Det är inte lätt att vara ung!

Emellanåt tycker jag lite synd om de som är tonåringar idag. Nni drabbas både av de vanliga problemen som unga människor och tonåringar har drabbats av genom alla tider (frågor som ”vem är jag?” och ”vad vill jag med mitt liv?”) men även av ett mycket hårdare klimat kring vad som är ”normalt” och vad som är okej. Den som säger att ingenting har ändrats för tonåringar vad gäller sånt anser jag är full med skit, t.o.m. en 30-plussare som mig som har ganska lite kontakt med tonåringar kan se att trycket att vara ”normal” är galet hårt på våra unga idag. Jag blir rejält mörkrädd de få gånger jag bläddrar i blaskor som Veckorevyn eller Cosmopolitan, blaskor som riktar sig till unga tjejer och som är så läskigt skrivna och väldigt hårda med vad som är okej och inte okej. Jag tycker det är trist också för unga killar glöms helt och hållet bort – om du inte faller i någon av de tydliga och enkla kategorier kring ”manlighet” som definieras idag är du helt vilsen. Mansrollen som specificeras för unga killar gör dessutom väldigt lite utrymme för att killar faktiskt också vill prata känslor, tankar, funderingar och framtid. Inte alla killar vill spela fotboll, dricka bärs eller knulla brudar. För att inte nämna alla unga människor som varken känner sig som killar eller tjejer – vad ska de göra?

Det är inte lätt att vara tonåring. Med det sagt, om det finns nånting som kan klassas som normalt för att vara tonåring så är det att vara förvirrad och osäker på sig själv. Alla är det, i olika utsträckning. En del är det mer än andra, andra är det mindre än andra. De som ser ut att aldrig vara det är oftast de som är bäst på att dölja det – men alla är det. Man är ung, man är osäker och man provar på saker för att försöka lista ut vem man är och vad man gillar. Gillar man kukar, fittor? Vilken musik gillar man? Klädstil? Etc etc. Att vara ung är att prova på saker tills man vet säkert vad man gillar och vad man inte gillar.

Jag var ung och osäker. Jag visste inte heller riktigt vem jag var eller vad jag gillade. Jag var en ganska typiskt nördig kille. Jag ville prata med tjejer, jag hade lätt för att bli attraherad till dem men jag var också oerhört kass på att uttrycka mig. Osäker som jag var brukade jag försöka låta som nånting annat, nånting mer i linje med hur jag trodde killar skulle prata. Fullständigt patetiskt såklart men det är något som alla tonåringar provar på. Vi vet ingenting, vi har väldigt lite erfarenhet både om oss själva och världen i stort. Jag var fantastiskt naiv kring många saker; det var en naivitet som följde mig in i vuxenlivet i de tidiga 20 och skapade en hel del förvirring och ansträngd stämning i mitt huvud. Men det är okej – alla tonåringar är så.

Det här kan också låta paradoxalt om man säger det till en ung människa – men den bästa resursen ni kan ha för att förstå livet är faktiskt de som är äldre än er. Ja, jag vet. Ni är odödliga, ni kan allt och ni vet allt. Fast det är ju inte sant, och när ni lyckas lägga åt sidan den där stoltheten som alla unga människor utrustas med så är det något ni ofta vet. Av någon anledning är det vanligt hos unga människor att göra revolt mot det som de ser som vuxet (dvs allt som verkar tilltala människor i ålder 22 och uppåt) och istället försöka lista ut saker själva.

Dra nytta av äldre människor! Lär känna någon som kan hjälpa er, som kan svara på frågor. Alla har frågor och alla vill ha kunskap. Ibland kan dessa människorna vara dina egna föräldrar, men ibland är föräldrarna också dåligt utrustade för att svara på svåra frågor eller ge vägledning. Jag hade tur, jag har smarta, tålmodiga, pedagogiska och förlåtande föräldrar som lät mig göra mina egna misstag men som fanns där för att hjälpa mig upp när jag misslyckats så illa att jag inte kunde ta mig upp för egen maskin. Jag hade turen att ha föräldrar som inte var rädda för att kavla upp skjortärmarna och sticka ner händerna upp till armbågen i sina tonårssöners tankar och problem, hjälpa dem att skruva saker rätt och hjälpa dem att hitta rätt. Jag hade turen att ha föräldrar som till största delen slutade vara föräldrar när jag blev vuxen och som övergick till att vara nära vänner istället. De hjälper mig fortfarande ibland, och det är jag tacksam för. Ibland sörjer jag valet att inte ha egna barn, för jag kommer inte att ha nåt barn att vara en lika bra förälder till som mina föräldrar är för mig. Men, sånt är livet. Vi gör alla val och vi står för dem.

