”Äkta kärlek”

Under dagen har jag retat mig en smula på uttrycket ”äkta kärlek”. Jag har stött på det lite här och där under dagen i olika sammanhang och tja, jag kan inte låta bli att störa mig på det.

Det pratas väldigt mycket om äkta kärlek i vårt samhälle. Äkta kärlek är alltid den där heterosexuellt tvåsamt normativa kärleken, den som alltid leder till bröllop och vita klänningar. Vi fostras att försöka hitta den äkta kärleken och det är just det som är grejen – det är alltid kärlekEN i singular bestämd form. Har man inte funnit sin monogama livskamrat som man ska leva tillsammans med resten av livet så är det ju uppenbarligen inte äkta kärlek.

Som poly har jag emellanåt fått höra att (direkt såväl som indirekt) att jag inte har äkta kärlek i mitt liv. Att jag bara leker av mig tills jag bestämmer mig för att knäppa skjortan, dra åt bältet och bli seriös samt skapa mig den där ”äkta” kärleken som vi alla ska söka efter. Att jag kan (och vill!) älska flera partners är inte äkta kärlek, för den äkta kärleken är den där Disney-kärleken där man puttar runt köttbullar och sjunger ballader.

Äkta kärlek.

Problemet med uttrycket är att det segregerar kärlek mellan olika sorter. Det skapar den där riktiga sorten, den där gudfruktiga, barnaskapande och tvåsamma kärleken – som är nånting annat mot all annan, oseriös kärlek. Ni vet, oseriös som i att t.ex. två kvinnor påstår sig älska varandra, eller två män, eller flera män och flera kvinnor huller om buller. Äkta kärlek är när du tar din partner i hand och vandrar ner längs mittgången i nån vit drömkyrka och säger ”jag tar dig till min…” och sedan får okokt ris kastat i ansiktet och en sockerstinn bröllopsmiddag.

Jag har kärlek i mitt liv. Jag älskar Blanka. Jag har varma känslor för andra kvinnor också även om ingen av känslor för stunden är vad jag skulle beskriva som ”jag är kär” utan mer en djup attraktion och känsla av trivsel. Jag kommer alltid att vara kritisk mot snävsynta normer som bara tillåter en form av nånting när mångfalden hos människor är så fantastiskt bra.

Det finns ingen ”äkta kärlek” – det finns bara kärlek, och så länge man känner den så är den äkta, oavsett för vem, vilka eller hur man känner det!

Läs även dessa inlägg:

4 reaktion på “”Äkta kärlek”

  1. J

    mycket bra inlägg!
    håller med om att kärlek är kärlek PUNKT. jag själv har fått höra vid min senaste separation att han inte var den rätta eftersom det tog slut. som att något högre väsen bestämt att jag har ”en rätta” här i världen som väntar? jag känner mig faktiskt förminskad när folk kommer med såna påstående, som att jag inte behöver tas på allvar för det var ju faktiskt inte den rätta kärleken.

    trivsel och djup attraktion låter alldeles fantastiskt och ska inte underskattas, det är himla fint faktiskt.

    Svara
  2. Molntuss

    Jag och min pojkvän är sådär härligt kära och finner oss allt som oftast i klicheartade situationer som mer eller mindre kunde vara tagna ur en löjlig romantisk film. För oss innebär kärleken en tvåsamhet, med varandra. Jag får dock ibland nypa mig i armen för att inte försöka blanda in alltför normativa föreställningar om hur vårt förhållande BORDE vara utan bara låta det vara som det är- helt fantastiskt. Kärlek är nog olika för alla människor. Jag tycker kärleken inte är mindre fin för att den uttrycks i polyamorösa förhållanden eller mellan människor av olika kön eller mellan personer med stor ålderskillnad etc. Kärlek är vacker i vilken form den än uppstår i så länge den inte skadar någon.

    För mig är äkta kärlek ett uttryck som jag använder om kärleken till min pojkvän. För mig innebär det att jag för första gången älskar en annan person så mycket att jag är beredd att utveckla mig själv som person och att jag för första gången, på ett icke självuppoffrande eller destruktivt sätt, är beredd att låta någon vara viktig i mitt liv. Men jag är medveten om att det är ett farligt uttryck att använda eftersom det är fyllt med så mycket normativitet och föreställningar. Jag har b la blivit ifrågasatt om mina känslor för min pojkvän för att vi inte vill skaffa barn (jag har redan ett barn och är nöjd). Det är som att vår kärlek inte ses som ”riktig” av människor i vår omgivning enbart för att vi inte vill skaffa barn och det är synd. För som sagt, kärlek kommer i olika former och innebär olika saker för alla. Den är inte mindre värd för att man väljer att leva på ett visst sätt. Kärlek ska inte begränsa. Kärlek skall befria.

    Svara
  3. HärÄrJagTyp

    Jag håller med i själva budskapet, att kärlek är kärlek.
    Men det är knappast så att man bara anser att heterosexuell, barnaskapande, könsrolls-kärlek är mer äkta än homosexuell idag i Sverige. Homos blir allt mer accepterade och samhället ÄR inte så himla konservativt som man kan tro enligt mig.
    Dock är jag med på att man endast påtalar tvåsamheten och att poly fortfarande är något kontroversiellt.

    Svara

Skriv en kommentar!