Funderingar kring gamla känslor

Kommer ni ihåg Mollie? Vi hade en relation som tog slut för tre år sen, ungefär. Just nu ligger hon och sover nån timme extra i min säng. Hon kom igår och det är oerhört skönt att träffa henne igen. Tre år sen vi sist spenderade tid tillsammans, tre år sen vi låg tillsammans i precis samma säng som nu.

Jag fick kämpa hårt för att få kontroll över min sorg när det tog slut mellan oss. Det gjorde oerhört ont av många olika orsaker. Det var en ny upplevelse också eftersom jag i ungefär samma veva hade träffat Blanka och fick den intressanta upplevelsen av att vara nykär i en kvinna medan jag känslomässigt sörjde förlusten av en annan. En mycket ovan upplevelse för mig, men lärorik och ett bra exempel på saker som kan hända när man lever polyamoröst.

Under årens lopp har jag och Mollie börjat prata med varandra igen, i liten skala. För ett tag sen bokade hon en resa till mig och hon kom hit igår. Nu ligger hon och sover.

Jag stod i duschen för en stund sen och funderade på gamla känslor. Jag tycker fortfarande mycket om Mollie och när jag plockar i den blomrabatt som är mitt känsloliv upptäckte jag att det fortfarande låg känslor kvar. Absolut inte samma känslor som för tre år sen, men det fanns värme och glädje. Det fanns nån sorts kärlek också, även om det mer påminde om kärleken till en riktigt nära vän än en partner. Eller f.d. partner i det här fallet.

Det sägs att gammal kärlek rostar aldrig. Det är ett fint uttryck men dryper av smetig sentimentalitet som jag har rätt svårt för. Min kärlek för Mollie blev jag tvungen att gräva ner och hoppas att den dog av sig själv. Vilket den gjorde, jag släppte henne och gick vidare. Men nu, nu gräver jag i rabatten och upptäcker att den kärleken visserligen dog, men den lämnade ändå kvar… jag vet inte riktigt vad, men nånting. Hon och jag föll in i samma mjuka närhet som vi hade för tre år sen. Det är skönt och intressant, men det är samtidigt nånting nytt. Det vi hade för tre år sen är begravt och borta, men spåren från det finns kvar.

Oavsett vilket, det känns bra att ha henne här. Jag tackar min goda karma för att jag denna månad fick spendera en oerhört skön och sexig helg med Blanka förra helgen, den här helgen med Mollie och nästa helg åker jag till Blanka för ännu en sensuell, härlig och sexig helg med henne.

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “Funderingar kring gamla känslor

  1. Juliette

    Det här är väl sånt som händer alla, inget särskilt polyamoröst med det, det känns som helt normala känslor, det är min första tanke.. Att man kan återses och känna igen och välkomna gamla känslor eller spår som du väljer att kalla det..det är för mig ett tecken på att det verkligen är eller var (är tror jag..) äkta kärlek,.oavsett om man delar ett nära liv med varandra eller inte. Det bara finns där, i hjärtat. (och kärlek, längtan, förlust och sorg följs åt hela livet)
    Grattis till ett härligt sexsensuellt liv / A

    Svara
  2. Mollie

    Hjärtat!

    Det var en underbar helg och jag har precis anlänt hem. (Jag åkte uppenbarligen inte hem omgående utan har varit på jobbresa.)

    Jag hade en sjukt tuff tid då vi bröt och det har vi rett ut sinsemellan. Du har alltid spelat en central roll i min polyresa och det kändes skönt att sluta en cirkel. Det som var för tre år sedan var tre år sedan, och jag är väl medveten om att alla kort inte sköttes perfekt.

    Det känns som att vi fått en ny start och även om inte möjligheten att ses regelbundet finns, så är det en ynnest att ha dig som vän!

    Och så blir jag så rörd över att läsa att du skrev detta när jag låg och sov.

    Puss

    Svara

Skriv en kommentar!