Låt mig sammanfatta det lite, för dig som kanske är ung och tonåring och råkat hitta hit i jakten på kunskap och insikt.

  • Det är okej att vara förvirrad! Alla människor är det i nån utsträckning!
  • Det är okej att vara hetero/bög/flata/bisexuell/trans eller vad du nu känner att du är!
  • Tänk igenom dina beslut. Stora beslut kräver längre betänketid!
  • Var inte rädd för impulser heller – du är ung, njut av det!
  • Gör misstag. Man lär sig av sina misstag och har man inte vågat kanske man ångrar det senare.
  • Flörta med killar, tjejer, vad du nu finner attraktivt. Om du blir dissad är det inte slutet, ta det inte personligt.
  • Ha sex. Så mycket sex du kan, med vad du nu finner dig attraherad till.
  • Använd skydd. Kondom är bra, stoppa några i jackan eller fickan eller väskan eller vad du nu har med dig överallt.
  • Lär dig vilka människor som är vettiga och vilka du kan ignorera. Om de kallar dig slampa eller dum i huvudet, ignorera dem.
  • Du kan inte allt och du är inte odödlig. Det är okej! Fråga någon pålitlig människa om du är osäker kring nåt.
  • Låt inte någon säga åt dig att du inte duger. Det finns inga krav på dig. Du har bara ett liv, LEV DET SOM DU VILL LEVA DET!
  • Lyssna inte på vad tidningar säger att du ska vara. Lyssna inte på smörja som Aftonbladet eller Veckorevyn säger.
  • Slösa inte bort all din tid på att se på TV. Läs böcker, skriv berättelser, måla tavlor eller gör nåt kreativt också!
  • Var inte rädd för din kropp! Var hårig, var rakad. Var dig själv, vem du än är!
  • Prova vad du gillar. Om du gillar att vara som alla andra så är det okej. Vill du inte göra som alla andra är det också okej. Kom ihåg, DITT LIV!

Lycka till!

Läs även dessa inlägg:

9 reaktion på “Det är inte lätt att vara ung!

  1. Kajsa

    Våga våga! Och vi som är äldre kan gott försöka snappa upp de yngre och visa att vi finns där. I vart fall är det så jag tänker när jag våndas över det hårda klimatet. Gud vad gammal jag känner mig när jag skriver så, men faktum är att det i mina ögon är större press på dagens ungdom än vad det var när jag var yngre. Det var hårt klimat då med, men nu börjar pressen långt ner i åldrarna.
    Som sagt: våga våga! Ung som gammal.

    Svara
  2. född1996härärjagtyp

    Hur fan gör man för att glömma en person som har varit en del av ens vardag och som man pratat om allt med, men som man var tvungen att bryta kontakten med för att det slutade och skulle sluta med att man blev olycklig?

    Hur FAN gör man?
    Saknar idioten så jag kan dö.
    Svara nu, vuxna människor. Håller på att gå under här, seriöst.

    Svara
    1. Kajsa

      Skulle kunna svara dig med något klyschigt som ”tiden läker alla sår”, men så enkelt är det tyvärr inte. Tiden läker inte alla sår, men med tiden smärtar inte såren och ärren lika mycket som de till en början gjorde. Det man gör är att man tar en dag i taget. Ta med dig det positiva och fokusera på det som gör dig glad. Tillåt dig själv att sörja, men låt det inte ta överhanden. Med andra ord se till att omge dig med glädje. Sånt som gör dig glad och som gör att du inte fokuserar på det onda. När saknaden tränger sig på tillåter du dig att sakna, men fastnar inte i saknaden utan gör det aktiva valet att blicka framåt. I mina ögon är vi alltid skyldiga oss själva att se till att vi mår bra. Koncentrera dig på det som får dig att må bra. Tänk positivt så sker positivt. I sinom tid har du glömt.. Och om du inte glömmer så tänker du kanske inte lika ofta på personen.
      Hoppas att mitt svar hjälper dig. Om inte fullt ut så i vart fall en liten bit på vägen. Ta hand om dig!

      Svara
      1. född1996härärjagtyp

        Tack.

        Jo det är väl sant, finns inte så mycket annat att göra än att försöka att inte tänka på honom så aktivt hela tiden. Skrattar lite åt mig själv nu eftersom jag vet att det kommer vara förjävligt svårt, men jag har under dagen bestämt mig för att jag helt enkelt ska klara det.

