i den tvåsamma ekvationen.

Så, hur kommer det bli i den verklighet vi lever? Det vet vi inte, men jag kan skissa även här.

Nu i helgen kommer Klumpesnusk till sitt andra hem som jag delar med Niva. Vi ska ha en helg fylld med samtal, skratt och sex. Vi ska på fest hos goda vänner. Det vi kallar synkning, tiden det tar innan vi känner att vi är tillsammans igen och har bekräftat att vi älskar varandra, kommer förmodligen ta lite längre tid än annars för jag kommer vara lite mer osäker. Jag kommer från en uppväxt och ett samhälle där jag matas om och om igen med att ”äkta kärlek känner man bara till en”. På samma sätt kan jag tänka mig att Klumpesnusk kommer behöva känna att jag inte väljer bort honom för att han haft en bra helg med Mollie. Vi kommer avsätta tid för det. Om samtalen spårar ur för att osäkerhet väcker svartsjuka, vilket jag inte tror, så finns Niva med oss som en stabiliserande part.

Vi får välja allt. Kärleken mellan oss baseras inte på att välja bort, det finns utrymme för att välja till. Osäkerhet tar vi hand om gemensamt.

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Vi får välja all kärlek

  1. J

    vill verkligen läsa mer kring detta! jag har fått en illusion av att poly är problemfritt, och pliktfritt.. att det på något vis ‘inte spelar någon roll’ om någon annan valsar in.. självklart förstår jag ju att det inte är så, samtidigt som det ändå kanske ligger på någon mellanväg mellan detta och en monogamisk relation om samma sak hänt. det är en av anledningarna till att jag tvekar om jag verkligen skulle klara av en polyrelation, att jag måste släppa alla känslor om att ‘äga’ någons känslor, att förvänta sig att de är bara gentemot mig just på det känslomässiga stadiet.. och att jag inte riktigt tror att jag kan göra det. Vore underbart att läsa om hur man får det fungera, hur man kan hantera om ändå sådan osäkerhet lirkar sig in i relationen.. sedan är väl det kanske en resa. man har ju som du skriver, matats ganska hårt med den normen sedan barnsben, och det är en resa, en befriande resa att slå sig fri från sådana dumheter! =) hoppas ni får det fint tillsammans, och inte låter sådanthär komma ivägen alltför mycket.. samtidigt som jag inte vill att ni räds att ta upp ämnet heller =P kram till er båda!

    Svara
    1. Blanka Blad Inläggsförfattare

      Inga relationer är problemfria eller ”pliktfria” (jag är lite allergisk mot ordet plikt för jag ser saker som överenskommelser man gör och inget ska vara av plikt till den andra).

      Det du behöver kunna släppa som poly är åsikten och handlandet som baseras på att du ”äger” någon annan, de förutfattade meningarna om ”hur det ska vara”. Det är därför så många som lever poly rekommenderar kommunikation, kommunikation, kommunikation. Inte för att det behövs om man efter en tids samtal upptäcker att ”vi bär inga förutfattade meningar om vad vi ska uppfylla mot varandra”. Inte heller är det för att vi är några kommunikationsexperter som alltid vet vad och hur vi ska säga.

      Förra sommaren hade vi en ”vacker” scen här som skulle blivit ett minnesvärt inlägg om det hade filmats. En mycket upprörd Blanka som skriker på en mycket upprörd Klumpesnusk som skriker tillbaka. Så mycket för att vara sansade och välformulerade. (Jag minns inte vad det handlade om, det var ett sammelsurium av saker) 😛

      Jag tror mycket på att avsätta bestämda tider, många vuxna är inte så långt från barn i att det överskådliga och bestämda är lättare hantera än det okända. Jag ska grunna lite över dina frågor och se om det kan bli ett inlägg om det.

      Svara
  2. Kajsa

    Väldigt läsvärd och tänkvärd läsning. Jag som varken tänker A eller B (snarare c och d) behöver ibland bli påmind om hur andra tänker…

    Svara
  3. Sinner

    Hej. Vill passa på och tacka för en intressant blogg. Jag har följt här länge, men aldrig kommenterat. Detta inlägg var intressant, med tanke på vad jag själv går igenom just nu. Jag har läst länge här om att just leva som poly, men själv levt monogamt under flera år. Idag lever jag i ett öppet förhållande. Inte poly, men på sistone har det dykt upp en ny person som jag hyser väldigt starka känslor för, och det är intressant men även lite läskigt.

    Precis som du skriver Blanka så matas man ju så mycket i samhället med att man bara kan älska en, vilket förstås är dumheter. Jag vet det. Ändå känner man att man måste vara ”försiktig”… synd att det är så svårt ibland att välja all kärlek! Spännande inlägg 🙂

    Svara
    1. Blanka Blad Inläggsförfattare

      Tack!

      Jag tror att om två klarar att leva i ett öppet förhållande så klarar de att öppna upp för att även känslor till andra är tillåtna. Man behöver vara beredd på att låta även detta ta tid att utveckla sig.

      Det jag ser många göra är att rusa åstad in i nya relationer och glömmer bort att vårda den gamla. Att tänka att man går in i något nytt även med den partner man känner tror jag är väldigt bra, så att man inte glömmer bort att tanken man haft är att få flera relationer och inte smidigt byta relation.

      Svara
      1. Sinner

        Precis, det är nog som du skriver, om man går in i något nytt och blir lite uppe i det… nej, min gamla relation har ju i mina ögon inte förändrats – jag känner precis lika starkt för den personen idag. Men som sagt, det är väl ovant.. man lär sig att man bara ska älska en, så blir man smått förvirrad när det dyker upp en annan man dras så starkt till..!
        Tack för ditt svar!

        Svara
  4. Mollie

    Jag tog ett inlägg i taget. 🙂

    Den Klumpesnusk jag känner kommer att överrösa dig, Blanka med all den kärlek han känner för dig! Den blick, tonläge, kroppssprålk – you name it – lyser av kärlek när han pratar om dig. Att Niva är viktig för dig, och därav för honom går inte att betvivla.

    Jag förstår känslan av det du beskriver. Jag vet så klart inte hur den känns i dig. Eller hur den yttrar sig, men jag vet mycket väl hur den känns i mig.

    Klumpesnusk svävade fram då han pratade om resan till Er så jag hoppas att ni får en härlig helg. Kramas massor!

    Kärlek, solidaritet och vackra tankar!

    /M

    Svara
    1. Blanka Blad Inläggsförfattare

      Härligt att ni fick en fin helg och håller tummarna för att det inte blir tre år till nästa gång ni kan ses.

      Tack för beskrivningen av Klumpe när han talar om mig. Han ser väldigt glad och nöjd ut när han berättar om er helg.

      Kram!

      Svara

Skriv en kommentar!