Poly och samlevnad ur juridiskt perspektiv

Nuvarande äktenskapslagen är en komplicerad lag. Den är lappverk av olika tiders moralsyn och det gör att den är gammalmodig och inte gjord för ett samhälle där människor kan skilja sig och där vårt samliv inte längre styrs av religion. Vi kan idag leva samman utan att vara gifta, vi kommer inte få sitta i skam på kyrkbänken och vi kan välja att leva öppet med flera partners än en utan bestraffning.

Att leva samman med flera partners vare sig dessa är kärleks- och/eller sexuella relationer är inte olagligt längre då flera av osedlighetslagarna tagits bort under senare halvan av 1900-talet. Sverige har därtill varit mer förtjust i att sjukdomsstämpla sexuella beteenden än lagstifta bort dem så det har varit vanligare att man spärrade in på mentalsjukhus för ”tecken till nymfomani eftersom hon hade kärleksgriller och i hög grad talade om att olika fästmän skulle komma och hämta henne”. I det fallet var det inte den enda orsaken men visar på ett tankesätt man haft kring flera olika fästmän.

Äktenskapslagen reglerade från början hur egendom skulle förvaltas i väntan på att arvet skulle föras från en generation till en annan. Att leva i äktenskap mellan en man och en kvinna var länge grunden för vårt samhälle och det kommer länge framöver vara normen och förmodligen för alltid vara det vanligaste. Det gör att allt från rätten till pension, försäkringslagar, hyresavtal och arv finns kopplat till äktenskapslagen. Att något är komplicerat eller gäller en minoritet är för mig dock inte en ursäkt för att säga att “vi lämnar det odiskuterat och oreglerat”.

I dagarna har antalsneutral samlevnadslag, eller som många debattörer kallar det månggifte, diskuterats. Ordet månggifte har starka kopplingar till en fet shejk med många olyckliga fruar och ger väldigt få bilder av hur majoriteten som skulle använda sig av den typen av avtal i Sverige faktiskt lever.

Att något inte är olagligt längre gör det dock inte socialt accepterat och en del av forna tiders moralsyn finns kvar i lagböckerna, brottet bigami där man gifter sig med två personer eller hjälper någon att gifta sig med två personer är straffbart med fängelse upp till två år. När diskussionen om månggifte nu förs hörs tankar om att det ska inte tillåtas för att månggifte baseras på patriarkala strukturer som ofta tvingar in människor i en livssituation de inte vill leva i. Det sätter fingret på ett av de problem som skulle behöva diskuteras, äktenskapet mellan två har haft detta problem med sig och vi anser det i dag till största delen löst.

I dag sägs det (jag har bara lös hörsägen på det) att månggifte förekommer i konservativa religiösa samfund. I Uppdrag Granskning spelades några imamer in då de gav råd till kvinnor om hur de skulle förhålla sig till att deras make ville ingå äktenskap med flera fruar mot deras vilja. Det är inte olagligt ha flera fruar om man inte ber staten godkänna äktenskapet utan tycker att det räcker med religiös välsignelse. Dessa män är alltså inte gifta enligt svensk lag med flera kvinnor utan enligt muslimsk rätt. Det talas en hel del om att kvinnorna tvingas in i dessa äktenskap.

Jag anser det viktigt att vi skiljer diskussionen om antalsneutral samlevnadslag från diskussionen om tvångsäktenskap. Människor kan tvingas in i äktenskap med en person eller flera. Jag tänker inte ta den debatten här även om det väl inte är svårt gissa att jag som står för öppenhet och rätt till att välja ens egen väg inte är förtjust i religiösa giftermål som någon part inte vill delta i.

Jag tycker dock att det verkar som debattörerna glömmer att enligt muslimsk lag så är de gifta. Dessa fruar som inte är det enligt svensk lag saknar alla rättigheter som de får inom det svenska äktenskapet och de förlorar skyddet äktenskapslagstiftningen är tänkt att vara. Jag menar att svenska samhället genom denna lagstiftning lägger till en sten på bördan mer än ”räddar”.

Vi kan lagstifta om att man inte får tvinga in någon i äktenskap. Det kan dock inte göras förrän det finns ett juridiskt månggifte att tvingas in i. Bristen på lagstiftning ger mannen rätten styra över kvinnorna men kräver ingen skyldighet av honom att behandla kvinnorna som sina fruar. (Även om jag personligen tror att tillhör man en sån konservativ gruppering så sköter de flesta sig för att man vill inte stöta sig med gruppen).

Framtidsförhoppningen jag har är minst rätten skapa egna äktenskapsliknande avtal. Det går inte i dag vare sig inom äktenskapslagstiftningen eller sambolagen utan dessa två lagar kan till och med stjälpa rätten till fritt skapade avtal. Två är i vår värld det magiska talet då det gäller hyresavtal, vårdnad och försäkringar. Verkligheten står sig slätt mot den byråkratiska indelningen i två. Jag säger inte att förändringarna som kommer behövas är enkla, vårdnad brukar vara den som jurister helst lyfter fram som problematiskt, men det finns andra länders lagstiftning ex. Australien att titta på då där finns rätten till fler vårdnadshavare. Jag bara menar att vi bör kunna diskutera frågan utan att falla vid startskottet.

Det främsta problemen jag ser att lösa juridiskt är hur långtgående ansvaret i samlevnad ska gå och hur godkännandet till att fler ansluter sig till samlevnaden ska gå till. Jag tror som sagt att äktenskapslagen är utdaterad och att det skulle krävas en översyn av större delen av de lagar som reglerar samlevnad. Ett stort projekt? Ja. Omöjligt? Absolut inte. Behövligt? Troligen.

Drömmen för mig är att vi ska ha en antalsneutral samlevnadslag frikopplad från sexliv och religion. Det skulle ge var och en möjlighet att få välsignelse från religiösa samfund om dessa vill ge det och ge de som delar ekonomisk vardag, oavsett om den bygger på romantiska-sexuella band, vänskap, syskon eller annan grund, plikterna (försörja varandra) och rättigheterna (ex ärva) och säkerheten i att man kan ta hjälp av samhället för att få bodelning och dylikt.

Det jag vill uppmuntra till är att vi lyfter diskussionen förbi den förtryckande mannen med sina många fruar och talar om vilka problem som människor möter och hur vi kan finna lösningar på dem.

Läs även dessa inlägg:

8 reaktion på “Poly och samlevnad ur juridiskt perspektiv

  1. Polly Perhaps

    Håller med till 100%. Så utomordentligt olyckligt att ordet ”månggifte” slank med i texten på ett i grunden väldigt bra förslag till modernisering/anpassning till rådande omständigheter.

    Vi som lever poly i den västerländska bemärkelsen får dock ställa vårt hopp till muslimerna. Om vi är färre än 10.000 är de över miljonen. Fast bara en bråkdel av dem förordar flersamhet…

    Svara
    1. Blanka Blad Inläggsförfattare

      Intressant nog var månggifte inte med i texten utan det har blivit medias tolkning.

      Raderna var tydligen
      ””Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.””

      Svara
  2. Pingback: Juridiskt skydd oavsett samlevnadsform viktigare än monogama makars självbild | Johanna Sjödin

  3. Pingback: Det borde vara ok med månggifte | Kärlighet

  4. Secretessa

    Min första tanke när jag hörde förslaget om månggifte var att då skulle jag kunna vara gift med både en man och en kvinna. När jag sedan läste andras reaktioner insåg jag hur många det är som tolkar det som en(muslimsk)man med flera fruar.

    Svara

Skriv en kommentar!