        Istället för att vara ledsen för att jag saknar honom hela tiden ska jag försöka tänka att jag faktiskt är stolt över att jag var klok och mogen nog för att förstå att det inte skulle fungera i längden om vi fortsatte prata med varandra eftersom det på slutet alltid gjorde att jag blev frustrerad och o l y c k l i g.
        Jag kommer aldrig glömma honom, det vet jag. Men jag kommer gå vidare. Det känns så i alla fall.

        Svara
  3. Kajsa

    Helt rätt tänkt! Var stolt över dig själv. Du förtjänar att må bra! Det som inte dödar härdar och mycket ska man vara med om här i livet. Man lär så länge man lever. Nu skrev jag många klyschor efter varann, men sanningen är den att de till stor del är sanna. Sist men inte minst: Stå på dig! Annars är det någon annan som gör det. Känns det motigt hojtar du till igen!
    Skickar en bunt med styrkekramar åt ditt håll.

    Svara
  4. missRed

    Ypperlig rad med råd. Skulle jag inflika ett endaste råd till, så vore det att ”Lyssna på dig själv, vad säger din magkänsla om personen/situationen och (viktigast av allt) AGERA på din magkänsla om den säger dig att Hörru, det här är fel! alldeles oavsett om någon annan tittar konstigt på dig eftersom du kanske agerar underligt/ovanligt. Lita på dina instinkter. Alltid!”
    Kramar till er alla! <3

    Svara
  5. Karl

    är 20 och känner att jag inte riktigt hittat mig själv. känns som man ska ha hittat sig själv vid det här laget! har aldrig varit på särskilt många fester och druckit eller satt på massa brudar. har dock haft ett förhållande sen jag var 15 med den bästa personen jag känner vilket för mig är viktigare än ha knullat runt. och som vanligt känns det alltid som om man väntar på något. att ”när jag är 25” då jävlar händer det grejer!. men så har man tänkt sedan dagis lixom:P

    Svara
    1. Blanka Blad

      Jag är över 30 och känner att jag hittar mig själv om och om igen. Om något håller mig kvar mörka dagar så är det just det att jag är vansinnigt nyfiken på vem som jag kommer vara om jag bara väntar lite till.

      Jag fann en Blanka som drack vid 19, jag fann en Blanka som är organiserad nykterist vid 30.

      Jag fann en Blanka som ville vara med Rama tills döden skiljer oss åt och kanske borde vi gifta oss vid 21, idag är jag en Blanka som vill leva i flera förhållanden.

      Det där ”då jävlar händer det grejer” har hänt ett flertal gånger, men aldrig att jag sett det när jag levt mitt i det utan efteråt. När jag ser tillbaka. Då kan det som i stunden kändes jättestort, som första dagen på min universitetsutbildning till samhällsplanerare, blivit stort som en fluglort på väggen, medan annat som i stunden var rätt obetydligt som ta en två timmar och fyrtiofem minuters picknick med Niva blivit omvälvande på ett sätt jag aldrig skulle kunna beskriva.

      En del äventyr i livet är såna att man kan se att de kommer vara stora, men de kan komma av sig. Mitt och Klumpes första möte höll på att bli sådant. Det var en vän som hjälpte oss ordna till det som kunde blivit en stor suck och inte det äventyr vi lever.

      Jag tror att det jag försöker säga är att livet är det som pågår medan vi gör saker och det är sällan vad vi förväntar oss. Däremot kan vi ibland sätta livet på paus genom att vänta på det där vi tror att vi vill nå och missa det pågående.

      Svara
  6. Kajsa

    Så här skrev Lacie 20100109:
    Jag vet inte hur många gånger i livet jag trott att jag “funnit mig själv” och vet hur jag vill vara för att känna mig bekväm…men sedan har något hänt och jag har fått ändra åsikt igen.

    De orden skrevs som en del av en kommentar till inlägget ”Processen”, men jag tycker att de orden passar in här med.
    Jag är 32 och trodde att jag funnit mig själv, men så fann jag nyligen ut att så tydligen inte är fallet. ”Något” har nyligen hänt och jag ska ännu än gång finna mig själv. Man lär så länge man lever. Jag lär så länge jag lever.

    Alla väntar vi på något. Alla sätter vi upp mål för framtiden och förhoppningarna och förväntningarna följer de uppsatta målen. Stressa lagom och ta livet i din egen takt! Så sker till slut det du väntar på. Eller för den delen (som i mitt fall) det du inte väntat på.

    ”…så har man tänkt sedan dagis lixom…” är så sant som det var sagt. 🙂

    Svara

Skriv en kommentar!